Tema: Vem är vem i Networking? Intervju med Maria

Nu har turen kommit till Maria, en tjej som jag haft förmånen att lära känna sedan några år tillbaka med nätverksträffar och middagar. Maria är en sån där person som ständigt överraskar med nya idéer och talanger, men det som främst utmärker henne är hennes stora engagemang i sin omgivning. Att hon alltid verkar ha tid och energi att ställa upp för andra samtidigt som hon har 1000 järn i elden.

Namn: Maria
Ålder: 32
Bor: Stockholm
Arbetar: Inom bank/försäkring

Du ger intrycket av att vara väldigt driven, fokuserad och trivas väldigt bra med vad du gör. Vad tycker du är det bästa med ditt jobb?

Det bästa med mitt jobb är att det är så varierande. Roligast är att arbeta med sådant som påverkar vår organisations framtid, och när jag får se människor växa med sina uppgifter.

Du ska snart påbörja ett chefsvikariat, vad tror du gör just dig till en bra chef?

Jag tror att min styrka ligger i att jag bryr mig om människorna omkring mig och lägger stor vikt vid deras personliga utveckling, samtidigt som jag ställer höga krav på både min egen leverans och teamets.

Har du någon gång känt att du behandlas annorlunda för att du är kvinna?

Jag förväntar mig att inte särbehandlas och brukar inte ge mig in i jämställdhetsdiskussionen. Men visst har jag upplevt annorlunda behandling (dock inte nödvändigtvis till det sämre) på grund av att jag är kvinna, särskilt i internationella kontakter med t ex Latinamerikaner och i Mellanöstern.

Vad är det viktigaste för att du ska må bra?

Det viktigaste för att jag ska må bra är att de jag bryr mig om mår bra. På jobbet är det viktigt att känna förtroende för dem jag arbetar med, och att veta att jag har deras förtroende. Utan ömsesidigt förtroende är det svårt att må och leverera bra!

Jag vet att du har många intressen, många vänner och en aktiv fritid.Har du några bra tips för att hitta balans mellan jobb och fritid?

Oj, balans mellan jobb och fritid är den eviga frågan! Jag jobbar gärna, och i perioder mycket. Det viktiga är att inte alltid jobba mycket, och att prioritera rätt när en konflikt mellan jobb och privatliv uppstår. För mig var det alltid jobbet som vann förut. Nu försöker jag fråga mig vad som är viktigast och vilka konsekvenserna blir av mina prioriteringar. Kanske kan jag låta bli att åka på en tjänsteresa och istället lösa det med telefon- eller videomöte; och istället hinna tillbringa tid med en familjemedlem eller vän. En annan "enkel" sak jag har lärt mig är att ifrågasätta varför jag sitter kvar på kontoret en kväll. Är det för att jag själv har satt upp en deadline eller förväntan om vad jag "ska hinna/klara" eller måste det faktiskt göras innan jag går? Många gånger kan jag faktiskt gå hem...

Notera: Sedan den här intervjun gjordes har Maria hunnit påbörja sitt chefsvikariat.

Uppdatering från jobbfronten

Det rullar på rätt bra med jobbet just nu och jag har fått några roliga uppdrag utöver själva gruppledarrolen. Bland annat är jag med som "business champion" och deltar i implementeringen av något som kallas People Framework - en del av det jag var med och hjälpte till att ta fram i London.

Det handlar om att vårt företags 22 000 medarbetare ska få en rollbeskrivning. Till varje rollbeskrivning finns de för rollen viktigaste kompetenserna kopplade; och medarbetaren kan sedan själv med hjälp av ett system utvärdera sig mot dessa; och därifrån bygga utvecklingsplan tillsammans med sin chef.

Man kan också testa sig mot andra roller man kan vara intresserad av och se vad man behöver göra för att kunna gå vidare till den rollen. Utbildning ska också finnas via systemet; e-learning, anmälning till klassrumsutbildningar, litteratur att beställa, och så vidare.

Jag hoppas mycket på detta eftersom jag har saknat den här typen av möjlighet att visualisera sina utvecklingsmöjligheter. Det jag är lite orolig för är hur det ska tas emot, och att vi haft så kort tid för själva genomförandet. Det blir en spännande resa framöver!

Är det någon där ute som har erfarenhet av liknande initiativ? Hur har det gått? Vilka fällor ska man akta sig för?

