Träffad?

Jag kände mig åtminstone väldigt träffad när jag satt och läste GP i morse och ögonen hamnade på den här artikeln.

Just 70-talisterna är mest illa ute, menar Tomas Danielsson.

– De är mellan 33 och 38 år, har fina examina, har hunnit få barn, lägger stor vikt vid utseende och hälsa, är ständigt uppkopplade och nåbara. Stress och aggressivitet präglar hela dagen.

– De jäktar igenom frukosten, lämnar barnen på dagis, sitter i bilkö på väg till jobbet och dunkar knytnäven i ratten, hastar in på dagens sammanträde med uppdragna axlar, ska leverera på topp hela dagen. Sedan ska de hämta barnen, köra dem till olika aktiviteter. Och ovanpå det ska de pricka av alla sociala åtaganden.

Ja, det låter som en vecka i mitt liv, förutom att de inte är så mycket körningar till aktiviteter ännu utan mer blöjbyten och vakna nätter :-)

Linda R

Lill-Babs vilken förebild.

Som många andra har jag fängslats av "Så mycket bättre" på TV4. Och i dag slog det mig vilken förebild Lill-Babs är.
Här har vi en kvinna som i alla år har jobbat hårt för att försörja sin familj, samtidigt som hon varit en bra och kärleksfull mamma. Dessutom fått ett och annat tjuvnyp och mött fördomar men som valt att fria framför att fälla och kämpa vidare med charm och elegans.
Vilken kvinna säger jag bara.

Konsten att ha tråkigt år 2010

Jag läste en suverän artikel om att ha tråkigt idag, måste bara dela med mig till er.

Kommer ni ihåg senaste gången ni satt och hade riktigt tråkigt, utan att ha en aning om vad ni skulle göra för att få känslan att försvinna?

Tråkighetsluckan är idag nere i sekunder

Gunilla Bergströms barnbok Lycklige Alfons Åberg kom ut 1984 och är skriven för en sådan tid. I boken klagar både Alfons och hans pappa på att det är så tråååkigt att julen är över och att de inget har att göra. Men farmor bara fnissar och säger märkliga saker som: ”Det är bra”. Till slut förklarar hon att man faktiskt måste ha tråkigt ibland för att kunna ha roligt senare.

Dagens ungar begriper ingenting av det resonemanget. Är farmor knäpp eller? Bautatokig!
Om en tråkighetslucka förr kunde mätas i timmar är den numera nere i sekunder. Så fort något blir det minsta ointressant, måste det genast ersättas: ett annat spel, ett annat program, fort-fort-fort!

Läs hela artikeln här.

Modig eller dum?

Jag satt och läste DN på nätet och hittade den här artikeln. Det handlar om en 20-åring tjej, enbarnsmor och studerandes kriminologi som precis har blivit polischef i Praxedis Guadalupe Guerrero i norra Mexiko.

Jag hoppas att tidningen kan återkomma med hur det går för visst är jag lite nyfiken. En liten 20-åring som chef över en poliskår som inkluderar 9 nyanställda kvinnor, mitt i knarkbältet, läser man artikeln så går det knappt att hålla reda på vilka som har blivit mördade.

Jag ryser över att det finns såna platser på vår jord och är stolt över att det finns fullt av kvinnor som gör allt för att försöka göra världen lite lite bättre för sina barn.

Stress och sömn

I dagens Svenska Dagbladet fanns en artikel om stress, tyvärr finns den inte på nätet men läs den gärna i Näringslivsdelen. Jag kände igen mig i många av de 7 varningssignalerna som tas upp. När jag blir stressad får jag:

• svårt att somna
• smärtor i nacke och skuldror
• sötsakssug
• svårara att komma ihåg saker

Och egentligen vet jag vad jag borde göra, precis som artikeln också tipsar om, men det är svårare att leva efter men jag jobbar på det genom att:

• prioritera sömn och träning
• säga nej
• och delegera fast jag är en doer

Vad är ditt bästa tips för att hantera stress?

