Det kom ett mail som jag vill att fler än vi på NetWorking uppmärksammar.

"Jag och två vänner befinner oss just nu i uppstartsfasen för att driva eget och vi känner att vi skulle ha stor nytta av att ha en kvinnlig mentor under denna process (och givetvis även då verksamheten är igång).

Jag kom då att tänka på denna blogg och tänkte helt enkelt slänga ut frågan och höra om ni vet några tänkbara kvinnor vi kan kontakta som skulle vara intresserade av mentorskap, eller om ni vet något lämpligt nätverk "in real life" dit vi kan vända oss eller kanske någon av er har erfarenhet som mentorer och skulle vara intresserade av att vara vårt bollplank?"

Jag tänker själv ofta på det här med en mentor, jag skulle väldigt gärna vilja hitta en för egen del.
Vi har också skrivit en del om mentorskap här på bloggen.

Om ni inte känner till nätverket Business in Heart så är det kanske någonting att kolla upp?

Vad säger ni läsare, har ni några tips till de här driftiga kvinnorna?

Ny statistik om löneskillnader

Gudryn Schyman skapade ju rejält blåsväder i somras när hon eldade upp en hel del pengar, och på det sätt skapade rubriker. På något sätt är det konstigt att det hon skulle markera inte fick lika mycket utrymme, skillnader mellan kvinnor och mäns löner.



Nu har en ny rapport från medlingsinstutet kommit som visar att det finns stora löneskillnader mallan kvinnor och män, specielt i privat sektor. Det finns forfartande jobb att göra fö att kvinnor och mäns löner ska vara lika, ett verktyg är kvotering som Anna skriver om här, eller kvoterad föräldraförsäkring som jag skrivit om här.

När möte med förebild gav tunghäfta!

Så var det dags: Bok & Bibliotek 2009.

Mitt i lågkonjunktur var sedvanliga seminariedagar inte en option för mig och jag hade entrébiljetter i år. Jag bestämde mig ganska raskt för att lägga de dagar jag var där på nätverkande och allmänt scannande och inkännande.

Följaktligen träffade jag min mentor för ett långt och fantastiskt bra samtal (han är så himla bra!) och en god och ganska nybliven vän från annan stad i min egen bransch, för en njutbar och intressant lunch. Bra beslut för det blev lugnt, givande och en inte tok-uttröttande mässupplevelse på det viset.

En sak vill jag dock aldrig missa på mässan: Jan Guillou. I år ville jag särskilt gärna gå på hans seminarium eftersom jag gillar hans senaste bok skarpt (jag har berättat om det här) men det var alltså inte möjligt. Således fick jag välja mig ett monterprogram med honom samt investerade jag i ett eget exemplar av boken att få signerad. Näst bäst, på något vis, i avsaknad av ett långt seminarium.

Jag hade stort utbyte av att lyssna på och iaktta Guillou på Piratförlagets scen och han var klart uppe i varv av att dansa mellan scenerna på mässan. Han var glad och pigg och ytterst inspirerande och den där glada och drivna blicken som osar energi är oslagbar! Bra scenframträdande av honom alltså och jag satt på första parkett.

Dags att köa för signering. Guillou hade 10 minuter att ge i den montern. Jag skulle säga två saker, hade jag bestämt: jag skulle - förstås - tala om att jag gillar boken och så skulle jag försöka få fram att han är min förebild.

Väl framför en ganska tidspressad Guillou blev jag darris! Jag!
Jag fick tunghäfta och var varken så entusiasmerande som jag brukar vara eller så verbal. Alltså blev det nästan "nada" av det hela... Jag fick sagt att han var min förebild och inget mer. Insåg efter att jag nog framstått som ett fån? Inte för att han bryr sig eller minns men jag själv hade velat få fram något annat.

;-)

Jag har i alla fall talat med geniet och sett honom i ögonen och jag har en grymt bra bok i hyllan, signerad av honom. Gott så!
(men jag önskar nog att jag inte blivit darrig, fast alla upplevelser i livet som är nya är ju spännande.... nästa gång, då ska jag säga hur bra jag tycker han är!!)

