Gästinlägg Jenny: Del 9 - Ruta ett

Så, nu har jag gått hela varvet runt: Två externa jobb och ett internt har jag sökt. Hoppade av det ena externa och ratades av det andra, och nu vet jag att det interna jobbet, en våning från där jag finns nu, inte blir mitt det heller. Och det är okej.

Vad har jag då fått ut av den här karusellen?

• Jag har fått syn på en roll som är ny för mig: konsultrollen lockar, särskilt inom rekrytering, organisation och ledarskap. Har en lunch bokad med en bekant som finns där, det är väl det hetaste spåret just nu.

• Den interna tillsättningen gav mig så mycket bekräftelse man kan få utan att erbjudas jobbet: en kanonbra intervju får jag höra, och att jag kom god tvåa i hård konkurrens. I samtal med högsta chefen blir jag ombedd att för allt i världen sitta i omorganisationsbåten max ett halvår så hoppas han under den tiden kunna erbjuda den roll jag vill ha. Egomat som smakar gott!

• Framför allt blir jag klar över vad jag vill och var skon klämmer i min nuvarande roll. Och får tillfälle att förmedla det till högsta chefen, och senare till min närmaste chef: Jag gör många saker rätt men undrar om jag gör rätt saker. Jag saknar nämligen det brinnande engagemanget för det som faktiskt är mitt huvuduppdrag. Sköter det, visst, men är inte sugen på att grotta ner mig, söker mig istället uppåt/åt sidan till andra saker som väcker min passion. Det känns inte riktigt schysst. Och nu har förändringsbollen satts i rullning i mitt huvud. Ungefär så sade jag, och som alltid känns det härligt att kunna vara ärlig!

Något löfte om ett halvårs trohet gav jag aldrig, men visst kan jag försöka träna tillit och tålamod genom att inte rusa iväg in i armarna på något nytt. Jag utgår inte heller från att drömjobbet kan konstrueras i min befintliga organisation, även om ambitionen kanske finns hos ledningen. Jag vill ju verkligen inte att det ska kännas just konstruerat utan givande och viktigt för mig och för organisationen. I den omorganisation som pågår finns en massa andra aspekter och individer att ta hänsyn till, så jag tar inget för givet.

Tills vidare stannar jag tydligen här, på ruta ett, sittandes i båten eller hur man nu vill uttrycka det. Uppmaningen gräv där du står får bli mitt mantra ett tag framöver. Om det rör på sig inom den närmaste tiden återkommer jag gärna, om inte får jag tacka så mycket för ert ressällskap i denna … loop, från ett nuvarande jobb och tillbaka igen!

Mitt i morgonrushen - före en lugn helg..!

Mitt i morgonrushen uppstår en liten lucka och jag kilar in hit!

Femåringen ropar:

-Det är det dags för fredagsmys. Det är sluuuut på veckan.

:-)

Det är så sant. Vi har en (ganska ovanligt) lugn, obokad helg framför oss: ingen ska arbeta, vi ska vara hemma utan gäster. Lördag innebär frisörbesök för mig (himmelskt!) och sedan ska mannen, sonen och jag gå på bio. Det är något av det bästa femårige sonen vet och han har planerat för besöket under hela veckan: vilket godis han ska köpa och när han ska äta det och mycket mer.

I övrigt hoppas jag vi blir färdiga med ommålandet av vardagsrummet. Inget konstigt men vi har hållit på med det sedan i maj...

Jag ska måla ett vintage sängbord högblankt svart också. Det ska stå i gästrummet.

En alldeles underbar helg väntar!

Vad ska ni göra, en sådan här vanlig oktoberhelg?

(trevlig helg!)

Ledarstilar

Jag läser en del om ledarskap, jag har alltid varit intresserad av psykologi och jag träffar en hejdlös ström av ledare i yrket varje vecka.
Ibland, dock inte så ofta som man skulle kunna önska, diskuterar jag ledarskap och ”ledarskapsstilar” med någon av dessa kollegor och ämnet är fascinerande intressant!
Alla har vi ju varit i kontakt med ledare (och haft ledare) oavsett vilken nivå vi varit på.

