Vänner

Igår flängde jag till Skåne tur och retur.
Jag hade ett möte kl. 10:15 så jag gick upp så arla som 04:20 (huva!) och slumrade gott på tåget hela vägen.
Efter mitt möte hade jag stämt träff med gamla bästisen från barndomen (jag bodde i Skåne från det att jag gick i tvåan till jag gick i åttan) och under de 25 år som gått sedan flytten därifrån är våra träffar lätträknade.

Hur som helst, igår åkte jag till henne och vi åt lunch i hennes hem och talade om livet, barnen, arbete och kärleken.
Det slog mig att som barn kan man konsten att välja vänner! Maken till kvinna får jag leta efter. Min gamla vän är varm, mjuk, opretentiös, positiv och full av lycka och harmoni. Hos henne finns inte ett spår av Jante.
Vi två har valt olika liv och olika karriärvägar men respekten oss emellan var total, precis som förståelsen för varandra.

Hennes mamma kikade förbi (henne har jag alls inte sett på 25 år) och då både hon och jag blinkat bort tårarna konstaterade hon, på sitt visa sätt, att ”det är något speciellt med barndomsvänner”. Så sant.
Min vän och hennes man erbjöd mig att göra dem sällskap på en fest de var bjudna till på kvällen, vilket jag till min sorg var tvungen att avböja då jag skulle hem till familjen igen.

Vad har detta med karriär, livspussel, jämställdhet att göra, undrar kanske du nu?Jag vet inte – kanske inget alls. Men en hyllning till vänskap är det och är det något jag värdesätter så mycket att det svindlar, är det vänskap. Solid, äkta, pålitlig vänskap, det är som ett varmt bad att sjunka ned i och bättre återhämtning än så är svår att tänka sig!

Mod

Jag brukar lovprisa mina förebilder (en här, & här och en här) och det brukar röra sig om ett par återkommande namn och störst av dem är Jan Guillou!
När jag uttrycker beundran för Holstein och Guillou brukar jag få lov att förklara mig både en och annan gång (eftersom det tydligen provocerar en del människor) och då brukar jag alltid tänka på hur häftiga de är som är Holstein och Guillou. Dygnet runt. Hur ofta får inte de förklara sig och då dessutom i media..?!
Jag har övat mig duktigt i den här bloggen att ”sticka ut hakan” (säga vad jag tycker) och det kräver mod.

Modig är Jan Guillou.
En journalist ”Aktuellt” talade med påpekade att Jan Guillou har civilkurage och det är definitivt det minsta man kan säga. Han jagar fram sanningar, letar upp dem som vill gömma sig och blottar dem som inte blottas vill. Han står helt och rakt upp för det han tror på och tycker och han har till och med blottat sig själv och sin barndom i litterär form.
Han är en gudabenådad skribent och när han läser sina självbiografiska verk på ljudbok är jag beredd att säga att det finns inget bättre att höra på!
Modet, är det främsta jag beundrar hos denne man. Själv skrev jag nyligen ett inlägg ämnat för den här bloggen, som aldrig publicerades eftersom jag inte ”vågade”. Jag skulle ha publicerat det anonymt men insåg att jag med mitt språkbruk inte kan vara anonym, så inlägget ligger förborgat och opublicerat. Så hade inte Guillou fegat ur!

I en chatt säger han som det är på detta enkla, tjusiga vis:
” …Även om avundsjukan inom journalistkåren är starkare än sexualdriften.”
Han törs säga exakt vad han tycker!
Jag tror dock att det kan gälla fler branscher än journalistbranschen.

Summa summarum: jag beundrar mina hjältar och jag beundrar MOD. Jag fascineras personligen över stormen i vattenglaset, för jag har läst boken ”Ordets makt och vanmakt”. Jag står fast vid att Jan Guillou är ett geni.

Här står jag öga mot öga...
Apropå mod: nästa gång kanske jag vågar ta till orda?!

Ja, ja, ja!!!!!!

Fina bloggen "Skriet från kärnfamiljen" uppmärksammade mig på den här debattartikeln idag, och jag håller med.

