Ny statistik om löneskillnader

Gudryn Schyman skapade ju rejält blåsväder i somras när hon eldade upp en hel del pengar, och på det sätt skapade rubriker. På något sätt är det konstigt att det hon skulle markera inte fick lika mycket utrymme, skillnader mellan kvinnor och mäns löner.



Nu har en ny rapport från medlingsinstutet kommit som visar att det finns stora löneskillnader mallan kvinnor och män, specielt i privat sektor. Det finns forfartande jobb att göra fö att kvinnor och mäns löner ska vara lika, ett verktyg är kvotering som Anna skriver om här, eller kvoterad föräldraförsäkring som jag skrivit om här.

Strategimiss

Det har blivit en "sanning", att man måste byta arbetsgivare för att "få upp sin lön". Varför är det så? Jag förstår att det lilla företaget som måste väga varje krona, eller företag som saknar en mogen HR-process hamnar i situationen. Men större, mogna koncerner?

Är det inte mer strategiskt riktigt, att se till att medarbetarna ligger rätt i förhållande till marknaden, än att hålla lönen nere för att spara, om man annars riskerar att tappa sina nyckelresurser?

Jag har vid något tillfälle räknat på vad det kostar att rekrytera i min bransh, men summan är relativt ointressant här. Några faktorer att ta med i beräkningarna är dock:

• Annonskostnad
• Tidsåtgång för intern och/eller extern rekryteringspersonal
• Inkomstbortfall i tiden från det att en resurs slutar tills den nya är på plats
• Inkomstbortfall för den tid det tar för den nya resursen att komma upp i fart och leverera på samma nivå som den tidigare
• Eventuell utbildning/upplärning för den nya


• Troligtvis en högre lön än vad föregångaren hade, om man rekryterar externt. I alla fall om den tidigare resursen slutat som konsekvens av att lönen legat fel i förhållande till marknaden.

Allt detta, istället för att betala den marknadsmässiga lönen från början. Det känns inte strategiskt riktigt.

Har ni någon gång bytt arbetsgivare för att få en mer marknadsmässig lön?

Löneprocessen ur chefens synvinkel

Lön är alltid ett aktuellt ämne och Johanna gav här bra tips från facket. Jag måste erkänna att jag inte kände igen mig i Johannas funderingar vilket kändes konstigt, när jag tänkt ett varv till kom jag fram till att jag i det storföretag där jag arbetar gör på ett delvis annat sätt.

Mitt mål med mina medarbetare är att de ska göra så bra prestationer som möjligt och att jag ska bygga ett vinnande team. Ur ett löneperspektiv vill jag att de ska få en juste och ärlig bedömning som motsvarar deras prestation. Min utmaning blir att se till att få medel som räcker till det.

För mig är själva lönesättningen ofta kanske enkel, förarbetet görs istället under hela året.

• Grunden är bra och tydliga individuella mål och förväntningar


• Kontinuerliga uppföljningar av mål och förväntningar


• Medarbetaren loggar sina förbättringar gjorda mot målen


• Medarbetaren och jag följer kontinuerligt upp med viktiga intressenter


• Jag kalibrerar måluppfyllelse i en större del av organisationen, för att få en juste bedömning


• Jag håller tillsammans med HR årligen koll på lönestrukturer och marknadsbedömningar

I många fall är det sedan relativt enkelt att sätta lönenivåerna utifrån det lokalt förhandlade utrymmet. Självklart är därmed inte alla medarbetare nöjda, men genom en koppling mot mål och måluppföljning är det enklare att vara konkret och peka på vad som behöver förbättras för att nå högre nästa år.

Förhandla lön

Vi är i löneförhandlingstider kan man konstatera när man ser de senaste inläggen som i mångt och mycket handlar om lön.

I onsdags var det den första överläggningen med arbetsgivaren om årets löneprocess. För min del handlar det om inte bara min egen lön, jag ska förhandla lönen i egenskap av fackligt ombud för mina medlemmar i hela organisationen. Läskigt värre tyckte jag när jag insåg vad jag skulle vara del av. Men som det mesta annat växer man in i rollen, och nu känns det jätteroligt och pirrigt. Mina fackliga kollegor och jag har redan haft vårt första möte där vi gick genom våra listor och tog fram olika grupper som vi tyckte hade presterat bra det senaste året, samt tittade på några individers löner som också behöver ses över.
Det roliga var att vi som fack i mycket hade samma prioriterade grupper som arbetsgivaren hade. Nu väntar än mer arbete med att hämta in underlag för förhandling samt ta ställning till vilken typ av förhandling vi ska välja i år. Sedan brakar processen i gång efter semestern.

