Hur sorterar du i din inbox?

När jag läste den här artikeln, om fenomenet de valt att kalla "informationsstress" kom jag att tänka på att jag med goda vänner diskuterat just detta för några månader sedan.

Vi kom att tala om hur vi sorterar i våra inboxar och om hur ofta vi kollar mailen och där till relaterade frågor.

En av oss kollade mailen vareviga gång det plingade till och lät sig alltså störas av mailtillströmningen åtskilliga gånger i timmen. En annan sorterade stenhårt varje inkommet mail ögonblickligen i rätt mapp och hade ett mappsystem utav Guds nåde! En tredje gjorde grovsortering med jämna mellanrum, mellan två alternativ: inboxen och en mapp kallad "övrigt".

Själv har jag gjort ett antal mappar för olika projekt, olika funktioner och i vissa fall olika namn. Jag prioriterar dock inte att varje vecka ordentligt sortera in mailen i dessa mappar, så just nu ligger väl tre månader, det vill säga, cirka hundratals och åter hundratals mail, rakt i inboxen.

När man har flera brådskande deadlines, protokoll att skriva, idéer att formulera och ibland till och med unnar sig tid att tänka - ja, då vill det sig aldrig så att sortering av mailen hamnar överst på priolistan. I mitt fall. Vilket förstås beklagas då man söker efter ett specifikt mail.

Jag vet faktiskt inte hur ofta jag kollar mailen. Jag har ingen gräns på en gång i timmen eller så men jag kollar den heller inte varje gång det pluppar till en liten ruta på skärmen som visar rubriken på senaste indimpande mailet.

Jag kan absolut se att det i dag är lite av ett bekymmer med all info som kommer i en ständig ström av hundratals mail, till mig och mina medarbetare. Det är inte lätt att avgöra vilka jag ska sända vidare. Jag hamnar istället i det att jag skickar vidare för få mail och jag hamnar också i situationen att jag själv ibland missar viktig info, för att jag absolut skumläser det allra mesta i mailväg.

Hur hanterar ni mailen? Hur ofta kollar ni, hur arkiverar ni? Bra tips emottages med tacksamhet!

Vilken introduktion har ni fått när ni bytt jobb ?

Nu efter drygt en vecka börjar jag förstå att jag ska ta ett nytt steg i min karriär snart. 1 november börjar jag jobba 20 % som enhetschef samtidigt som jag jobbar 80 % i mitt nuvarande jobb. Jag går alltså upp till heltid under två månader för att kunde få till en introduktion med nuvarande chef före hon slutar.

En bra introduktion är viktig för hur smidigt man kommer in i sitt nya jobb. När jag började jobba för 10 år sedan fick jag ingen introduktion i det jobbet. Jag slängdes in med huvudet före i jobbet, hade kollegor jag kunde fråga, men fick ingen chans att vara ny. Det gick ju det också, på ett vis, men är inget jag kan rekommendera. I mitt nuvarande jobb fick jag en bra introduktion och kom därför snabbt in jobbet. Så snabbt att jag inte räknades som ny särskilt länge.

Hur länge ska man räkna med att det tar att komma in i ett nytt jobb ? 100 dagar ? Ett år ? Inte vet jag, bara att man ska få vara ny på ett jobb och få ställa "dumma" frågor. För många gånger kan "dumma" frågor ge nya idéer för utveckling.

Visst känns det pirrigt nu, man undrar vad man ger sig in i. Och undrar vad ni har för tips inför att man ska starta ett nytt chefsjobb ?

Arbetsväder!

Vet inte vad ni tycker - eller hur det ser ut hos er - men i min bok och utanför mitt fönster är det "arbetsväder" for sure!
Hela natten har det ösregnat och just nu regnar det, enkelt vanligt regn.

Kanske är det för att det påminner om hösten, och därmed allt uppstartande, som jag verkligen känner riktig arbetslust i sådant här väder? Vet inte men jag är taggad som tusan i dag för mina möten och att boka av to-do-listan!

Blir du också mer arbetssugen i regn?

Parhäst? Parhäst!

För en tid sedan skrev jag om fenomenet "parhäst" och att jag hade en person i åtanke som jag tänkte fråga om vi skulle köra lite parhästeri ihop. Nu blev det så att jag flyttade på mig (och så även hon) så det hann aldrig bli aktuellt.

Nu har jag fått en ännu bättre parhäst, på så vis att det ganska snart efter att jag började på min enhet, kom en ny chef också på vår "systerenhet". Vi två bestämde redan vid vårt första möte att vi ska samarbeta och finna goda synergier. I går hade vi vårt andra möte och det känns kanon!