Jag träffade en kollega som påbörjat sin nya ledartjänst för två veckor sedan. Kollegan hade redan lagt märke till hur nya chefen var en totalt motsatt ledartyp mot den förra h*n haft. Den ena hade givit alla medarbetare oerhört stort utrymme, mycket och ospecificerat ansvar och i stort sett ”fria tyglar”. Den andra personen var motsatt och väldigt disciplinerad med korta tyglar och mycket insyn.
Överflödigt att säga påverkar dessa två ledarstilar medarbetarna och grupperna på vitt skilda vis. Det är inbjudande och intressant att fundera över det här: hur en ledarstil påverkar en arbetsgrupp.

Nu är det inte så att jag tycker att man kan ”ta en ledarstil” eller bekänna sig till en typ utan jag tror man leder – och bör leda – utifrån sin personlighet och sina drivkrafter.
Alla har vi goda egenskaper och mindre goda egenskaper och en ledare skyltar med sina båda sidor av myntet och diskuteras därefter. Har man ont av det bör man inte arbeta med ledande arbete!

När jag fick min första tjänst på ledande position läste jag mängder av böcker om ledarskap. Det fanns massor av tips på vad man skulle och absolut inte skulle göra som ledare. Min slutsats av det var att det bästa man kan göra är att våga:
-våga kasta sig in i ledarskapet och känna in och sedan lita till sitt omdöme och magkänsla.
Man har god hjälp av stor självkännedom och självinsikt och det är ett måste att kunna se och erkänna egna fel och brister.
I mitt fall är skrattet och humorn en väsentlig faktor men återigen är det ju baserat på mig som individ med den personlighet jag har. En av mina (manliga) medarbetare sa till mig, efter att jag varit på plats 2-3 månader, att jag var det ”mest skrattiga fruntimmer han träffat – och ta det inte som kritik, jag tycker om det”!

Vad tänker ni läsare om ledarskap? Hur är en riktigt god ledare?
Ni som arbetar som ledare: har ni goda exempel att delge oss eller avskräckande lustiga anekdoter vi kan skratta igenkännande åt?

Bring it on!

Vilken introduktion har ni fått när ni bytt jobb ?

Nu efter drygt en vecka börjar jag förstå att jag ska ta ett nytt steg i min karriär snart. 1 november börjar jag jobba 20 % som enhetschef samtidigt som jag jobbar 80 % i mitt nuvarande jobb. Jag går alltså upp till heltid under två månader för att kunde få till en introduktion med nuvarande chef före hon slutar.

En bra introduktion är viktig för hur smidigt man kommer in i sitt nya jobb. När jag började jobba för 10 år sedan fick jag ingen introduktion i det jobbet. Jag slängdes in med huvudet före i jobbet, hade kollegor jag kunde fråga, men fick ingen chans att vara ny. Det gick ju det också, på ett vis, men är inget jag kan rekommendera. I mitt nuvarande jobb fick jag en bra introduktion och kom därför snabbt in jobbet. Så snabbt att jag inte räknades som ny särskilt länge.

Hur länge ska man räkna med att det tar att komma in i ett nytt jobb ? 100 dagar ? Ett år ? Inte vet jag, bara att man ska få vara ny på ett jobb och få ställa "dumma" frågor. För många gånger kan "dumma" frågor ge nya idéer för utveckling.

Visst känns det pirrigt nu, man undrar vad man ger sig in i. Och undrar vad ni har för tips inför att man ska starta ett nytt chefsjobb ?

Modig eller dum?

Jag satt och läste DN på nätet och hittade den här artikeln. Det handlar om en 20-åring tjej, enbarnsmor och studerandes kriminologi som precis har blivit polischef i Praxedis Guadalupe Guerrero i norra Mexiko.

Jag hoppas att tidningen kan återkomma med hur det går för visst är jag lite nyfiken. En liten 20-åring som chef över en poliskår som inkluderar 9 nyanställda kvinnor, mitt i knarkbältet, läser man artikeln så går det knappt att hålla reda på vilka som har blivit mördade.

Jag ryser över att det finns såna platser på vår jord och är stolt över att det finns fullt av kvinnor som gör allt för att försöka göra världen lite lite bättre för sina barn.

Välj rätt chef

Att välja rätt chef är lättare än att välja sina föräldrar och när det gäller att gå ner i tid med bibehållen glädje och stämning på jobbet så är det än viktigare.

