Söka jobb i nätverket

Förra veckan fick jag ett mail från en kompis jag gick gymnasiet med. Vi brukar höras någon gång per år, äta en lunch och uppdatera varandra om vad som händer i livet och arbetslivet.

Den här gången var hon lite mer konkret och undrade om jag kände till några lediga jobb som jag kunde tipsa henne om eftersom hon är intresserad av att flytta på sig.

Min spontana tanke var att jag inte hade någon aning om lediga tjänster, det var länge sedan jag sökte jobb och var inte alls uppdaterad.

Men dagen efter var jag på en lunch med några gamla kollegor och det kom fram att de just nu söker en ny medarbetare. Jag tänkte förstås direkt på min gymnasiekompis och tipsade om henne.

Samma dag, på eftermiddagen, hade jag ett möte med en leverantör. Hon jag skulle träffa var lite sen till vårt möte och ursäktade sig med att de just nu är i en rekryteringsprocess och träffar kandidater. Jag frågade lite mer och det kom fram att min kompis faktiskt skulle vara som klippt och skuren för jobbet. Självklart tog jag kontaktuppgifter och vidarebefordrade till min kompis.

I fredags var det dags för ännu ett möte och där framkom det också i det informella samtalet vid kaffemaskinen att företaget söker folk av precis den sort som min kompis är.

Vad vill jag ha sagt med det här då?

Jo om du känner förtroende för någon i samma bransch och du är ute efter förändring. Tveka inte inför att berätta att du letar efter nya utmaningar. Du vet aldrig vad som dyker upp i nätverket efter en sådan bekännelse.

Vägen till en ledarroll

I enkäten har vi hittills fått en massa bra tips om vad ni läsare vill att vi ska skriva om, och en av de sakerna är vägen till ledarskap. Då kanske det passar bra att berätta att jag just fått min första ledarroll!

I min organisation finns det mängder av duktiga medarbetare. Att få en första ledarroll är svårt; för vid varje rekrytering tittar rekryterande chef efter vilken ledarskapserfarenhet kandidaten har. Nu brinner jag för ledarskap, och vill utvecklas inom det området, men hur utvecklas man, om man aldrig får chansen att skaffa sig erfarenheten? Många kallar detta för glastak.

För mig har vägen mot ledarskap varit ganska fokuserad de senaste två-tre åren. Jag har funderat väldigt mycket på vad ledarskap betyder för mig, samtidigt som jag har byggt kompetens i de områden som jag jag saknade:

Först och främst har jag haft förmånen att gå en fantastisk ledarskapsutbildning, som gav mig många nya perspektiv och insikter. Dessutom har jag haft en coach, som är min största förebild inom ledarskap. Hon har varit ovärdelig! Jag har även läst böcker, och inte minst tränat genom projektledning (min kärnkompetens) och coaching av andra medarbetare.

Jag har också sökt mig från en ekonomiavdelning (där jag tog på mig projektledning för att komma ifrån siffrorna, närmare männsikorna - här såg jag också till att certifiera mig inom projektledning), via operations (som projektledare, men byggde på med kompetens inom HR och Operational Excellence), ut till en projektledaravdelning (där jag närmade mig säljkanalerna för att 'klä på mig' med kunskap om kund, marknad, och försäljning).

Fyren. I boken jag nyss tipsade om en symbol på att fokusera på sina mål. Bilden lånad från FlickR.

Nåväl. Förberedelser i all ära, men sedan måste ju rätt roll dyka upp också!
Jag har sökt ledarroller tidigare, men alltid i tävlan med andra duktiga medarbetare som redan har ledarskapserfarenhet. Flera ambitiösa kollegor har också beklagat sig för mig om hur de sökt tjänst efter tjänst men bara fått nej.

Därför började jag hålla ögonen öppna efter vikariat. Jag menar att vikariat är ett bra sätt att få erfarenhet på, samtidigt som den rekryterande chefen inte tar en lika stor risk som vid en permanent tillsättning. Gör man sedan bara ett bra jobb, ger sig nästa tjänst nog tillkänna när det är dags!

Jag hittade alltså ett mamma-vikariat och sökte det härom veckan. Allt gick väldigt snabbt, och idag (läs: tisdag) blev jag erbjuden jobbet!

Nu kliver jag alltså in i en roll med ledarskap, kombinerat med dagligt, praktiskt arbete med att stödja säljkanalerna, varigenom jag kommer att få ännu en pusselbit i min kompetenspalett även utanför ledarskapet.