"Mansfällan börjar med mammans långa föräldraledighet. Första steget är att inte skriva på pappret från Försäkringskassan om att överföra föräldraledighetsdagar till mamman utan utnyttja istället sin halva av tiden. Men vi behöver gå ett steg till. Mansfällan förstärks av att pappor, till skillnad mot mammor, återgår till arbetet på heltid efter föräldraledigheten. Vi kan utnyttja vår rätt att arbeta föräldradeltid, dvs. den rätt att förkorta sin arbetstid ner till 75 procent som gäller för alla som har barn under 8 år."

Klart pappa också ska vara med!! Skönt att se att även pappor börjar höja rösten i såna här frågor.

Politik & jämställdhet

Wagner har i sin kolumn skrivit om politik och jämställdhet, apropå vårt svenska ordförandeskap i EU. Hon kommenterar en debattartikel signerad Sabuni, Borg och Malmström, en artikel hon har lite övrigt att tänka kring.

Liksom Wagner tycker jag att det är strålande att man lyfter frågan högre än inom våra egna gränser och följande formulering, kan inte många ha något att invända mot:

"Resultat från olika studier, bland annat rapporter som låg till grund för ministermötet, visar att i kvinnors ökade sysselsättningsgrad finns betydande potential för högre BNP. Poten- tialen är som störst i de länder där jämställdheten på arbetsmarknaden initialt är på en låg nivå. Högre tillväxtförutsättningar skulle stärka möjlig- heterna att möta framtidens utmaningar såsom klimathotet, den alltmer åldrande befolk- ningen och utanförskapet."

(så långt Sabuni, Borg, Malmström)

Wagner problematiserar sedan vidare med följande, apropå att sopa rent framför egen dörr:

"I EU är t ex 25 procent av alla chefer i näringslivet kvinnor. I Sverige är det 17 procent. Är inte det konstigt i världens mest jämställda land där vi har dagis och särbeskattning?"

(detta finner jag personligen högst anmärkningsvärt)

"Fler kvinnor arbetar i offentlig sektor i Sverige än i något annat land och lönen de får av det arbetet ligger i bottenligan i världen. En kanadensisk sjuksköterska har nästan tio gånger så stor köpkraft som en svensk medsjuksyster."

(det här är också ett faktum jag, som styvmor till två sjuksköterskestuderande ungdomar senast i helgen hade en diskussion om, med studenterna - varför ser det ut på det här viset?)

"Enligt OECD:s senaste rapport har Sverige lägst utväxling av utbildning i hela världen, och delar man upp det mellan könen har kvinnorna ingen utväxling alls. För kvinnor i offentlig sektor är det till och med negativ. Många kvinnor förlorar alltså på att utbilda sig i Sverige."

(alls inte en överraskning i mitt fall...!)

Nåväl, kära läsare, visst är detta tre smakprov på ämnen värda tankar och diskussion?

Själv är jag i afton gräsänka, så jag hinner inte lägga ut texten mer, trots att jag skulle vilja!
Jag tycker, som jag skriver ovan, att det är ett gott tecken, trots osopad egen trapp, att frågan lyfts så pass högt och tas på ett lite större "allvar".

Hur hanterar du konflikter på jobbet ?

Ett par veckor med turbulens och konflikter på jobbet tär på mig märker jag. Min lärdom av dessa veckor är att chefen spelar en viktig roll i hur en konflikt sköts, om den läggs död eller utvecklas vidare. För utan stöd från chefen eller med bristfälligt stöd, blir konflikten onödigt påfrestande för medarbetarna.

Ni som är chefer, hur hanterar ni konflikter mellan era medarbetare ? Konflikter som rör olikheter i tolkningen av hur eran kärnverksamhet ska bedrivas.

Shoppinghjälp

Bild lånad från ahlens.se.

I mitt livspussel hamnar inköp av kläder till mig själv långt ner på prioritetslistan. Familjen, jobb, vänner och träningen är viktigare. För att försöka komma ifrån hysteriskt springande i affärer när behovet av garderobspåfyllnad är akut så bokade jag en tid hos en Personal Shopper på Åhléns.

Och ja det var en mycket trevligare shoppingupplevelse. Medan personalen plockade fram kläder efter våra önskemål kunde jag och en kompis fika och prata. Väl dags för provning så var provrummen stora och rymliga, kläderna var i rätt storlek och jag fick tips om hur jag kunde kombinera olika plagg och accesoarer. De (få) plagg som inte passade hängdes snabbt undan eller ersattes med rätt storlek. Med hem kom en färgmatchad jobbgarderob som är lätt att variera och roligare än det jag brukar handla.

