Tema: Vem är vem i Networking? Intervju med Maria

Nu har turen kommit till Maria, en tjej som jag haft förmånen att lära känna sedan några år tillbaka med nätverksträffar och middagar. Maria är en sån där person som ständigt överraskar med nya idéer och talanger, men det som främst utmärker henne är hennes stora engagemang i sin omgivning. Att hon alltid verkar ha tid och energi att ställa upp för andra samtidigt som hon har 1000 järn i elden.

Namn: Maria
Ålder: 32
Bor: Stockholm
Arbetar: Inom bank/försäkring

Du ger intrycket av att vara väldigt driven, fokuserad och trivas väldigt bra med vad du gör. Vad tycker du är det bästa med ditt jobb?

Det bästa med mitt jobb är att det är så varierande. Roligast är att arbeta med sådant som påverkar vår organisations framtid, och när jag får se människor växa med sina uppgifter.

Du ska snart påbörja ett chefsvikariat, vad tror du gör just dig till en bra chef?

Jag tror att min styrka ligger i att jag bryr mig om människorna omkring mig och lägger stor vikt vid deras personliga utveckling, samtidigt som jag ställer höga krav på både min egen leverans och teamets.

Har du någon gång känt att du behandlas annorlunda för att du är kvinna?

Jag förväntar mig att inte särbehandlas och brukar inte ge mig in i jämställdhetsdiskussionen. Men visst har jag upplevt annorlunda behandling (dock inte nödvändigtvis till det sämre) på grund av att jag är kvinna, särskilt i internationella kontakter med t ex Latinamerikaner och i Mellanöstern.

Vad är det viktigaste för att du ska må bra?

Det viktigaste för att jag ska må bra är att de jag bryr mig om mår bra. På jobbet är det viktigt att känna förtroende för dem jag arbetar med, och att veta att jag har deras förtroende. Utan ömsesidigt förtroende är det svårt att må och leverera bra!

Jag vet att du har många intressen, många vänner och en aktiv fritid.Har du några bra tips för att hitta balans mellan jobb och fritid?

Oj, balans mellan jobb och fritid är den eviga frågan! Jag jobbar gärna, och i perioder mycket. Det viktiga är att inte alltid jobba mycket, och att prioritera rätt när en konflikt mellan jobb och privatliv uppstår. För mig var det alltid jobbet som vann förut. Nu försöker jag fråga mig vad som är viktigast och vilka konsekvenserna blir av mina prioriteringar. Kanske kan jag låta bli att åka på en tjänsteresa och istället lösa det med telefon- eller videomöte; och istället hinna tillbringa tid med en familjemedlem eller vän. En annan "enkel" sak jag har lärt mig är att ifrågasätta varför jag sitter kvar på kontoret en kväll. Är det för att jag själv har satt upp en deadline eller förväntan om vad jag "ska hinna/klara" eller måste det faktiskt göras innan jag går? Många gånger kan jag faktiskt gå hem...

Notera: Sedan den här intervjun gjordes har Maria hunnit påbörja sitt chefsvikariat.

Tema: Vem är vem i Networking? Intervju med Jessica

Jag ser mig som en av de "hemligaste" i det här nätverket eftersom det bara är tre personer som jag har träffat IRL eller AFK ;-) Jessica är inte en av dem som jag har träffat men en av de tjejer som jag följer ett steg (eller ett år) bakom och som jag suger i mig kunskap från.

SNABBFAKTA:

Namn: Jessica
Ålder: 33 år
Arbetar: som teamchef på ett konsultbolag
Familj: Man och två döttrar, födda 05 och 08
Bor: i en förort till Stockholm

Jessica, i januari 2009 kom du tillbaka till arbetslivet efter din andra föräldraledighet och började ganska snart på en chefstjänst över 16 konsulter. Jag har precis kommit tillbaka till en chefstjänst efter barn nummer två. Vad har du för råd att ge mig?
Egentligen oberoende av chefstjänst skulle jag främst råda dig att jobba med förväntanshantering. I den situation du är i finns många "intressenter"; din familj, din chef, dina medarbetare och inte minst du själv. Fundera över vad det finns för förväntningar på dig och jobba sedan med att sätta förväntningar genom att vara tydlig med vad andra kan förvänta sig av dig.

När ert andra barn började på dagis hade ni grymma ambitioner med dagistider, gemensam middag och i princip inget kvällsjobb. Hur har det fungerat?
Faktum är att det har fungerat riktigt bra! Vi jobbar heltid båda två, växlar från dag till dag med vem som lämnar respektive hämtar på dagis och äter middag tillsammans hela familjen i princip varje dag. Det vi tummar lite på är kvällsjobbandet, men vi försöker styra det till vissa dagar så att vi inte sitter och småjobbar lite varje kväll.

Som så många andra av oss bor du i hus och renoverar och förändrar med jämna mellanrum. Till skillnad från mitt hus som genomgår en lååångsam totalrenovering så verkar du ha arbetat mer snabbt och målmedvetet. Är denna målmedvetenhet något som har präglat även ditt yrkesliv?
Jag är nog både otålig/ivrig och lite impulsiv. När det till exempel handlar om renovering eller annat "hemmafix" går jag, halvt på skämt och halvt på allvar under namnet kaminmannen hemma. Oavsett vad det är jag ska göra har jag ganska svårt att lägga det åt sidan om jag inte är klar. Jag tycker varken om att lämna saker halvfärdiga eller skjuta saker framför mig, så självklart återspeglas det även på jobbet.

Hur gör du för att koppla av?
I ärlighetens namn är jag nog ganska dålig på att koppla av, det finns alltid något som "måste" göras först… För ett halvår sedan återupptog jag mina ridlektioner som jag fick ta en paus ifrån när jag blev gravid med andra barnet, och det finns nog inget som ger mig mer mental avkoppling än ett pass på hästryggen. Jag låter mig gärna uppslukas av en bra deckare eller ett avsnitt av Mad Men som jag just nu är helt frälst i. Andra saker som ju såklart är mentalt avkopplande är att göra något kul tillsammans med familj och vänner - nu när vintern kommer går vi gärna till skridskobanan eller pulkabacken med matsäck och en termos varm choklad.

