Mina första steg på egna ben...

Jag har alltid drömt om att en dag driva en egen psykoterapimottagning och föreställde mig att detta skulle ske när jag blev gammal och klok någon gång i övre medelåldern.

Men så kom frågan från en kvinna som driver ett eget mindre företag inom området, om inte jag ville ta uppdrag från henne som konsult. Och efter att ha vänt och vridit på detta från alla tänkbara vinklar så kunde jag bara konstatera att: jo självklart ville jag det!

Så jag startade eget företag och tar nu privata psykoterapiuppdrag vid sidan av min anställning inom psykiatrin. Känns spännande och uppfriskande att jobba visserligen med snarlika samtal men med helt andra förutsättningar. Så nu har jag två små barn och två jobb, ifall ni undrar varför ni inte sett mig här på ett tag...

Tema: vem är vem i NetWorking? Karins tur!

Då var det dags för Karin att granskas i sömmarna! Jag och Karin har aldrig setts i verkliga livet men jag vet att vi kommer ha mycket att prata om när vi väl ses. Förutom de uppenbara NetWorkingämnena delar vi en fascination för sociologi och har dessutom gjort valet att bo i mindre städer- om än långt ifrån varandra.

SNABBFAKTA:

Namn: Karin
Ålder: 34 år
Yrke: biståndsbedömare inom kommunal äldreomsorg
Bor: Tranemo i Västergötland
Familj: Man och två barn födda 04 och 06

Vad drömde du om att "bli när du blev stor" när du var liten?
Jag drömde om att bli jurist när jag gick i mellanstadiet, innan dess visste jag att jag skulle läsa på universitetet, men inte vad jag skulle bli efter det *skratt*. Och så skulle jag bo på en gård. Dessutom visste jag att jag absolut inte skulle bli lärare.

Vad tror du att du gör yrkesmässigt om fem år?
Det är en bra fråga, om fem år hoppas jag att jag har en ledarroll gärna inom äldreomsorgen. Jag trivs i den ”bransch” jag är i nu, och ser många möjligheter för att utvecklas.

Nämn något du lärt dig av ditt fackliga engagemang!
Jag har lärt mig mycket om beslutsgången inom kommunen, om förhandling och löner samt fått många bra kontakter. Dessutom får man mycket information om saker och ting innan alla andra. Mitt fackliga engagemang har också gett mig förmånen att få se andras perspektiv på saker och ting, vilket är oerhört spännande och utvecklande.

Vad ser du för fördelar och nackdelar med att bo på en mindre ort?
Fördelarna är att barnen växer upp i en lugn och bra miljö, att vi har skogen nära och vi har kort väg till det mesta. Samt att för min del skapar mindre människor också mindre stress. Friskare luft är också en bra sak med att bo ”på vichan”.

Nackdelarna är rent karriärmässigt, men det handlar lika mycket om att kommunen vi bor i har en av de lägsta utbildningsnivåerna i Sverige, och därmed finns det få möjligheter för en akademiker som mig själv. Det känns som jag är hänvisad till det offentliga mycket, det privata näringslivet här omkring har inte behov av så många akademiker, mer än någon ingenjör och ekonom. En annan nackdel är att inflyttare kan ha svårt att komma in i miljön på en liten ort.

Vad gör du för att koppla av när du är stressad?
För mig är skogen viktig, det är där jag stressar av och kan tänka. Jag vet inte hur många lösningar som kommit fram under mina skogspromenader eller cykelturer. Men också en biltur i vacker natur är avstressande, något jag har turen att få möjlighet genom jobbet också. Annars är handarbete, läsning och att lägga 1000 bitars pussel också något jag gör för att stressa av.

Tema: Vem är vem i NetWorking: Hallå där Sara!

Tre av NetWorkings skribenter bor i Skåne och Sara är en av dem. Sara är född i Linköping, men flyttade till Lund med familjen efter nionde klass och blev sedan kvar. Eftersom jag själv är "sommarskåning" är det extra kul att få intervjua Sara. Än så länge har vi inte haft möjlighet att träffas på riktigt, men det ska det väl förhoppningsvis kunna bli ändring på.

SNABBFAKTA:

Namn: Sara

Ålder: 31 år

Yrke: Socionom/kurator

Familj: Man och två barn - födda 05 och 09

Bor: Lund

Sara, vad skulle du säga är den absolut största utmaningen med ditt yrke?