Så för en småbarnsmamma med många bollar att fånga så tycker jag att det här var väl investerad tid och även om slutsumman blev högre än vanligt så var det värt det!

Äntligen fredag!

Att arbeta heltid och samtidigt ha små barn på dagis med VAB och annat som det innebär är inte alltid helt lätt. Sen ska man hinna med sitt hem, sin partner, träning, ett socialt liv, avkoppling och rekreation med familjen. Mycket av det senare försöker man därför att pressa in under helgen, vilket kan göra helgen mer arbetsam är arbetsveckan.

Så mitt råd idag är: Låt det hellre vara lite damm i hörnen och slappna av, än att komma tillbaka till jobbet på måndag mer stressade än ni var innan helgen.

Ha en skön helg!!

En jämställd föräldraförsäkring

Jag har aldrig röstat på Socialdemokraterna, men jag sympatiserar till 100% med vad Carin Jämtin skriver på Newsmill om föräldraförsäkringen:

Vårt mål är att föräldrarna delar lika på föräldraledigheten. På Jobbkongressen föreslår vi att försäkringen delas i tre lika delar: en tredjedel som tas ut av mamman, en tredjedel som tas ut av pappan och resterande tredjedel som båda föräldrarna har möjlighet att disponera. Vi vill påbörja den reformen genom att införa ytterligare en pappamånad inom ramen för dagens föräldraförsäkring. Det måste bli naturligt för både mammor och pappor att vara just mammor och pappor. Vi vill undanröja de fördomar om vilken förälder som förväntas ta huvudansvaret för sina barn.

Barnen är en gemensam källa till glädje och har rätt till båda sina föräldrar.

Hatten av!

Jobba hemifrån

Ibland är det helt underbart att få jobba hemifrån, bara regnet som smattrar mot rutan, tända ljus och en kopp varmt te. Jag blir dessutom mycket mer effektiv, samtidigt som jag känner mig avslappnad. En win-win helt enkelt. Nu skulle det här inte fungera varje dag eftersom mitt jobb kräver personlig kontakt, men nån enstaka dag då och då är helt ok.

Ny på jobbet och vilsen

Det kom ett mail på networkingblogg [at] gmail.com som var väldigt intressant och värt att lyfta upp i ett sådant här forum som NetWorking.

Jag är ny på jobbet. Har bytt företag för första gången på sju år. Nu till problemet. Jag har inget att göra!!! Det håller på att driva mig till vansinne. Min chef är lugn och cool och säger att de ska ge mig en bra start och blablabla. Men första 3 veckorna hände inte mycket och jag fördriver alldeles för mycket tid med att göra annat. Chefen pratar om att det finns att göra och att det kommer men jag ser liten ljusning och håller på att bli tokig. Skulle lika gärna kunna göra andra saker än att sitta av tiden på jobbet. Undrar därför:

- Har någon upplevt samma sak på nytt jobb?
- Hur har ni hanterat detta?
- Hur bör man hantera detta?
- Vems ansvar - chef eller medarbetare?

Camilla har berört det här ämnet i ett tidigare inlägg och jag vet att Eva känner igen sig i den här beskrivningen.
Nu hjälps vi åt allihopa, både NetWorkingskribenter och andra läsare, och ger mailaren riktigt mycket feedback, ok?

Norsk kvotering:

- andelen kvinnor i styrelser har ökat med 470%

- utbildningsnivån stiger

- medelåldern sjunker

Vill du läsa mer? Slå upp måndagens "Dagens Industri". Själv har jag lagt den på vänt till kvällen - men ikväll ska den läsas med nöje :-)

Ett "Viva Norge" kan väl vara på sin plats? Eller vad säger Karin?

Göra bort sig på jobbet - och erkänna att man gjort fel

För mig är känslan av att veta att jag gjort fel på jobbet otroligt stressande. I dag hände det (igen). På väg förbi en kollegas rum ropar hon på mig och frågar om jag justerat samverkansprotokollet hon skickat till mig. Febrilt börjar min hjärna processa denna fråga, vilket protokoll menar hon? Glatt säger jag att det ska jag göra och återkomma till henne. Bra svarar hon då det är originalprotokollet.