Tema: Vem är vem i NetWorking? Intervju med Linda R

Linda R är den enda i nätverket som jag ännu inte träffat IRL, vilket gör det extra roligt att få intervjua just henne. Hon bor i Göteborg och har ganska nyligen kommit tillbaka till jobbet igen efter en föräldraledighet.

SNABBFAKTA:

Namn: Linda
Ålder: 35 år
Arbetar: som chef
Familj: Man och två barn - födda 06 och 09
Bor: Göteborg

Du tillhör Göteborgsgänget i NetWorking. Är du född och uppvuxen i där eller har du flyttat dit för studier? Kommer du att bo kvar på Sveriges framsida även i framtiden tror du?
"Jag läste till civilingenjör (på annan ort) och träffade en Göteborgare och flyttade hit. Så nu har jag bott här i 11 år och trivs alldeles utmärkt. Förutom att jag vill ha mer snö på vintern! I år var alldeles utmärkt :-)"

Under tiden du var föräldraledig så genomgick din organisation en ganska stor förändring. Hur har det påverkat din situation på jobbet och din motivation till att fortsätta på samma arbetsplats?
"I och med att jag ändå känner mig så "gammal på jobbet" med 8 år på samma ställe så känns det i det stora hela ganska bra att allt skakas om en aning. Men jag sitter på en tjänst som innebär att jag under en övergångsperiod (hoppas jag) har extremt mycket att göra och hade jag inte haft så goa kollegor så hade jag nog övervägt att sluta."

Du är chef och har ganska många medarbetare under dig. Men hur gick det egentligen till när du hamnade där du är idag? Har du valt medvetet vid varje vägskäl eller är det slumpen som spelat in? Hur skulle jag bära mig åt för att hamna på din position på mitt jobb?
"Man kan väl säga att jag har valt medvetet då jag på en direkt fråga berättade för chefens chef att jag kände mig lite mätt på projektlederiet och ville prova på att vara chef. Sen strax efter detta var jag mammaledig och då dök det upp en chefstjänst som jag erbjöds medan jag var hemma. Det finns inga tankeläsare (på jobbet heller) så jag tror att det är viktigt att man under rätt förutsättningar berättar vad man vill."

Vad är det bästa respektive sämsta med att vara kvinna i din väldigt mansdominerade bransch?
"Det är att man märks, på gott och ont."

Jag kommer ihåg för några år sedan när du visade foton på fondväggen som ni målade i er sons rum. Det var så grymt häftigt att se! Berätta lite om vad ni valde att måla och hur ni gick till väga så att fler kan inspireras.
"Varken jag eller min man kan måla men bestämde oss för att våga, och resultatet blev superbra. Vi ordnade till en bild från Djungelboken i datorn och förenklade den till ca 20 färger. Sen körde vi den gamla vanliga rutnätstekniken (som jag tror att jag lärde mig i åttan eller nått) och målade upp den på väggen. Jag måste erkänna att i början så var mitt mantra "det är bara färg och det går att måla över". :-)"

Tack Linda R för dina svar!

Tema: Vem är vem i Networking? Intervju med Elsa

Nästa person ut att bli intervjuad är Elsa, en av våra Stockholmare i nätverket. Vi har tyvärr inte haft tillfälle att träffas IRL ännu men jag ser fram emot att få göra det. Jag är väldigt intresserad av att höra mer om hur det är att vara chef eftersom jag mer och mer inser att det är en karriärväg även för mig.

SNABBFAKTA:

Namn: Elsa
Ålder: 33
Yrke: Civilingenjör
Familj: Man och två barn, 5 och 2 år gamla
Bor: Stockholm

Du har för inte så länge sedan fått en ny tjänst med mer personalansvar. Hur har det förändrat dina arbetsdagar?
-Mina arbetsdagar har blivit annorlunda så till vida att det finns ännu mindre tid att själv utföra arbetsuppgifter, jag får delegera mer. En stor utmaning i en större organisation upplever jag också att kommunikation är, det tar längre tid att få med alla och kommunikationen måste vara mer strukturerad och tydlig för att nå fram.

Att få ihop familj och arbete kan vara svårt men hur gör du för att kombinera karriär och privatliv?
-Ja, hur gör jag? Inget särskilt. Åker tidigt till jobbet för att kunna hämta på förskolan i vettig tid, försöker ta strödagar ledigt för att ladda och bara mysa med barnen och prioriterar hårt på jobbet. Det jag skulle behöva bli bättre på är att släppa jobbet och helt enkelt inte ha dåligt samvete när jag inte gör saker tillräckligt bra eller i tid.

Vad jag förstår så trivs du väldigt bra på ditt nuvarande jobb. Vad är det som gör att du trivs så bra och hur ser ditt drömjobb ut?
-Jag trivs med att arbeta med människor och hela tiden få nya utmaningar. Nu har jag massor av utmaningar och roliga och intressanta människor att arbeta med. Jag är nog ingen drömmare utan jag är nöjd med valen av utbildning och jobb, men visst vill jag göra något annat om några år men gärna inom ett liknande område.

Många önskar sig nog lite mer fritid men vad gör du helst när du är ledig?
-Fritiden går till stor del till att vara med familjen och vänner. Om jag får ytterligare lite tid så tränar jag gärna, det ger mig energi.

Var och hur skulle du helst vilja bo?
-Jag är nog lantis längst inne i hjärtat och skulle gärna bo i en lite mindre stad. Det som lockar med en mindre stad är få vara lite närmare naturen, kortare avstånd till det mesta och lite mindre anonymt. Men jag trivs väldigt bra här i Stockholm, så vi får väl se vad som händer i framtiden.

