Parhäst? Parhäst!

För en tid sedan skrev jag om fenomenet "parhäst" och att jag hade en person i åtanke som jag tänkte fråga om vi skulle köra lite parhästeri ihop. Nu blev det så att jag flyttade på mig (och så även hon) så det hann aldrig bli aktuellt.

Nu har jag fått en ännu bättre parhäst, på så vis att det ganska snart efter att jag började på min enhet, kom en ny chef också på vår "systerenhet". Vi två bestämde redan vid vårt första möte att vi ska samarbeta och finna goda synergier. I går hade vi vårt andra möte och det känns kanon!

Vi har redan skapat strukturer för samarbete och vi funkar alla tiders ihop: det här blir en "killing combo" i vår organisation.

Jag kan inte bärga mig förrän vi på riktigt får sätta tänderna i allt som ska utvecklas här: här ska vandras vägen framåt!

Rekommenderas, således!

Marknadsföring

Jag har mina sista lediga dagar nu och har egentligen hjärnan placerad hyggligt långt från arbete och utveckling (skönt!).

Jag njuter av släktträffar, andras matlagning, gäster och sandstrand så ofta jag kan.

Dock kör maken igång i dag med arbete hemifrån, följt av resa i morgon så omkring mig har det sparkas det igång lite här och var.

På va.se kickstartar man med en skola i marknadsföring. Är det något man inte kan tänka för mycket på, är det just det, enligt mig. Marknadsföra organisationen på rätt sätt, sig själv och de tjänster man erbjuder (helst få nya grupper av användare att upptäcka att vi faktiskt erbjuder dem något).

Min make påbörjar en utbildning i marknadsföring, kvällstid, i augusti och kommer att gå på djupet under två år.

För hundrafemtioelftte gången tipsar jag om boken "Ona fyr" som är så jädra peppande och entusiasmerande, för den som just landat på jobbstolen igen!

Ni andra: koppla bort allt jag skrev - fortsätt njuta av ledigheten!!

Att ha ett bra bollplank

Anna skrev i detta inlägg om hur viktigt det är att ha andra chefer att inspireras av. Linda skriver här om delat ledarskap.

Själv har jag under den tiden jag jobbat i mitt nuvarande jobb fått möjlighet att lära känna fler kollegor som blivit bra bollplank, speciellt två har bidragit mycket till hur jag numera förhåller mig till organisationen och uppdraget jag har i min roll. Det de två har gemensamt är att de utmanar mitt eget sätt att tänka, utan att för det säga till mig vad jag ska besluta. Att få bli utmanad av kollegor i det dagliga arbetet betyder mycket för mig då det ger en chans att utvecklas både professionellt och personligt. Mina bollplank ger mig nya perspektiv som för mig är värdefulla.
Vilka har ni som bollplank ?

Jobblördag

Jag har varit duktig i ett år: gått hem från jobbet i vettig tid och låtit bli att tänka jobb på helgerna.

Det var rätt svårt att bryta trenden att jobba konstant; men jag tror att det var nödvändigt. Samtidigt tycker jag att det är fantastiskt roligt i perioder när jag har en riktig utmaning som kräver en större insats från mig än "9-5". En sådan utmaning har jag fått nu!

Vårt bolag har köpt upp ett mindre, som nu ska integreras på bästa sätt och jag blev tillfrågad om att vara med och ta fram strategin för hur det ska göras: Marknad, kund, produkt, distribution, system, organisation... Hela paletten ska analyseras och en rekommendation tas fram. Spännande! Jag har gjort liknande saker som övning i det utvecklingsprogram jag gick i två år, men detta är första gången på riktigt!

Så idag sitter jag vid skrivbordet med min kaffe och förbereder för veckan som kommer.

Och det känns bara roligt!

Facklig arbete - vad jag har lärt mig

I går kväll avgick jag som ordförande för den fackavdelning jag tillhör. Jag är fortfarande kvar i styrelsen och kan få fortsätta mitt engagemang. Men kombinationen av jobb, föräldraledighet och ordförandeskap fick jag inte ihop.