Jag ser nu fram emot mitt blivande jobb som en spännande utmaning, där jag ska få göra det jag helst av allt vill - varje dag!

Referenser

Jag har den senaste tiden varit delaktig i flera rekryteringsprocesser, där jag bland annat har ringt på referenser som kandidaterna angett. Det har slagit mig att fler av dessa kandidater antagligen inte lagt ner tid på referenssäkring, dvs. kolla upp vad referenserna egentligen anger för uppgifter.

Det är minst lika viktigt som att ange rätt referenser, att försäkra sig att referenser faktisk säger rätt saker. Och absolut värt att lägga lite tid och möda på att intervjua sina egna referenser. Dessutom ger det värdefull feedback inför anställningsintervjun då det ger tips på svar inför en del av standardfrågorna som gärna dyker upp, som tex starka och svaga sidor. Det är viktigt att vad du säger och vad referenserna säger stämmer något så där överens och att referenspersonerna säger hyfsat likadant om man anger fler personer. Allt för att skapa en så bra bild som möjligt för den potentiella arbetsgivaren.

Här finns det fler inlägg om anställningsintervjuer

Att våga ta steget

Den senaste månaden har jag varit i valet och kvalet inför att söka en chefstjänst. Jag har alltid känt att det är dit jag vill i min karriär men nu när en lämplig plats inom min nuvarande jobb blev det plötslig så konkret. Och med det kom tankarna kring om jag skulle klara utmaningen att vara chef för en enhet med runt 20 anställda både inne och ute i hemtjänst. Jag som nästan alltid funderar kring utmaningarna på min egen kammare vågade den här gången diskutera med människor kring mig, och fick många intressanta tankar och åsikter på vägen.

Så jag vågade ta steget och skickade in en ansökan, lite rädd för vilka kommentarer mina kollegor skulle komma med, men det roliga är att alla har tyckt det varit kul att jag sökt, och att alla tycker att mina skor är svåra att fylla i den funktionen jag har i dag. Vilket var gott för egot.

Och nu när ansökningstiden gått ut visar det sig att 20 ansökningar kommit in, vilket är mycket för en chefstjänst på vischan. Fördelen att söka ett jobb internt är att man har bra insyn i rekryteringsprocessen i alla fall, och teoretisk sett skulle jag ingått i gruppen som ska sköta rekryteringen. Märkligt helt klart.

Så nu håller jag tummarna, och även om det inte går vägen har processen i alla fall gjort det klart för mig att jag är redo att axla ansvaret som enhetschef inom äldreomsorgen. Och det lär komma fler tjänster framöver hoppas jag.

Att söka sig till någonting eller söka sig ifrån någonting ?

De sista veckorna har jag genom mitt fackliga engangemang varit delaktig i en rekryteringsprocess för att få fram en kandidat till en nyckeltjänst i den kommunen där jag jobbar. Det har varit fanstastisk roligt att få vara med, och veldigt lärorikt. Det har varit spännande att se hur olika personer tolkar samma beteende ellet utsagn. Jag har fått vara med i alla delar av processen från intervjuer till referenstagning, vilket har varit mycket intressant. Jag har också lärt mig hur mycket tid och energi man måste lägga för att få en lyckad rekryteringen.

För min egen del har det varit viktigt att få fram en kandidat som söker sig till det här jobbet, och inte ifrån något annat. I mina ögon måste motivationen vara att söka nya utmaningar inte att komma bort från det nuvarande jobbet. Att söka sig till någonting handlar om framtiden medan att söka sig ifrån någonting handlar om förtiden. Vilket är ett något att tänka på när man ska söka jobb.

Nu är vi snart i hamn tror vi, och hoppas vi tagit fram den bästa kandidaten till vår organisation utifrån alla de faktorer som spelar in. Men det får framtiden visa.

Snedfördelning

Det är väl bara när det spelas upp till dans man kan

glädja sig åt snedfördelningen kanske?

Jag kunde inte låta bli att slås av det uppenbara när jag var på konferens i veckan som gick: i min bransch är det ytterst få män. Långt ifrån alla bibliotek har en man i personalen och har man det är man glad över att ha det. Något bibliotek med 50-50 har jag aldrig bevistat (jösses, nu ljög jag: min egen enhet, som jag strax lämnar, är den enda!!!)