Tillbaks på mitt eget rum börjar jag halvt desperat leta efter detta protokoll. Problemet är dels att jag inte minns när jag fått protokollet och dels inte minns hur det ser ut. Men efter gått genom alla mina protokoll inser jag att protokollet är borta. Panik, men sen inser jag att jag får bita i det sura äpplet och erkänna för kollegan att protokollet är borta. Med tunga steg går jag bort till kollegan och erkänner mitt felande. Varpå hon glatt säger att det löser sig, vi får skriva ut det på nytt och så skriver jag och socialchefen på det i stället. Lättnaden är total.

Men dagens lärdom är att kolla noggrant vad jag ska göra med alla dessa protokoll som kommer i internkuvert till mig.

Andra inlägg om klavertramp.

Rekrytering

Jag har nu under min föräldraledighet rekryterat 3 nya medarbetare till min avdelning. Den första var en panikrekrytering till ett väldigt unikt jobb och den sköttes enbart via rekommendationer. Den killen har nu jobbat hos oss i tre månader och det fungerar superbra.

Rekrytering 2 och 3 skedde på vanligt sätt, annons, ansökningar och sen sist men inte minst intervjuer. Det var mina första rekryteringar och vi intervjuade 7 sökande till tjänsterna. Det som var spännande var att känna på hur man ser på det hela från andra sidan bordet.

De två tjänsterna behövde lite olika personligheter förutom de faktiska kraven, till den ena tjänsten behövdes en lugn, stabil person medan jag till den andra behövde en mer framåt person som tog för sig mer.

Det var det som var mitt prio på intervjuerna, att känna på hur personerna skulle fungera i gruppen samt hur de reagerade på att ha en kvinnlig chef, förutom avstämning av deras CV. Så här kommer mina intervjutips.

• Ljug inte i ditt CV, ena killen hade skrivit att han jobbade på bandet på volvo men sa att han hade jobbat på saab, han sa att han hade jobbat inom vården men det stod att han hade jobbat som lärare osv...
• Förbered dig på lite standardfrågor så känner du dig lite säkrare
• Gör dig inte till för mycket, det kan mycket väl vara så att det är "din riktiga" personlighet som behövs i gruppen.
• Var hel och ren och "vanligt" klädd, passande för jobbet du söker

Om du skall hålla intervjun så glöm inte att du rekryterar för gruppen och inte för att du skall ha någon som du klickar superbra med.

Nu har de två killarna jag rekryterade börjat och det verkar fungera jättebra, den ena killen är dock hemma på sina tio pappadagar just nu :-). Men jag måste erkänna att det var svårt att intervjua och välja killen som skulle passa i gruppen som behövde en tyst, lugn kille. Det är så långt ifrån mig själv och flera av de vi intervjuade var just tysta och lugna och stabila, en del fick man verkligen dra ut svaren ifrån, men vilken nyttig erfarenhet.

Nu längtar jag bara till årsskiftet när jag kommer tillbaka och förhoppningsvis har kvar samma killar under mig (det kommer ett eget inlägg om hur det är att vara föräldraledig chef när det är enorma strukturförändringar på gång inom bolaget).

Ledarskap och fördomar vid rekrytering

Är du intresserad av dessa ämnen rekommenderar jag följande blogginlägg av Wagner och du kommer att bli grymt sugen på mer när du läst det. För det blev jag!

Jag hade definitivt velat vara på det semniarium hon bevistat.

I mitt eget ledarutvecklingsprogram, som jag går, har vi haft en femdagarskurs i "yrkespersonlig ledarutveckling" i vilken vi hade ett tillfälle helt ägnat åt fördomar och hur man på tok för snabbt hoppar från slutsats A till B. Det trots att vi deltagare alltså visste att det var just det det handlade om - ändå gjorde vi så.

Mycket intressant.

Nej, nu är det dags att hugga in på lunchen: smaklig spis!

Kärlek på jobbet....?

Nu när debatterna går heta här i bloggen så jag tänkte slänga in ännu en tvistefråga. Kärlek på jobbet, är det ok? Eller egentligen är väl frågeställningen – hur sköter man det snyggt! För det är ju tyvarr inte så enkelt som att välja att inte bli förälskad.

Aftonbladet skrev nyligen en artikel där detta behandlades. Tydligen så anser över hälften av alla chefer att kärlek på jobbet skapar problem. Däremot var det inte lika många som tyckte att man hade rätt att lägga sig i de anställdas privatliv.

