Att planera sin arbetsdag

Det är nog inte många som har ett arbete som innebär att man sätter sig på sin plats när man kommer till jobbet och sedan ägnar sig åt en sak hela dagen. Mail och telefonsamtal är några av de saker som konkurrerar med listan över saker att göra - hur prioriterar man då rätt från dag till dag?

Jag jobbar på ett konsultbolag vars huvudsakligaverksamhet består i att bedriva webbprojekt. I dessa projekt använder vi bland annat scrum, som är en metod för systemutveckling. En av beståndsdelarna i scrum är "daily standup", ett dagligt kort möte som hålls på morgonen då hela teamet samlas och tillsammans kort går igenom, per individ:

• vad har jag gjort sedan igår?
• vad ska jag göra idag?
• finns det något som hindrar mig?

Snabbt och effektivt får alla teammedlemmar koll på läget - har alla att göra, är det någon som kört fast och som behöver hjälp från någon annan för att komma vidare? Kan jag i så fall bidra?

Min egen upplevelse av de projekt jag medverkat i där scrum använts är odelat positiv och jag har också anammat en del av detta i mitt eget dagliga arbete i rollen som teamchef. Varje morgon tittar jag på, visserligen för mig själv, vad på min lista som är avklarat sedan sist, vad jag behöver ta itu med idag (och gärna inbördes prioritet) och till sist om det är något som hindrar mig, som kanske behöver brytas ut till en egen punkt på listan, eller om jag inte kan lösa det själv - vem kan hjälpa mig så att jag kan komma vidare?

Jag har märkt att genom att göra på det här sättet har jag lite lättare att förhålla mig till saker som dyker upp under dagen. Jag kan fundera över vad som är bråttom och vad som är viktigt och hur nya frågor och uppgifter som kanske behöver åtgärdas snabbt bör prioriteras i förhållande till min lista. Jag justerar alltså min to-do för dagen under dagens gång, men på ett mer medvetet och genomtänkt sätt.

Kanske har du något smart sätt för att planera ditt eget arbete? Berätta!

Det kom ett mail som jag vill att fler än vi på NetWorking uppmärksammar.

"Jag och två vänner befinner oss just nu i uppstartsfasen för att driva eget och vi känner att vi skulle ha stor nytta av att ha en kvinnlig mentor under denna process (och givetvis även då verksamheten är igång).

Jag kom då att tänka på denna blogg och tänkte helt enkelt slänga ut frågan och höra om ni vet några tänkbara kvinnor vi kan kontakta som skulle vara intresserade av mentorskap, eller om ni vet något lämpligt nätverk "in real life" dit vi kan vända oss eller kanske någon av er har erfarenhet som mentorer och skulle vara intresserade av att vara vårt bollplank?"

Jag tänker själv ofta på det här med en mentor, jag skulle väldigt gärna vilja hitta en för egen del.
Vi har också skrivit en del om mentorskap här på bloggen.

Om ni inte känner till nätverket Business in Heart så är det kanske någonting att kolla upp?

Vad säger ni läsare, har ni några tips till de här driftiga kvinnorna?

No more knytblus

Hur ska man klä sig när man kliver ut i yrkeslivet? Naturligtvis beror det till stor del på var man arbetar. En advokatbyrå eller en bank har ofta striktare klädregler än ett IT-företag eller skolan, om man nu ska generalisera.

Själv arbetar jag på ett stort medieföretag där det ingår i min roll att träffa kunder - både nya och gamla och i vitt skilda branscher och under olika former. Ett informellt arbetsmöte med informationschefen är en annan sak än en presentation inför ledningsgruppen eller när det är ett kundevent. Alltså gäller det att kunna vaska fram både det ena och det andra ur garderoben och det helst utan att lägga ut en förmögenhet på kläder varje år.

Det här är mina bästa klädtips för alla som behöver en "tjänstemannagarderob":

1) En välsittande kostym i svart/grått/mörkblått eller liknande neutral färg som man trivs i. Personligen är det relativt sällan som jag använder kavaj och kostymbyxa tillsammans, men oavsett så är det här en jättebra bas att ha i garderoben. Under den varmare årstiden fungerar dessutom kavajen som en finare "jacka".