Hemmafru eller lyxhustru ? och kvinnlig statsminister

I dag kan Sverige för första gång välja en kvinnlig statsminister, och det bästa är att det tas som en självklarhet att man kan vara kvinna och statsminister. Jag hittade en bra och tankvärd krönika om detta satt upp mot trenden att få vara hemmafru (eller lyxhustru som kanske är ett bättre namn). Får det bästa med Sverige 2010 är att vi kvinnor kan och får vara så olika som vi är, även om det fortfarande finns väg kvar att gå tills vi när jämställdhet.

Minister i framkant

Varsågoda - Sydsvenskan har en finfin intervju med vår EU-minister och nyblivna mamma Birgitta Ohlsson om hur det går att kombinera politiskt arbete och familjeliv.

Här går det att läsa att anything goes när man får barn bara man tänker några extra varv till och verkligen hjälps åt inom familjen. Birgitta och Mark är fantastiska förebilder både i Sverige och utomlands även om det är tydligt att vi har kommit lite längre här i Sverige än i en del andra länder.

"Sverige är viktigt som förebild. På andra håll i världen är jag ännu mer exotisk. Den amerikanska tv-kanalen ABC har till exempel följt mig som minister med just föräldravinkeln. De var så förvånade över att Mark kunde tömma diskmaskinen", säger Birgitta Ohlsson i artikeln.

Träffande från Fotbollsfrun

Via twitter hittade jag denna krönika om föräldraförsäkringen, mycket träffande.

Hemmapappor och hemmamammor

Jag sitter här och vabbar och läser SvD på nätet. Jag har fastnat i deras artiklar om hemmafruar, speciellt den om hemmapappan.

Helt ärligt så är detta något som jag skulle kunna tänka mig. I alla fall om fler gjorde det så att det inte är helt dött runtikring en på dagarna. Det är så uppenbart nu när jag vabbar (den feberfria dagen) med 3,5-åringen och vi tog en promenad på för middagen. Trots helt okej väder så såg vi bara en och annan hundägare och någon nybliven mamma med barnvagnen på promenad.
Jag hade en riktig hemmauppväxt med fullt av ungar och mammor hemma på dagarna, på min gata med 22 hus så var det 20 barn i min ålder (plus-minus två år). Självklart så romantiserar jag detta med jämna mellanrum, speciellt när det är mycket på jobbet och barnen är sjuka osv. Men samtidigt så vet jag att jag inte riktigt fungerar om jag "bara" ska vara hemma med barnen, men kanske om fler föräldrar var det så man hade några att prata med på dagarna.

Sen så är det ju detta med ersättning, vårdnadsbidrag i all ära men jag kan egentligen inte förstå varför jag inte skulle kunna få ta del av budgeten för en dagisplats? Dagens samhälle känns väldigt uppbyggt på att varje familj har två inkomster i varje fall om man som jag bor i en storstad.
Men någonstans finns emellanåt tanken att man kanske skulle skita i "karriären", sälja huset och köpa något fint på landet som man kan betala kontant och sen börja att bygga upp något nytt. Vara hemma när barnen är små hitta något jobb på cykelavstånd och leva snålt och starta eget...

Jaja, lite vabbfunderingar bara... det blir nog inget agerande på detta den här gången heller.

Linda R

Det lönar sig för män att vara hemmaman.

Universitetet i Oslo har under 30 år haft en pionjärprojekt gående om jämtställdhet, tid och karriär. Nu visar denna forskning att män som i perioder går ner i arbetstid och tar hand om hem och barn inte tappar fart i karriären på grund av detta, men att det är större problem för kvinnor som gör likadant. Det ses som en kvalifikation för män att ha varit hemma och tagit hand om barn och hem. Mer om denna undersökningen i denna artikel från Aftenposten (artikeln är på norska)

Renoveringshysteri eller också kallat Timelleffekt

Jag hittade den krönika av Katarina Wennstam om renoveringssjukan. Tankvärd och intressant, och jag kände mig i alle fall träffad.

Ny statistik om löneskillnader

Gudryn Schyman skapade ju rejält blåsväder i somras när hon eldade upp en hel del pengar, och på det sätt skapade rubriker. På något sätt är det konstigt att det hon skulle markera inte fick lika mycket utrymme, skillnader mellan kvinnor och mäns löner.