Det ska bli jättespännande att vara med på och otroligt lärorikt.

Hjernevask (hjärntvätt) och husmorshappy

I Norge har en debatt om jämställdhet och biologi dragit igång efter att programmet Hjernevask hade premier i veckan.

Jag hittade detta debattinlägg i en av Norges största tidningar, där det också är länkat till andra debattinlägg om biologi och jämställdhet. Jag fastnade för debattinlägget då flera av de som ingår i vårt nätvärk är ingenjörer.

Samtidigt dök jag på detta inlägg om unga mammor som gärna vill vara husmödrar. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, det hela känns så naivt. Husmorsysslor är den nya tidens yoga ?

Men summan är att man i alla fall diskuterar jämställdhet, och det kan man aldrig göra för mycket.

Politik & jämställdhet

Wagner har i sin kolumn skrivit om politik och jämställdhet, apropå vårt svenska ordförandeskap i EU. Hon kommenterar en debattartikel signerad Sabuni, Borg och Malmström, en artikel hon har lite övrigt att tänka kring.

Liksom Wagner tycker jag att det är strålande att man lyfter frågan högre än inom våra egna gränser och följande formulering, kan inte många ha något att invända mot:

"Resultat från olika studier, bland annat rapporter som låg till grund för ministermötet, visar att i kvinnors ökade sysselsättningsgrad finns betydande potential för högre BNP. Poten- tialen är som störst i de länder där jämställdheten på arbetsmarknaden initialt är på en låg nivå. Högre tillväxtförutsättningar skulle stärka möjlig- heterna att möta framtidens utmaningar såsom klimathotet, den alltmer åldrande befolk- ningen och utanförskapet."

(så långt Sabuni, Borg, Malmström)

Wagner problematiserar sedan vidare med följande, apropå att sopa rent framför egen dörr:

"I EU är t ex 25 procent av alla chefer i näringslivet kvinnor. I Sverige är det 17 procent. Är inte det konstigt i världens mest jämställda land där vi har dagis och särbeskattning?"

(detta finner jag personligen högst anmärkningsvärt)

"Fler kvinnor arbetar i offentlig sektor i Sverige än i något annat land och lönen de får av det arbetet ligger i bottenligan i världen. En kanadensisk sjuksköterska har nästan tio gånger så stor köpkraft som en svensk medsjuksyster."

(det här är också ett faktum jag, som styvmor till två sjuksköterskestuderande ungdomar senast i helgen hade en diskussion om, med studenterna - varför ser det ut på det här viset?)

"Enligt OECD:s senaste rapport har Sverige lägst utväxling av utbildning i hela världen, och delar man upp det mellan könen har kvinnorna ingen utväxling alls. För kvinnor i offentlig sektor är det till och med negativ. Många kvinnor förlorar alltså på att utbilda sig i Sverige."

(alls inte en överraskning i mitt fall...!)

Nåväl, kära läsare, visst är detta tre smakprov på ämnen värda tankar och diskussion?

Själv är jag i afton gräsänka, så jag hinner inte lägga ut texten mer, trots att jag skulle vilja!
Jag tycker, som jag skriver ovan, att det är ett gott tecken, trots osopad egen trapp, att frågan lyfts så pass högt och tas på ett lite större "allvar".

Ojämlika löner i demokratins Sverige

Fyra kollegor. Jämställda i löner? Har inte en susning.

Så gör han det igen, Lars Einar Engström. Fräser ifrån om ojämlikheten i vårt avlånga land.

Första gången jag kom i kontakt med honom var när jag läste hans bok "En sexists bekännelser: jag visste inte att det var så illa" - jag älskade boken från första sidan!

Idag läste jag med intresse i fysiska SvD (hittar inte artikeln online vid ganska snabb sökning) vad han har att säga om löner och framför allt ingångslöner.
Åter är han så smart att han vittnar om vad han gjort själv, han ger liksom direkt vid handen att han varken kastar sten i glashus eller far med sagor. Han skriver:

"Många kvinnor tror nämligen på män som säger att "du hamnar lite under vad du egentligen skulle ha, men det fixar vi nästa år". Tro inte på detta, det är bara ett trick, bara ett sätt att bli av med frågan och kunna visa den egna chefen att "titta vad duktig jag är, fick henne för x-tusen trots att hon med den kompetensen borde haft y-tusen". Jag har använt tekniken själv flera gånger".