Men vad har jag så lärt mig av den tiden jag varit ordföranden ? Det är mycket jag tar med mig, jag har lärt mig hur en förhandling går till, jag har byggt upp ett nätvärk utanför min egen förvaltning och jag har lärt mig en massa om de regler som styr arbetslivet. Den viktigaste lärdomen är dock att samarbete och kommunikation alltid är viktigt för att tillsammans utveckla en arbetsplats. Det har varit en rolig tid, i perioder också jättetuff då jag inte hade någon erfarenhet av facklig engagemang innan.

Mitt fackliga engagemang bottnar i min vilja att vara med att påverka och ta ansvar för att utveckla min arbetsplats. Ett engagemang jag ser fram emot att få fortsätta med, om än i en ny roll.

Arbeta mycket (och med god kvalitet)

Jag och medarbetare bedriver verksamhet in action!

Det här med att jobba mycket väcker alltid debatt (här också). Ofta kommer argument som att det är bättre att arbeta med kvalitet än kvantitet. Själv tycker jag att mycket och med högsta kvalitet smäller högre än lite med högsta kvalitet…

Jag sticker inte under stol med att jag arbetar mycket. Och gillar det. Jag gillar nämligen att se resultat och ser mitt arbete som en helhet, något som jag ska göra/genomföra och som tar den tid det tar för att åstadkomma det jag ser för mig. Jag betraktar även min lediga, privata tid på samma vis och gör där vad jag avser göra, oavsett vilken typ av tid det skulle ta.

Personligen tror jag att det är lättare att nå framgång och lättare att må bra medan man gör det, om man inte ”räknar kvartar”.

På det uppdrag jag nu sitter, och snart lämnar, har jag arbetat hårt, kvalitativt och mycket. Jag har nått goda resultat tillsammans med medarbetare och jag hade inte kommit lika långt om jag räknat kvartar.
Andra argument är att man istället borde vara med de barn man skaffat. Jag är med de barn jag skaffat. Jag umgås, leker, spelar, fikar, badar, promenerar och nattar precis som alla andra mammor och pappor i detta land. Men ibland har min son fått bli nattad av pappa tre-fyra kvällar per vecka, istället för de betydligt mer vanligt förekommande två kvällarna per vecka. Ibland har min son fått bli vabbad av pappa och inte heller det tror jag att han tagit skada av. Visst har jag missat roliga tillfällen som Luciafiranden på förskolan och ett antal föräldramöten men min man har varit med då jag inte kunnat. Min man har vid andra tillfällen varit den som missat och då har det varit jag som varit där.
Vår son är glad och munter, hans liv blev inte förstört på något vis av att mamma inte var med på Luciafirandet år 2009.

Barnen i det upptagningsområde jag är verksamhetsansvarig för (på bibliotekssidan) kan dock nu erbjudas en helt ny uppstartad satsning, mycket tack vare mina oräknade kvartar och missade firanden och föräldramöten. Jag är nu med, som sista stöt, på att kickstarta igång helt ny verksamhet och samverkan här i stadsdelen som finansiären och initiativtagaren uttryckligen sagt till stor del beror på att vi erbjudit så mycket god verksamhet under de här åren vi arbetat med uppdraget.
Så många barn har deltagit, så många barn har fått mervärde på sin fritid och så lyckade har satsningarna varit.
Tiden – jättemycket tid, energin – omätbar, har mynnat ut i något bestående. Barn ska få möjlighet att varje vecka sysselsättas gratis i sitt närområde.
Det är fantastiskt. Jag gläder mig oerhört å alla dessa fina barns vägnar.

Jag ångrar inte en sekund att jag valde – vid några tillfällen – att lägga min tid och min ork på andras barn än mina egna.
”It takes a village…”.