Några tankar om feedback från en feedback junkie

Jag måste erkänna mig vara är en riktig "feedback junkie". Visserligen är jag en smula mätt just nu, men för mig är det viktigt att förstå hur jag uppfattas och vilken effekt jag har på människor omkring mig. Det jag vill skriva om ikväll handlar om att ta emot feedback.

De senaste åren har jag gått från att försöka ändra mig så fort någon haft en åsikt om mig, till att inse följande:

Jag vet rätt väl vem jag är, vilka styrkor jag har och vilka svagheter. Feedback är nyttigt och jag ber, som sagt, ofta om det. Men det gäller att hantera den på rätt sätt och inte låta den bryta ned eller lura en till att ändra sig för mycket. För att beskriva mitt nya förhållande till feedback får jag låna en beskrivning från en tidigare arbetskamrat:

Den feedback jag får är en boll som kastas till mig - jag fångar den, tittar på den och bestämmer mig för om det är något jag vill ta till mig och tänka vidare på /arbeta med. Kommer jag fram till att "ja h*n har rätt; och det står jag för" eller "nej den här personens åsikter är jag inte intresserad av" så kastar jag iväg bollen och tänker inte mer på den. Upptäcker jag att "oj, såhär vill jag inte uppfattas" eller "oj, uppfattas jag SÅ; det visste/förstod jag inte" så är det värt för mig att behålla bollen och göra ngt med den.

Det känns som att jag har hittat ett bra förhållande till mitt feedbackberoende nu...

Den bästa jag kan vara?

När jag talar om personlig utveckling (ett ämne jag ofta behandlar) får jag ofta någon variant av följande återkoppling:

"Man är den man är; och har både bra och dåliga sidor. Det gäller att acceptera att de sämre sidorna och inse att man ändå duger."

Jag känner att jag vill bemöta detta.

I det stora hela håller jag med. Ofta behöver man inse att man förmodligen är sin egen värsta kritiker och släppa lite på de krav man ställer på sig själv.

Däremot är det nyttigt att förstå hur man uppfattas av andra och vilken effekt ens handlingar har på människor och organisationen/sammanhanget runtomkring; och vilken effekt de har på en själv. När man väl har förstått detta, kan man själv välja man vill göra med informationen.

I mitt eget fall har jag fått veta mycket om mig själv genom olika typer av feedback-former; från mer formaliserade 360-undersökningar av olika slag, till något så enkelt som att fråga mina intressenter om feedback. Mitt mål är att bli "The best of me that I can be".

För mig innebär det att ta en titt på mig själv och utvärdera vad jag tycker om det jag ser. Det får dock inte stanna där; utan det viktiga är sedan att göra mer av det jag tycker om hos mig själv, och försöka sluta med det jag inte trivs med. Hela tiden.

Jag tycker att Emerson sa det bra:

"Sow a thought and you reap an action; sow an act and you reap a habit; sow a habit and you reap a character; sow a character and you reap a destiny"

Det innebär inte att jag gör våld på den jag är, eller att jag skapar ett "artificiellt jag" - utan att jag bottnar i mig själv, den jag är och vad som är viktigt för M-I-G.

Och därigenom hoppas jag göra ett avtryck på världen omkring mig som jag kan stå för.

Reflektion

Nu har hösten dragit igång, och som alltid är det som att året börjar nu. Allt ska fixas, ordnas, förberedas och levereras inför årsskiftet och hjulen snurrar fortare och fortare.

Jag försöker hålla ett öga på mig själv så att jag inte fastnar i stresshjulet igen, och vill föregå med gott exempel för mina medarbetare även i ämnet livsbalans. Det är särskilt viktigt eftersom jag vet med mig hur lätt det är att börja jobba både kvällar och helger. Ibland kanske det krävs, men det viktiga för mig är att inte göra det till en vana igen. Några frågor jag ställer till mig själv är:

• Varför ska detta göras?
• Kan det göras "smartare" - dvs enklare, snabbare, mer effektivt, på ett standardiserat sätt?
• Måste detta göras idag? Eller är det bara jag som fått för mig att det "ska" bli färdigt?
• Och kanske allra viktigast: Hur kan jag/mitt team hantera det arbete som ska göras på ordinarie arbetstid?

Sådan reflektion kräver kanske lite tid, men jag är säker på att det betalar sig. Arbetet blir mer effektivt och stressnivåerna sjunker - och engagemanget ökar.

Men jag tror man behöver påminna varandra om att ta det där steget tillbaka och reflektera.

