Tid OCH pengar

Tid är inte det enda som är en bristvara här i livet, så är också pengar. För somliga av oss i alla fall!
Sedan maken och jag förflyttade ”Liv AB” till annan ort i totalt annan del av landet unnade vi oss att bo på punkt A och arbeta på punkt B. Vi visste hur det var att dasgpendla och det var ju inga problem. Vi tycker att det är värt den tiden, att få bo på ett ställe vi älskar.
Maken lägger två timmar om dagen på att medelst bil färdas till sitt jobb som ligger cirka 7 mil bort medan jag väljer cykel, tåg, buss för att lägga fyra timmar om dagen på pendlingen till mitt jobb, cirka 5,5 mil bort.

Tiden har blivit lite mer tajt och tricksandet har nått nya avancerade höjder. Tiden vi har tillsammans på tu man hand har helt klart blivit kortare.
Väl, så långt.

”Varför har vi så lite pengar?” frågade vi oss förra helgen.
Vi kliade våra arma skallar för det känns som att pengarna aldrig riktigt räcker till längre.
Maken räknade på vad det egentligen kostar med bilresandet till hans arbete och när vi insåg att vi lägger 400 kronor om dagen på detta, drog vi lite efter andan. DET hade vi inte kalkylerat alls…
Vi var så upptagna av hämtningar på förskola, hundpromenader, matlagning, veckohandling, joggingtider med mera att ekonomin aldrig var en faktor.

Nu sitter vi där lite tjusigt, för hur vi än räknar timmar går det inte att båda färdas med bussar och tåg. Då är det timmarna som inte räcker till.
Vem sa att det var enkelt att leva?!

De gånger vi kan samåka och maken släpper av mig på min arbetsplats, passar vi verkligen på att ta vara på timmen i bilen. Ibland tar vi en kaffe och riktigt myser och vi pratar alltid massor. Här klarar vi av viktiga och ibland svåra samtalsämnen och andra gånger underhåller vi varandra med anekdoter från våra respektive arbeten.
Man får således ta det goda med det onda, så att säga!

(just nu är bromsarna på vår bil trasiga och vi väntar snällt på att få lägga 7000 kronor på detta, under tiden far vi fram i den lilla "tingest" du ser på fotot!!)

Hur kalkylerar ni er tid kontra era pengar?
Någon som grottat ned sig i denna delikata frågeställning?

Vår tids Nigeriabrev

Fick ett väldigt spännande erbjudande på mailen häromdagen.

"

Hej kompis,

Jag är Dr Kevin Brown manager Redovisning / Revision Institutionen för NatWest Bank Harlsden, nordvästra London, England. Jag kontaktade er för att en affärsidé som kommer att ha en enorm fördel för oss båda och de mindre gynnade dem. Att vara chef redovisning / revision avdelning Greater London Regional kontoret upptäckte jag en summa på £ 15,000,000.00 pund (femton miljoner brittiska pund) på ett konto som tillhör en av våra utländska kunder Late Mr Moises Saba Masri. Han var en judisk verksamhet mogul från Mexiko som har dött under en helikopter kraschar i början av året. Mr Saba var 47 år gammal när båda hans hustru, hans ende son Avraham (Albert) och hans svärdotter dog i en helikopterolycka.

Du kan få mer information är när det gäller att kraschen och döden av vår avlidne kund Mr Moses Saba på webbplatsen webbadressen nedan.

[länk till webbadress]

Valet av kontaktar du upphetsad av geografisk karaktär av var du bor i synnerhet på grund av känslighet för transaktionen och sekretessen här. Nu vår bank har väntat på någon av de anhöriga att komma upp för påståendet av Arvsfonden men tyvärr alla ansträngningar som är ogiltiga. Jag personligen har tappat målet att hitta den anhöriga eller någon anhörig till Mr Saba. På denna fråga, söker jag ditt medgivande att presentera dig som de närmast anhöriga / kommer mottagaren att den avlidna så att intäkterna från detta konto värderats till ₤ 15 miljoner brittiska pund kan utbetalas till dig.