2) Investera i ett gäng enfärgade toppar, både i neutrala och starkare färger. Med detta menar jag toppar av modellen lite tightare t-shirt som är perfekt att ha under kavajen och den lilla koftan.

3) Klä ner eller klä upp dina plagg. Jaha, och vad menas med det då? Ibland kanske en hel kostym är för uppklätt (tro mig, ibland har jag och en kollega kommit fullt uppstassade till ett möte bara för att möta två betydligt mer avslappnat klädda kommunikationsmänniskor som besvärat skruvat på sig). Då är det perfekt med ett mellanläge i form av snygg kostymbyxa och en enkel blus/skjorta/topp med en liten kofta över. Eller dina snyggaste jeans med topp och kavaj över. På samma sätt kan man klä upp eller ner en klänning eller kjol.

4) Den snygga koftan är en stapelvara i min garderob. Den finns överallt, i många olika färger och till bra pris. Passar finfint över en klänning, till en kostymbyxa eller till kjolen och kan varieras.

5) Skor tycker jag nästan är det absolut viktigaste att lägga lite mer pengar på. Dels handlar det om att de ska hålla längre än en säsong och dels ska man känna sig bekväm i dem. Eftersom jag är relativt kort (1.65) vill jag gärna ha lite klack på skorna när jag ska träffa kunder - för mig känns det bättre. Däremot undviker jag att springa runt i högklackat på kontoret. Mina absoluta favoritskor är långa stövlar med lite klack, som fungerar till kjol/klänning, ovanpå ett par tightare jeans och i undantagsfall också under ett par kostymbyxor. På sommaren kör jag ofta med en snygg kilklack på skorna eller ett par enkla, enfärgade ballerinaskor. Och ja, det kan fungera alldeles utmärkt med ett par snygga sneakers också.

6) Både jag och flera av mina kolleger har extrakläder som hänger på kontoret. Det händer ibland att möten flyttas eller att jag plötsligt måste följa med en säljare på ett nykundsmöte därför att en kollega är sjuk och mötet inte går att flytta. Då är det skönt att ha en kavaj och ett par extra snygga skor att snabbt hoppa i. Här får man tänka klassiskt snarare än trendigt.

7) Har man en bra basgarderob kan man sedan lägga till trendplagg som fungerar tillsammans med basen. Ett sådant plagg är till exempel den mönstrade tunikan, som finns överallt. Se bara till att den inte är a) allt för genomskinlig b) allt för oformlig = tältvarning. Annars är den superbra att ha till snygga jeans, långa stövlar och med en kavaj över.

8) Det behöver inte kosta multum att klä sig snyggt. Jag tycker att kedjornas utbud täcker in mycket. Själv är jag stamkund på H&M och Sisters - där handlar jag alltifrån kostymer till toppar och kjolar. En annan favorit är den spanska kedjan Zara, även om den inte finns överallt. De har ett brett utbud av snygga kläder.

9) Våga handla vintageplagg och inte bara för att man verkligen kan fynda utan för att man har chansen att hitta välsydda kläder i bra kvalitet. Ytterkläder (skepparjacka, snygg rock, mockajacka etc) och väskor i skinn kan med fördel köpas second hand liksom snygga festklänningar (ofta sparsamt använda). Jag har en urfin jadegrön kinesisk sidenjacka som jag har fyndat i en välsorterad second hand-butik.

10) Anlita ett proffs. Känner du dig fortfarande osäker på vad som är okej? Gör i så fall som jag vet att en av oss här inne har gjort - boka tid med en personal shopper. De stora varuhusen (Åhléns, Pub, NK) brukar ha sådana och det kan vara värt den investeringen i början.

Och till sist - glöm inte att andas djupt ett par gånger, strunta i att Ebba von Sydow just köpt en svindyr väska/jacka/klänning/skor/blus som du inte har råd med och inse att det har förmodligen inte de flesta andra heller. Din snygga kopia från H&M fungerar precis lika bra i början.

Referenser

Jag har den senaste tiden varit delaktig i flera rekryteringsprocesser, där jag bland annat har ringt på referenser som kandidaterna angett. Det har slagit mig att fler av dessa kandidater antagligen inte lagt ner tid på referenssäkring, dvs. kolla upp vad referenserna egentligen anger för uppgifter.