Särskilt när hjulen rullar som tokigast och vintermörkret faller.

Strategimiss

Det har blivit en "sanning", att man måste byta arbetsgivare för att "få upp sin lön". Varför är det så? Jag förstår att det lilla företaget som måste väga varje krona, eller företag som saknar en mogen HR-process hamnar i situationen. Men större, mogna koncerner?

Är det inte mer strategiskt riktigt, att se till att medarbetarna ligger rätt i förhållande till marknaden, än att hålla lönen nere för att spara, om man annars riskerar att tappa sina nyckelresurser?

Jag har vid något tillfälle räknat på vad det kostar att rekrytera i min bransh, men summan är relativt ointressant här. Några faktorer att ta med i beräkningarna är dock:

• Annonskostnad
• Tidsåtgång för intern och/eller extern rekryteringspersonal
• Inkomstbortfall i tiden från det att en resurs slutar tills den nya är på plats
• Inkomstbortfall för den tid det tar för den nya resursen att komma upp i fart och leverera på samma nivå som den tidigare
• Eventuell utbildning/upplärning för den nya


• Troligtvis en högre lön än vad föregångaren hade, om man rekryterar externt. I alla fall om den tidigare resursen slutat som konsekvens av att lönen legat fel i förhållande till marknaden.

Allt detta, istället för att betala den marknadsmässiga lönen från början. Det känns inte strategiskt riktigt.

Har ni någon gång bytt arbetsgivare för att få en mer marknadsmässig lön?

Semesterplaner?

Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag ska göra på mina tre veckors semester i sommar, trots att det bara är två veckor kvar dit. Det känns rätt så bra; men samtidigt lite stressande!

Mina än så länge lösa planer består av att kanske åka till mitt landställe och lägga lite tid på renovering, och eventuellt ta en tur till London. En av mina närmaste vänner ska dessutom gifta sig, så det blir troligtvis rätt så mycket bröllopsbestyr.

Vad har ni läsare för planer?

Tema: Vem är vem i NetWorking? Intervju med Anna Langefors Bräutigam

Först ut att bli intervjuad i vår temaserie "Vem är vem i NetWorking" är Anna Langefors Bräutigam, bloggens initativtagare och mesta skribent. Anna är en sprudlande och inspirerande person som jag har haft förmånen att lära känna över vårt nätverk, men också att få träffa "IRL" vid flera tillfällen. Därför var det extra roligt att få intervjua henne!

SNABBFAKTA:

Namn: Anna Langefors Bräutingam

Ålder: 39 sköna år!

Bor: I Ystad

Arbetar: I Malmö, som enhetschef för bibliotek samt ett info-center.

Familj: Ja, make, hund samt två fantastiska söner.

Hösten 2008 kom du med förslaget att starta upp NetWorking; vad var det som inspirerade dig till det?
"Jag tyckte att alla de fantastiska idéer, all den erfarenhet och allt det otroliga stöd vi gav varandra i det nätverk vi har borde kunna nå fler än de 20 personer vi är i vårt nätverk. Massor av kvinnor behöver stöd och kan även ge feedback tillbaka, till oss och andra läsare, och det finns en poäng i att sprida den sortens positiva vibbar!"

Du verkar alltid vara full av energi, och ger dig i kast med alla uppgifter med ett fantastiskt engagemang! Hur gör du för att fylla på din energi?
"Nätverket och bloggen ger mig energi, tanken på att bygga upp något som förändrar, ger mig energi."

Vi vet hur mycket ditt yrke betyder för dig, och att du brinner för att bidra till ett bättre samhälle för alla barn och ungdomar. Varifrån kommer det engagemanget?
"Jag tror min äldste son och den uppväxt han haft, som han och jag ensamma delade i sju år, bidragit starkt. Jag tänker mycket på alla dem som inte har en stark förälder som stöd. Barn och unga behöver fler trygga vuxna och ett skyddsnät utan för stora maskor att finna. Nära sitt hem."

Bibliotek och böcker ligger ju dig nära hjärtat. Vilken är den viktigaste bok du har läst, och varför?
"Bibliotek ligger nära mitt hjärta. Böcker är en del av vad bibliotek står för men för mig är det mötena mellan människor i bibliotekets fysiska rum som är det allra viktigaste. Böcker, TV-spel, tidskrifter, musik, film är alla lika viktiga och jag rankar inte boken högre som berättelse än jag rankar TV-spelets berättelse eller en berättelse en gammal skänker en ung vid bordet i biblioteket. Så: ingen, blir svaret - men det som händer i biblioteket och förändrar liv, är det häftigaste!"