Emma

Tema : Vem är vem i Networking ? Intervju med Emma

Det har blivit dags för Emma, Networkings tredje skånetjej, att bli intervjuad. Själv är jag numera utflyttad skåning, och jag har min rötter inte alls särskilt långt från Emma, så förutom Networking har vi även vår härliga skånska dialekt gemensamt.
Emma kom in lite senare som skribent på bloggen, men i nätverket har hon varit med sedan starten.

SNABBFAKTA:

Namn: Emma
Ålder: 36 år
Yrke: Utvecklingsledare (Pol Mag)
Familj: Man och två barn
Bor: I en större kommun i Skåne

Networking drivs av 17 kvinnor i karriären, och du är en utav dem, var befinner du dig i din karriär just nu?
Jag har snart arbetat ett år sedan jag var föräldraledig med mitt andra barn. När jag kom tillbaka till arbetet så var det på en ny och utmanande tjänst som utvecklingsledare. Mina nya arbetsuppgifter innebär fortfarande att jag blir stimulerad och utmanad så jag ser framför mig att jag stannar kvar på nuvarande tjänst hos min arbetsgivare ett tag till. Jag är väldigt sugen på att inom inte alltför många år ha en chefstjänst. Fördelen med min nuvarande tjänst är att det är en känd titel i kommunsammanhang vilket kan öppna fler dörrar än titeln projektledare jag hade tidigare. En annan dröm jag har är att jobba inom den privata sektorn någon gång i mitt liv för att se om det förhoppningsvis är lite snabbare beslutsvägar där. Min absoluta önskedröm är att, när barnen är större, veckopendla och arbeta för något internationellt organ någonstans i världen. Vad sägs om genusfrågor i Georgien så jag får nytta av min ryska igen.

Du har en Pol.Mag.-examen i statsvetenskap, och jobbar i dag som utvecklingsledare inom kommunen. Vilka bitar känner du att du har mest nytta av från din utbildning?
Jag arbetar framförallt med skolutveckling riktat till gymnasieskolan och vuxenutbildningen samt kvalitet och uppföljning. I mitt arbete ingår mycket kontakter med skolorna och skrivande av rapporter samt analyser och det känner jag att jag förbereddes väl för när jag läste Pol Mag på Lunds universitet. Vad jag ibland känner att jag skulle vilja vara bättre förberedd för är muntliga föredragningar inför stora församlingar samt även konflikthantering i olika gruppkonstellationer och hur man hanterar det utan att vara chef. Men samtidigt ska man ju ha något att fortbilda sig inom även i arbetslivet J.

Du har två barn, 5 och 2 år, som båda går på förskolan. Vad tycker du är det svåraste med att kombinera familj och jobb?
Tiden! Det svåraste är att hinna jobba så mycket som jag vill och samtidigt hinna umgås med mina barn så mycket som jag vill. Just nu jobbar både min man och jag 90 % men det är bara fram till semestrarna. Efter sommaren är tanken att vi ska jobba 100 % båda två igen och se vad vi tycker om det. Det hade varit skönt att arbeta max 7 timmar per dag men i praktiken har jag gjort samma jobb som tidigare för lägre lön.

Att ha barn är gör även att man utvecklas och lär känna nya sidor hos sig själv, på vad vis har du utvecklats som person genom att bli förälder? Och kan du känna att du har nytta av det i ditt arbetsliv?
Sedan jag fick barn tycker jag faktiskt att jag blivit sämre på att vara koncentrerad på mer än en sak samtidigt men det hänger kanske främst ihop med att sömnen blir lidande av att vara småbarnsförälder. Däremot har jag upptäckt nya sidor hos mig själv som att jag har bättre tålamod med mina barn än jag trodde jag skulle ha innan jag fick några. Dessutom kan jag vara otroligt effektiv vissa dagar eftersom jag vet att jag har en begränsad tid att hinna saker och inte kan sitta kvar på jobbet hur länge som helst. Jag är inte heller lika sugen på att släpa med mig mer jobb hem än nödvändigt eftersom egentiden på kvällarna ändå är otroligt begränsad.

Vad gör du när du ska koppla av och hitta på något kul?
Då går jag gärna ut och äter eller fikar med någon god vän. På sommaren fixar jag gärna i trädgården och den vanligaste avkopplingen en vardag blir ofta ett avsnitt av någon bra serie (DVD-box) tillsammans med maken.

Tema: Vem är vem i NetWorking? Dags att presentera Linda H!

Jag har fått nöjet att intervjua Linda H. Trots att Linda och jag bor på var sin sida av Sverige har vi träffats två gånger. Det är Linda som varit ambitiös och tagit sig till östkusten för att nätverka med oss andra. Jag minns att jag första gången slogs av hur lättsam och rolig Linda är, och så verkar hon så cool och avslappnad inför saker som jag själv skulle flippa ut för...

SNABBFAKTA:

Namn: Linda
Ålder: 34 år
Yrke: Civilingenjör
Familj: Man och två barn - födda 05 och 07
Bor: Göteborgstrakten

Du blev ju överraskande både varslad och uppsagd under den senaste krisen, men fick också ett nytt jobb ganska snabbt. Kan du kort beskriva den känslomässiga berg-och-dalbanan som det innebar?
Först var det en riktigt chock, så där så att man tror att det inte är på riktigt det man hör. Sen kom nästan någon slags panik, ”vad sjutton ska jag göra nu”, när den riktigt insikten kom. Och så ilska och sorg, över att behöva lämna. Nu fick jag ganska lång tid på mig att bearbeta själva uppsägningsbeskedet innan jag slutade, så efter en tid så började jag i stället se det som en ny möjlighet att få testa något annat. Det allra jobbigaste med uppsägningen var osäkerheten, och att känna att jag inte själv hade kontrollen över vad som skulle hända.När jag sedan fick mitt uppsägningsbesked såg jag bara faktiskt bara positivt på framtiden. Sen tog det bara någon vecka så hade jag ett nytt erbjudande om anställning.