Det är minst lika viktigt som att ange rätt referenser, att försäkra sig att referenser faktisk säger rätt saker. Och absolut värt att lägga lite tid och möda på att intervjua sina egna referenser. Dessutom ger det värdefull feedback inför anställningsintervjun då det ger tips på svar inför en del av standardfrågorna som gärna dyker upp, som tex starka och svaga sidor. Det är viktigt att vad du säger och vad referenserna säger stämmer något så där överens och att referenspersonerna säger hyfsat likadant om man anger fler personer. Allt för att skapa en så bra bild som möjligt för den potentiella arbetsgivaren.

Här finns det fler inlägg om anställningsintervjuer

Tillbaka på jobbet

Japp, nu har jag varit tillbaka på jobbet i drygt en månad men det känns som betydligt mer. Här händer det supermycket och jag vet fortfarande inte riktigt vilken tjänst jag har utan vi håller på och skall sätta den nya organisationen på den nya avdelningen på det nya företaget. Känns lite löjligt att allt är nytt utom människorna men så blir det väl när ett företag delas.

Nu har jag börjat komma in i detta med att vara jobbsmart istället för mammasmart. Jag har bytt kunskaper som att göra välling till två barn med en i famnen och en gråtandes på golvet samtidigt som man är så trött att man bara med möda kan öppna ögonen mot att alltid välja toaletten där de automatiska ljuset redan har släckts (minst risk för lukt) inte komma först till fikarummet (för att låta någon annan fixa kaffet om det är något fel) och andra "livsviktiga" kunskaper.

Vågar inte skriva något om taktiken vid skrivaren för då blir jag väl lynchad.... :-)

Förutom att det just är så kaosartat på jobbet (och att jag saknar mina små gullgrisar ibland) så måste jag säga att det är underbart att vara längtad efter och inte tagen för given. En jobbig dag försvinner när man möts innanför dörren av en stapplande 10-månaders sötunge som ler med hela ansiktet och ropar hejhejhej.

Att hålla föredrag

Kommer ni ihåg i skolan när man någon gång varje år fick ställa sig framför hela klassen och prata om någonting? Jag vet inte hur det var för er, men jag tyckte att det var ganska jobbigt. Inte så att jag sjukanmälde mig den dagen, men det var ändå förknippat med visst obehag.

När jag jobbade som konsult var det vardagsmat att presentera resultatet muntligen för uppdragsgivaren. Men det var oftast kanske 5-10 personer i rummet och efter några månader vande jag mig vid situationen. Jag kunde till och med tycka att det var väldigt kul att få stå i centrum och få alla att lyssna på det spännande jag hade att berätta.

Jag trodde till och med att jag hade behärskat konsten att hålla presentationer utan att bli speciellt nervös. Den villfarelsen försvann dock ganska abrupt när jag för några veckor sedan blev ombedd att hålla ett föredrag för hundra personer. Det var något annat det än att stå inför en arbetsgrupp som man workshoppat med. Nu skulle publiken bestå av ett hav av människor jag aldrig hade sett förut och jag skulle prata om någonting som ligger ganska långt ifrån vardagen för de flesta av deltagarna.

Dagarna gick och till slut var det upp till bevis. Jag ställde mig vid podiet med mikrofonen fäst runt öronen och tittade ut över alla okända ansikten och tog ett djupt andetag och började prata.

Och kan ni tänka er. Rösten höll, ansiktet blossade bara klädsamt rosa ibland och ingen av åhörarna kastade tomater. Känslan jag hade när jag gick därifrån var obetalbar.

Nu vet jag att jag klarar av att prata inför hundra personer, men jag undrar hur jag skulle reagera om jag skulle ställas inför 500 åhörare...

Här är mina tips för att hålla ett lyckat föredrag:

• Var förberedd! Att kunna ämnet ger en trygghet som ingen presentationsteknik kan överträffa.
  
  
• Skriv ett manus för vad du ska säga till varje bild. Även om du inte använder det i presentationen så är det suveränt att tvinga sig själv att verbalisera vad man egentligen vill säga.
  