På många av de arbetsplatser jag har jobbat på har kärlek på jobbet förekommit. I några fall har man delat på de tu och i andra har en blivit chef över den andra. Några problem har jag dock inte upplevt hittils.

Fast själv skulle jag nog helst undvika att jobba jämte någon som var tillsammans med chefen måste jag erkänna. Jag skulle heller inte kunna jobba för min man eller vice versa. Det tål faktiskt inte att tänkas på hur dåligt jag antagligen skulle hanterat det.

Hur har ni upplevt kärlek på jobbet?

Positiv särbehandling- på gott och ont

31 kvinnor stämmer nu Lunds universitet.

När de sökte till psykologprogrammet blev de förbigångna av män, män med samma toppbetyg som kvinnorna fick förtur för att utjämna könsbalansen på utbildningen. Kvinnorna anser sig nu diskriminerade och backas upp av juridiska opinionsbyrån Centrum för rättvisa. Det hävdas nu att Lunds universitet är de som i högst grad diskriminerar på detta vis, men rektorn Per Eriksson försvarar tillvägagångssättet:

– Tänk konsekvenserna annars, om alla förskollärare är kvinnor och alla ingenjörer är män.

Det är svårt det här med kön, kvotering och diskriminering. Det blir förstås en fråga om individen kontra gruppen. Jag tycker absolut vi ska sträva mot en jämnare könsfördelning inom yrkesliv och utbildning, samtidigt är det lätt att förstå frustrationen hos den enskilde som missar sin chans på grund av detta. Men så länge man noggrant kontrollerar att meriterna är desamma, och först sedan låter det underrepresenterade könet få företräde tycker jag att det är övervägande bra. Vad tycker ni?

Läs mer i Sydsvenskan här, här och här samt i DN här, här och här.

Snabb utvärdering!

"Wish me luck", skrev jag igår och det gjorde ni. Alla tyckte inte att min berättelse var inspirerande men den det inspirerade var mig och jag är så jädra nöjd med mitt nya upplägg!

Tänk att jag inte tidigare insett att man kan träna FÖRE jobbet istället för EFTER? Om jag tränar medan sonen sover sina morgontimmar eller sina kvällstimmar spelar ju ingen roll men ojojoj, vilken skillnad dessa 20 minuter gjorde för min jobbdag! Jag har varit superpigg och är så ännu - klockan 23:26 och det trots att jag jobbat ett par timmar nu under sena kvällen.

Att vakna till en ny dag och jogga det första man gör kan jag varmt rekommendera: jag fick en kanonstart och min joggarkompis (min hund) var lika nöjd han :-)

Inspiration

Här kommer jag jogga och njuta utsikt!

Jag blev inspirerad i helgen, riktigt taggad och otålig!
Vadan detta, kan man undra, eftersom man/jag oftast blir inspirerad under arbetsveckan?

Jo, vi fick sprillans nya vänner i helgen (följde med sonen till hans förskolekompis och en fika kl. 15 blev fika + middag + vin och hemgång närmare midnatt!) och värdinnan var definitivt en av oss karriärmammor.
Hon inspirerade mig med sin träning: varje morgon går hon upp 04:20 för att springa 6,5 kilometer före jobbet och vilar gör hon på söndagar.
Just det upplägget skulle aldrig funka för mig med min pendling och mina tider men jag har ju efterlyst input här och nu tror jag att jag kommit på en modell som passar för mig:
Måndag, tisdag, torsdag (vid 06:15) springer jag en minirunda på cirka 20 minuter (en upplyst runda som är ganska mycket uppför) och sedan springer jag min vanliga 30 minutersrunda lördag-söndag. På så vis är det bara morgnarna efter mina sena jobbkvällar jag inte joggar och övriga dagar i veckan rör jag mig lite i alla fall.

Jag har ingen aning om huruvida 20 minuter gör någon skillnad men det känner jag att jag kan hinna.
Ni som vet något om sådant här, vad tror ni?

Hur som helst: imorgon kör jag igång, wish me luck!

Mitt nya uppdrag

Börjar inte bli lika nytt längre.
Jag skrev tidigare i höst om mitt nya fackliga engagemang.
Nu har det gått drygt en månad, och hur känns det ? Vad har jag lärt mig ?