Du har provat på både att vara anställd och att arbeta som konsult, vad ser du för för- och nackdelar?
Nu har jag bara knappt sex månaders erfarenhet av konsultsidan att jämföra mot närmre tio år som fastanställd, så jag gissar att mitt svar till viss del påverkas av det.Fördelen med konsult är att få större möjligheter att testa på olika branscher och olika uppdrag. Nackdelen som jag ser det just nu är att jag känner mig mest som en resurs som inte har något långsiktigt intresse i företaget/produkten, och det finns inte heller någon som har ett långsiktigt intresse i att utveckla min kompetens. Som fastanställd är man en större del av det företag man jobbar åt, och får på så vis en större lojalitet mot arbetsgivaren. Nackdelen är väl att man riskerar att stanna upp i sin utveckling om man inte själv ser till att söka sig nya utmaningar. Det är lite lättare att bli bekväm, gissar jag!

Vad är du mest stolt över i ditt yrkesliv?
Jag jobbade i ett projekt som involverade industrier från ett antal länder i Europa. Projektet avslutades med en sammankomst där varje land gjorde en presentation och jag hade fått äran att hålla i en del av den svenska redovisningen. Då pratade jag inför Europas samlade expertis inom detta område och efteråt fick jag mycket beröm från både högre svenska projektledare och chefer, men även från en riktigt fransk tungviktare inom området. Det var roligt!

Var ser du dig själv om fem år?
Jag har, i och med mitt nya jobb, bytt bransch och känner mig nu som en nybörjare igen. Jag vet inte heller om det är en bransch jag vill fortsätta inom, så kanske byter jag teknikområde igen och sitter åter igen som ny och lär upp mig inom ett nytt område. Men förhoppningsvis har jag innan fem år hittat ett företag/område där jag vill fortsätta att fördjupa mig och bygga upp min kompetens. Så om fem år hoppas jag att jag har hunnit få en roll som innebär en del tekniskt ansvar och att jag är på väg en bli en "av de kunniga" inom detta området.

Du har ju två barn, och ett hus och trädgård, så jag förstår om det är fullt upp, men har du något "eget" fritidsintresse som du brinner för och gärna håller på med?
Just nu har jag faktisk inte tid med det, hur tråkigt det än låter. På min lediga tid just nu så försöker jag hinna umgås så mycket som möjligt med min familj och vi hittar på roliga saker tillsammans. Vi går t.ex. och simmar med barnen varje vecka, eller så åker vi ut på utflykter och reser en hel del.Får jag lite tid över så läser jag gärna en bra bok och kopplar av en stund i soffan. Och så hoppas jag få ihop lite tid för att träna någon gång varje vecka, då blir det helst löpträning.Innan jag blev mamma så sysslade jag med ridning, och någon gång kanske jag tar upp det igen. Och så tycker jag det är roligt med fotografering, och det tänkte jag att jag skulle ta och fördjupa mig lite i, någon gång när jag får tid över.

Tema : Vem är vem i Networking ? Intervju med Catharina

Jag har fått nöjet att intervjua Catharina, en tjej jag har mött flera gånger i verkligheten, och som många gånger inspirerat mig till att våga ta steget genom att själv att ständigt vilja utvecklas i livet.


SNABBFAKTA:

Namn: Catharina
Ålder: 34 år
Yrke: Civilingenjör, jobbar med B2B marknadsfrågor
Bor: Närförort till Stockholm
Familj: Man och son född 08

Vad drömde du att bli när du var liten ?

"När jag var liten ville jag bli allt från kenneluppfödare till högstadielärare. Jag hade även en period när jag ville sköta karuseller på Liseberg, och som lite äldre ville jag bli arkitekt eller samhällsplanerare."

Vad är du mest stolt över i yrkesliv och varför det ?
"En enskild händelse som jag är mäkta stolt över är när jag och två kollegor fick en artikel publicerad i en branschtidning, och när den artikeln senare blev nominerad till "årets artikel". Varför det gör mig stolt? Det är alltid häftigt att se något man skrivit i tryck, och den här artikeln gav också ett genomslag i den branschen, där det faktiskt hände (en gång) att en kund tog fram artikeln i fråga och frågade om det var jag som hade skrivit osv.

Mer generellt är jag stolt över att jag är bra på att få saker gjorda, och levererar det jag sagt att jag ska göra. Under mitt yrkesliv har jag blivit mycket modigare än vad jag nog tidigare varit, och tycker det är roligt att knyta nya nätverk."

Vilket karriärval är du mest nöjd med och varför ?
"Jag hamnade på mitt nuvarande företag lite av en slump, men har blivit kvar, och har nu min tredje tjänst. Jag är nöjd med det senaste bytet och tycker att det verkligen gett mig luft under vingarna och nya möjligheter och öppningar. Något jätteaktivt val har jag egentligen inte gjort, och det kan jag till viss del känna mig missnöjd med. "

Vad gör du när du inte jobbar ?
"Fixar i det relativt nyinköpta huset och dess vildvuxna trädgård... Umgås med man och barn. Jag försöker hinna med en del scrapbooking som jag tycker är roligt, men för tillfället känns det som att allt jag gör när jag inte jobbar är att laga mat och försöka få en tvååring att somna :-)"

Har du någon förebild, i så fall vem/vilka är det ?
"Om jag någon gång blir chef så har jag två förebilder - båda är före detta chefer. Den ena är den bästa chef jag någonsin haft, och den andra kanske den sämsta jag någonsin haft... Båda har lärt mig otroligt mycket om hur jag skulle vilja vara som ledare!

Privat har jag bekanta som får agera förebilder - trevliga människor som har en stor familj, rikt kulturliv, roliga jobb och som verkar kunna njuta av livet och vardagen! "

Tema: vem är vem i NetWorking? Karins tur!