Och slutligen: Nu när NetWorking har nästan 500 läsare i veckan, har du några spännande tankar om hur bloggen kan utvecklas vidare?
"Ja - gå IRL! AW:ar, konferenser, nätverksträffar och what not?!"

Vem är du - vem är jag?

Det händer spännande saker i bloggen framöver. Ni kommer att få bekanta er lite mer med oss skribenter är det tänkt. Uppdraget har lytt - gör en intervju med en av de andra och publicera på bloggen.

Håll utkik, för nu smäller det!

Tre hattar!

Just nu har jag tre hattar på jobbet:

En "gammal" roll där jag ska avsluta en Lean-ackreditering de närmaste veckorna; nya uppdraget som ska lämnas över till någon (ännu icke identifierad person) och nya rollen där jag ska ta över en grupp under min kollegas mammaledighet (som började tidigare än väntat på grund av sjukskrivning).

Jag försöker hinna med genom att prioritera det viktigaste. I nya jobbet prioriterar jag veckovisa teammöten med gruppen (som är väldigt självgående och tyckte att varannan vecka skulle vara nog) och ledningsgruppsarbetet (för att komma in i hur den fungerar och tillvarata mitt teams intressen i till exempel budgetarbetet).

I gamla rollen har jag redan lämnat över det mesta; men ackrediteringen ska 'banne mig' bli klar!

Resten av tiden lägger jag på integrationsprojektet, där det brinner lite mer i knutarna, med tighta deadlines och såväl interna som externa intressenter.

Alla tre delarna känns fortfarande väldigt roliga, och jag lyckas ta mig tid för mig själv nu och då på vardagskvällarna, och håller de flesta helger (nåja, efter lördag lunch i alla fall) tomma från jobb. Så just nu sitter jag i en riktig guldsits!

Ljuvliga sommar!

Glöm inte bort att ta er tid och njuta av det underbara sommarvädret!

För egen del kanske jag inte har levt som jag lär den senaste tiden. Men några dagar den här veckan har jag i alla fall fått lite egentid vid vattnet i solen med min bok.

Recension kommer snart!

Vägen till en ledarroll

I enkäten har vi hittills fått en massa bra tips om vad ni läsare vill att vi ska skriva om, och en av de sakerna är vägen till ledarskap. Då kanske det passar bra att berätta att jag just fått min första ledarroll!

I min organisation finns det mängder av duktiga medarbetare. Att få en första ledarroll är svårt; för vid varje rekrytering tittar rekryterande chef efter vilken ledarskapserfarenhet kandidaten har. Nu brinner jag för ledarskap, och vill utvecklas inom det området, men hur utvecklas man, om man aldrig får chansen att skaffa sig erfarenheten? Många kallar detta för glastak.

För mig har vägen mot ledarskap varit ganska fokuserad de senaste två-tre åren. Jag har funderat väldigt mycket på vad ledarskap betyder för mig, samtidigt som jag har byggt kompetens i de områden som jag jag saknade:

Först och främst har jag haft förmånen att gå en fantastisk ledarskapsutbildning, som gav mig många nya perspektiv och insikter. Dessutom har jag haft en coach, som är min största förebild inom ledarskap. Hon har varit ovärdelig! Jag har även läst böcker, och inte minst tränat genom projektledning (min kärnkompetens) och coaching av andra medarbetare.

Jag har också sökt mig från en ekonomiavdelning (där jag tog på mig projektledning för att komma ifrån siffrorna, närmare männsikorna - här såg jag också till att certifiera mig inom projektledning), via operations (som projektledare, men byggde på med kompetens inom HR och Operational Excellence), ut till en projektledaravdelning (där jag närmade mig säljkanalerna för att 'klä på mig' med kunskap om kund, marknad, och försäljning).

Fyren. I boken jag nyss tipsade om en symbol på att fokusera på sina mål. Bilden lånad från FlickR.

Nåväl. Förberedelser i all ära, men sedan måste ju rätt roll dyka upp också!
Jag har sökt ledarroller tidigare, men alltid i tävlan med andra duktiga medarbetare som redan har ledarskapserfarenhet. Flera ambitiösa kollegor har också beklagat sig för mig om hur de sökt tjänst efter tjänst men bara fått nej.