  
• Gå in med en känsla av att du spelar en roll - din yrkesroll.
  Det är inte du - privatpersonen, som alla tittar på utan det är den person du är på jobbet.
  
  
• Klä dig i någonting du känner dig trygg i. Gärna något som gör att du känner dig extra fin, så slipper du känna dig självmedveten för ditt utseende åtminstone.
  
  
• Börja föredraget med att säga någonting som innebär en interaktion med publiken. Det skapar en känsla av samhörighet och tar udden av hela situationen.
  
  
• Prata långsammare än du tycker känns bekvämt.
  Jag lovar, det låter inte konstigt för åhörarna.
  
  
• Om ämnet är av en sådan karaktär att det fungerar att ge publiken chans att ställa frågor, gör det! Det är ytterligare ett sätt att skapa en relation med åhörarna.
  

Det var allt jag kan komma på just nu.
Du har säkert fler bra tips, skriv gärna en kommentar!

Rodda julen

Ja hörr´ni, hur tänker ni er att rodda julen alla arbetande föräldrar där ute?

Jag brukar alltid ha goda intentioner, vart eviga år, att ta det LUGNT och njuta tända ljus, lite glögg och trevlig samvaro. Jag tänker att jag ska köpa de klappar som köpas skall (inte så många nu för tiden) i god tid och så vidare. Varje år tänker jag att jag inte ska sitta på kvällen 23 december och slå in julklapparna men det har definitivt kommit så mycket på skam att det numera är (kär?) tradition.
Nej, ingen jul om jag inte sitter dödstrött framför TV’n och slår in julklappar…!

I år tänker jag mig att jag kanske hinner känna att det blivit jul, före den är över, om jag börjar redan nu? Om jag börjar sippa på glögg nu, fundera över presenter, plocka fram lite attiraljer och annat ”småjuligt”: kan det vara en idé?
Jag är nämligen egentligen ett riktigt julfreak – julen är min högtid – men på senare år känner jag att jag aldrig hinner med. I år har jag dessutom inte en enda semesterdag kring jul, så i år blir ”inför”extra viktigt.

Tycker ni att ni hinner med julen?
Har ni några knep att dela med er av?

Jag går nu rakt mot julen, med varje helg uppbokad för trevligt umgänge, och hoppas jag hinner känna både frid och fröjd före vi läser år 2010 i kalendern!

Ha roligt!

När jag satt och lästen den här artikeln i SVD så kom jag att tänka på hur det var när jag började på mitt jobb för 7 år sedan. Vi hade supermycket att göra allihopa men vi var ett sånt himla gôtt gäng att varje rast resulterade i minst ett gapskratt, vi busade lite lagom med varandra (med respekten kvar) och alla bus anpassades till de olika personerna.

Så roligt det var att jobba då och så mycket vi fick gjort, även sjukfrånvaron var lägre än den blev sen när arbetsklimatet förändrades. För visst är det så, den dagen man inte trivs på jobbet och inte känner sig uppskattad eller har tid det är den dagen man känner sig lite sjukare på morgonen när höstförkylningen kommer och man startar datorn och skickar ett sjukmail till chefen och lägger sig och sover istället.

När jag sedan blev chef så har jag haft detta med mig och tycker att det skall vara självklart att sätta lite guldkant på vardagen med skämt och lite bus. Men det är svårt att hinna med att se alla och fånga upp vibbarna så att jag vet att alla tar det på rätt sätt.

Ny på jobbet och vilsen

Det kom ett mail på networkingblogg [at] gmail.com som var väldigt intressant och värt att lyfta upp i ett sådant här forum som NetWorking.

Jag är ny på jobbet. Har bytt företag för första gången på sju år. Nu till problemet. Jag har inget att göra!!! Det håller på att driva mig till vansinne. Min chef är lugn och cool och säger att de ska ge mig en bra start och blablabla. Men första 3 veckorna hände inte mycket och jag fördriver alldeles för mycket tid med att göra annat. Chefen pratar om att det finns att göra och att det kommer men jag ser liten ljusning och håller på att bli tokig. Skulle lika gärna kunna göra andra saker än att sitta av tiden på jobbet. Undrar därför:

- Har någon upplevt samma sak på nytt jobb?
- Hur har ni hanterat detta?
- Hur bör man hantera detta?
- Vems ansvar - chef eller medarbetare?