Kommer man dock till nivån "bibliotekschefer" är det betydligt fler män representerade (ja, ur det klena urval som alltså finns representerat bland bibliotekarierna lyckas väldigt många gå till tjänster som bibliotekschefer) och kommer man till föredragshållare och omtalade personer i föredrag så verkar helt plötsligt 90% vara av manligt kön!

Så länge det ser ut så måste jag leva och verka, det är ett som är säkert.

Sedan ser jag andra snedfördelningar inom min bransch som också säger mig exakt detsamma: "ser det ut så här måste jag leva och verka" - så jag har mitt arbete utmätt för mig! Jag ska leva och verka så mycket jag orkar, så länge jag orkar.

Jag kan inte bärga mig!

Vilka snedfördelningar bevittnar du på ditt arbete och i din bransch?

CV och ansökningsbrev

Jag råkade på denna artikel om att skriva CV på aftonbladet.se.

Jag tror absolut att det är en konst att skriva ett CV och att det har stor betydelse som en del nog inte riktigt förstår. Det kan man se inte minst när man ska rekrytera. Precis som artikeln skriver vill många inte förhäva sig och bre på för tjockt medan andra nämner varenda detalj de någonsin arbetat med. Det är en svår konst, att få till ett CV rätt.

Jag tror dock att det personliga brevet är ännu viktigare!

Där ska du tala om vad du kan erbjuda arbetsgivaren och du ska också få fram att du är en drivkraft och varför de absolut ska välja att anställa just dig. Det gäller att få till en perfekt ton i brevet.

Jag har lärt mig att det är viktigt att i första meningen klart och tydligt visa att "här är jag och jag är den bästa för er på grund av att...".

Jag har en särskild modell som jag använder i jobbsökningsprocessen och den har fungerat väl för mig, såtillvida att jag alltid blivit kallad till intervju - i 100% av fallen faktiskt - när jag arbetat med den. Jag har tipsat min numera jobbsökande son om den modellen/det sättet att tänka vid skapandet av det personliga brevet och när han tänkt så vid författandet har det lett till intervjuer även för honom.

Vad jag vill säga är att det är viktigt!

Ta gärna hjälp en gång av ett proffs som kan strukturera om i ditt personliga brev (eller CV), det är det det är fråga om, inte något annat. Bara ordningen på informationen i brevet och flytet i brevet kan göra stor skillnad.

Lycka till med jobbsökandet!

Psykologiskt test som del i rekryteringsprocessen

Mitt i diskussioner med de andra NetWorkingkvinnorna!

Under min jobbsökarprocess stötte jag på de psykologiska testerna som ett led i rekryteringsprocessen. Jag gick till ”slutfinal” (en av två slutkandidater) på tre tjänster jag sökt, varav vilka jag alltså fick en – den jag börjar på i slutet av april.

Jag fascinerades av hur dessa tester är sammansatta och inser att de nog verkligen kan ringa in en personlighetstyp då man i princip väljer mellan Pest och Kolera på alla frågor, alternativt mellan flera goda alternativ som alla stämmer. När dessa olika typer av svåra val ställs mot varandra bekänner nog de flesta färg till slut.

Första testomgången jag gick igenom tyckte jag verkligen att det de kommit fram till stämde in på mig och det verkade vara rekryterarens slutsats också!
Jag fick upp ögonen för en stor bit i min personlighet som jag tidigare inte tänkt på, så det var en riktigt stimulerande upplevelse, trots att jag den gången blev ”tvåa” i mål! (en god vän blev etta, så det var jätteroligt i alla fall).

Andra gången jag gjorde ett test blev en del av svaret direkt missvisande och också det var tänkvärt och intressant. Där blev en av testanalytikernas utsagor att jag inte var ”så social”, vilket fick både mig och rekryterarna och nästan trilla av stolarna – alla tre – eftersom de flesta som träffar mig (de inkluderade) upplever mig som en mycket social och gladlynt person.
Jag har funderat på denna konklusion från testet efteråt och kommit fram till att utformningen av frågan/påståendet:
”Jag behöver ha människor omkring mig hela tiden för att må bra” nog är fel laddad med värde eller hur de nu gör, de tillmäter den på tok för stor betydelse i analysen av ”socialhet”.