För det första har jag lärt känna en hel del nya och spännande människor, både chefer, representanter från andra fack och mina egna medlemmar. Jag har fått lite inblick i kommunens verksamhet från ett annat perspektiv, spännande. Som facklig representant ingår medlemskap i olika arbetsgrupper som jobbar över förvaltningsgränserna och ibland över kommungränserna kring specifika ämnen, vilket ger ny kunskap. Jag har fått ett smakprov på hur en förhandling går till. Allt detta är spännande och utvecklande. Det är kul att få ta ansvar för min arbetsplats och mina kollegor och jobba med frågor som är angelägna för oss alla.

Så det kan verkligen rekommenderas att ta chansen att jobba fackligt om möjligheten dyker upp.

Blanda inte ihop privatliv och arbetsliv

Det kan tyckas tråkigt att inte bli nära vän med sina kollegor, och det är inte heller vad jag rekommenderar men tänk efter vem du litar på på arbetsplatsen.
Helt ärligt, hur många av dina kollegor skulle du hålla kontakten med om du inte längre jobbade kvar?
Hur många skulle vilja hålla kontakten med dig?
Vem skulle sticka ut hakan för dig?

Om en kollega ber dig att framföra en åsikt, ifrågasätt varför kollegan inte kan framföra den själv. Det är väldigt lätt att bli manipulerad och att bli utnyttjad, speciellt om man har lätt att lita på folk och gärna sticker ut hakan och säger ifrån.
Jag har själv lätt för att lita på folk men vissa har fått mig att fundera både en och två gånger om det finns någon sorts dold agenda.
Ett exempel är en gammal chef jag hade.

Jag var aktuell för en ny tjänst, den nya tjänsten innebar att jag bytte chef.
I ett samtal med min dåvarande chef föreslog han att jag även tog med mig en kollega till den nya avdelningen. Chefen menade att han då förlorade sina 2 bästa men att det skulle vara bra för mig att få med mig någon så pass kompetent till den nya avdelningen. Jag var glad över mitt nya jobb och tyckte att chefens förslag var bra så jag gjorde som han föreslog och ställde krav på min nya avdelning att även kollegan skulle följa med.
Så här i efterhand har jag funderat på om chefen inte talade i egen sak. Kollegan är oerhört skicklig och kompetent, men även egensinnig och "svårstyrd", något min chef hade svårt med. Hans jobb blev mycket lättare när han blev av med kollegan och kanske utnyttjade han min situation för att lösa sin egen?

Så ett råd på vägen är, blanda inte ihop arbete och privatliv alltför mycket, och försök att lämna känslorna hemma.

Partyobservationer

Numera är det vanligt att en del av helgplanerna innefattar ett barnkalas. Det blir så när man har en fyraåring med en massa dagiskompisar. Inget märkligt alls och det brukar vara både kul och trevligt (och högljutt).

Men en sak har jag noterat och det är att det nästan aldrig är några pappor med på kalasen. Varken själva eller i sällskap med mamman. Min man brukar vara den enda, förutom pappan till födelsedagsbarnet, som representerar papporna.

Känner ni andra igen er?

Tacksamt tips

För ett tag sedan tipsade Tuva om att bli bra på en sak och om någon frågar om något annat du inte kan så fortsätt bara berätta om det du kan. När jag för ett tag sedan stod inför en inspektion på ett område jag inte behärskar beslöt jag mig för att försöka mig på den här taktiken. Jag bestämde mig för fyra saker jag kan som är närliggande till det här ämnet och höll mig sedan konsekvent till att prata om dessa under hela inspektionen.

På det stora hela gick det bra, framförallt bra mycket bättre än förväntat. Visst fanns det saker där mina svar kändes tunna, framförallt väldigt tekniska frågor, men eftersom jag inte hade någon chans att kunna lära mig ämnet så var det här en bra kompromiss. Så tack Tuva!

Arbetsmiljö, hälsa, jämställdhet, mångfald och information

Var några av alla intressanta samtalsämnen jsom diskuterades i i torsdags. Som ordförande i SKTF är jag med i en central grupp som har som syfta att jobba fram friskvården i kommunen jag jobbar i. Som ett led i det var hela gruppen i torsdag iväg till Uddevalla för att träffa de som jobbar med likartade frågor i den kommunen. Vilket visade sig vara riktiga eldsjälar allihop.