Då var det dags för Karin att granskas i sömmarna! Jag och Karin har aldrig setts i verkliga livet men jag vet att vi kommer ha mycket att prata om när vi väl ses. Förutom de uppenbara NetWorkingämnena delar vi en fascination för sociologi och har dessutom gjort valet att bo i mindre städer- om än långt ifrån varandra.

SNABBFAKTA:

Namn: Karin
Ålder: 34 år
Yrke: biståndsbedömare inom kommunal äldreomsorg
Bor: Tranemo i Västergötland
Familj: Man och två barn födda 04 och 06

Vad drömde du om att "bli när du blev stor" när du var liten?
Jag drömde om att bli jurist när jag gick i mellanstadiet, innan dess visste jag att jag skulle läsa på universitetet, men inte vad jag skulle bli efter det *skratt*. Och så skulle jag bo på en gård. Dessutom visste jag att jag absolut inte skulle bli lärare.

Vad tror du att du gör yrkesmässigt om fem år?
Det är en bra fråga, om fem år hoppas jag att jag har en ledarroll gärna inom äldreomsorgen. Jag trivs i den ”bransch” jag är i nu, och ser många möjligheter för att utvecklas.

Nämn något du lärt dig av ditt fackliga engagemang!
Jag har lärt mig mycket om beslutsgången inom kommunen, om förhandling och löner samt fått många bra kontakter. Dessutom får man mycket information om saker och ting innan alla andra. Mitt fackliga engagemang har också gett mig förmånen att få se andras perspektiv på saker och ting, vilket är oerhört spännande och utvecklande.

Vad ser du för fördelar och nackdelar med att bo på en mindre ort?
Fördelarna är att barnen växer upp i en lugn och bra miljö, att vi har skogen nära och vi har kort väg till det mesta. Samt att för min del skapar mindre människor också mindre stress. Friskare luft är också en bra sak med att bo ”på vichan”.

Nackdelarna är rent karriärmässigt, men det handlar lika mycket om att kommunen vi bor i har en av de lägsta utbildningsnivåerna i Sverige, och därmed finns det få möjligheter för en akademiker som mig själv. Det känns som jag är hänvisad till det offentliga mycket, det privata näringslivet här omkring har inte behov av så många akademiker, mer än någon ingenjör och ekonom. En annan nackdel är att inflyttare kan ha svårt att komma in i miljön på en liten ort.

Vad gör du för att koppla av när du är stressad?
För mig är skogen viktig, det är där jag stressar av och kan tänka. Jag vet inte hur många lösningar som kommit fram under mina skogspromenader eller cykelturer. Men också en biltur i vacker natur är avstressande, något jag har turen att få möjlighet genom jobbet också. Annars är handarbete, läsning och att lägga 1000 bitars pussel också något jag gör för att stressa av.

Tema: Vem är vem i NetWorking: Hallå där Sara!

Tre av NetWorkings skribenter bor i Skåne och Sara är en av dem. Sara är född i Linköping, men flyttade till Lund med familjen efter nionde klass och blev sedan kvar. Eftersom jag själv är "sommarskåning" är det extra kul att få intervjua Sara. Än så länge har vi inte haft möjlighet att träffas på riktigt, men det ska det väl förhoppningsvis kunna bli ändring på.

SNABBFAKTA:

Namn: Sara

Ålder: 31 år

Yrke: Socionom/kurator

Familj: Man och två barn - födda 05 och 09

Bor: Lund

Sara, vad skulle du säga är den absolut största utmaningen med ditt yrke?

"I mitt jobb som kurator/samtalsterapeut inom psykiatrin är den största utmaningen att kunna använda hela mig själv i mötet med patienterna- mitt teoretiska kunnande, min professionella och personliga erfarenhet och min personlighet- men ändå aldrig förlora distansen till patienten. Jag måste skapa en god relation där den andre känner sig trygg men tappar jag distansen kan jag inte hjälpa honom/henne".

Du har nyligen vidareutbildat dig - vad har du för råd och tips till de som funderar på samma sak?

"Jag tyckte själv att det var en riktig kick att vidareutbilda mig, mitt jobb har varit ännu roligare efter det eftersom jag känner mig mer kompetent och jag märker att mitt kunnande gör skillnad för andra människor. Mitt bästa tips är nog helt enkelt, om du har möjlighet: gör det! Själv kunde jag göra det på betald arbetstid - vilket gjorde att det inte blev så stressigt".

Om du inte var kurator vad skulle du vilja göra då?

"Jag har alltid drömt om att skriva romaner - och drömmer fortfarande om att i framtiden kanske jobba med psykoterapi på halvtid och skriva böcker på halvtid".

Vi två delar ett intresse för bra böcker. Om du bara fick rekommendera en enda bok, vilken skulle det vara?

"A fraction of the whole" av Steve Tolz. En helt fantastisk historia och väldigt väl berättad. Följ en familj på en fullständigt svindlande resa, underhållning på hög nivå!

Vad är det absolut bästa med att bo i Skåne tycker du?

"Den tidiga våren, närheten till havet och kontrasterna mellan små mysiga byar och storstäder som Malmö och Köpenhamn".

Tema: Vem är vem i NetWorking? Intervju med Charlotta

Andra kvinnan ut i vår intervjuserie är Charlotta. Jag har känt Charlotta i några år nu, via nätverket, men ännu inte träffat henne IRL. Jag ser oerhört mycket fram emot att träffa Charlotta, då vi förutom våra uppenbara gemensamma intressen som dryftas i bloggen också har ett brinnande inredningsintresse gemensamt!