Sant och ärligt.
Vidare skriver Lars Einar:

"Självklart ska du inte acceptera att få en lägre lön, inte ens lägre ingångslön än vad dina manliga kollegor får. Byt ut ordet kvinno i kvinnolön till kurd och du får kurdlöner. Tror du ens att det ordet skulle få finnas? Hur mycket är en kurd värd? Tja, 85-90% av vad en "svensk man" tjänar. Så får man inte tänka, säga eller skriva. Men när det gäller kvinnor är det inga problem, det är så naturligt att kvinnor tjänar mindre på jämförbara tjänster att ingen bryr sig. Det är bara kvinnor som grupp som vi kan tillåta att de blir behandlade som andra klassens medborgare".


Jag behöver knappast påpeka, ens, att jag instämmer till fullo.

Men jag måste problematisera: hur tusan GÖR vi då för att få upp exemplevis en ingångslön? Man har sökt en tjänst, kallats till en intervju, kallats till en till. Man är så sugen på tjänsten och blir utvald i hård konkurrens. Så kommer det till lönefrågan. Säger man då "nej, tack det känns inte riktigt bra" (som i reklamen) och fortsätter att leta efter det fåtal tjänster i landet som faktiskt finns att söka, och hoppas få en ny chans att komma på intervju?
???
Det kanske dröjer två år före man får chans till en intervju igen. Så ser min bransch ut i alla fall.

Det händer ju inte, man gör ju inte så. Eller? Vad säger ni kloka läsare om detta, i mitt tycke, DILEMMA?

Räcker lönen till ett hus?

Lika bra att erkänna, jag är en "hemnetknarkare"... Från och till har jag och maken tittat på hus i över ett år. Det slutade förra våren med att vi bytte vår hyreslägenhet till en som skulle ombildas till bostadsrätt, i förhoppningen om att det skulle ge oss en välbehövlig skjuts in på marknaden (alla hus blev ju så dyra i slutändan). Den nya lägenheten har som en bonus lite radhuskänsla, men vi längtar ändå efter att någon gång ha vårt eget hus att rå om. Så här års drömmer jag gärna om blommande syrenbuskar och äppelträd i en egen trädgård... Så vi fortsätter titta, går på visningar, lägger ett bud om vi tror vi hittat rätt... och samtidigt rullar livet på utan att vi blir husägare.

Vi är båda civilingenjörer med relativt välbetalda jobb. Det som fascinerar mig är att vi trots detta helt enkelt inte har råd att köpa ett hus i en närförort till Stockholm om det inte är ett förfallet ruckel. Budgivningarna på en del hus vi tittat på, som varken är stora eller i toppskick, har rusat iväg 1,5 miljoner över utgångspris. Vem har såna pengar undrar man ibland, men inser att det förstås är tidigare bostadsklipp snarare än höga löner som gör det möjligt.

Själva letar vi vidare, och höjer våra löner med 3 % medans huspriserna ökar med vad... 5-10 %. Lustig marknad det där. Men men, en dag dyker nog även vårt drömhus upp - rätt hus till rätt pris på rätt plats!

Abstinens

Det har jag verkligen efter dryga månaden utan bredband. Men nu är jag back on track. Dessutom har det varit en månad med full fart på jobbet vilket har gjort att energin att göra annat än att jobba och ta hand om familjen har inte funnits. Men nu hoppas jag den ska ha kommit tillbaks för att stanna.

Vad har jag hittat på den senaste månaden ? Jag har jobbat häcken av mig då det har hänt en hel del kring mina vårdtagare, jag har förbrett och genomfört en stor presentation i Stockholm och jag har utvecklat ett intresse för blommor, speciellt pelargonier ! Mycket olikt mig som brukar ta död på alla fönsterträd, men som nu har 15+ pelargonier i fönstren som överlever och verkar må mycket bra.

Dessutom har jag fått en riktig bra löneförhöjning - 8 % - vilket jag var mycket nöjd med.

Sverige är bra men inte alltid bäst.....