Jag är väldigt social, som sagt, älskar människor genuint och skrattar, pratar och bjuder på mig själv ganska ordentligt, även om jag inte är en sådan som måste stå i centrum och höras för att känna att jag finns. Men: jag BEHÖVER inte ha folk runt mig för att må bra och det kryssade jag i, i testrutan också.
Jag älskar ensamma stunder, tid för tanke och reflektion: en stund i ett bad, att blunda på tåget, en promenad i skogen. Det gör inte mig ”inte så social”!
Där inser man hur viktigt det är att formulera tester rätt men också att lita på sina egna intryck, som rekryterare.
Det tror jag nog också att de gjorde på det stället, även om testreslutatet verkligen användes som en egen del i helheten.

Jag har ingen kontenta i allt det här, har bara lärt mig lite om mig själv och lite om psykologiska tester. Jag lovade att komma med stoff från min jobbsökarprocess och här kom ena delen!

Trevlig helg alla trevliga och debattglada läsare!

Mellan kollegor

Vi är just nu på jobbet mellan kollegor, dvs att vi har en kollega som slutade för någon vecka sedan och vi väntar just nu på hennes ersättare. Så vi är just nu underbemannade men det är en annan fråga.

Jag har under den här tiden funderat kring detta med byta av kollegor, om för- och nackdelar med att den nya kollegan börjar innan den gamla slutar. Själv gick jag bredvid min företrädare i 14 dagar, och när jag ser tillbaks på det känns det onödigt.
All kunskap om mitt jobb har jag fått av de två som var kvar, och jag kände mig rätt så obekväm med att jag skulle follow john under två veckors tid. Nu har vi den motsatta situationen och jag kan se fördelarna med det; den gamla kollegan kunde göra ett snyggt avslut, vi kunde "sörja" den gamla utan att lägga band på oss inför den nya och den nya slipper att bli involverad i avslutsprocessen i den gamla gruppen.
Nu när hon dyker upp om några veckor har vi hunnit längta till hon börjar och är mentalt redo för den nya grupprocessen, den nya kollegan får börja med blanka ark. Nackdelen är att vi under dryga månaden är för lite folk, men det löser vi.

Vad har ni för erfarenhet kring detta ?

Personlighetstest

För er som är intresserade finns det nu möjlighet att genom Jobb24's hemsida att gjöra ett intressant personlighetstest. Mitt resultat var ganska träffande måste jag erkänna.

Wagner om varför lyckade kvinnor är "onaturliga"

Det är lunch framför datorn idag, så jag glider in hos Wagner, något jag inte unnat mig tid för på länge. Självklart blir jag genast ilsk och engagerad, trots att jag är både hungrig och trött.

Wagner uppehåller sig denna gång (8 september) vid jämställdhet och förklaringar/undanflykter vid rekryteringar. Kvinnor tycks inte ha nedärvt det som behövs nedärvas för att "lyckas" (klättra högt på karriärstegen i det här fallet). Wagner skriver följande:

"Nästan alla säger att de gärna vill ha fler kvinnor på höga poster. Det är till och med en prioriterad fråga för många. Att det inte händer så mycket förklaras gärna med kvinnors blygsamhet. Kvinnorna måste ta för sig: de måste söka jobben. De måste bli lite mer som män. Särskilt de som redan har jobben säger så. Men frågar man dem själva hur de fick sina jobb så inte har de sökt jobbet, inte. De har blivit headhuntade. Det är så det går till på den nivån, säger de. Då börjar man fundera över begåvningsgraden hos dessa personer."

Personligen vet jag många kvinnor som både vill, kan och törs. Och söker jobben. Dessa så kallade argument faller platt för mig. Jag instämmer givetvis även med Wagners mening att kvinnor har utbildningen och kompetensen, det torde vara otvivelaktiga fakta?
Wagner skriver även följande:

"Undanflykten för dagen handlar alltså om egenskaper som skiljer oss åt av biologiska skäl. Det är något vi kvinnor saknar. Testosteron. Det manliga hormonet verkar vara ett mirakelelixir, så kunde man bara buteljera det och injicera i karriärsugna kvinnor så skulle saken vara biff.
Kvinnor är blyga violer, som hellre vill vara hemma med barnen. "

När jag läser om blyga violer blir jag förbryllad såväl som förvånad. Finns det män(niskor) som ännu på fullt allvar tror att det ÄR så? Finns det män(niskor) som på fullt allvar tror att kvinnor inte skulle vilja ha stimulerande arbeten, lockas av ansvar och makt och klara det galant?
Visst, jag vet att det finns sådana men jag begriper verkligen inte hur de är funtade, fostrade och hur de resonerar.