"I mitt jobb som kurator/samtalsterapeut inom psykiatrin är den största utmaningen att kunna använda hela mig själv i mötet med patienterna- mitt teoretiska kunnande, min professionella och personliga erfarenhet och min personlighet- men ändå aldrig förlora distansen till patienten. Jag måste skapa en god relation där den andre känner sig trygg men tappar jag distansen kan jag inte hjälpa honom/henne".

Du har nyligen vidareutbildat dig - vad har du för råd och tips till de som funderar på samma sak?

"Jag tyckte själv att det var en riktig kick att vidareutbilda mig, mitt jobb har varit ännu roligare efter det eftersom jag känner mig mer kompetent och jag märker att mitt kunnande gör skillnad för andra människor. Mitt bästa tips är nog helt enkelt, om du har möjlighet: gör det! Själv kunde jag göra det på betald arbetstid - vilket gjorde att det inte blev så stressigt".

Om du inte var kurator vad skulle du vilja göra då?

"Jag har alltid drömt om att skriva romaner - och drömmer fortfarande om att i framtiden kanske jobba med psykoterapi på halvtid och skriva böcker på halvtid".

Vi två delar ett intresse för bra böcker. Om du bara fick rekommendera en enda bok, vilken skulle det vara?

"A fraction of the whole" av Steve Tolz. En helt fantastisk historia och väldigt väl berättad. Följ en familj på en fullständigt svindlande resa, underhållning på hög nivå!

Vad är det absolut bästa med att bo i Skåne tycker du?

"Den tidiga våren, närheten till havet och kontrasterna mellan små mysiga byar och storstäder som Malmö och Köpenhamn".

Vart tog jämställdhetspolitiken vägen?

Känner du dig liksom jag bekymrad och undrande över att jämställdhet har blivit en politisk icke-fråga? Då får du verkligen inte missa reportaget i min favorittidning Fokus, "Politiken som försvann"!

Ett litet smakprov:
Den borgerliga alliansens starkaste förespråkare för en tredelad föräldraförsäkring, EU-ministern, tillika folkpartiets kvinno förbunds ordförande Birgitta Ohlsson, har kämpat för en tredelad ledighet i över tio år. Men hon får inget stöd för en tvingande lagstiftning, vare sig i sitt eget eller övriga regeringspartier. Trots att det egentligen är ologiskt att föräldraförsäkringen ska vara »öppen« som nu, när alla andra försäkringar är individuella.

Artikeln bjuder på ovärderlig läsning inför valet i höst, nu har jag fått lite nya perspektiv på varför det blivit som det är. Jag känner mig väldigt osäker på var min röst ska hamna...

Vem är du - vem är jag?

Det händer spännande saker i bloggen framöver. Ni kommer att få bekanta er lite mer med oss skribenter är det tänkt. Uppdraget har lytt - gör en intervju med en av de andra och publicera på bloggen.

Håll utkik, för nu smäller det!

Då var det dags igen...

Den här månaden har inneburit min comeback till jobbet efter drygt 6 månaders föräldraledighet. Jag jobbar nu "svindlande" 20% uppdelat på två förmiddagar i veckan. Jag kan alltså få stimulansen, utmaningarna, sociala kontakterna (med mera) som jobbet innebär tillbaka i tillvaron utan att ens behöva vara ifrån lillkillen en hel dag. Känns lyxigt och spännande att vara igång igen- jag älskar ju mitt jobb!

Enda smolket i glädjebägaren är att i min föreställning om att jobba 20% trodde jag naivt nog att när man jobbar så lite kan man inte bli stressad... Men ack där bedrog jag mig gruvligt! Jag har upptäckt att det i själva verket är ganska stressande att just jobba så lite, för ojojoj vad jag försöker pressa in aktivitet i de där stackars 8 timmarna! Man kan inte låta saker vänta till morgondagen på samma sätt utan det som ska göras måste ske pronto.

Igår när jag kom hem efter min halva arbetsdag var jag alldeles uppskruvad- då var det mysigt att krama den varma lilla bebiskroppen som hade haft det strålande hemma med sin pappa :-)

Jag har tumme med någon däruppe

För en vecka sedan på torsdagen gick min man till jobbet som vanligt på morgonen. På kvällen skulle han ut med jobbet och spela bowling och äta mat. Klockan elva på förmiddagen ringer han mig och berättar att företaget där han är anställd ska läggas ned, arbetet skulle avslutas med omedelbar verkan och han var på väg hem!!! Vi blev rätt chockade båda två tror jag för detta kom sannerligen som en blixt från klar himmel och tillvaron kom plötsligt i gungning- vad skulle hända nu? Ska han bli arbetslös? Vad händer med ekonomin? Jag är ju hemma med vår minste och planerade att börja jobba i slutet av våren- vad skulle hända med alla våra planer?