Därför började jag hålla ögonen öppna efter vikariat. Jag menar att vikariat är ett bra sätt att få erfarenhet på, samtidigt som den rekryterande chefen inte tar en lika stor risk som vid en permanent tillsättning. Gör man sedan bara ett bra jobb, ger sig nästa tjänst nog tillkänna när det är dags!

Jag hittade alltså ett mamma-vikariat och sökte det härom veckan. Allt gick väldigt snabbt, och idag (läs: tisdag) blev jag erbjuden jobbet!

Nu kliver jag alltså in i en roll med ledarskap, kombinerat med dagligt, praktiskt arbete med att stödja säljkanalerna, varigenom jag kommer att få ännu en pusselbit i min kompetenspalett även utanför ledarskapet.

Jag ser nu fram emot mitt blivande jobb som en spännande utmaning, där jag ska få göra det jag helst av allt vill - varje dag!

Boktips!

Jag läste just en suverän bok om personlig utveckling och ska nu ge mig i kast med uppföljaren.

Boken heter The monk who sold his Ferrari och är skriven av Robin S. Sharma.

Sharma låter huvudkaraktären Julian berätta om sin otroliga resa från toppadvokat i USA till munk i Indien. Julians berättelser handlar om meningen med livet utifrån österländsk urgammal kunskap - en kunskap som så många i dagens samhälle har tappat bort.

Uppföljaren - Leadership wisdom from the monk who sold his Ferrari - the 8 rituals of visionary leaders - ligger nu och väntar på mig här bredvid. Efter att ha läst första boken (som jag absolut kommer att läsa om!) ser jag fram emot att ge mig i kast med nästa.

Ömsesidigt förtroende

Härom dagen skrev jag om grundstenar men utan att nämna vad som är viktigast för mig själv. Tanken var att ge er läsare en chans att själva fundera lite, ifall ni ville, utan att berätta för mycket om min egen syn på saken. Nu ska jag hur som helst utveckla mina egna resonemang!

Det som måste finnas på plats för att jag ska må bra är ömsesidigt förtroende. Jag måste ha förtroende för den jag arbetar för och h*n måste också ge mig förtroendet att leverera.

Samma sak försöker jag skapa i mina projekt eller andra former av arbetsgrupper som jag är med i.

Det låter så självklart och enkelt; men alltför många gånger har jag varit med om att inte få det där förtroendet, den där 'eftergiften i tyglarna', som är så viktig. Och jag måste erkänna att det inte har varit helt enkelt för mig själv, att gå från ett mindset som var prestationsinriktat och kontrollerande till ett som är engagerande och coachande.

Ifall jag verkligen lyckas vara engagerande och coachande får andra svara på, men jag vet att jag har massor kvar att lära på den resan.

Som tur är har jag en fantastisk coach som är en sann förebild i de områdena!

(Coaching har vi skrivit mycket om; bland annat här och här.)

Vår!

Vilken fantastisk helg det har varit!

Många av oss har haft hela fyra dagars ledigt, och i lördags var det sommarväder i Stockholm, efter en lång och riktigt kall vår.


Här kommer en vårbild med önskningar till alla läsare om en toppenvecka!

Grundstenar

Vilka är dina viktigaste grundstenar för att må bra på jobbet?

• Vad är det som saknats när du inte trivts i en roll?
• Vad är det som har funnits där när du har känt dig glad, stark, kompetent och driven?

Vad är det alltså du ska söka efter när du byter roll, bevara när du har det, och skapa för dig själv och andra?

Själv har jag oftast varit i en situation som är i samklang med mina innersta värderingar när jag mått som bäst; och i en situation som är konflikt med desamma när jag inte velat gå till jobbet.

Här är en liten övning såhär i långhelgen när det (kanske?) finns tid för reflektion!

1. Ta ett tomt papper
2. Rita upp en graf: X= Tid, Y=Välmående på jobbet
3. Markera dina roller/uppdrag/tjänster etc utmed X-axeln

Nu har du ett diagram att fylla i:

1. Markera hur du mått i de olika faserna och dra en linje mellan punkterna
   
2. Skriv in de viktigaste nyckelorden som beskriver topparna (t ex förtroende, vänskap etc)
   
3. Gör samma sak med "bottnarna". Tänk också igenom vilket/vilka av nyckelorden för dina toppar som saknats vid bottnarna.