(och det tredje argument jag stött på när jag diskuterat sådant här är ”egoism” och jag tillåter mig än idag att fnysa åt det och väljer att kalla sådana argument för Jante, avund eller annat liknande)

Omorganisationer

Under veckan har vi fått förslag på en omorganisation på jobbet. Det skapar en hel del tankar och funderingar. Det första problemet som uppstår är att det är svårt att diskutera organisationen utan att halka in på de personer som är tilltänkta på de olika positionerna, vilket är lite olyckligt då man tappar verksamhetsperspektivet.
Som medarbetare kan man dessutom hamna i känslan av att ens egna intressen krockar med intressena för den grupp man är en del av.
Det mina kollegor och jag har kommit fram till är dela upp våra synpunkter i två delar: en del med synpunkter om organisationen och en del om de förväntningar vi har på organisation och på den chef vi ska ha.
Hur hanterar vi omorganisationer ?

2010 - dags att se framåt

I dag är det sista dagen på jullovet. Jag har varit ledig en dryg vecka och det har varit skönt. Bland annat har vi varit på semester i vår stuga i norska fjällen och vi hade turen med oss och perfekt väder hela veckan.I morgon börjar verkligheten igen. Vad ska 2010 bringa ? Jag har sådan tur att jag sitter här och längtar till att börja i verkligheten igen, för jag stortrivs med mitt jobb. Jag vet i alla fall en sak som 2010 kommer att bringa - deltidsjobb igen. Efter tre månader med heltid ska jag nu återgå till att vara föräldraledig en dag i veckan.

Nya utmaningar står och väntar på jobbet, minskade platser och resurser kommer kräva nya sätt att jobba, Lagen om valfrihet kommer antagligen att dra igång hos oss under året och vi står i början på en omorganisation i vår förvaltning. Alla dessa saker är både spännande och skrämmande på samma gång. Så jag hoppas 2010 blir ännu bättre än 2009.

Arbetsmiljö, hälsa, jämställdhet, mångfald och information

Var några av alla intressanta samtalsämnen jsom diskuterades i i torsdags. Som ordförande i SKTF är jag med i en central grupp som har som syfta att jobba fram friskvården i kommunen jag jobbar i. Som ett led i det var hela gruppen i torsdag iväg till Uddevalla för att träffa de som jobbar med likartade frågor i den kommunen. Vilket visade sig vara riktiga eldsjälar allihop.

Det var ett riktigt kick hela dagen. Den största inspirationen vi fick med oss var att koppla ihop hälsa med arbetsmiljö, och i arbetsmiljö ta in information, jämställdhet och mångfald. Att sitta och resonera om den stora bilden är spännande, när man plötslig ser sammanhang man inte sett innan. Att inse att jämställdhet och genusfrågor på en arbetsplats i botten och grund handlar om arbetsmiljö var en verkligen aha upplevelse. Hälsa, jämställdhet och information är frågor som jag verkligen brinner för och tycker är spännande att jobba med, och att få in dessa frågor i ett arbetsmiljöarbete skapar en större helhet i detta arbetet.

Nu kavlar vi upp ärmarna för vidare jobb på hemmaplan. Första åtgärden lär bli att friskvårdsgruppen byter namn till hälsogruppen för att vidare jobba med arbetsmiljö och hälsa i tät symbios för att se till att våra anställda mår bra båda psykisk och fysisk.

Vad tycker ni är viktiga frågor i arbete med arbetsmiljö och hälsa ?

Står inför en ny uppgift och uppmaning

Har precis tagit mig an en ny uppgift och tillika utmaning, att vara ordförande för vår lokala SKTF-avdelning på min arbetsplats. Det ska bli jättekul att förvalta medlemmernas förtroende framöver men också lite fjärilar i magen, kommer jag att klara detta ?
Jag riktigt längtar till jobbet men feber och halsont har den här veckan hållit mig hemma, nu vill jag dock dit och sätta tänderna i denna nya och oerhört spännande uppgift jag tagit mig an. Tillsammans med de andra utmaningarna denna höst kommer det innebära nya perspektiv och utmaningar.