SNABBFAKTA:

Namn: Charlotta Lindow
Ålder: 37
Yrke: Medie- och omvärldsanalytiker
Familj: Man och två barn
Bor: Skärgårdskommun i Stockholm

Du är föräldraledig nu. Hur är det att vara tvåbarnsmamma och karriärkvinna?
"Underbart och jobbigt på samma gång. Det är ungefär som att ha en trädgård - man älskar den men blir emellanåt helt tokgalen på allt som ska fixas. Det är en utmaning att få ihop det, men en härlig sådan. Jag vill inte behöva välja, för mig är det viktigt att både ha ett stimulerande jobb och en familj att tanka trygghet hos. Jag utvecklas och mår bra av båda sakerna."

Vad saknar du att arbeta med varje dag?
"Jag kan sakna att ha ett konkret mål att arbeta mot - i mitt fall en deadline på ett projekt. Samtidigt är det skönt och inte minst kreativt stimulerande att inte jaga runt hela tiden."

Du är inredningsintresserad, nämn dina topp tre formgivare?
"Britten Paul Smith är nog den formgivare som jag håller fast vid mest. Han är "classic with a twist", lite halvtokig, vilket jag älskar. Två andra återkommande favoriter är finska Alvar Aalto och svenska Thomas Sandell, båda är arkitekter och möbelformgivare med ett vackert och rent formspråk som tilltalar mig."

Om du inte arbetade med omvärldsanalys, vad skulle du då arbeta med då?
"Då skulle jag antingen jobba som copywriter/skribent (jag älskar att skriva, arbeta med texter och komma med idéer) eller som sommelier (dryckesexpert)."

Hur definierar du begreppet karriär?
"För mig betyder karriär att se om sitt eget hus och aktivt skaffa sig en utbildning och ett yrke som är stimulerande och utmanande oavsett vad man än väljer att satsa på. Allt för många verkar tro att karriär alltid innebär en längtan efter en spikrak väg till vd-toppen, men för mig är begreppet bredare än så och en karriär kan se ut på många sätt och vis och ändå leda fram till det man vill göra."

Tema: Vem är vem i NetWorking? Intervju med Anna Langefors Bräutigam

Först ut att bli intervjuad i vår temaserie "Vem är vem i NetWorking" är Anna Langefors Bräutigam, bloggens initativtagare och mesta skribent. Anna är en sprudlande och inspirerande person som jag har haft förmånen att lära känna över vårt nätverk, men också att få träffa "IRL" vid flera tillfällen. Därför var det extra roligt att få intervjua henne!

SNABBFAKTA:

Namn: Anna Langefors Bräutingam

Ålder: 39 sköna år!

Bor: I Ystad

Arbetar: I Malmö, som enhetschef för bibliotek samt ett info-center.

Familj: Ja, make, hund samt två fantastiska söner.

Hösten 2008 kom du med förslaget att starta upp NetWorking; vad var det som inspirerade dig till det?
"Jag tyckte att alla de fantastiska idéer, all den erfarenhet och allt det otroliga stöd vi gav varandra i det nätverk vi har borde kunna nå fler än de 20 personer vi är i vårt nätverk. Massor av kvinnor behöver stöd och kan även ge feedback tillbaka, till oss och andra läsare, och det finns en poäng i att sprida den sortens positiva vibbar!"

Du verkar alltid vara full av energi, och ger dig i kast med alla uppgifter med ett fantastiskt engagemang! Hur gör du för att fylla på din energi?
"Nätverket och bloggen ger mig energi, tanken på att bygga upp något som förändrar, ger mig energi."

Vi vet hur mycket ditt yrke betyder för dig, och att du brinner för att bidra till ett bättre samhälle för alla barn och ungdomar. Varifrån kommer det engagemanget?
"Jag tror min äldste son och den uppväxt han haft, som han och jag ensamma delade i sju år, bidragit starkt. Jag tänker mycket på alla dem som inte har en stark förälder som stöd. Barn och unga behöver fler trygga vuxna och ett skyddsnät utan för stora maskor att finna. Nära sitt hem."

Bibliotek och böcker ligger ju dig nära hjärtat. Vilken är den viktigaste bok du har läst, och varför?
"Bibliotek ligger nära mitt hjärta. Böcker är en del av vad bibliotek står för men för mig är det mötena mellan människor i bibliotekets fysiska rum som är det allra viktigaste. Böcker, TV-spel, tidskrifter, musik, film är alla lika viktiga och jag rankar inte boken högre som berättelse än jag rankar TV-spelets berättelse eller en berättelse en gammal skänker en ung vid bordet i biblioteket. Så: ingen, blir svaret - men det som händer i biblioteket och förändrar liv, är det häftigaste!"

Och slutligen: Nu när NetWorking har nästan 500 läsare i veckan, har du några spännande tankar om hur bloggen kan utvecklas vidare?
"Ja - gå IRL! AW:ar, konferenser, nätverksträffar och what not?!"

Vem är du - vem är jag?

Det händer spännande saker i bloggen framöver. Ni kommer att få bekanta er lite mer med oss skribenter är det tänkt. Uppdraget har lytt - gör en intervju med en av de andra och publicera på bloggen.

Håll utkik, för nu smäller det!

Kristider

Maj 2009: Både jag och maken konstaterar att vi känner oss rätt trygga trots den rådande lågkonjunkturen.
Juni 2009: Ett varsel läggs på min avdelning och fyra veckor senare får vi beskedet att även min man är uppsagd från sitt företag.

Helt plötsligt är vår situation totalt förändrad. Sommarn och semestern blev inte riktigt så avkopplande som vi tänkt. Det är mycket funderingar och det är pressande att inte veta hur framtiden ser ut. Ena dagen känns det ganska ljust och jag är optimistisk men nästa dag kan jag känna mig rejält deppigt och stressad.
Att vi båda två, både min man och jag, har hamnat i uppsägningsträsket har gjort att det emellanåt har varit jobbigt att stötta och peppa varandra.
Som tur är finns det då andra som ställer upp och lyssnar.
För det första är mina arbetskamrater ett enormt stöd. Vi sitter alla i samma sits med varsle och väntande uppsägning. Vi är väldigt sammansvetsade vilket gör att det finns mycket stöd att hämta hos varandra.
Att ha bra vänner att kunna älta sin situation med har också varit viktigt. Personer som inte är personligt drabbade i just denna kris. Särskilt har min fantastiska Networkingvänner varit ett stort stöd. Det är skönt att veta att det alltid finns någon som lyssnar eller kommer med tips och uppmuntran när det som bäst behövs.