Men när vi hunnit hämta andan och pratat pratat pratat insåg vi att det här kanske var det bästa som kunde hända oss just nu... Min man får flera månaders full lön samtidigt som han kan vara hemma med mig och kidsen- vi har fått en unik chans att vara tillsammans allihopa under några månader! Sedan börjar min man sin 6 månaders pappaledighet och jag börjar jobba, då kan han i lugn och ro undersöka andra jobbmöjligheter. Tänk att något som verkade vara så skrämmande först kunde visa sig bli så himla bra...

Att båda ha kakan och äta den

När jag och min man fick vårt första barn för drygt 4 år sedan hade vi redan under graviditeten bestämt att vi skulle vara föräldralediga 6 månader var- sedan inskolning på förskola. Så blev det också, det visade sig dessutom passa mig utmärkt att inte vara ledig så länge, för jag tyckte föräldraledigheten var rätt tuff och längtade enormt efter mitt jobb.

Nu när vi fick vår andra son i höstas hade vi tänkt oss samma upplägg. Men den här gången känns allt så annorlunda. Allt är mycket lättare och roligare och jag längtar inte så vansinnigt tillbaka till jobbet som jag gjorde under förra ledigheten. Plötsligt kändes tanken att börja jobba heltid redan i slutet av april inte så lockande. Vi började diskutera att vi skulle förlänga vår ledighet den här gången- det är troligen sista gången vi är hemma med småbarn. Men... samtidigt saknar jag ändå stimulansen, utmaningarna, arbetskamraterna och vuxenlivet på mitt jobb- skulle jag verkligen vara borta ännu längre än planerat?

En av mina bästa vänner kom på den lysande idén: börja jobba bara en dag i veckan! Gott om tid att hänga med killarna och samtidigt en liten fot i arbetslivet! Så det kommer nog bli så, en dag i veckan hela maj, två dagar i veckan i juni och sedan full fart först i augusti. Sedan tar maken över- och lillkillen får vänta lite längre på förskoleinskolningen.

Julefrid, för somliga...

Känner du av julstressen du också? Kan måhända något av nedanstående ha något med saken att göra?

* Två tredjedelar av kvinnorna ansvarar för huvuddelen av julstädningen i hemmet.

* Den praktiska planeringen inför julen sköts i drygt 70 procent av hemmen av kvinnorna.

Dessa siffror är hämtade från TCO:s jämställdhetsundersökning som DN uppmärksammar idag, läs mer här. Ingen blir väl det minsta förvånad, men visst är det ändå tröttsamt att se att det faktiskt förhåller sig såhär i vårt åh-så-jämställda land. Och inte är jag bättre själv, skyller på att jag är mammaledig och kan fixa saker under dagarna...

Hurra (igen) för oss!!

100.000 sidvisningar är väl värt att ge ett glatt utrop: HURRA!

Vi som skriver har så roligt, ni som kommenterar är så härliga och det är kul att bloggen fått "ett eget liv" utanför oss, var och en, som skriver.

Hurra för 100.000 således :-)

NetWorking fyller 1 år!

För lite drygt ett år sedan var det en av oss som kläckte den smarta idén att vi skulle driva en blogg tillsammans. Ingen av oss hade egentligen tid, men trots det så har vi nu producerat över 900 inlägg, haft 98000 besökare, haft en stor liveträff och flera små, haft intensiva chatmöten genom Skype, och även pratat som vanligt såklart genom långa trådar med tusentals inlägg om allt från jobbyten, smink och inredning till julklappar och barnsjukdomar.

Idag, när bloggen fyller ett år, har vi 40 följare på google friend connect och 22 på bloglovin och dessutom en skara trogna kommentatorer som vi uppskattar oerhört!

Vi vill tacka alla läsare som hittat hit, och vi hoppas fortsätta med samma energi i minst ett år till!