Högpresterarna

Jag läser i senaste numret av VA om högpresterarna, i det här fallet Maria Akraka, Per Elofsson och Jenny Kallur. Det är intressant läsning.
Tveklöst måste det vara goda kvaliteter att ha med sig ut i ett näringsliv (men även vilket annat verksamhetsområde som helst) att kunna skapa mål, strategier för att nå dem och sedan – sist men inte minst – nå dem!
Lära av sina misstag, talar Maria Akraka om, till exempel.
Som idrottare måste det ju bli tydligt när man gör fel och förhållandevis enkelt att korrigera. Snabbt. Så tycker jag att verksamhet måste bedrivas.

Jag läser även en bok kring ämnet som heter ”Nyttovärdering av bibliotek” (Nyström, Sjögren) och att nyttan av det vi gör är av vikt, kan vi aldrig komma ifrån. Vare sig det gäller krav på vinst eller krav på god verksamhet.

I övrigt: hipp hipp hurra för Camilla Wagner! Hon har fått priset ”Årets Fredrika”, med motiveringen:
”Fredrika Bremer var en föregångsfigur och det är Camilla Wagner också”.
Word, säger jag.

Hurra, grattis!

Lunch med tid för eftertanke...

Jag sitter vid datorn med min lunchlåda framför mig. Hög tid för VV-portioner efter en synnerligen ohälsosam vår, vad gäller maten. Riktigt skönt att gå "tillbaka" till bättre kost.

Inte bara midsommar har passerat nu, utan även en konferens för mig. Den bästa konferens jag någonsin bevistat.

Nu var det ju en så kallad unConference men ändå.

Jag bearbetar ännu intrycken och en bild börjar ta form inuti mitt huvud, hur framtiden kan te sig för min bransch. För min stad och för min enhet. Jag brukar alltid bli taggad av konferenser men den här gången blev jag nyförälskad. I mitt eget yrke! Jag kan inte bärga mig att få köra igång och påverka mot nya mål, konkreta sådana. Det kittlar och killar i hela kroppen, hela hjärnan och i hjärtat. Nästan så jag kan ge tusan i semester - jag är just nu mer taggad att köra på ;-)

Som en av de kollegor jag åkte med, sa (när vi kl. 23:30 ännu spånade):

-Det är något fel på oss!

-Jaa, samma fel på oss alla tre, i så fall, svarade jag.

Men fel och fel, det vete tusan. Vi har väl snarare hamnat alldeles rätt istället. Livet är ju en helhet och bäst måste det väl vara när man älskar alla livets delar?

Hoppas alla haft en bra midsommar?
Jag hade en kalasbra sådan och är så härligt utvilad och pigg!

Åhh, konferenser!

Det finns få tilldragelser som är laddade med så mycket förväntningar och förhoppningar som konferenser, tycker jag. Känslan att man VET att man ska lära sig massor av nya saker och framför allt få nya frestande idéer är snudd på oslagbar! Det pirrar i magen och hjärnan spetsar sig till det yttersta: här ska samlas på sig…

Jag har två mycket intressanta konferenser framför mig under våren och jag ser fram emot dem båda enormt mycket.
Förutom allt man ska få höra och göra är det nätverkande på alla plan som gäller och också god mat, skön hotellnatt och njutbar hotellfrukost. Det finns inga downsides.

Konferensdans sent på kvällen på Biblioteksdagarna i Luleå 2008!

Alla dessa inspirerande och specialiserade människor jag ska träffa (och lägga till på Facebook och Twitter!) är en punkt i sig värd att nämna: underbart att träffa hundratals, tusentals kollegor man aldrig tidigare mött. Eftersom även allt runt omkring är så bra – förutom själva konferensen – så har jag till dags dato aldrig deltagit i en dålig faktiskt.
Vilken är den bästa konferens du varit på?