Jag och mannen har precis släppt "bomben" på våra respektive arbetsplatser att vi bara tänker jobba 80% nästa år. Såhär blev reaktionerna.

Jag sa till min chef hur planen såg ut, dvs att jag skall vara ledig fredagar. Som jag konstaterade, jag jobbar hellre över 4 dagar i veckan än 5. Eftersom jag även i fortsättningen kommer att hämta på dagis varje dag så tror jag att arbetet blir balanserat. Detta gjorde att vi i budgetdiskussionerna satte ytterligare fokus på att hyra in en administrativ resurs till min avdelning.
Sen är jag ju visserligen chef för 20 personer så jag kommer ändå att vara nåbar på fredagar ifall något skulle hända, men det 1/1 2011 kommer jag att prata in på mitt mobilsvar att jag är föräldraledig på fredagar.
Min chefs respons var att han tyckte att det var bra att jag tog en hel dag i veckan för att jag skulle ha lättare att vara ledig. Än om jag skulle försöka kapa med någon timma om dagen.
Sen tillhör jag ju även ett företag som har en tjej i företagsledningen som jobbar 90%, så på mitt företag är det självklart att det går att få ihop jobbet med småbarn på alla nivåer.

Min man berättade planen för sin chef (han har tänkt att sluta en timma tidigare måndag-torsdag och sedan jobba halva fredagen). Hans chef reagerade med att säga att de minsann måste se över om det är möjligt att han gör så...
Min man är chef över 1 person och jobbar med tester inom datavärlden. Han ser själv inga problem med att han skulle vara hemma, då hade han ju inte föreslagit det. Jag tycker att det var ett så dumt svar eftersom jag (som chef) ser det som om det bara är att bita i det "sura" äpplet, le och säga att det är klart att du skall vara det. För det finns ju inget att diskutera, i sverige har vi väl rätt att gå ner i tid när våra barn är små.

Jaja, alea iacta est, och vi ser båda fram emot ett skönt år med mer tid till våra barn, lite mindre pengar att röra oss med, men inte värre än att vi klarar oss.

Frågan jag skall söka svaret på nu är om det är stor skillnad på att gå ner i tid eller att ta en dag föräldraledigt i veckan, någon som vet?
Påverkar något semesterdagar, SGI eller sommarkomp?

Vuxna barn

Här i NetWorkingbloggen är jag ensam om att ha ett vuxet barn och jag tror att merparten av er läsare har småbarn också?!

När man har småbarn och livet är totalsmockat av lämning, hämtning, pendling, matshopping, matlagning, hundpromenader, nattning och minimal egentid (under en period också svår sömnbrist) är det i princip omöjligt att föreställa sig ett annat slags familjeliv.

Men det finns.

Runt hörnet!

Nu har även jag visserligen ett småbarn (femåring) men även ett vuxet barn: en 19-årig son.

Jag reste till New York med denne son och har i dag varit hemma i exakt en vecka.

När jag satt och la in fotona från resan, på Facebook, tänkte jag på allt vi gjort, alla skratt vi haft och alla knäppa misstag och lustigheter vi genomlevt under tio dagar i NYC. Jag funderade på vad det absolut bästa med NY-resan var och kom omedelbart fram till att det var den egna tiden med sonen som varit allra bäst!

Inte helt oväntat, förstås, då jag ju nyligen flyttat ifrån honom och längtar mer eller mindre alltid efter honom.

Jämför man dock denna resa med 19-åringen med en teoretisk NY-resa med femåringen så inser man ganska raskt att det nog inte skulle ha varit det bästa med en sådan resa: att ha femåringen med sig...

Femåringen skulle sannolikt inte ha velat spendera 3,5 timmar i en roterande restaurang på 48:e våningen eller ha velat sitta stilla i åtta timmar på flyget. Femåringen hade absolut inte velat promenera 6-8 timmar om dagen eller gillat lika långa shoppingutflykter.

Det hägrar alltså en annan tid bakom hörnet, kära ni, förvisso en sorglig tid när de vuxna barnen skaffar och skapar sina egna liv men också en tid av umgänge med dessa barn på helt nya villkor. Mycket njutbara villkor då man (ju) uppfostrat en fantastisk människa med rätta värderingarna, rolig humor och självdistans.

Det kan inte bli fel - en resa in i en framtid med vuxna barn!