Detta kommer att betalas ut eller delas i dessa procentsatser 60% för mig och 40% till dig. Jag har fått alla nödvändiga juridiska dokument som kan användas för att backa upp detta påstående vi är på väg att göra. Allt jag behöver är att lägga upp namn till handlingarna och legalisera vid den brittiska High Court för att bevisa att du berättigade mottagaren. Allt jag behöver nu är din ärliga samarbete, sekretess och pålitlighet för att vi ser denna transaktion igenom. Jag garanterar dig 100% framgång och att denna affär kommer att genomföras under tillämpningsområdet för lagen och kommer även att skydda dig från alla överträdelser av avtalet.

Ge mig följande som vi har 7 arbetsdagar på sig att köra det genom:

1. Ditt fullständiga namn
2. Telefonnummer
3. Kontaktadress
4. Ålder
5. Kön
6. Yrke

Efter att ha gått igenom ett metodiskt söka, jag bestämde mig för att kontakta dig hoppas att du kommer att finna detta förslag intressant. Vänligen på din bekräftelse av detta meddelande och ange ditt intresse jag kommer att förse dig med mer information's.

Ditt samtycke till denna e-post och affärer förslaget kommer att vara mycket uppskattat.

Hälsningar,
Dr Kevin Brown"

Visst blir man sugen...

Dags att bryta upp

Här kommer ett långt inlägg från mig. Men jag har haft långa funderingar.

Först lite bakgrund:
Jag började min karriär med att försörja mig som musiker. Då jag fick chansen att omskola mig på min nuvarande arbetsplats hoppade jag på det tåget. (-Ja, det var i samma veva som jag fick barn och omprioriterade vad jag ville ha ut av livet). De senaste 4 åren har varit fortbildning via mitt företag samt riktigt hårt arbete.

Jag har haft tur med två st fantastiska chefer, som har uppmuntrat mig till att gå vidare till ytterligare studier. För någon månad sedan gjorde jag högskoleprovet för allra första gången.
-Oj vad nervöst! Men det gick riktigt bra och i torsdags gick vi ut med en internannons för min tjänst och jag har alltså ingen återvändo.
Liten ego-boost kom som ett oväntat brev på posten. När annonsen var formulerad och jag läste den så insåg jag hur mycket jag faktiskt lärt mig under de här åren, och att jag faktiskt bidrar stort till företaget. Reaktionen från mina arbetskamrater lät heller inte vänta på sig. Många glada tillrop och gratulationer plus ganska stor nyfikenhet på min tjänst. Högt och lågt har jag fått intresserade frågor.

3 års studier på universitetet väntar. Ekonomiskt kommer det bli riktigt knapert för mig och familjen, men håll i er vad jag är taggad!!
När jag om några månader har tenta-ångest och undrar vad jag gett mig in på. Var snäll och påminn mig om detta inlägget.

/Karolina

Norge och kvotering. Igen. (och grattis Lena Apler!)

"Alla nordiska länder utom Norge har en generande låg andel kvinnor i ledande positioner inom det privata näringslivet. Det visar en sammanställning som gjorts av nordiska jämställdhetsforskare. I Norge, där könskvotering är lag, sitter 36% kvinnor i börsbolagens styrelser (40% i de helt norskägda företagen). I Sverige är andelen kvinnor 19%, i Finland 13, i Danmark 10 och på Island 7. På ordförandeposterna är det ännu sämre. I Sverige har bara tio av landets 269 börsnoterade bolag en kvinna som styrelseordförande."

Så långt dagens fysiska utgåva av GP.

Onlinevariant här.

Min spontana kommentar till detta är:

-Norge kommer att ha ännu bättre ekonomi i framtiden än de redan idag har! De begriper att det finns två kön på kunderna och låter det spegla även styrelser och ordförandeposter. Vilka hjärnceller finns i det landet, som vi saknar här?

Grattis Norge till god politik, gott affärssinne och god intelligens!

Vill du läsa om en framgångsrik och numera prisvinnande (årets entreprenör i västsverige) kvinna, som jag också fann i GP?

Läs in intervju med Lena Apler här.