Anita Dunn - en framgångsfaktor

Missa inte artikeln om Barack Obamas väg till framgång, via digitala medier.
Klart en kompetent kvinna ligger bakom det arbetet ;-)

Fler funderingar kring jämställdhet

Att jag jobbar i en kvinnodominerad bransch vet jag ju men det blev tydligt i går när jag var på en utbildning inför den ändring av de rutiner som styr vår samverkan med sjukhusen, som ska komma. Då dagen startade var vi en massa kvinnor och en enda man. Vi representerade dels sjukhuset, dels primärvården och kommunen. Efter första bensträckaren hade mannen försvunnit och vi var nu endast kvinnor närvarande.
Då började jag fundera på hur vi ska få in män i min bransch: vård- och omsorgsbranschen?
Dels för att männen behövs då vårdtagarna är både kvinnor och män men också för att jag inte tror att arbetsplatser med inte bara ett kön är bra för utvecklingen av verksamheten.
En sista aspekt är att med männen följer båda bättre löner och högre status. Tyvärr kan man säga men för att få jämställdhet måste man få in män i kvinnoyrken samtidigt som kvinnorna erövrar manliga positioner.

Professionalism

I går hade jag ett, av två, lönesamtal med min chef.
I natt när lille sonen vaknade, kom upp till oss och försökte snutta mitt hår, kunde jag inte somna om. Först tänkte jag en del på vad som sagts vid lönesamtalet och dess utvärdering och sedan började jag fundera på "professionalism" där, mitt i natten!
Hur konstigt nu än det kan verka...

På mitt förra arbete, där jag var i nästan fem år, hade jag arbetat mig fram till vad professionalism inom det yrket, för mig, innebar. Självklart är det individuellt vad man lägger in i vad som anses vara professionen i det yrke man har. Det som prioriteras av den ena är inte vad som fokuseras på av den andra.
När jag tog steget till enhetschef innebar det ett helt nytt yrke även om delar av vad jag tidigare arbetade med finns kvar. Professionalismen ser annorlunda ut nu och jag känner klart och tydligt att det tarvas mer än ett och ett halvt år för att ringa in det till fullo.

Jag går ett väldigt bra ledarutvecklingsprogram inom staden och jag har en god chef, så jag har alla förutsättningar att finna min professionalism fullt ut. Därom har jag inte ens någon tvekan: det kommer jag att göra!

Det skadar ändå inte att filosofera: vilken är professionalismen inom ledarskapet? Vad tycker du som läser det här just nu?
Verksamhetsutveckling, kompetensutveckling för hela personalen, coachning av personal, ansvar, nytänkande, lyhördhet, stabilitet, frånvaro av konflikträdsla, diplomati, omvärldsbevakning, social kompetens, psykologiskt tänkande, analytiskt tänkande, ekonomiskt tänkande, nätverkande - är termer som slår mig.

Vilken är professionaliteten i ditt yrke, oavsett yrke?
(ja, nu kastar jag ut två frågor till er och jag blir jätteglad för era tankar om ni ids kommentera!)

Min gamla chef

Jag hittade denna intervju med en av mina tidigare chefer på FK. Jag tyckte intervjun gav en bra bild av den verklighet som råder på FK just nu, samtidigt som det ger en bild av vilka kriterier offentliga organisationer har för sin verksamhet. Sedan vet jag att Lars Arvidsson är en chef som uppskattats av sina anställda i de organisationer han har varit chef för.

Ett bra team

I mitt jobb jobbar vi ofta i team. För att det ska bli så bra som möjligt för våra äldre krävs det att flera yrken jobbar ihop. Alla bitar behövs för att våra äldre ska få ett värdigt liv när det inte längre kan sköta sig själva. Saknas en av pusselbitarna blir jobben bra mycket svårare, ibland så gott som omöjligt. Jag tycker att vi som jobbar i min kommun bildar ett bra team, speciellt vid vårdplaneringar (när någon äldre ska hem från sjukhuset). Tydligen tycker också andra det då vi strax innan jul blev inbjuden att prata om vårt arbetssätt inför kollegorna på den årliga konferensen i Stockholm under april månad. Så nu ska jag och vår sjuksköterska hålla en presentation för en massa kollegor. Det känns fantastisk kul att vi som liten kommun också kan vara oerhört duktiga och proffsiga i vårt arbete, och kunde vara med att vidareutveckla arbetet i andra kommuner.