Mycket mer än en gång har jag befunnit mig i situationer där jag och min man suttit på middagar eller fikor med mer eller mindre ytligt bekanta människor och min mans yrke efterfrågas men inte mitt, tillfällen då min mans karriär och framåtsyftande nyfiket undersöks men inte mitt. Min man och jag är lika sugna, lika engagerade, har lika många hedersuppdrag och what not. Min bransch är lika spännande och i stor utveckling precis som hans men ändå är det som om det inte är intressant.

Nu har jag förvisso tänkt - ja, varje gång - att de ointresserade människorna är lika delar dumma som ohyfsade och det står jag fast vid.
Fast visst ökar det min lust till arbete, skapande verksamhet och stordåd ;-) Man måste ju inte vänta på frågan, man kan ju vara så "pompös" att man berättar även för dem som inte är intresserade...

Även om jag då riskerar det Wagner uttrycker så här:

"När man beskriver kvinnor på det här sättet, gör man också kvinnor som faktiskt har lyckats i karriären näst intill onaturliga. De är icke-kvinnor. Nästan män, faktiskt."

Tankar inför hösten så här på semestern

När man gick i skolan innebär alltid hösten en ny start, i alle fall kändes det så för mig, det var nya ämnen, nya lärare och nytt schema. Den känslan hänger kvar i mig, och jag tycker därför om hösten. Det känns som en nystart på många sätt. Den här hösten är inget undantag känns det som när funderar på den under semestern.


Veckan innan jag gick på semester berättade en av mina närmaste kollegor att hon skulle säga upp sig för att flytta tillbaks till sin hemort. Jättekul för henne tyckte jag, men mindre kul för vår arbetsgrupp. Dels för att min kollega är den som jobbat längst och har mycket erfarenhet men också för att det i dessa spartider är vakansprövning varje gång en person slutar. Så i princip riskerar vi att de inte anställer någon ny.

Samtidigt som det är trist att en kollega man trivs med ska gå vidare innebär det en möjlighet för utveckling av arbetsgruppen. För även en grupp behövs utvecklas, och med varje ny person kommer ny kunskap och erfarenhet som både gruppen och jag kan lära mig mer av.

Det kommer bli en spännande höst på jobbet. Dels ska vi flytta arbetsrum (Catharinas tankar om flytt och kontorsrum), någon som redan förorsakat en hel del oro, vi ska säga hejdå till en kollega, introducera en annan, samtidigt som hotet om nedläggning av ett av våra boende hänger över oss, med allt av vad det innebär av jobb.

En spännande höst som kan bli hur kul och utvecklande som helst, eller hur jobbig och trist som helst. Men jag väljer och tro att det kommer bli en rolig höst med nya utmaningar och nya kollegor. Men först dryga veckan kvar med semester, och nu kommer förhoppningsvis solen också.

Hur ser era tankar ut inför hösten ?

Kläder på anställningsintervju

Som jag skrev tidigare hade jag förra veckan lite klädångest för en anställningsintervju. Efter många ombyten valde jag till slut ett par svarta byxor, en beige randig skjorta av längre modell och ett par svarta skor. Till det hade jag silverringar i öronen, ett pärlhalsband (tack Jessica) och min snygga svarta väska.

Jag valde kläder som fick mig att känna mig trygg och bekväm, och att skjortan dolde min halvdegiga post-gravidmage var en stor del i detta.

Nu återstår bara en lååååång väntan på besked.
Håll tummarna för mig!

En frispråklig kvinna - Elin Örjaseter

Jag hittade denna intervju med den här frispråkliga kvinnan med starka åsikter om näringsliv, chefskap och anställningstrygghet.

CV uppdatering

Jag skulle verkligen inte söka nytt jobb nu, men ett spännande jobb i helt rätt riktning kom upp. Och är det inte ofta så att när man minst anar det så kommer tillfället. Mitt CV var tyvärr i ett bedrövligt skick...inte alls uppdaterat och klart att skicka in. Efter några sena kvällar fick jag iallafall i väg ansökan, om än med onödigt mycket stress och ansträngning.

Mitt tips är således att se till att ditt CV är uppdaterat och klart att skicka även om du inte egentligen söker jobb just nu!