Det var ett riktigt kick hela dagen. Den största inspirationen vi fick med oss var att koppla ihop hälsa med arbetsmiljö, och i arbetsmiljö ta in information, jämställdhet och mångfald. Att sitta och resonera om den stora bilden är spännande, när man plötslig ser sammanhang man inte sett innan. Att inse att jämställdhet och genusfrågor på en arbetsplats i botten och grund handlar om arbetsmiljö var en verkligen aha upplevelse. Hälsa, jämställdhet och information är frågor som jag verkligen brinner för och tycker är spännande att jobba med, och att få in dessa frågor i ett arbetsmiljöarbete skapar en större helhet i detta arbetet.

Nu kavlar vi upp ärmarna för vidare jobb på hemmaplan. Första åtgärden lär bli att friskvårdsgruppen byter namn till hälsogruppen för att vidare jobba med arbetsmiljö och hälsa i tät symbios för att se till att våra anställda mår bra båda psykisk och fysisk.

Vad tycker ni är viktiga frågor i arbete med arbetsmiljö och hälsa ?

Champagne!

Det är lördag, med en härligt ledig dag och kväll i sikte. Jag läser om och fascineras av champagne här. Jag älskar en riktigt god champagne, det finns inget som klår det. Det är underbart gott och det känns lyxigt och vitt skilt från en arbetsdag och vardag.

Glatt inspirerad av James Bond (jo, jag är en riktig Bondälskare sedan barnsben!) prövade jag något nyår Bollinger och det var sannerligen riktigt gott. Sedan den kvällen är det min favorit.

Bollinger rekommenderar jag verkligen att ni prövar!

Kanske redan i afton?

GB goes könskvotering

Kolla vad jag såg på Göteborgs Central, inte bara en GB-gubbe utan också en GB-gumma!

Ha en bra fredag och en trevlig helg!

"Om du skrollar i listor är du en loser"

Jag har hört det förut, och jag vet att det fungerar, ändå händer det att jag i perioder av hög belastning glömmer bort hur mycket tid man faktiskt sparar på att vara strukturerad. En artikel i Ny Teknik tar upp vikten av att tömma sin mailbox kontinuerligt för att slippa bli stressad och få bättre översikt. Tipsen går i korthet ut på:

- Fatta beslut direkt.
- Släng det som inte är viktigt.
- Vidarebefordra det som inte rör dig och släng det sedan ur din inkorg.
- Arkivera för framtida bruk i separata mappar.

Läs hela artikeln här.

Bytt bytt, kommer aldrig igen...

Jag har bytt jobb! Och verkligen med betoning på bytt, då jag och en kollega helt enkelt bytt tjänster med varandra. "Vet era chefer om det?" frågade en tredje kollega, och självklart gör de det!

Vi jobbade med väldigt likvärdiga produkter, men på olika marknader, och till viss del med olika scope och mål med arbetet. Båda var ganska trötta på sin vardag, så bytet initierades av oss. Nu har vi båda skrivit nya anställningsavtal och även om det är en hel del överlämning kvar, så har det nya satt igång.

Jag förstod att det skulle bli lite av en nytändning, men hur mycket jag faktiskt skulle påverkas hade jag aldrig anat! Jag studsar till jobbet på morgnarna, full av energi och lust att prestera! Och det roliga är att min kollega, som tagit över mitt gamla jobb, känner likadant!

Verkligen en win-win situation för alla här - för våra chefer är förstås också nöjda med att ha fått taggade och drivna anställda med massor av nya idéer!

Det får bli dagens lågkonjunkturtips från mig - om du känner att du trampar på i samma hjulspår, men hänger kvar för att det är så svårt att hitta nytt jobb i de här tiderna, så kolla runt på ditt företag, kanske finns det oanade möjligher runt hörnet?

Kvinnor vill jobba mera.

Norska tidningen Aftenposten refererar i dag en undersökning som visar att kvinnor vill jobba mera, även om de har barn. Kvinnor som jobbar heltid är mer nöjda än de som jobbar deltid. Jag tycker det är roligt med undersökningar som visar andra sidor av en sak en den "vedertagna" sanningen.
Dock visar en artikel i samma tidning att kvinnor som kombinerar jobb och barn mår sämre.