Nu har en ny rapport från medlingsinstutet kommit som visar att det finns stora löneskillnader mallan kvinnor och män, specielt i privat sektor. Det finns forfartande jobb att göra fö att kvinnor och mäns löner ska vara lika, ett verktyg är kvotering som Anna skriver om här, eller kvoterad föräldraförsäkring som jag skrivit om här.

Arbeta hemma

Jag sitter här vid en ledig stund under inskolningen och läser SVD på nätet. Mina ögon fastnade på Anna Roxvalls krönika om att jobba hemifrån och jag ler lite igenkännande. Även om jag mest jobbar övertid hemifrån så är det ju något som alltid görs i sista sekund och ofta halvliggandes i sängen. Resultatet blir bra men så är det också en teknik som har utvecklats och förfinats sedan studietiden.

Jag funderar lite på hur det skulle gå om jag förväntades att jobba större delen av min arbetstid hemifrån. Troligtvis skulle jag nog få väldigt mycket att göra på helgerna, för sån är jag, jag skjuter gärna på allt tills jag känner pressen. När jag arbetar hemifrån och det är hantverkare hemma så fungerar det bra, men det är nog bara för att jag känner mig så påpassad från dem. :-)

Jag vet att en del av tjejerna här behärskar hemarbetstekniken till fullo men hur ser ni andra på det?

Linda

Nunstedt har minsann gjort det igen

Så har tidningen Yourlife äntligen landat i min brevlåda. Välmatad och inbjudande är min första tanke när jag ser omslaget med Carina Berg och det visar sig vara en korrekt reflektion. Här finns mycket att läsa och trots att jag börjar med en sedvanlig genombläddring dyker jag snabbt ner i de längre texterna. För även om den här tidningen har så kallade plocksidor om prylar och mat- och modereportage, som kvinnomagasin brukar ha, är det de långa, välskrivna artiklarna som dominerar och visar vägen. Här finns flera intervjuer med spännande personer och artiklar om bland annat politik, psykologi, böcker och jobb.

Det är som om "Amelia" har parat sig med "The New Yorker" och "Time Magazine" ungefär. Fast snyggare.

"Undrar om Birgitta Ohlsson är med i nästa nummer", tänker jag. Det skulle vara klockrent i den här tidningen. Sen vänder jag blad och vips...där är en intervju med Birgitta Ohlsson om böcker.

En trevlig bonus är att Yourlife dessutom är pendlarvänlig - den går ner alldeles utmärkt i jobbväskan eftersom formatet är något mindre än vanliga magasin. Hurra!

Nu ska jag fortsätta att läsa

It is your life!

I dag hoppas jag att det första numret av Yourlife, som jag har skrivit om ligger i min brevlåda. Jag har nämligen lagt in en prenumeration, som den tidningsnörd jag är.

Chefredaktör Carina Nunstedt skriver på Newsmill om varför hon tycker att Yourlife behövs. Hon menar att det är dags att bejaka den nya flerdimensionella kvinnan som både vill läsa om politik, företagsamhet, barn och nya kläder. Som inte vill placeras i ett fack och har tröttnat på att bara visa upp en perfekt yta.

"Jag drivs av att göra tidningar och skapa mötesplatser med kontraster - både ämnes- och åldersöverskridande. Högt och lågt, yta och djup. Insikt och utblick. Mer slow fix än quick fix. Inga platta magar på fyra veckor.Kvinnor blir allt för ofta placerade i tidningsfack, som om vi vore endimensionella varelser, som bara orkar läsa korta texter och drömma om en ny soffa", säger Carina Nunstedt.

Hurra, säger jag som precis som Carinas tilltänkta målgrupp är lika intresserad av att gå på djupet som att ägna mig åt yta. Omväxling förnöjer och jag behöver båda delarna.

Åh, nu håller jag tummarna att Yourlife är så bra som den verkar vara. Återkommer med en rapport så fort att jag läst tidningen.

Ännu mera hemmafru

Jag hittade den här krönikan i Aftonbladet om hur dagens hemmafru skiljer sig från tidigare tiders hemmafru. Och att vi ska sluta be om ursäkt för våra hobbies och satsa mer på dessa, då de kan ge båda intäkter och succés. Leila är ett bra exempel på detta, som den ikon hon är för många mammor i dag. Hon tjänar bra med pengar på vad som många har som en hobby.