Vi har redan skapat strukturer för samarbete och vi funkar alla tiders ihop: det här blir en "killing combo" i vår organisation.

Jag kan inte bärga mig förrän vi på riktigt får sätta tänderna i allt som ska utvecklas här: här ska vandras vägen framåt!

Rekommenderas, således!

Positiva saker med att vara tillbaka efter semestern!

Nedan skriver Karin om vardagslyckan hon känner i vardagen, som hon numera är tillbaka i.

Många talar om och skriver om söndagsångest och "tillbaka-till-jobbet-ångest" och allt vad det är, så jag tänkte lista de positiva saker jag känner med att vara just: "tillbaka":

-Att dricka kaffe i lugn och ro utan barngnäll i bakgrunden och utan att behöva hämta något åt någon som helst annan än just mig själv - himmelskt.

-Äta min 70%-iga chokladbit till kaffet utan tanke på vem som strax kommer för att smaka och sedan kladda ned mig och/eller vita soffan...

-Äta lunch, bloggande, vid min dator och bara njuta de egna tankarna.

-Att vara bland idel vuxna, utan detta femårsgnäll, och ha vuxna samtalsämnen och fredade tankar i skallen: jag njuter intensivt utav det.

Min 2,5 veckor långa semester var absolut rolig och intensiv och kul på massor av sätt och jag älskar maken, sonen och hunden precis hur mycket som helst men det är skönt att njuta egna tankar, känna nya idéer väckas till liv och att återgå till den vanliga trallen, alldeles som Karin skriver!

(fast i mitt fall är det ingen vanlig trall, utan en ny som ska skapas - mer om det i annat inlägg)

Jobbytaren på semester också!

Nu har jag också gått på semester: min tredje dag håller på att inledas nu.

Jag har ju inte ens varit på min nya arbetsplats i tre månader och kanske är det det som gör att jag inte kunnat sälla mig till alla dem som räknar ned till semestern?

Det kändes inte direkt "dags" att bli ledig och lämna arbetsplatsen riktigt ännu.... Om än bara för 2,5 veckor.

Det är skönt att vara ledig och roligt att bada och turista i nya gudomligt mysiga hemorten, så klart! Min bäste vän, från England, är här på besök en vecka och även det är superkul. Dock fann jag mig säga i går kväll, efter middagen,:

-Åh, vad jag längtar efter jobbet! ;-)

Vi talade just då om mitt arbete och det viktiga vi uträttar och då kände jag så. Inget jag skäms över alls. Jag är redan taggad att köra igång hösten!

Först: lite ledighet till, lite gott vin på kvällarna, mer havsbad och mer solande men sedan kommer jag inte gråta när det är dags att gå tillbaka till jobbet. Kanske kan jag då ta med några av de vindrovor som växer i min avkopplande trädgård och bjuda kollegorna på dem?!

Klädkod i hettan?

På min arbetsplats är det 35 grader varmt, dessa dagar. Jag har beställt en portabel AC, återstår att se om de finns i lager eller är slutsålda.

I aftonbladet.se diskuterades huruvida det är OK att slänga av sig kavajen när det bara blir FÖR varmt. Det tycks det i alla fall inte vara när det gäller möten, enligt expertisen.

Jag stod inför dilemmat härom dagen när jag svettades så det dröp om mig och jag skulle ut och ta ett pass i informationsdisken, på jobbet. Jag hade en tunn, ärmlös klänning och drog på mig en ytterst tunn "kofta" i ett lövtunnt material, just för att inte väcka anstöt.

Min kollega utropade:

-Är du galen, ska du ta på dig en KOFTA??!

Men kan man gå i bara ärmar i en informationsdisk? blev min motfråga.

Svaret är långt ifrån givet. Nu tog jag faktiskt av mig koftan, klänningen är fyrkantsringad och med rejäla axelband men jag är ännu osäker på om det var rätt eller fel.

Jag tycker absolut också att det har med respekt att göra.

(skor, som synes, unnar jag mig att ha ganska lätta i alla fall!)

Vad anser ni? Har ni yrken som medger eller icke medger lättare klädsel i hetta?

Mikropauser

Jag har kommit på att jag tar mikropauser i arbetsdagen och det kickar igång min hjärna på ett väldigt förtjänstfullt sätt!

