Tid OCH pengar

Tid är inte det enda som är en bristvara här i livet, så är också pengar. För somliga av oss i alla fall!
Sedan maken och jag förflyttade ”Liv AB” till annan ort i totalt annan del av landet unnade vi oss att bo på punkt A och arbeta på punkt B. Vi visste hur det var att dasgpendla och det var ju inga problem. Vi tycker att det är värt den tiden, att få bo på ett ställe vi älskar.
Maken lägger två timmar om dagen på att medelst bil färdas till sitt jobb som ligger cirka 7 mil bort medan jag väljer cykel, tåg, buss för att lägga fyra timmar om dagen på pendlingen till mitt jobb, cirka 5,5 mil bort.

Tiden har blivit lite mer tajt och tricksandet har nått nya avancerade höjder. Tiden vi har tillsammans på tu man hand har helt klart blivit kortare.
Väl, så långt.

”Varför har vi så lite pengar?” frågade vi oss förra helgen.
Vi kliade våra arma skallar för det känns som att pengarna aldrig riktigt räcker till längre.
Maken räknade på vad det egentligen kostar med bilresandet till hans arbete och när vi insåg att vi lägger 400 kronor om dagen på detta, drog vi lite efter andan. DET hade vi inte kalkylerat alls…
Vi var så upptagna av hämtningar på förskola, hundpromenader, matlagning, veckohandling, joggingtider med mera att ekonomin aldrig var en faktor.

Nu sitter vi där lite tjusigt, för hur vi än räknar timmar går det inte att båda färdas med bussar och tåg. Då är det timmarna som inte räcker till.
Vem sa att det var enkelt att leva?!

De gånger vi kan samåka och maken släpper av mig på min arbetsplats, passar vi verkligen på att ta vara på timmen i bilen. Ibland tar vi en kaffe och riktigt myser och vi pratar alltid massor. Här klarar vi av viktiga och ibland svåra samtalsämnen och andra gånger underhåller vi varandra med anekdoter från våra respektive arbeten.
Man får således ta det goda med det onda, så att säga!

(just nu är bromsarna på vår bil trasiga och vi väntar snällt på att få lägga 7000 kronor på detta, under tiden far vi fram i den lilla "tingest" du ser på fotot!!)

Hur kalkylerar ni er tid kontra era pengar?
Någon som grottat ned sig i denna delikata frågeställning?

Att lägga pussel

Aftonbladets Karin Magnusson skriver om skolloven - ni vet de där som är fler än man som arbetande förälder har lediga dagar att ta ut. En på pappret ganska omöjlig ekvation, inte ens om man tar ut sina respektive sex veckors semester och delar upp de lediga dagarna mellan oss så går det ihop. Det är femton veckors lov plus ytterligare fem studiedagar varje läsår. Tänk bara vilken press ensamstående föräldrar måste känna. Alla har inte heller förmånen att kunna ta hjälp av far- och morföräldrar eller föräldradagar kvar att plocka ut.

Nu har jag inga skolbarn än, men snart är det dags och just det här har jag funderat en hel del på. Är verkligen dagens system det bästa? Precis som Karin Magnusson skriver borde det utan problem kunna plockas bort en del onödig ledighet och omfördelas lite. När ska barnen hinna vara i skolan och faktiskt lära sig saker? Blir det mer tid i skolan kanske man kan hinna med att lära ut det som ska läras ut utan att stressa fram kunskaperna. Jag tror att ett ändrat system skulle vara bra för alla inblandade och faktiskt även få familjers livspussel att gå ihop.

Eller är det en allt för simpel lösning?