Glöm inte det alla jäktiga försenade frukostlämningar på förskolan!

Ha en trevlig helg!

Skönt att det är fredag

En kvinna som jag lärde känna genom mitt jobb på Försäkringskassan och som varit sjukskriven en längre period lärde mig värdet av att ta helg, veckan efter att hon börjat i en praktik jag initierat.

Vi möttes helt tillfälligt på gatan i samhället och jag frågade hur det gick på praktiken. Hon tittade på mig och sa "Karin, vet du vad, i fredags kunde jag för första gång på två år gå hem och ta helg" Då insåg jag värdet av att kunna jobba.

Den här veckan har varit innehållsrik på många sätt. Den började med tankar kring erbjudandet om ett nytt jobb, med löneförhandling och alla tankar en sådan fråga sätter igång. Samtidigt var det fullt ös då jag endast hade två arbetsdagar på jobbet den här veckan, och behövde klämma in så mycket som möjligt dessa två dagar. Dessa två dagar innehåll också turbulens bland mina kollegor och tyvärr också oerhört sorgliga saker kring en kollega.

Torsdag och fredag har jag spenderat på en kurs om demenssjukdomar anordnad av Silviahemmet. En jättebra kurs som gett mig mycket ny input kring denna typ av sjukdomar, och även gett möjlighet för reflektion kring viss etisk stress angående dessa sjukdomar som finns i mitt jobb. Men det är gött när man går hem efter en utbildning med nya verktyg och perspektiv.

Så i nu känns det skönt att det är fredag, med en helg full av lugn och ro framför mig.

Det bästa med att arbeta som ledare?

I dag sitter jag och verkligen skriver och tänker så att pennan glöder!

Jag sitter med - förvisso alldeles för lite tid men ändå - planeringen inför morgondagens planeringsdag med mina medarbetare.

Det slår mig att en av de absolut största utmaningarna med att vara ledare också är en av de allra roligaste uppgifterna med ledarskapet: nämligen att få medarbetarna att trivas med arbetet, med varandra och med mig.

Att finna sätt att inspirera dem och att inspireras av dem är en stor och komplex sak men ack så rolig och stimulerande!

I morgon ska vi äta gott, förhoppningsvis skratta men också planera vår verksamhet, finna nya vägar, tänka nya tankar och lyssna på varandra.

Bilden ovan får illustrera att det är viktigt med tillit men också att våga vara sig själv, ledare utifrån sina personliga förutsättningar, och att bjuda på sig själv. Jag står där till vänster om min fina före detta medarbetare Johan.

Vilka är de bästa sakerna med att arbeta med ledarskap, enligt dig?

Gästinlagg Jenny: Del 8 - Väntans tider

Nej, det blev inget med jobb nummer två heller.

Den här gången är det jag som backar. För mycket läsa in regelverk, för lite grupp-organisation-individ-fokus – och det är ju dit jag vill!

Funderade ett tag på att det kanske kunde vara värt detta, att backa till ett gammalt sätt att arbeta för att nå in i en ny bransch. Men nej, det kändes som när man är ute och handlarkläder utan självkänslan med sig. ”Det kanske inte finns något som passar mig bättre än såhär.”

Aldrig en bra utgångspunkt för beslut. Istället tar jag med mig vetskapen om att de ville ha mig och går vidare.

Nu är enda kvarvarande alternativ tjänsten jag sökt på min nuvarande arbetsplats. Två av fyra tjänster är tillsatta, den jag har sökt och en till återstår. Tillsammans med några funktioner till blir dessa ledningen för organisationen. Beslutet dröjer, ryktena börjar röra sig.

Ett gör gällande att det måste in en kvinna bland alla män (och jag är enda kvinnliga sökande). Ett annat att tillsättningsgruppen är oenig. Ett tredje att beslutet dröjer för att vissa, som står kvalifikationsmässigt först i kön, måste erbjudas andra roller för att fältet ska öppna sig för… mig, antyder vissa kolleger med menande, uppmuntrande blickar. Och jag undrar vad jag tycker.

Nu handlar det inte om någon fri shopping längre utan om att välja mellan två alternativ: stanna kvar på den tjänst jag har, som blivit så märkligt trång nu när jag börjat överväga andra alternativ, eller ta det som bjuds i form av den andra interna tjänsten – om den nu alls bjuds mig. Gör den det så är det ett beslut som kan vara kontroversiellt för vissa, men det bekymrar mig inte särskilt mycket just nu.