Jag avbryter, ganska plötsligt, något jag är mitt uppe i om jag känner mig seg och trög i huvudet och så tittar jag på något foto som tilltalar mig.
Det kan vara på en älskad familjemedlem, en handfull foton från sommaren som gick eller ett snabbsurf till ett planerat semestermål (det kan även vara en bild av Daniel Craig, mind you, eller Will Smith!).
Det hela tar möjligtvis en minut och sedan känner jag mig frånkopplad och redo att återgå.

Jag skulle tippa att jag gör sådana mikropauser tre gånger om dagen och dessa tre minuter det alltså tar gör mig definitivt mer effektiv och kreativ resten av dagen.

Vad har ni, kära läsare, för tips som gör en piggare, mer kreativ eller effektiv?

Camilla Wagner: more power to you!

Jag blev riktigt ledsen i ögat när jag surfade in hos Camilla Wagner (som jag gissar just nu har en välbehövlig vila och semester) och såg att hon inte bara fått utstå massor av påhopp på sina inlägg, utan att en hel del av dessa kom från egna kollegor. Det hade spårningar av IP-nummer visat.

Kan bara föreställa mig känslan - smakar riktigt illa i munnen.

Ett STORT: "More power to you!" till dig, Camilla.

Dina texter berör oss på NW och jag, personligen, blir peppad och ilsken och engagerad gång efter annan av det du skriver. Hoppas verkligen att du inte låter dig nedslås.

Detta får mig att ännu en gång inse det motstånd som finns, vilket kickar igång min kämpaglöd ytterligare och får mig att vässa argumenten och sticka ut hakan ännu längre.

Du har rätt: troll spricker i solen!

Heja Camilla Wagner, kvinnor som du behövs så väl.
Det är verkligen tydligt när man ser dessa mönster.

Ny chef = sjunkande båt

Vi fick nyligen en ny förvaltningschef på jobbet. Den tidigare gick i pension efter många år. Jag arbetar på ett relativt litet kansli som krympt mycket under den senaste mandatperioden, vilket fått till följd att många har fått för mycket att göra vilket har lett till sämre stämning bland oss kollegor. Inför den nya chefens tillträdande och framförallt nu sedan han tillträtt har det blivit aktivitet bland många av mina kollegor. Många ska markera revir och framförallt en kollega som blivit av med många av de uppgifter hon helst vill arbeta med har börjat snegla på mina arbetsuppgifter och försöker i små portioner ta sig in på "mina" områden. Hon har gjort försök även tidigare men effektivt hindrats av vår gamle chef men nu ser hon sin chans. Hon har även tidigare sökt den tjänst jag nyligen fått men utan att få den.

Jag som oftast på jobbet är en person som försöker undvika konflikter och söka andra vägar ur dem fick redan andra veckan som vår nya chef var på plats nog och markerade vad som är mina arbetsuppgifter och att jag inte vill ha med henne på mina möten om vi inte har punkter med på dagordningen som berör henne. Hon vill sitta med för att "omvärldsbevaka" och se vilka ärenden hon kan lägga beslag på (min tolkning). Det känns som att vi befinner oss mitt i Firo-teorin, vi kollegor som under den förra chefen åtminstone satt i båten en bit ut till havs har nu backat tillbaka till kajen och de flesta av oss är i land.

Nu känns det trögt och segt på jobbet och all den arbetsglädje jag så länge känt för min nya tjänst har påverkats negativt av hela den här soppan. Min kollega gick dessutom in till den nya chefen och stod där en halvtimme och gnällde över min inställning i frågan. Trots hennes tilltag gav den nya chefen mig rätt men det har ändå gett mig en besk eftersmak. Jag är osäker på om det var taktiskt smart att markera revir så starkt av mig och ge vår nya chef en skev bild av mig så tidigt. Suck. Förmodligen känner jag också så här eftersom jag ständigt gör allt för att undvika konflikter, på jobbet.

Emma

Gör chefen eller kollegor bort sig på sommarfesten?

Det här tänkte jag blogga om redan i julas, angående julfester med företaget.

Chefen som går överstyr på festen med kollegorna.

Då fick jag nämligen höra en historia som fick nackhåren att resa sig. En kompis råkade ut för en högst oprofessionell medarbetare i ledande befattning. Jag minns inte de exakta detaljerna men det var långt ifrån ett värdigt beteende.

Tittar din kollega eller chef också för djupt i glaset när ni har sammankomster med företaget?

Att "hamna rätt"

Visst blir det en hel del ensamma middagar, på gott och ont,
i väntan på att familjen flyttar ned.