Analysera ditt diagram! Lärde du dig något nytt om dig själv?

Jag själv fann sådant jag visserligen alltid har vetat men inte satt ord på. Tack vare att jag nu kan formulera det, kan jag berätta för min chef vad det är jag behöver för att fungera som bäst.

Och eftersom jag tror att de grundstenarna jag har är ganska allmänmänskliga så kan jag medvetet försöka skapa dem för dem omkring mig.

Det vore spännande ifall ni läsare vill skriva några rader och berätta vad era grundstenar är, oavsett ifall ni gjort 'min' lilla övning eller inte!

Networkingträff

Några av oss Networkare smet undan från vardagen härom helgen för en nätverksträff. På grund av askmoln och annat blev vi inte riktigt så många som det var tänkt, men några av oss tog oss i alla fall till Körunda utanför Södertälje.

På lördagen möttes några av oss upp i Nynäshamn för avslappnad lunch på en fiskerestaurang. Därifrån åkte vi tillsammans ut mot Körunda, där vi tillbringade resten av eftermiddagen i en flytande bastu/relaxavdelning. Framåt kvällen anslöt några till och vi åt och drack gott till middagen.


Bastun. Somliga av oss var modiga nog att ta ett dopp!

Som alltid när vi ses så avhandlades allt mellan himmel och jord, och ett av ämnena var förstås bloggen.

En sak vi funderade över var ifall det är dags för en ny temavecka. Vad tycker ni läsare?

Finns det något aktuellt tema som ni gärna skulle vilja debattera med oss här på Networking?

Medan ni funderar på det tycker jag att ni ska göra som vi; boka upp en härlig "borta-helg" med familjen, eller goda vänner!

Jobblördag

Jag har varit duktig i ett år: gått hem från jobbet i vettig tid och låtit bli att tänka jobb på helgerna.

Det var rätt svårt att bryta trenden att jobba konstant; men jag tror att det var nödvändigt. Samtidigt tycker jag att det är fantastiskt roligt i perioder när jag har en riktig utmaning som kräver en större insats från mig än "9-5". En sådan utmaning har jag fått nu!

Vårt bolag har köpt upp ett mindre, som nu ska integreras på bästa sätt och jag blev tillfrågad om att vara med och ta fram strategin för hur det ska göras: Marknad, kund, produkt, distribution, system, organisation... Hela paletten ska analyseras och en rekommendation tas fram. Spännande! Jag har gjort liknande saker som övning i det utvecklingsprogram jag gick i två år, men detta är första gången på riktigt!

Så idag sitter jag vid skrivbordet med min kaffe och förbereder för veckan som kommer.

Och det känns bara roligt!

Ledarskap på YouTube

Jag har tänkt mycket på ledarskap och emotionell intelligens de senaste åren, eftersom jag deltog i ett tvåårigt program där vi hade förmånen att få lära oss mycket omkring dessa områden. Nu hittade jag en suverän videointervju med Daniel Goleman, mannen bakom begreppen Emotionell och Social intelligens.

Se, lyssna och låt er inspireras!

En annan video jag fastnade för var denna, som väcker tanken om att göra skillnad med sitt ledarskap. Den går kanske lite snabbt; men påminde mig om det jag skrev om senast här på bloggen.

Hoppas ni känner er lika inspirerade som jag när ni ser filmerna!

Avbrott?

Som barn drömde jag, som många andra barn, om att bli veterinär. Sedan skulle jag åka till Afrika och arbeta på ett naturreservat, med de vilda djuren. Så blev det inte riktigt, men när jag var i Sydafrika härom året väcktes drömmen om Afrika igen och jag började fundera på möjligheten att ta ledigt ett halvår och hjälpa till med uppfödning och utplantering av utrotningshotade djur.

Tshukudu Game Reserve, Sydafrika 2008

I januari i år reste jag till Jerusalem, där jag träffade en journalist och fotograf som varit stationerad i Gaza. Hennes bilder och berättelser fick mig återigen att fundera över min plats och mitt bristande engagemang i de riktigt viktiga frågorna.

Nu är jag faktiskt i en fas i livet där jag har hunnit en bit i karriären, och inte har något som egentligen håller mig tillbaka. Jag tror det är dags för mig att börja fundera allvarligare på att göra verklighet av de här drömmarna, kanske under 2011?

Är det någon av er läsare som har tagit tjänstledigt och gjort något liknande? Har ni några tips eller tankar?