Som förälder eller blivande förälder i Sverige så känner man sig trygg i att föräldrapenning, låga dagistaxor och bra sjukvård gör det relativt lätt att skaffa barn. Inte som här i UK där mammapenningen är skrattretande låg och arbetande föräldrar har väldigt lite stöd från samhället.
Vi får t.ex. betala fulla kostnaden för att ha barn på dagis själva vilket hamnar runt £900-£1000 i månaden för en fulltidsplats (som inte nödvändigtvis då ens inkluderar barnets mat).

Så det var med stor förvåning jag nu i veckan fick reda på att det i Sverige inte är givet att man får betalt under den tid man är på mödravården. Helst ska man flexa eller jobba in den.

Då är det faktiskt bättre i UK där det står i lagen att man har rätt till fullt betalt under tiden man är på mödravården och rättigheterna och jobbtryggheten som gravid och föräldraledig generellt är väldigt starka. Inkluderat i mödravården är inte bara möten med barnmorskor och doktorn, utan även andra saker som massage och akupunktur för att lindra krämpor.

Tilläggas ska kanske också att all sjukvård genom NHS (liknande landstinget) är helt gratis for alla. På mitt sjukhus erbjods gravida både aromaterapi, massage och akunpunktur genom självremiss.

Så gratis alternativ behandling under betald arbetstid......Slå det Sverige!

Här är en länk till gravidas rättigheter i UK:

Hur du gör löneförhandlingen till LÖNEFÖRNEDRING!

Pga datahaveri kommer mitt temavecka inlägg efter temaveckan. Tokigt. Men här kommer i alla fall lite tips till den som tycker löneförhandling är för mesar.

1. Ge felaktiga förväntningar
Jag hade fått ny tjänst med mycket ansvar och ny chef. Nya chefen hade vid flera tillfällen insinuerat en stor lönehöjning var att vänta. Förväntansfull går jag in i mötet. Min chef ser väldigt glad ut. Han inleder med att berömma mina insatser och poängterar vilken potential jag har inom företaget. Således har han lyckats höja min lön utöver gängse pott! Konstpaus. ”Du får x tusen..” jag hinner få en rynka i pannan, nej vänta det är alldeles för mycket?! ”..om året!” Chefen tittar på mig med stort leende. Jag sitter gapande och funderar över möjliga argument.

2. Var oärlig och försköna verkligheten
Istället för att förklara hur lönesystemet ser ut, erkänna att just den höjningen inte var den bästa men mer var att vänta, försökte chefen övertyga mig om att lönen var toppen. Jag fick höra att min lön låg jättehögt jämfört med alla andra! (Eftersom vd:n råkat skicka lönelistan till mig av misstag visste jag att det inte riktigt stämde.)

3. Bekräfta absolut inte den du löneförnedrar
Nu hade chefen helt plötsligt glömt mina fantastiska insatser och potentialen han pratade om i början av samtalet. Istället får jag höra att ”om du inte gör ditt jobb så sparkar vi bara dig och anställer någon annan!”, ”vem som helst skulle egentligen kunna göra din tjänst”, etc. Med min ytterst speciella kompetens i form av både utbildning och tidigare roller vet jag att det är helt åt skogen fel. Men det är lätt att glömma.

Efteråt har jag insett hur lönesystemet fungerar, och att chefen körde samma löneförnedringsstrategi med alla sina anställda, så det har trots allt blivit ett komiskt minne (kanske också för att jag lyckades få upp lönen till sist).

Har ni blivit löneförnedrade??

Resultat poll om lön

Temaveckan som handlade om lön ur olika perspektiv är nu avslutad. Det är också undersökningen om hur nöjda NetWorkings läsare är med sina löner. Jag är enormt tacksam och glad över att så många som 74 besökare tog sig tid att reflektera över sin lönenivå.

Det visade sig att hälften av alla som svarat faktiskt är ganska nöjda med sina löner. Nu känner vi ju inte till den demografiska bakgrunden hos alla besökare, men det är väl rimligt att anta att majoriteten av dem är kvinnor?

En fjärdedel av de svarande uppger att de är ganska missnöjda med sin lön. De sista 25 procenten står mycket missnöjda och mycket nöjda för, uppdelat i ungefär två lika stora delar. Av webbloggarna att döma tycks det som att de mycket nöjda har svarat på datorer vars IP-nummer går att härleda till Mälardalen och Småland (Ikea?).