Jag bytte ju just ”liv” (jobb, miljö, hem, stad etc) och efter nästan en månad på plats kan jag konstatera: jag har hamnat helt rätt! (Linda har skrivit om jobbyte här)

Det har ganska ofta diskuterats här i bloggen ”hur vet man när det är dags att byta”, ”hur vet man om man hamnat rätt” och liknande och jag kan vittna om att man vet när man hamnat rätt när allt bara känns som det ligger på rätt plats.
Inuti min själ/hjärta känns det alldeles varmt och mjukt och jag längtar fram till jobbet, när jag sitter på mitt pendeltåg om morgnarna.
Jag har en känsla av att jag kan göra något bra på den här tjänsten och jag har en mycket stark känsla av trivsel i det dagliga arbetet.

Jag märker nu att det är svårt att sätta ord på det här!
Det är väl egentligen som med relationer: man känner absolut när det är fel men kan vara nog så svårt att beskriva när det är rätt.

Känner man inte som jag beskrev det ovan, behöver man inte fundera så mycket på om det är rätt att flytta på sig, tycker jag, då kan man gott testa att göra det.
Det finns inget som skulle locka mig härifrån nu, det är ett som är säkert!

Trivsel

Duktig bibliotekarie i farten - operativt i allra högsta grad!

Ny vecka. Min vecka börjar med ledningsgruppsmöte (idag) måndag morgon, följt av arbetslunch och sedan halvdagsmöte med strategisk planering i ett stort projekt. Väldigt teoretiskt och tankekrävande hela dagen.
Tisdagen är istället oerhört operativ: jag har erbjudit mig att hoppa in och hålla verksamhet för små barn samtidigt som vi håller öppet och jag är ensam på plats: då gäller det sannerligen att både behålla lugnet och att vara simultan!

När jag jämför dessa två dagar, som ser så totalt olika ut, inser jag varför jag aldrig tröttnar på mitt jobb – det ser olika ut precis varje dag och det krävs olika kompetenser! Det att få använda vitt skilda delar av sitt spektrum är väldigt viktigt, tror jag, för att trivas. I alla fall för mig.
Vad är det som bidrar till att du trivs med ditt jobb?

Skvaller och rykten på jobbet

Jag fick en påminnelse under veckan hur lätt rykten börjar gå på en arbetsplats. Tre fjädrar blev verkligen till fyra höns, eller heller kanske fyra svin. Jag anser att rykten ibland uppstår när det är ett informationsvacuum på en arbetsplats, om inte folk får den informationen de behöver skapar de sin egen.

För min egen del skapar rykten onödig stress, för jag måste erkänna att jag stressas av ryktena, speciellt om de rör ens eget arbete. Min lärdom denna vecka är att lära mig mer att hålla tyst och bygga ett tjockare skinn inför ryktena, men det är lättare sagt än gjort. Här känner jag att jag har mycket kvar att jobba med.

Vilka råd har ni att ge mig om skvaller och rykten ?

Respons: på konsult- eller kundsidan

Som en av de få konsulterna bland NetWorkings skribenter måste jag ju ge ett alternativ till Johannas topp fem-lista över fördelar med att sitta på kundsidan. Som jag ser det, några av fördelarna med att vara konsult:

1. Jag har förmånen att få sätta mig in i helt nya verksamheter och fråge-/problemställningar gång på gång vilket är både lärorikt, omväxlande och roligt.

2. Mitt arbete är fyllt med sociala kontakter och nätverkande med människor från olika företag och branscher, vilket hela tiden breddar min erfarenhet och referensram.

3. I min roll har jag möjlighet att se på situationer objektivt, utifrån, utan att bära på ett bagage eller en ryggsäck som styr.

4. Jag förväntas sällan känna till hela bilden utan får möjlighet att skaffa mig aktuell information som jag behöver känna till eller förhålla mig till för att göra korrekta bedömningar och avvägningar.

5. Som konsult blir jag "lyssnad på" eftersom jag är anlitad för min kunskap och erfarenhet.

Ironiskt nog speglar min lista i mångt och mycket samma saker som Johanna tog upp, fast jag ser dem ur ett annat perspektiv. Myntet har kanske två sidor trots allt?

Har du erfarenhet av konsultbranschen? Håller du med om mina punkter ovan, eller vad tycker du?

Konsulter på måndag morgon...

Jag skrattade högt när jag läste den här serien i SvD. Det här är ju något jag själv varit inne på tidigare här på bloggen.
:-)

Jobba hemifrån

Ibland är det helt underbart att få jobba hemifrån, bara regnet som smattrar mot rutan, tända ljus och en kopp varmt te. Jag blir dessutom mycket mer effektiv, samtidigt som jag känner mig avslappnad. En win-win helt enkelt. Nu skulle det här inte fungera varje dag eftersom mitt jobb kräver personlig kontakt, men nån enstaka dag då och då är helt ok.