Hur tacklar du konflikter ?

Det var en fråga jag fick när jag var på anställningsintervjun för mitt nuvarande jobb. Jag minns inte riktigt vad jag svarade men jag tror att jag svarade att jag inte är rädd för konflikter och meningsskiljaktigheter och försöker ta det direkt med personen i fråga för att lösa det direkt.

De sista veckorna har jag haft meningsskiljaktigheter med en annan del av min organisation. Vi är inte riktigt överens om vem som ska göra vad och varför. Jag inser dock att jag svarade ärligt den gången på intervjun, för det är så jag har försökt lösa de problemen som uppstått. Med direkt kontakt till berörda parter och en öppen och rak dialog har jag försökt nå fram. Än har vi inte nått en lösning, men det vet jag inte om vi kommer nå fram till en lösning alla parter är nöjd med, till det är ekonomin för tight.

Hur tacklar du konflikter på jobbet ?

Har du gått på jobbsökarmyterna?

DN skriver idag att det finns många uppfattningar om vad som är möjligt eller omöjligt när man söker nytt jobb. Att det inte går att byta bransch. Att man inte kan få ett nytt jobb efter 50. Att man inte ska verka desperat.

Själv kan jag lägga till några egna myter som till exempel att man aldrig kan byta jobb uppåt på stegen. Att man har en mer utsatt situation om man söker jobb som trebarnsmamma jämfört med som trebarnspappa och att man inte kan få nytt jobb när man är gravid (en myt som för övrigt inte visade sig stämma för åtminstone den här chefredaktören) För att bara nämna några.

Vad säger du själv om jobbsökarmyterna? Är de bara trams eller har du märkt av dem själv? Kan vi slå hål på några av myterna?

Läs hela artikeln i DN här.

Kompetenskartläggning på hög nivå

Anna Carrfors Bråkenhielm har tagit fram en lista med 549 kvinnor som har kompetens att sitta i ett börsbolagsstyrelse. På frågan vad de gör med listan svarar Bråkenhielm:

"Vi har skickat ut den till nomineringskommittén i samtliga börsbolag. Det slår hål på deras ständiga argument att de gärna vill ha kvinnor i styrelsen, bara de hittade några som är tillräckligt kompetenta. Nu har vi gjort jobbet åt dem och det tog två dagar. Hur svårt kan det vara egentligen? "

Så nu blir det svårt att skylla på kompetensbrist och att det inte finns lämpliga kandidater. Läs en intervju med Anna Carrfors Bråkenhielm på SvD.

Spricker glastaket med gott självförtroende?

När jag läste Elsas inlägg nedan om en kvinnlig tränare för ett herrlag i idrott kom jag att tänka på herrlandslaget i innebandy och deras förra förbundskapten Kristina Landgren-Carestam. Hon blev år 2004 den första kvinna som blev förbundskapten för ett herrlandslag i en lagidrott.

Efter att ha googlat henne hittade jag en väldigt intressant artikel om kvinnliga idrottsledare och Landgren-Carestams åsikter i frågan. Hon säger att bristen på tjejer i ledande positioner i idrottsvärlden till stor del beror på deras bristande självförtroende och avsaknad av mod.

- Jag tror inte att det är svårare för en tjej att bli idrottsledare än för en kille, men vi tjejer har alldeles för dåligt självförtroende.

Hennes ord fick mig att reflektera över bristen på kvinnliga ledare i näringslivet, är det så enkelt som att kvinnor saknar självförtroende och mod? Då borde väl lösningen på problemet vara att arbeta för att kvinnor ska förbättra dessa egenskaper? Är det så enkelt?

Eller kanske ännu mer intressant, håller du med?

Du kan läsa hela artikeln här.

Karolina Ekholm ny vice riksbankschef

Karolina Ekholm är docent vid Stockholms universitet och medlem i regeringens finanspolitiska råd. Hon är kanske mest känd som "globaliseringsexpert" och har en rad forskningsrapporter bakom sig om de ekonomiska effekterna av globaliseringen.

-Jag är oerhört hedrad över att ha blivit tillfrågad, säger Ekholm.

Ekholm tillträder sin nya tjänst den 15 mars och kommer därmed att delta i nästkommande penningpolitiska möte. Hennes mandat är på sex år.

Läs mer på SvD och DN !

Tillägg: Missa inte strålande Camilla Wagners synpunkter på den här nyheten här!