De mycket missnöjda finns i Kalmar, Göteborg och Norrköping.

Tack till alla ni som svarade!

Löner

Jag har varit utan bredband hemma någon vecka nu och har därför varit ganska osynlig på bloggen. På jobbet har det dessutom varit mycket jobb och för få dagar att få jobbet gjort på.

Det märks tydligt i min bransch när man är borta någon extra dag, för människor är ju ändå människor och behoven försvinner inte fast det är påsklov. Då blir det att jobba ikapp de dagarna man är på jobbet.

Men det var löner jag skulle skriva om. Vi väntar med spänning på vad vi får i löneförhöjning. Här kör de en modell där man har utvecklingssamtal på hösten och sedan sätts lönerna utifrån det. Utvecklingssamtalet är styrt genom att man har en rad bedömningskriterier där man innan samtalet sätter betyg på sig själv och sedan jämför man det med chefens uppfattning.

Då jag i höst var nyanställd hade jag inte ett ”riktigt” utvecklingssamtal, men mera ett ”hur känns det efter en månad” samtal. Så det gör att jag inte vet alls hur jag ligger till och vi förhandlar inte själva om lönen. Det innebär att man väntar i spänning, och inte kan man fråga chefen för hon är just nu på semester.

Dubbelt vågat, hälften vunnet

Min chef kan gärna komma in på mitt rum lite sådär helt apropå, och så sitter man där, oförberedd och med tunghäfta. Iår har jag tagit tjuren vid hornen, och repeterat en högre lön än vad jag tror jag kan få, helt enligt Annas Löneförhandlingstips. För 5min sedan när han var helt ”off gard” så frågar jag lite fräckt och med ett leende när han egentligen tänkt att vi ska ha vårt lönesamtal? Varpå detta samtal utspelar sig:

Chef: Tjaaa, när hade du tänkt dig?
Jag: Jag hade tänkt mig en dag när du är på gott humör
Chef: Jaså, fredag?
Jag: Fredag blir bra.
Chef: (leende) Har du förberett dig?
Jag: (bredare leende) Självklart!!
Chef: Dåså, då säger vi fredag.
Jag: Fint.

Obs. Notera att detta är samme chef som fann undertecknad i en lite genant sits häromveckan. Läs: Har jag gjort bort mig nu igen?
Önska mig lycka till :-D

Andra förmåner än lön

När lön diskuteras tycker jag det är viktigt att inte glömma andra förmåner som kommer med jobbet. Jag har, som alla anställda på storföretaget, bonus som hittills gett utdelning varje år, som är lätt att glömma när man gör lönejämförelser.

Andra förmåner att diskutera med sin arbetsgivare och värdera är semester, övertid, pensionsavtal, måltidssubvention och träningsmöjligheter och säkert många andra saker. Jag uppskattar särskilt ett bra semesteravtal och träningsmöjligheter.Vilka förmåner har du som du utnyttjar?

Äntligen rätt nivå...

I år vet jag faktiskt inte om jag har någon löneförhandling, men det känns helt okej.

Vartenda år sedan jag började jobba har jag känt mig underbetald i förhållande till mitt ansvar och framför allt för min prestation. I förhållande till antal jobbade timmar blev det rent löjligt; jag brukade skämta om att jag hade företagets sämsta timlön eftersom nästa person i gruppens lönehierarki hade 50% mer än jag, samtidigt som jag och jobbade minst 60, periodvis 80, timmar i veckan. Nu är just antal jobbade timmar ett dåligt löneargument i min bransch, men samtidigt vill i alla fall jag känna att mina ansträngningar och uppoffringar ger lite klirr i kassan.

Tricket som löste löneproblemet för mig var att byta roll. Det är lättare att argumentera för en löneförhöjning om man byter jobb när man har sitt på det torra och inte måste byta. Att jag gick från en roll som inte gav synbara "pengar in" till en roll där insatsen faktiskt kommer att synas i resultatet, hjälpte också till.

Jag är inte säker på om jag gick in på 2008 eller 2009 års lönenivå när jag bytte jobb i mars, men för första gången känner jag att jag är rättvist betald. Och det är en ovan, men skön känsla. Jag hoppas att ni läsare också får känna det så efter årets lönerevision!

Det finns gott om bra tips här på bloggen redan - lycka till med förhandlingarna!