En jämställd föräldraförsäkring

Jag har aldrig röstat på Socialdemokraterna, men jag sympatiserar till 100% med vad Carin Jämtin skriver på Newsmill om föräldraförsäkringen:

Vårt mål är att föräldrarna delar lika på föräldraledigheten. På Jobbkongressen föreslår vi att försäkringen delas i tre lika delar: en tredjedel som tas ut av mamman, en tredjedel som tas ut av pappan och resterande tredjedel som båda föräldrarna har möjlighet att disponera. Vi vill påbörja den reformen genom att införa ytterligare en pappamånad inom ramen för dagens föräldraförsäkring. Det måste bli naturligt för både mammor och pappor att vara just mammor och pappor. Vi vill undanröja de fördomar om vilken förälder som förväntas ta huvudansvaret för sina barn.

Barnen är en gemensam källa till glädje och har rätt till båda sina föräldrar.

Hatten av!

Positiv särbehandling- på gott och ont

31 kvinnor stämmer nu Lunds universitet.

När de sökte till psykologprogrammet blev de förbigångna av män, män med samma toppbetyg som kvinnorna fick förtur för att utjämna könsbalansen på utbildningen. Kvinnorna anser sig nu diskriminerade och backas upp av juridiska opinionsbyrån Centrum för rättvisa. Det hävdas nu att Lunds universitet är de som i högst grad diskriminerar på detta vis, men rektorn Per Eriksson försvarar tillvägagångssättet:

– Tänk konsekvenserna annars, om alla förskollärare är kvinnor och alla ingenjörer är män.

Det är svårt det här med kön, kvotering och diskriminering. Det blir förstås en fråga om individen kontra gruppen. Jag tycker absolut vi ska sträva mot en jämnare könsfördelning inom yrkesliv och utbildning, samtidigt är det lätt att förstå frustrationen hos den enskilde som missar sin chans på grund av detta. Men så länge man noggrant kontrollerar att meriterna är desamma, och först sedan låter det underrepresenterade könet få företräde tycker jag att det är övervägande bra. Vad tycker ni?

Läs mer i Sydsvenskan här, här och här samt i DN här, här och här.

Att vara pappa år 2009

Året är 2009. Platsen är en arbetsplats i södra Sverige, en gravid kvinna fikar med sina kollegor.

 

- Hur länge ska du vara föräldraledig? sa arbetskamraten.

- 6 månader, sa jag.

- Men... ska barnet börja så tidigt på förskolan? undrar arbetskamraten.

- Lillebror har faktiskt en pappa också... svarade jag.

Detta har hänt vid två tillfällen med två olika personer! Att dessa trevliga, välutbildade människor inte ens tänker tanken att pappan ska vara föräldraledig tycker jag är häpnadsväckande. Till deras heder får jag säga att de skämdes när de insåg sitt misstag... 

Höstkickoff

När vi började blogga här på NetWorking i december 2008 var lågkonjunkturen redan ett faktum, men vad har egentligen hänt oss sen dess, hur har vi blivit påverkade?

Tre av oss har blivit tvåbarnsföräldrar och ytterligare två bäbisar är på väg, samtidigt har tre av oss gått tillbaka till sina jobb efter föräldraledigheten. Två av oss har fått nya chefsjobb, en har gått upp till heltid och en av oss har separerat.

I princip är det nog bara en av oss som är opåverkad av lågkonjunkturen. En av oss har blivit varslad och väntar på uppsägning, en har blivit uppsagd och fått nytt jobb, flera av oss har kollegor som har fått gå på avdelningen. En av oss skall säga upp personal. Även våra familjer är påverkade, då en make har blivit uppsagd och en annan har klarat sig med en hårsmån vid en nästan 90-procentig neddragning.

Samtidigt har fyra av oss nya jobb, en av oss skall rekrytera två nya till sin avdelning och det känns som om det kanske börjar vända.

Så nu kör vi på för fullt igen, med egna tankar om livet, bevakning av intressanta nyheter och tips för hur ni skall lyckas få ihop ert livspussel. Välkomna tillbaka efter vad vi hoppas har varit en skön sommar.

Mona rätt val för en feminist?

Igår tog jag upp Mona Sahlins jämställdhetslöften. Idag läser jag på Newsmill Nisha Baseras (chefsredaktör på Dagens Arena) uppmaning till feminister att rösta på Mona i nästa val:

Men det är allra mest utifrån min övertygelse om att Mona Sahlin kommer att driva en annorlunda politik än både Fredrik Reinfeldt och Göran Persson som jag uppmanar feminister att rösta henne: Hon och hennes regering kommer att dela föräldraförsäkringen. Hon och hennes regering kommer att se till att de kvinnor som tvingas jobba deltid får gå upp i heltid om de vill. Hon och hennes regering kommer att se till att det blir fler kvinnor i bolagsstyrelserna.