Riddare och prinsessor

Det är alltså inte bara jämställda småbarnsföräldrar som reagerar över butikernas hysteriska uppdelning av blått och rosa, riddare och prinsessor, spindelmannen och Barbie.

Nu har ett gäng 13-åringar lyckats fälla Toys'R'Us för könsdiskriminering.

Kul tycker jag och hoppas på lite nytänkande och mindre könsstereotypa uppdelningar i leksakskatalogerna framöver.

Tre tips om hur man slutar med negativt tänkande

Som en del andre har jag fastnat på twitter. Och en av de personerna jag följer där är Maria Shriver, fru till Arnold och del av Kennedyklanen. I dag hittade jag hos henne en intressant artikel som het End negative thinking, som ger tre konkreta och bra tips för att bryta negativa tankemönster som vi alla kan fastna i. Dessutom verkar hela sajten vara intressant att titta omkring på.

Nätverksmiddag

Ikväll är det åter dags för en nätverksmiddag, denna gång i Stockholm.

Vi träffas en hel del, både via chat, forum och IRL.

Med och utan barn och respektive, i olika delar av Sverige och utanför Sverige.

Vi har haft middagar, luncher, lekträffar för barnen och en Spa-helg.

Gemensamt för alla dessa är att man blir glad, uppiggad, inspirerad och peppad.

Tack för att ni finns tjejer!!

Man måste satsa för att vinna - eller ?

Jag har alltid sagt att man måste satsa för att vinna. Nu känns det lite som det är upp till bevis för mig själv. Ska jag satsa på ett vikariat i en osäker ekonomisk tid eller stanna kvar i tryggheten som en fast anställning ger ? Jag vet faktisk inte vad jag ska göra.

Just nu vet jag inte ens om jag får jobbet som enhetschef, och jag vet inte om jag eventuellt får tjänstledig från mitt nuvarande jobb, men huvudet är fullt av tankar och funderingar. Satsa eller stanna kvar i tryggheten ? Hur hade ni gjort ?

...slänger in ett headhunting-tips också!

Att nätverka, vårda relationer uppåt och nedåt, ha engagemang vid sidan av jobbet, det är några tips du kan läsa om artikeln jag länkar till här.

Intressant läsning, även om det inte gäller alla branscher förstås!

Helg och dags att vila!

Klockan är sju och sonen kom upp till soffan, där jag valt att sova i natt, för att väcka mig vid halv sju ungefär.
Efter tre veckor i rad som varit väldigft uppbokade och långa var inte bara vi vuxna trötta och slut: lille fyraåringen somnade på soffan strax efter 17-tiden i går...

Vi trodde han skulle komma upp vid 21 men icke! Han kom upp nu, vid halv sju på morgonen: välbehövlig vila, kallas det.

Maken och jag tog det väldigt lugnt i går. Planen hade tidigare varit att gå till ett ställe i närheten med pub och live-musik och låta min vuxne son hålla ett vakande öra men vid detta tidiga insomnande insåg vi att planen var dålig. Istället åt vi gott, tog med oss vinglasen till soffan och tittade på en dokumentär på DVD jag länge velat se. Vi lutade oss mot varandra och efter en dryg timme sov även vi, till dokumentärens ljuva speakerröst...

Nu väntar en helg då vi ska vila och ladda om för en ny vecka. Både idag och imorgon ska vi träffa vänner som även har barn i sonens ålder och i övrigt ha det mysigt tillsammans med promenader och kanske få upp fotona på väggen som legat nedpackade sedan sommarens enträgna ommålning?!

Det behöver vi nu!

Hur återhämtar ni er under helgerna?

(trevlig helg!)

Tioårskrisen - finns den?

På sistone har jag hört allt fler i min omgivning berätta om hur de har ledsnat på sitt jobb/karriär och funderar på att göra en helomvändning och kanske skola om sig. Det här är välutbildade och smarta tjejer med driv allihopa. Det de har gemensamt är att de känner att deras jobb inte är stimulerande längre trots att de alla sitter på spännande tjänster inom olika områden.

När vi diskuterade det här sist insåg jag att alla dessa kvinnor hade runt tio yrkesverksamma år bakom sig. Ofta brukar man tala om sjuårskriser i förhållanden, men finns det en motsvarande tioårskris när det handlar om karriären? Och vad är det i så fall man krisar om?

Vad tror ni?