Camilla har berört det här ämnet i ett tidigare inlägg och jag vet att Eva känner igen sig i den här beskrivningen.
Nu hjälps vi åt allihopa, både NetWorkingskribenter och andra läsare, och ger mailaren riktigt mycket feedback, ok?

Rekrytering

Jag har nu under min föräldraledighet rekryterat 3 nya medarbetare till min avdelning. Den första var en panikrekrytering till ett väldigt unikt jobb och den sköttes enbart via rekommendationer. Den killen har nu jobbat hos oss i tre månader och det fungerar superbra.

Rekrytering 2 och 3 skedde på vanligt sätt, annons, ansökningar och sen sist men inte minst intervjuer. Det var mina första rekryteringar och vi intervjuade 7 sökande till tjänsterna. Det som var spännande var att känna på hur man ser på det hela från andra sidan bordet.

De två tjänsterna behövde lite olika personligheter förutom de faktiska kraven, till den ena tjänsten behövdes en lugn, stabil person medan jag till den andra behövde en mer framåt person som tog för sig mer.

Det var det som var mitt prio på intervjuerna, att känna på hur personerna skulle fungera i gruppen samt hur de reagerade på att ha en kvinnlig chef, förutom avstämning av deras CV. Så här kommer mina intervjutips.

• Ljug inte i ditt CV, ena killen hade skrivit att han jobbade på bandet på volvo men sa att han hade jobbat på saab, han sa att han hade jobbat inom vården men det stod att han hade jobbat som lärare osv...
• Förbered dig på lite standardfrågor så känner du dig lite säkrare
• Gör dig inte till för mycket, det kan mycket väl vara så att det är "din riktiga" personlighet som behövs i gruppen.
• Var hel och ren och "vanligt" klädd, passande för jobbet du söker

Om du skall hålla intervjun så glöm inte att du rekryterar för gruppen och inte för att du skall ha någon som du klickar superbra med.

Nu har de två killarna jag rekryterade börjat och det verkar fungera jättebra, den ena killen är dock hemma på sina tio pappadagar just nu :-). Men jag måste erkänna att det var svårt att intervjua och välja killen som skulle passa i gruppen som behövde en tyst, lugn kille. Det är så långt ifrån mig själv och flera av de vi intervjuade var just tysta och lugna och stabila, en del fick man verkligen dra ut svaren ifrån, men vilken nyttig erfarenhet.

Nu längtar jag bara till årsskiftet när jag kommer tillbaka och förhoppningsvis har kvar samma killar under mig (det kommer ett eget inlägg om hur det är att vara föräldraledig chef när det är enorma strukturförändringar på gång inom bolaget).

Tacksamt tips

För ett tag sedan tipsade Tuva om att bli bra på en sak och om någon frågar om något annat du inte kan så fortsätt bara berätta om det du kan. När jag för ett tag sedan stod inför en inspektion på ett område jag inte behärskar beslöt jag mig för att försöka mig på den här taktiken. Jag bestämde mig för fyra saker jag kan som är närliggande till det här ämnet och höll mig sedan konsekvent till att prata om dessa under hela inspektionen.

På det stora hela gick det bra, framförallt bra mycket bättre än förväntat. Visst fanns det saker där mina svar kändes tunna, framförallt väldigt tekniska frågor, men eftersom jag inte hade någon chans att kunna lära mig ämnet så var det här en bra kompromiss. Så tack Tuva!

Boktips

Det var Charlotta som först tipsade mig om böckerna av Pia Hinze, och efter att ha sträckläst "Baby blues" och "En ska bort" fick jag vackert vänta ett tag innan jag kunde kasta mig över den tredje boken "Älskling".

Jag har blivit både arg och upprörd, glad, ledsen och frustrerad när jag läst dessa böcker, och jag känner igen mig en hel del.

Böckerna har väldigt hög igenkänningsfaktor och tar upp mycket av de ämnen som diskuterats här på bloggen, d v s hur man som kvinna i karriären får ihop arbete och familjeliv på ett tillfredsställande sätt.