Min familj är så klart också jätteviktigt. Barnen kräver uppmärksamhet och när vi är tillsammans med dom måste vi leva i nuet och släppa alla jobbiga tankar en stund, då blir det automatiskt en stunds avkoppling och fokusering på nått annat.

Jag är säker på att allt kommer att lösa sig till slut, men jag längtar verkligen tills vi kommit igenom denna tid. Jag längtar tills när vi kan börja se framåt igen och anta de nya utmaningar som finns där och väntar på oss.

Saved by the bell

Idag pratas det å ena sidan om att konjunkturen vänder, å andra sidan om att arbetslösheten kommer öka i höst. För en vecka sen kom de tråkiga beskeden på min arbetsplats. En trettioprocentig personalneddragning innebar att många av mina kollegor fick beskedet att deras tjänst inte längre finns kvar. Själv kom jag undan med blotta förskräckelsen, min avdelning blev sparad. Kanske på grund av min chefs goda relation med sin chef, kanske på grund av att vi jobbar med något som anses vara ett satsningsområde, eller kanske för att vi är så få (två personer) att man inte ville minska mer på den gruppen.

Oavsett så sitter jag säkert just nu, medan ett tiotal kollegor blir av med jobbet. Många av dem är både äldre och mer erfarna, så det känns väldigt konstigt att vara en av dem som blir kvar. De går med största sannolikhet igenom allt som Linda skrev om för ett tag sen, och just nu är det självklart mycket bitterhet som lyser igenom under luncher och fikaraster.

Jag vill vara hjälpsam och optimisten i mig vill gärna komma med klämkäcka förslag, men jag försöker lägga band på mig. Jag hoppas av hela mitt hjärta att dessa personer nu hittar andra möjligheter och uppgifter, trots att flera av dem är mellan 55 och 60 år, och därmed kanske inte högvilt på arbetsmarknaden.

Vad är er erfarenhet, är det tjänstemännen som får stryka på foten nu, trots att det pratas om bättre tider? Arbetslösheten sägs ju ha viss fördröjning i förhållande till konjunkturen.

Lågkonjunktur i kommunens tjänst

För mig som är anställd inom kommunen har den rådande lågkonjunkturen slagit hårt. Minskade skatteintäkter ger sparbeting inom alla förvaltningar i min kommun. För min förvaltning, den sociala, innebär sparbetinget hot om nedläggning av ett äldreboende, svårigheter att hitta platser till dem med ett vårdbehov och mindre marginaler i verksamheten. Redan nu har vi märkt av att våra korttidsplater har minskat med 5 platser (tidigare 17 platser) och ett intagningsstopp på det nedläggningshotade äldreboendet skapar längre väntetid för dem som har ett behov av en plats på ett boende. Vi får jobba hårt för att hålla flödet uppe. Samtidigt som vi inte kan styra vårt flöde helt och hållet, av den anledningen att det är människor vi har med att göra. Människor som fortfarande har rätt till samma sak som innan konjunkturen dök.

Den rådande konjunkturen har gjort att vi är tvungna att hitta nya sätt att jobba, vilket inte bara är negativt. Inspiration till att jobba smartare behöver man alltid och nu sätts kreativiteten på prov.

Men trots de rådande sparbetingen får vi ändå rekrytera en ny medarbetare när en kollega slutar. Vilket vi finner positivt och lite som en vitamininjektion.

Det svåraste tycker jag är ändå att många tappar känslan av att jobba ihop, och att det lätt blir mycket vi/dom tänkande tyvärr. Ibland känns det som att alla tappar vettet bara för sparkraven hänger över oss. Jag tycker att nu mer än någon gång behöver man jobba ihop och verkligen tänka efter hur man ska jobba effektivt. Jag är inte avundsjuk på de politiker och högre tjänstemän som ska fatta beslut kring nedläggning och andra sparinsatser.

Privat har jag inte märkt lågkonjunkturen så mycket, både jag och maken har kvar våra jobb och ränteläget påverkar vårt boende minimalt.

Lågkonjunktur

Hade vi skrivit dessa inlägg i maj så hade jag skrivit att vi inte har märkt något alls. Visserligen hade det inte varit sant eftersom mitt företag har dragit ner personalen med ca 10% men eftersom jag har jobbat där i 7 år så berörde det aldrig riktigt mig.

Bara någon månad efter att vi hade suttit hemma hos oss med bekanta på besök och druckit vin och pratat lågkonjunktur och inte varit oroliga så släpps en riktig BOMB på makens företag. Det har beslutats centralt att företaget i Sverige skall läggas ner sånär som på en liten utvecklingsavdelning och någon person på lokal support. Företaget i Sverige går bra och de jobbar med produkter som minskar personalberoendet, så det kom som en chock. Det var lite svettigt med mig som föräldraledig till en liten då 2 månaders tjej innan det kom fram att maken är en av de ca 10% av personalstyrkan som har kvar sina jobb.

Sen nu för en vecka sen så har jag börjat få indikationer från mitt jobb som kanske gör min tjänst övertalig. Jag är inte orolig för mig själv eftersom jag har haft andra jobb inom företaget där de nu söker personal, men jag är lite orolig för att bli av med mitt jobb som jag gillar. Men i sammanhanget att "bli drabbad av lågkonjunkturen" så anser jag nog det vara ett lyxproblem.

Nu försöker jag att inte ta ut något i förväg utan att njuta av föräldraledigheten och längta tillbaka till ett företag i stor förändring som jag kommer tillbaka till vid årsskiftet.