Bara ett par ord:

... läser med stort nöje/intresse alla recensioner jag kan komma över (här och här exempelvis men Håkan Arvidssons fråga "Vad i Guillous livshistoria har givit honom denna makalösa energi..."? undrar inte jag en sekund över då jag tror mig veta och även dela energin och alstrandet), av "Ordets makt och vanmakt - mitt skrivande liv" av Jan Guillou.
Jag kan inte bärga mig förrän jag har boken i hand. Jag gillar Jan så mycket och älskar hans självsäkra stil som både rymmer glimten-i-ögat och intelligens.
Någon som läst den ännu?

Ni missade väl inte sommarprogrammet med Jan? Jag finssade många gånger...

Min drömmentor är Jan Guillou - tänk vad jag skulle bli peppad att bli ännu mer orädd och ytterligare lite mer klädsamt pompös ;-) !!

Om mentorer (igen!)

Christina Tillman är VD på Odd Molly och har goda erfarenheter av att ha mentor (som jag enträget skriver om här och här). Hon var involverad i programmet Zonta som funnits i 90 år och i Sverige i tre år.
Christina framhåller i artikeln särskilt hur hon tog sig tid att fundera över arbetet, prioriteringar och annat när hon de facto hade en inbokad tid med en mentor i kalendern.

I Christinas fall har det sannerligen burit frukt att ha mentor: vem älskar inte Odd Molly?!
Jag vill anmoda alla att skaffa sig en mentor (eller, som sagt helst två) det finns garanterat inga downsides med det (man utökar ju dessutom sitt eget nätverk med god kvalitet på köpet).

Mentorer igen...

Bild lånad: http://www.mccd.edu/

Jag tog mitt eget råd och skaffade mig även en mentor som är man.

Jag har länge funderat och sonderat och så ville sig olika händelser som så att jag via mitt eget oförtrutna arbete på olika håll kom i kontakt med en person som jag kände skulle vara perfekt! Nu har jag alltså två mentorer: en kvinna som är en otroligt duktig verksamhetsutvecklare och en man som har ett driv, en framåtanda, idéer och erfarenhet som jag ytterst gärna tar del av och som jag kommer att stöta och blöta frågeställningar med också.
Ett lysande komplement till den mentor jag redan tidigare hade.

Det gäller att vara aktiv i sin karriärutveckling och styra den åt det håll man vill dra, menar jag, och att välja sina chanser och möjligheter väl.

Det här ska bli intressant och spännande - ett stort tack till dig som just åtagit dig uppdraget!

Mentorer

”Näringsminister Maud Olofsson lanserade "Styrelsekraft", styrelseprogrammet för kvinnor, den 23 mars, och den 1 april började Almi Företagspartner, som ska genomföra satsningen, ta emot anmälningar” läser jag på E24 Kvinna.

Givetvis blir jag nyfiken och läser vidare:
” Genom programmet ska 200 kvinnor få möjlighet att delta i ett mentorprogram och få utbildningsstipendier på 10000 kronor för en valfri styrelseutbildning. Kvinnor med erfarenhet av ledande befattningar och hög kompetens får söka. Almi har fått 5 miljoner kronor till sitt förfogande”.

I artikeln säger också Edström Källströmer (VD Poolia):
” Mitt yngsta barn är två år och jag var tydlig med att jag vill hinna med mina barn också när jag tillfrågades som vd. Ledningen ser det inte som ett problem att jag måste hämta på dagis. Attityden är på väg att svänga”.

Vad glad jag blir när jag läser det!
Jag tror absolut fortfarande att kvotering behövs men det här är ett gott steg på vägen bort mot att på sikt behöva använda kvotering.
Jag skänker också min egen mentor en tacksamhetens tanke och jag vet väldigt väl att mentorer behövs. Jag tror på att man behöver mentorer av båda könen och kan absolut tänka mig en manlig mentor också. De olika perspektiven på diverse frågor som kan komma upp, tror jag är essentiell att få för att vara rustad att fatta de bästa besluten.

Hur ser det ut bland er? Har ni mentorer? Hur använder ni dem? Har ni av båda könen?