Mitt nya uppdrag

Börjar inte bli lika nytt längre.
Jag skrev tidigare i höst om mitt nya fackliga engagemang.
Nu har det gått drygt en månad, och hur känns det ? Vad har jag lärt mig ?

För det första har jag lärt känna en hel del nya och spännande människor, både chefer, representanter från andra fack och mina egna medlemmar. Jag har fått lite inblick i kommunens verksamhet från ett annat perspektiv, spännande. Som facklig representant ingår medlemskap i olika arbetsgrupper som jobbar över förvaltningsgränserna och ibland över kommungränserna kring specifika ämnen, vilket ger ny kunskap. Jag har fått ett smakprov på hur en förhandling går till. Allt detta är spännande och utvecklande. Det är kul att få ta ansvar för min arbetsplats och mina kollegor och jobba med frågor som är angelägna för oss alla.

Så det kan verkligen rekommenderas att ta chansen att jobba fackligt om möjligheten dyker upp.

Blanda inte ihop privatliv och arbetsliv

Det kan tyckas tråkigt att inte bli nära vän med sina kollegor, och det är inte heller vad jag rekommenderar men tänk efter vem du litar på på arbetsplatsen.
Helt ärligt, hur många av dina kollegor skulle du hålla kontakten med om du inte längre jobbade kvar?
Hur många skulle vilja hålla kontakten med dig?
Vem skulle sticka ut hakan för dig?

Om en kollega ber dig att framföra en åsikt, ifrågasätt varför kollegan inte kan framföra den själv. Det är väldigt lätt att bli manipulerad och att bli utnyttjad, speciellt om man har lätt att lita på folk och gärna sticker ut hakan och säger ifrån.
Jag har själv lätt för att lita på folk men vissa har fått mig att fundera både en och två gånger om det finns någon sorts dold agenda.
Ett exempel är en gammal chef jag hade.

Jag var aktuell för en ny tjänst, den nya tjänsten innebar att jag bytte chef.
I ett samtal med min dåvarande chef föreslog han att jag även tog med mig en kollega till den nya avdelningen. Chefen menade att han då förlorade sina 2 bästa men att det skulle vara bra för mig att få med mig någon så pass kompetent till den nya avdelningen. Jag var glad över mitt nya jobb och tyckte att chefens förslag var bra så jag gjorde som han föreslog och ställde krav på min nya avdelning att även kollegan skulle följa med.
Så här i efterhand har jag funderat på om chefen inte talade i egen sak. Kollegan är oerhört skicklig och kompetent, men även egensinnig och "svårstyrd", något min chef hade svårt med. Hans jobb blev mycket lättare när han blev av med kollegan och kanske utnyttjade han min situation för att lösa sin egen?

Så ett råd på vägen är, blanda inte ihop arbete och privatliv alltför mycket, och försök att lämna känslorna hemma.

Arbetsmiljö, hälsa, jämställdhet, mångfald och information

Var några av alla intressanta samtalsämnen jsom diskuterades i i torsdags. Som ordförande i SKTF är jag med i en central grupp som har som syfta att jobba fram friskvården i kommunen jag jobbar i. Som ett led i det var hela gruppen i torsdag iväg till Uddevalla för att träffa de som jobbar med likartade frågor i den kommunen. Vilket visade sig vara riktiga eldsjälar allihop.

Det var ett riktigt kick hela dagen. Den största inspirationen vi fick med oss var att koppla ihop hälsa med arbetsmiljö, och i arbetsmiljö ta in information, jämställdhet och mångfald. Att sitta och resonera om den stora bilden är spännande, när man plötslig ser sammanhang man inte sett innan. Att inse att jämställdhet och genusfrågor på en arbetsplats i botten och grund handlar om arbetsmiljö var en verkligen aha upplevelse. Hälsa, jämställdhet och information är frågor som jag verkligen brinner för och tycker är spännande att jobba med, och att få in dessa frågor i ett arbetsmiljöarbete skapar en större helhet i detta arbetet.

Nu kavlar vi upp ärmarna för vidare jobb på hemmaplan. Första åtgärden lär bli att friskvårdsgruppen byter namn till hälsogruppen för att vidare jobba med arbetsmiljö och hälsa i tät symbios för att se till att våra anställda mår bra båda psykisk och fysisk.

Vad tycker ni är viktiga frågor i arbete med arbetsmiljö och hälsa ?