Argumenten är där, tveklöst skulle Mona Sahlin driva frågor som jag brinner för. Ändå känns det väldigt fjärran att jag skulle lägga på röst på socialdemokraterna, det skulle bli första gången i så fall. Jag hoppas istället att jämställdhetsfrågor blir viktiga inför valet och att även andra partier vill driva dem.

Mona lovar könskvotering

Nu lovar Mona könskvotering till större bolagsstyrelser om socialdemokraterna tar makten efter valet:

– Vi kan inte tveka. Reglerna i Aktiebolagslagen måste ändras så minst 40 procent av vartdera könet är representerat i de större bolagens styrelser. Det här har Norge gjort, och kan Norge kan Sverige, sade Mona Sahlin och fick applåder.

Spännande! Jag hoppas på en livlig debatt om jämställdhetsfrågor inför valet- det här verkar vara ett bra startskott! Läs mer här på DN!

Samma fenomen- olika arenor

Alltid läsvärda Camilla Wagner skriver ännu ett bra inlägg på Veckans Affärer, denna gång med utgångspunkt i ett samtal i en taxi. Ett utdrag:

"Taxichauffören visade sig vara änkling och hade uppfostrat sina döttrar själv sedan de var riktigt små. Han talade passionerat om rätten att få vara man och ändå pappa. Nu varade inte resan i mer än kanske femton-tjugo minuter, så jag hann aldrig riktigt få veta konflikten däri, men det gick att förstå att han upplevt sig som en andra sorteringens förälder. Då är det lätt att bli arg.

JAG KAN FÖRSTÅ DEN KÄNSLAN. Jag har tidigare med vissa chefer känt mig som en andrasorteringens arbetskraft. Jag hör ofta kvinnor beskriva en liknande känsla. De upplever att de inte riktigt har spelreglerna klara för sig utan hela tiden gör felsteg. Mycket energi läggs på just att försöka att inte märkas för mycket.

TVÅ OLIKA ARENOR, men samma fenomen."

Ofta blir feminismen beskylld för att handla om att skaffa kvinnor fördelar, men faktum är att feminismen handlar om lika förutsättningar för kvinnor OCH män. Läs hela inlägget här!

Om att älska sitt jobb

Wow vilken underbart blogginlägg jag just läste på Skriet från kärnfamiljen!!! Det handlar om synen många har på arbete som ett nödvändigt ont, här kommer ett utdrag:

"Jag VILL jobba. Jag älskar att jobba. Jag älskar mitt jobb! Jag skulle heller inte stå ut med att vara med mina barn och min man dygnet runt. Och jag tror heller inte att det är det bästa för varken dem eller mig. Jag tycker tvärtom att det här är livet. Att vuxna ska jobba (det är något fint med att jobba för samhället, tjäna egna pengar, bidra till skatt) och att barn ska gå på dagis (nej, jag vill inte tvinga alla föräldrar att sätta sina barn på dagis). Att det är så livet är. Att det alltid har varit så. Att vuxna, mammor och pappor, jobbar och man tar hand om barnen kollektivt. Och att det är det som är, bland annat, att vara barn. Att det gör de självständiga. Att det ger dem en förberedelse för vuxenlivet. Att de får social träning. Att det är något bra!"

Jag känner verkligen igen mig, precis så tycker jag också! Hurra för Rebecka Edgren Aldén!

Dags att rösta!

Då var det dags att ta sitt medborgerliga ansvar igen och rösta! Jag velade för ovanlighetens skull en hel del inför detta val, kunde inte bestämma mig för om jag skulle välja:

1. Folkpartiet, som jag brukar välja och gillar på ett generellt plan

2. Piratpartiets Mattias Bjärnemalm, sympatiserar med frågorna och är bekant med killen sedan gymnasietiden

3. Feministiskt initiativ, som trots allt slåss för de jämställdhetsfrågor jag brinner för

Tja, det blev det tredje alternativet i slutänden- inte minst efter en artikel i facktidningen Akademikern som alla anslutna till SSR (socionomernas m.fl:s fackförbund) får. Jag kan tyvärr inte länka till den men läs gärna deras temanummer om EU och jämställdheten om ni får tillfälle- hårresande...

Vad röstar ni på? För ni röstar väl?