Jag vet precis vilka villkor jag ställer för att tacka ja, så i så fall får vi se om arbetsgivaren ställer andra och om vi i så fall kan jämka ihop oss. Det som inte finns för det här jobbet är den stora, glödande passionen. Den inre kompassen säger förvånande nog att den här riktningen ändå kan vara den rätta. Förs jag dit är det dit jag ska, jobbet väljer mig istället för tvärtom.

Får jag däremot inte det här jobbet så börjar stigsökandet på nytt, mer förutsättningslöst.

Tips om Årets Affärskreatör 2011

Det kom ett mail och vi är inte sena att tipsa våra läsare om spännande utmaningar.

"Årets Affärskreatör 2011 är en utmaning för unga entreprenörer med innovativa idéer och en bevisad känsla för entreprenörskap. Genom att anta utmaningen och skicka in en ansökan där idéer och sjösatta projekt beskrivs, har man chansen att bli tilldelad utmärkelsen Årets Affärskreatör 2011.

Utmärkelsen innebär förutom äran, att Årets Affärskreatör kvalificerar för en studieplats vid någon av Handelshögskolans kandidatprogram. Normalt sett har de ansökande till Kandidatprogrammen ett snittbetyg på 19,8 i slutbetyg. Nu vägs även tidigare erfarenheter in och betygskravet är därför sänkt till 18,0.

Efter att Handelshögskolan i Stockholm gjort ett urval av kandidater utifrån deras formella meriter, bedöms bidragen av en jury bestående av framstående profiler från näringslivet som tidigare studerat vid Handelshögskolan i Stockholm. Bland annat kommer Michael Storåker - Vd för Bukowskis, Günther Mårder - Vd för Aktiespararna och Christer Gardell - Managing Partner på Cevian Capital att sitta med i juryn.

På http://utmaning.hhs.se/ hittar du mer information om tävlingen och ansökan."

Stress och sömn

I dagens Svenska Dagbladet fanns en artikel om stress, tyvärr finns den inte på nätet men läs den gärna i Näringslivsdelen. Jag kände igen mig i många av de 7 varningssignalerna som tas upp. När jag blir stressad får jag:

• svårt att somna
• smärtor i nacke och skuldror
• sötsakssug
• svårara att komma ihåg saker

Och egentligen vet jag vad jag borde göra, precis som artikeln också tipsar om, men det är svårare att leva efter men jag jobbar på det genom att:

• prioritera sömn och träning
• säga nej
• och delegera fast jag är en doer

Vad är ditt bästa tips för att hantera stress?

Att våga ta steget

Ni som läst vår blogg ett tag vet att jag har varit involverad i flera internrekryteringsprocesser för att jag gärna vill jobba med ledarskapsfrågor och ta ytterligare steg i mitt arbetsliv.

Och nu sitter jag här och har blivit erbjuden en tjänst som enhetschef inom vård och omsorg.

Hur det känns ? Pirrigt och nervöst, samtidigt roligt och spännande. Och lite overkligt om jag ska vara ärlig.

Det kommer att få inverkan på mitt liv då jag kommer gå upp i tid och behöva pendla lite längre än jag gör i dagsläget. Men samtidigt innebär detta helt nya möjligheter.


Flera andra har tidigare på bloggen pratat om löneförhandling och den här gången har jag faktiskt gjort hemläxan ordentlig och vågat tala om vad jag tycker jag är värd i denna typ av tjänst. Sen får vi se hur resultatet i slutänden blir. Jag tror nog att båda jag och arbetsgivaren ska komma överens.

Flera gånger genom den här processen har jag fått pepp, tips och goda råd från mina Networkingskvinnor. Ett stöd jag inte hade klarat mig förutom. Så tack tjejer !

Persona non grata (om man inte håller sig till McDonalds)?

Nyligen behövde jag nytt pass och vi åkte därför hem till Sverige sa att jag kunde göra min passansökan. For att det skulle bli lite semester också valde vi att göra ett city break av det hela och åkte därför till Stockholm.
Inför resan så frågade jag mina kära vänner här i nätverket vad vi kunde hitta på på dagarna och vart min man, jag och vår väldigt aktiva 2.5-åring kunde äta middag de tre kvällarna vi hade i Stockholm. Vi fick manga bra förslag på aktiviteter, men när det gällde restaurangförslag till middagen var svaren var svävande……..