Bilderna är lånade från piahintze.com


"Arbetsglädje i lagom dos är faktiskt bättre än Prozac" (Citat ur "Älskling").

Exklusivt råd från Silverryggen

På mitt jobb jobbar en silverrygg. En storväxt karl med gråa tinningar och ett inre lugn som smittar av sig. En person som alla (inklusive undertecknad) har stor respekt för, och även om hans dåliga sidor kanske inte precis sopas under mattan så accepteras de kärleksfullt av hans omgivning. Under en stund av generositet får jag ett exklusivt råd från denne man – ”bli bra på en sak, inte mer, så pratar du om den, och om någon börjar prata om något annat du inte kan, så berättar du bara om det du kan! Berätta mer och mer!”. Det här är inte mannen som kommer med råd till höger och vänster. Det här är inte mannen som skryter eller hävdar sig vid lunchbordet, han behöver inte! Det här är en man vars råd man tar på allvar!

Så när jag satt på Det Stora Mötet, med lite för mycket vatten över huvudet, tog jag självfallet tillfället i akt att bruka detta troligen förträffliga, eventuellt förskräckliga, råd. Jag fick hejdlöst många frågor om produkter som visserligen ingår i min produktdivision, men som befinner sig lite för långt från min produktgrupp för att jag ska kunna svara på dem. Jaha så var det alltså dags! Jag kontrar varje fråga med hur mina produkter fungerar, hur de briljerar, vilka problem de löser. Publiken blir mycket glad. Den Höga Chefen avslutar mötet med ”well Tuva I realize that you are the Go-To person for xxx”. Vad svarar man på något sånt? Man kan ju inte ljuga? Jag har ju faktiskt bara pratat om mina produkter den senaste timmen! Det självklara svaret blev ”well, I am the Product Manager for X, Y, and Z which brings our customers bla bla performance bla bla stability bla bla security bla bla”.

Tjejzonen - Reklam

Jag vill göra reklam för en hemsida jag av en slump sprang på idag. Den heter Tjejzonen och har funnits sedan 1998, så den kanske är känd av er sedan tidigare?
Jag har alltså ingen personlig erfarenhet av deras arbete, men vandrade runt ett tag på deras hemsida och blir så glad! Det här behövs verkligen. Här är utdrag över föreningens arbete:

---Tjejzonen är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening vars målgrupp är tjejer mellan 12-25 år. Vi erbjuder storasystrar, mentorer, plugghjälp, stödsamtal, chatt och mailstöd. Att stärka ung kvinnors självkänsla och självtillit och fokusera på varje tjejs postitiva kraft är ett led i vårt övergripande mål att förebygga psykisk ohälsa. Hos oss finns även Ätstörningszonen som liksom grundverksamheten erbjuder stöd via chatt, mail och samtal.---

Karolina

Våga vara nyfiken på teknik

När jag var liten tyckte jag att "den lille elektrikern" var en av de roligaste leksakerna. Att hjälpa pappa att snickra var en annan favorit. Jag har aldrig varit rädd för teknik, men jag vet att många, framförallt kvinnor, är det och helst lämpar över teknikfixande på mannen. Han i sin tur kanske inte alls har större kunskap om området, men läser manualen, vågar trycka på knappar och testar sig fram. Det okända är ofta lite läskigt och man är rädd att ha sönder något.

Förra veckan läste jag den här krönikan och blev inspirerad. En teknikhörna där barnen kan få undersöka, ha sönder och laga prylar, vilken bra idé! När jag kom hem på kvällen och dottern plockat itu sin nya leksaksbil sa hennes pappa "Men, nu gick den ju sönder.." blev jag istället stolt och sa "Vad bra! Då förstår hon hur det fungerar och kan sätta ihop den igen!" Ska nog se till att det blir en liten teknikhörna hemma hos oss också :-)

Bluffar du på jobbet?