Så varför är vi ett sådant bra team ? För det första tror jag att det att vi är en liten kommun gör det lättare för oss att bygga ett bra team. Beslutsvägarna är korta och vi lär känna varandra bättre då vi har färre att förhålla oss till. Sedan har vi djup respekt för varandras yrken och uppskattar de andras kompetens i processen, det finns ingen prestige från någon grupp, vi vet att vi måste jobba tillsammans. Sedan ska man heller inte underskatta en liten kommuns strävan efter att visa att vi kan göra jobben minst lika bra som de större kommunerna, och med den strävan kommer en hel del kreativitet och smarta lösningar. Sist är vi tydliga i våra roller både mot varandra och gentemot ”kund”.

Så mina ledord för ett bra team är respekt, prestigeslöshet, tydliga roller och kreativitet.

Vad tycker ni är viktiga för ett bra team ?

Att vara chef är ett konstnärskap...

... menar Marie-Louise Ekman, som för en vecka sedan blev chef på Dramaten.

"Det är Dramaten som ska bli min nästa pjäs. Det här är mitt konstnärskap nu. Det är en performance som heter duga!"

Hon kommenterar också sin förkärlek för färgen illrosa:

"Jag tycker det är en köttig färg, en kroppsfärg."

Rosa kommer aldrig bli sig likt igen i mina ögon...!

Ni måste läsa intervjun i SvD!

Tillägg: Läs ytterligare en intervju i Sydsvenskan!

Verksamhetsutveckling

Nyligen fick jag en förfrågan att skriva för en blogg som sysslar med verksamhetsutveckling inom min bransch (bibliotek/information/kultur). Ända sedan förfrågan har jag malt verksamhetsutvecklings-kornen i kvarnen i skallen: vad ÄR det egentligen? (nej, vi har inte diskuterat färdigt ännu om huruvida vi ska slå våra påsar ihop eller ej!)

Även nu när jag ställer mig frågan undrar jag vilket svaret ska bli som jag nu ska prestera? Kanske är det lite av huvudet på spiken - jag VET inte nu vad utvecklingen ska vara som jag ska ta itu med. Jag vet inte nu vad våra brukare är sugna på och längtar efter till hösten. Jag kan inte sia om vart vinden blåser då.
Visst kommer vi fortsätta med givna succéer vi introducerat: utbildning i informationssökning, låta biblioteket vara det lilla när-kulturhus det behöver vara för de boende i området, låta biblioteket vara en mötesplats för alla åldrar och inte att i rummet rädas nybryggt kaffe och goda bakverk. Det finns ingen gräns för vad ett bibliotek kan vara!

Den kvinna som i julas utropade:
-Det här är det bästa biblioteket i världen! visste vad hon talade om. Varje bibliotek ska vara det bästa i världen för dem som bor i dess upptagningsområde.
I den här kvinnans fall är det en kombination av saker hon uppskattar: hennes barn lånar hundratals böcker i månaden, hon använder vårt trådlösa nätverk och hon finner stor tillfredsställelse i våra aktiviteter.

Jag som verksamhetsutvecklare vågar låta tiden och brukarna avgöra vad vi ska använda deras pengar till. Det är jätteviktigt. Jag är inte satt att värna något gammalt, bara för sakens skull, jag är satt att känna av vad som önskas och även visa sådant som kanske var nytt. Jag tar brukarnas kompetens på allvar och viftar inte bort det som dumheter. Det som framkommer i brukarenkäter får spela stor roll när vi planerar för vårt arbete.
Personalen tror stenhårt på det vi gör och brinner för det. Det märks så klart, att vi är seriösa i vårt uppsåt och att man som brukare tas på allvar. Det tror jag till exempel att ungdomarna i brukarrådet känner: att deras önskemål tas på allvar och realiseras.

Verksamhetsutveckling är som all annan utveckling - det ena leder till det andra och så vidare i evighet!

Underbar Hönscirkus i biblioteket!