”Nja, alltså vi har ju barn sa vi äter inte middag ute”, “X, Y, Z har väldigt bra lunch men har aldrig ätit middag där eftersom vi har barn” osv.

Jag höll på att trilla av stolen. Här är det något som inte stämmer. De flesta av oss har krävande jobb, småbarn och renoveringar. Inte skulle jag tro att alla familjerna hinner hem varje dag och har middagen på bordet.

Vi äter middag ute ca 1 gång i veckan. Annars får vi inte ihop det med ovanstående kombination av jobb, barn och renovering. Det ar också väldigt skönt att inte behöva oroa sig för maten en dag efter en stressig vecka.
Vi har valt att försöka undvika McDonalds och Burger King. Här i UK finns det dock ett antal kedjerestauranger som riktat in sig specielt på barnfamiljer. Oftast ligger de i anslutning till köpcentrum, bygghandelscentrum eller bio.

“Frankie & Bennie's” ar en typiskt sådan som vi hamnat på ett par gånger. Maten är ingen direkt kulinarisk upplevelse men det är ingen snabbmat heller. Alla barn får en ballong (fastbunden i barnstolen om de är för små for att hålla själva) och en påse med kritor etc. Dar finns en hyfsat billig barnmeny och en ganska stor vuxenmeny. Inte ett ställe jag valt innan vi fick barn men just nu passar det oss bra.

Så… hur gör ni hemma i Sverige runt 17 – 18-tiden när ni står utanför bygghandeln och vet att om mat inte serveras inom en halvtimme bryter familjens mindre medlemmar ihop? Får det bli Max eller McDonalds då?

En vabbares vardag

Japp nu har höstens alla förkylningsvirus, magsjukor och konstiga prickar-sjukdomar fått fart på barnens dagis.

Som vanligt precis lagom tills allt har kommit igång rejält på jobbet. Både jag och maken har ett antal möten om dagen (vad är viktigast, utländska mötesdeltagare eller möten med "vanliga arbetsgruppen"?), jag påbörjar precis en rekrytering av 3 personer och har en del andra tyngre puckar att ta tag i på jobbet.
Nu är vi inne på 4:e dagens vabb och även i morgon blir det en delad dag fast nu får jag en hel förmiddag och maken tar eftermiddagen. En del dagar har jag jobbat 06-08 och sedan maken 08-13 och sen jag 13-15 och sen vi båda hemifrån på kvällen.... puh.

Tur att vi har två bilar och nära till jobbet båda två.

Vobba som resten av tjejerna här brukar lyckas med fungerar tyvärr inte på min 1,5 åring, det är en helt annan sak med 4-åringen som kan titta på en hel film liggandes i soffan, då kan man ju få lite jobb gjort samtidigt utan att han misstycker.

Every cloud has a silver lining

Efter det att jag fått barn har jag dragit ner rejält på resandet. Nu blir det väldigt sällan. Dock så är det ju nödvändigt ibland.

Även om jag har bott i UK I 9 år nu så kan jag inte hjälpa att fortfarande bli lite barnsligt förtjust och få lite semesterkänsla när man en rå höstkväll kör in på parkeringen till ett “Country Manor” eller mysigt B&B.
Tea making facilities är standard och det ar skönt att krypa upp med en kopp te eller gå ner I baren/puben och ta ett glas vin eller en öl efter en lång dag

Förra veckan så hade jag turen att bo här:

Hej, fran New York!

Halloj!

Jag ar nu pa plats i New York och njuter av staden, manniskorna och sallskapet!

Staden sover verkligen aldrig och jag skulle gissa, rent spontant, att betydligt fler har an i Sverige "jobbar mycket" som jag ju brukar aterkomma till har i bloggen..!

Vi jobbar i alla fall inte dessa dagar - om inte harda jobbet shopping, sightseeing och skrattande raknas...

I dag vantar Natural History Museum, New York Public Library och den roterande restaurangen pa The Mariott. Kanske biobesok ocksa.

Vi har det underbart, kort och gott. New York ager absolut!