Här är en superintressant artikel från tidningen chef. Känns det igen?
---Människor som lider av bluffsyndromet tror ofta att merparten av deras framgångar beror på yttre faktorer som tur och tillfälligheter. De oroar sig också för att ha nått sina mål tack vare charm och personliga egenskaper, inte på grund av sin talang---


Särskilt vanligt är detta hos kvinnliga chefer och de sk. "långvägarna". De har akademiska mindervärdskomplex och har ofta jobbat sig upp i hierarkin. Jag uppfyller dessa kriterier till punkt och pricka:

*Långvägare

*Chef

*Kvinna

Jag skriver under på varje stavelse i artikeln och suger åt mig råden och tipsen. Jag tänker också att det måste ligga något i slutklämmen på artikeln: --- De allra flesta har en stor portion ödmjukhet och klarar mycket mer än vad de tror.


Lider ni av bluffkänslor på jobbet?

Carina Lundberg Markows blogg

Vill passa på att tipsa er om Carina Lundberg Markows blogg som jag hittade via ett inlägg på Camilla Wagners blogg på VA. Båda skriver aktuella inlägg om en paneldebatt som styrelsekvinnor.com höll i igår. Fascinerande läsning, avgör själva om ni vill skratta eller gråta... Läsvärt är det iallafall!

Handbok för att arbeta utomlands

Eva har skrivit om att vidga sina vyer i ett annat land, och själv har jag tidigare skrivit om att det aldrig riktigt passar att flytta utomlands (kanske för att lusten inte är där till 100 %...). Nu fick jag reda på att det getts ut en liten skrift om att arbeta utomlands. Den vänder sig främst till privatanställda tjänstemän, och finns att ladda ner i pdf-format HÄR. Handboken, som innehåller råd och tips, ges ut av PTK, och är baserad på intervjuer; av de som arbetat utomlands, men även av deras medföljande och barn.

Hos oss passar det ju inte riktigt just nu... men någon annan kanske kan ha nytta av handboken.

Trevlig helg!

Ställ rätt frågor

Årets löneförhandling lämnade mig inte speciellt nöjd med resulatet, men trots det gick jag från mötet med lätta steg för jag kände att jag hade fått fram en del poänger, samt ställt bra frågor.

På mitt jobb gäller att alla ska bedömas utifrån en "normalprestation" som tilldelats ett visst spann i procentuell löneökning. Jag kommer troligen hamna mitt i det spannet, vilket verkligen inte är bra, men pga lågkonjunkturen, och eftersom jag varit föräldraledig halva året, så kan jag känna att visst, det är OK. Men när jag försökte lobba för att jag skulle hamna i övre delen av "normalprestationsspannet" (0,2 procentenheter högre, varför slåss för det egentligen...) så kontrade min chef med att jag ju bara uppfyllt 70-80 % av mina mål.

Nöjd med min sinnesnärvaro svarade jag då att "menar du, att om jag hade uppfyllt 100 % av målen, så hade du föreslagit att jag skulle få en löneökning som är för en normalprestation? För i så fall skulle jag blivit otroligt besviken". Något riktigt svar på den frågan fick jag inte, men jag kände att det blev i alla fall 1-0 till mig.

När vi avslutat diskussionen så ställde jag också den frågan som jag rekommenderar alla att ställa till sin chef: "Vad skulle krävas för att du skulle stå upp för mig inför HR och säga att 'för tusan, skit i den här normalprestationen, Catharina förtjänar minst 5 % i år'?" Där fick jag några vettiga svar faktiskt. Återstår att se om jag kan applicera det, men jag har åtminstone nya fräscha idéer att applicera.

Så mitt tips är att om det inte går att förhandla i procent eller kronor och ören, så tydliggör vad du tycker och vill, och ta reda på hur du kan komma dit. Lycka till i förhandlingarna!

CV uppdatering

Jag skulle verkligen inte söka nytt jobb nu, men ett spännande jobb i helt rätt riktning kom upp. Och är det inte ofta så att när man minst anar det så kommer tillfället. Mitt CV var tyvärr i ett bedrövligt skick...inte alls uppdaterat och klart att skicka in. Efter några sena kvällar fick jag iallafall i väg ansökan, om än med onödigt mycket stress och ansträngning.

Mitt tips är således att se till att ditt CV är uppdaterat och klart att skicka även om du inte egentligen söker jobb just nu!