Uppsägningar och banktrassel

Denna veckas tema handlar om lågkonjunkturen och hur den har påverkat oss personligen. Det har väl knappast undgått någon att varsel och uppsägningar står som spön i backen runt omkring oss, så även på min arbetsplats, där bl.a. min närmsta kollega blev uppsagd. Det kändes väldigt tungt, jobbigt och orättvist, men kanske mest av allt bisarrt att se hur allt bara rullar på som vanligt, som om ingenting har hänt. Det är väl så det är, livet måste fortsätta som vanligt. Vi som är kvar inser hur skört allting är och jag personligen har fått mig en tankeställare, det gäller verkligen att måna om sin kompetens för ingenting är självklart..

Jag har även påverkats på andra sätt. Vår familj har gått i flytt-tankar väldigt länge och när vi väl bestämde oss för att ta steget visade det sig att vår bank satte sig på tvären "pga. lågkonjunkturen". Då vi har bundit vårt lån har vi inga egentliga förhandlingsmöjligheter och att lösa ut hela lånet och byta bank är inte ekonomiskt försvarbart. Så vi är kvar här ett tag till, hur länge vet vi inte. Även om vi trivs ganska bra så känns det minst sagt märkligt. Aldrig hade jag väl kunnat tro att vi inte skulle ha möjligheten att flytta om vi ville.

Det ska bli väldigt intressant att se hur klimatet på vårt företag kommer att utvecklas i och med uppsägningarna, hur räntorna kommer att se ut framöver och när allt kommer på fötter igen. Själv går jag på föräldraledighet om drygt 2 veckor så jag kommer att studera allt från ”andra sidan” och hoppas att det har vänt tills jag är tillbaka.

Hur du gör löneförhandlingen till LÖNEFÖRNEDRING!

Pga datahaveri kommer mitt temavecka inlägg efter temaveckan. Tokigt. Men här kommer i alla fall lite tips till den som tycker löneförhandling är för mesar.

1. Ge felaktiga förväntningar
Jag hade fått ny tjänst med mycket ansvar och ny chef. Nya chefen hade vid flera tillfällen insinuerat en stor lönehöjning var att vänta. Förväntansfull går jag in i mötet. Min chef ser väldigt glad ut. Han inleder med att berömma mina insatser och poängterar vilken potential jag har inom företaget. Således har han lyckats höja min lön utöver gängse pott! Konstpaus. ”Du får x tusen..” jag hinner få en rynka i pannan, nej vänta det är alldeles för mycket?! ”..om året!” Chefen tittar på mig med stort leende. Jag sitter gapande och funderar över möjliga argument.

2. Var oärlig och försköna verkligheten
Istället för att förklara hur lönesystemet ser ut, erkänna att just den höjningen inte var den bästa men mer var att vänta, försökte chefen övertyga mig om att lönen var toppen. Jag fick höra att min lön låg jättehögt jämfört med alla andra! (Eftersom vd:n råkat skicka lönelistan till mig av misstag visste jag att det inte riktigt stämde.)

3. Bekräfta absolut inte den du löneförnedrar
Nu hade chefen helt plötsligt glömt mina fantastiska insatser och potentialen han pratade om i början av samtalet. Istället får jag höra att ”om du inte gör ditt jobb så sparkar vi bara dig och anställer någon annan!”, ”vem som helst skulle egentligen kunna göra din tjänst”, etc. Med min ytterst speciella kompetens i form av både utbildning och tidigare roller vet jag att det är helt åt skogen fel. Men det är lätt att glömma.

Efteråt har jag insett hur lönesystemet fungerar, och att chefen körde samma löneförnedringsstrategi med alla sina anställda, så det har trots allt blivit ett komiskt minne (kanske också för att jag lyckades få upp lönen till sist).

Har ni blivit löneförnedrade??

Resultat poll om lön

Temaveckan som handlade om lön ur olika perspektiv är nu avslutad. Det är också undersökningen om hur nöjda NetWorkings läsare är med sina löner. Jag är enormt tacksam och glad över att så många som 74 besökare tog sig tid att reflektera över sin lönenivå.

Det visade sig att hälften av alla som svarat faktiskt är ganska nöjda med sina löner. Nu känner vi ju inte till den demografiska bakgrunden hos alla besökare, men det är väl rimligt att anta att majoriteten av dem är kvinnor?

En fjärdedel av de svarande uppger att de är ganska missnöjda med sin lön. De sista 25 procenten står mycket missnöjda och mycket nöjda för, uppdelat i ungefär två lika stora delar. Av webbloggarna att döma tycks det som att de mycket nöjda har svarat på datorer vars IP-nummer går att härleda till Mälardalen och Småland (Ikea?).

De mycket missnöjda finns i Kalmar, Göteborg och Norrköping.

Tack till alla ni som svarade!

Löner

Jag har varit utan bredband hemma någon vecka nu och har därför varit ganska osynlig på bloggen. På jobbet har det dessutom varit mycket jobb och för få dagar att få jobbet gjort på.

Det märks tydligt i min bransch när man är borta någon extra dag, för människor är ju ändå människor och behoven försvinner inte fast det är påsklov. Då blir det att jobba ikapp de dagarna man är på jobbet.

Men det var löner jag skulle skriva om. Vi väntar med spänning på vad vi får i löneförhöjning. Här kör de en modell där man har utvecklingssamtal på hösten och sedan sätts lönerna utifrån det. Utvecklingssamtalet är styrt genom att man har en rad bedömningskriterier där man innan samtalet sätter betyg på sig själv och sedan jämför man det med chefens uppfattning.

Då jag i höst var nyanställd hade jag inte ett ”riktigt” utvecklingssamtal, men mera ett ”hur känns det efter en månad” samtal. Så det gör att jag inte vet alls hur jag ligger till och vi förhandlar inte själva om lönen. Det innebär att man väntar i spänning, och inte kan man fråga chefen för hon är just nu på semester.