Hemmafruar har vi diskuterat mycket här på Networking, här kan du läsa mer om vad vi tycker och här om hobbies.

Just nu är min hobby att träna, en hobby jag faktisk har tjänat pengar på i perioder som instruktör inom spinning och gruppträning.

Marknadsföring

Jag har mina sista lediga dagar nu och har egentligen hjärnan placerad hyggligt långt från arbete och utveckling (skönt!).

Jag njuter av släktträffar, andras matlagning, gäster och sandstrand så ofta jag kan.

Dock kör maken igång i dag med arbete hemifrån, följt av resa i morgon så omkring mig har det sparkas det igång lite här och var.

På va.se kickstartar man med en skola i marknadsföring. Är det något man inte kan tänka för mycket på, är det just det, enligt mig. Marknadsföra organisationen på rätt sätt, sig själv och de tjänster man erbjuder (helst få nya grupper av användare att upptäcka att vi faktiskt erbjuder dem något).

Min make påbörjar en utbildning i marknadsföring, kvällstid, i augusti och kommer att gå på djupet under två år.

För hundrafemtioelftte gången tipsar jag om boken "Ona fyr" som är så jädra peppande och entusiasmerande, för den som just landat på jobbstolen igen!

Ni andra: koppla bort allt jag skrev - fortsätt njuta av ledigheten!!

Klämd mellan generationer ?

En sak som jag har lärt mig genom mitt jobb i äldreomsorgen är den frågeställning Aftonbladet tar upp i denna artikel. Att kvinnor oftast tar ansvaret båda för sina föräldrar och sina barn. Det är ytterligare en pusselbit i livspusslet för oss kvinnor. Jag ser det ofta, att det är döttrarna och sonhustrurna som månar om de äldre, det är de som ringer mig om hemtjänst och korttidsplatser, de som tar ledigt från jobbet för att vara med på vårdplaneringar eller följa gamla mamma eller pappa till doktor, fotvård och aktiviteter.

Jag har också skrivit om det här.

Uppdatering : läs mer i detta blogginlägg om ämnet: gripande och tankvärt.

Könsrollerna på semestern

Min familj och jag har de senaste somrarna spenderat en del av semestern genom att åka husbil genom olika landsdelar i Sverige. På många sätt känner vi oss lite som ofrivilliga campare, vi väljer camping som semestersätt då det är bekvämt då svärfar äger en husbil som vi får låna, lite som att låna en stuga.
Vi är inga campingfanatiker, men tycker det är mysigt ändå.

Så varje år blir det lite av ett kulturkrock på första campingen. Vi känner att vi inte riktigt passar in, och jag förvånas över vilka mönster som finns när man är på semester, både i år och förra året.

Jag hittade en krönika av Sanna Lundell som avhandlar lite av det samma.

Klädkod i hettan?

På min arbetsplats är det 35 grader varmt, dessa dagar. Jag har beställt en portabel AC, återstår att se om de finns i lager eller är slutsålda.

I aftonbladet.se diskuterades huruvida det är OK att slänga av sig kavajen när det bara blir FÖR varmt. Det tycks det i alla fall inte vara när det gäller möten, enligt expertisen.

Jag stod inför dilemmat härom dagen när jag svettades så det dröp om mig och jag skulle ut och ta ett pass i informationsdisken, på jobbet. Jag hade en tunn, ärmlös klänning och drog på mig en ytterst tunn "kofta" i ett lövtunnt material, just för att inte väcka anstöt.

Min kollega utropade:

-Är du galen, ska du ta på dig en KOFTA??!

Men kan man gå i bara ärmar i en informationsdisk? blev min motfråga.

Svaret är långt ifrån givet. Nu tog jag faktiskt av mig koftan, klänningen är fyrkantsringad och med rejäla axelband men jag är ännu osäker på om det var rätt eller fel.

Jag tycker absolut också att det har med respekt att göra.

(skor, som synes, unnar jag mig att ha ganska lätta i alla fall!)

Vad anser ni? Har ni yrken som medger eller icke medger lättare klädsel i hetta?