På väg till utvecklingssamtal och "lönemonolog"

Idag ska jag på ett kombinerat utvecklingssamtal och lönesamtal på mitt arbete som jag varit föräldraledig från en längre period. Jag sitter och försöker förbereda mig med bra argument som ska få min chef att ge mig, en föräldraledig anställd, mer än "minimihöjningen" i kristider. En delikat men intressant uppgift som ska lyckas. Kom gärna med förslag!

Den andra utmaningen med dagens samtal är att lönesamtalet eller "lönemonologen" som jag vill kalla det och utvecklingssamtalet är inbakat i samma möte. Jag tycker att det är olyckligt att först ha ett utvecklingssamtal med sin chef och där diskutera utvecklingsmöjligheter samt bra och dåliga saker med sin tjänst. (Jag brukar dessutom kunna vara öppen och även ge min chef feed-back som kanske inte alltid enbart är positiv). För att några minuter senare byta mössa och argumentera för en högre lön och därigenom befinna sig i en mer beroendeställning gentemot sin arbetsgivare. Jag framförde redan förra året att jag ogillade upplägget och kommer att framföra det i år igen.

Mina råd i löneförhandlingstider är att vara väl förberedd och inte improvisera under mötets gång samt att ha den nya önskelönen nedskriven. Annars är det lätt att ångra sig under mötets gång och begära en lägre siffra än den man ansett sig värd hemma. Lycka till!

Ställ rätt frågor

Årets löneförhandling lämnade mig inte speciellt nöjd med resulatet, men trots det gick jag från mötet med lätta steg för jag kände att jag hade fått fram en del poänger, samt ställt bra frågor.

På mitt jobb gäller att alla ska bedömas utifrån en "normalprestation" som tilldelats ett visst spann i procentuell löneökning. Jag kommer troligen hamna mitt i det spannet, vilket verkligen inte är bra, men pga lågkonjunkturen, och eftersom jag varit föräldraledig halva året, så kan jag känna att visst, det är OK. Men när jag försökte lobba för att jag skulle hamna i övre delen av "normalprestationsspannet" (0,2 procentenheter högre, varför slåss för det egentligen...) så kontrade min chef med att jag ju bara uppfyllt 70-80 % av mina mål.

Nöjd med min sinnesnärvaro svarade jag då att "menar du, att om jag hade uppfyllt 100 % av målen, så hade du föreslagit att jag skulle få en löneökning som är för en normalprestation? För i så fall skulle jag blivit otroligt besviken". Något riktigt svar på den frågan fick jag inte, men jag kände att det blev i alla fall 1-0 till mig.

När vi avslutat diskussionen så ställde jag också den frågan som jag rekommenderar alla att ställa till sin chef: "Vad skulle krävas för att du skulle stå upp för mig inför HR och säga att 'för tusan, skit i den här normalprestationen, Catharina förtjänar minst 5 % i år'?" Där fick jag några vettiga svar faktiskt. Återstår att se om jag kan applicera det, men jag har åtminstone nya fräscha idéer att applicera.

Så mitt tips är att om det inte går att förhandla i procent eller kronor och ören, så tydliggör vad du tycker och vill, och ta reda på hur du kan komma dit. Lycka till i förhandlingarna!

Poll om lön

Nu finns en omröstning till höger här i bloggen.
I vissa webbläsare syns inte å, ä och ö, men ni kan nog läsa frågan ändå.

Kort och gott: Är du nöjd med din lön?

Alternativ lön

Finanskris så långt ögat kan nå, och så är det dags att löneförhandla. Jag sitter i en position på jobbet där jag ser alla löner, jag utarbetar underlagen och följer hela processen från första förhandling till sista slutbud. För egen del har jag därför inte jättestora förhoppningar iår, då jag vet hur tight budget är.
Men jag vet:

> Att min chef är mycket nöjd med mig.

Jag har:

> Ett snart 3 år gammalt löfte om en viss löneökning mellan 2006-2009.
Jag tänker:

> Hur ska jag hjälpa min chef att göra mig nöjd?

För min del blir nog slutklämmen att be om en veckas extra semester. (Inklusive övertidsersättning, den tänker jag inte bli av med).

Jag har även fundering kring om jag ska be företaget sätta av några extra kronor per månad till pensions-spar.

Det är min strategi. Tror ni den kommer funka?