Vilken tidningsmorgon!

Man måste satsa för att vinna - eller ?

Jag har alltid sagt att man måste satsa för att vinna. Nu känns det lite som det är upp till bevis för mig själv. Ska jag satsa på ett vikariat i en osäker ekonomisk tid eller stanna kvar i tryggheten som en fast anställning ger ? Jag vet faktisk inte vad jag ska göra.

Just nu vet jag inte ens om jag får jobbet som enhetschef, och jag vet inte om jag eventuellt får tjänstledig från mitt nuvarande jobb, men huvudet är fullt av tankar och funderingar. Satsa eller stanna kvar i tryggheten ? Hur hade ni gjort ?

Lågkonjunktur

Hade vi skrivit dessa inlägg i maj så hade jag skrivit att vi inte har märkt något alls. Visserligen hade det inte varit sant eftersom mitt företag har dragit ner personalen med ca 10% men eftersom jag har jobbat där i 7 år så berörde det aldrig riktigt mig.

Bara någon månad efter att vi hade suttit hemma hos oss med bekanta på besök och druckit vin och pratat lågkonjunktur och inte varit oroliga så släpps en riktig BOMB på makens företag. Det har beslutats centralt att företaget i Sverige skall läggas ner sånär som på en liten utvecklingsavdelning och någon person på lokal support. Företaget i Sverige går bra och de jobbar med produkter som minskar personalberoendet, så det kom som en chock. Det var lite svettigt med mig som föräldraledig till en liten då 2 månaders tjej innan det kom fram att maken är en av de ca 10% av personalstyrkan som har kvar sina jobb.

Sen nu för en vecka sen så har jag börjat få indikationer från mitt jobb som kanske gör min tjänst övertalig. Jag är inte orolig för mig själv eftersom jag har haft andra jobb inom företaget där de nu söker personal, men jag är lite orolig för att bli av med mitt jobb som jag gillar. Men i sammanhanget att "bli drabbad av lågkonjunkturen" så anser jag nog det vara ett lyxproblem.

Nu försöker jag att inte ta ut något i förväg utan att njuta av föräldraledigheten och längta tillbaka till ett företag i stor förändring som jag kommer tillbaka till vid årsskiftet.

Uppsägningar och banktrassel

Denna veckas tema handlar om lågkonjunkturen och hur den har påverkat oss personligen. Det har väl knappast undgått någon att varsel och uppsägningar står som spön i backen runt omkring oss, så även på min arbetsplats, där bl.a. min närmsta kollega blev uppsagd. Det kändes väldigt tungt, jobbigt och orättvist, men kanske mest av allt bisarrt att se hur allt bara rullar på som vanligt, som om ingenting har hänt. Det är väl så det är, livet måste fortsätta som vanligt. Vi som är kvar inser hur skört allting är och jag personligen har fått mig en tankeställare, det gäller verkligen att måna om sin kompetens för ingenting är självklart..

Jag har även påverkats på andra sätt. Vår familj har gått i flytt-tankar väldigt länge och när vi väl bestämde oss för att ta steget visade det sig att vår bank satte sig på tvären "pga. lågkonjunkturen". Då vi har bundit vårt lån har vi inga egentliga förhandlingsmöjligheter och att lösa ut hela lånet och byta bank är inte ekonomiskt försvarbart. Så vi är kvar här ett tag till, hur länge vet vi inte. Även om vi trivs ganska bra så känns det minst sagt märkligt. Aldrig hade jag väl kunnat tro att vi inte skulle ha möjligheten att flytta om vi ville.

Det ska bli väldigt intressant att se hur klimatet på vårt företag kommer att utvecklas i och med uppsägningarna, hur räntorna kommer att se ut framöver och när allt kommer på fötter igen. Själv går jag på föräldraledighet om drygt 2 veckor så jag kommer att studera allt från ”andra sidan” och hoppas att det har vänt tills jag är tillbaka.

Ojämlika löner i demokratins Sverige

Fyra kollegor. Jämställda i löner? Har inte en susning.

Så gör han det igen, Lars Einar Engström. Fräser ifrån om ojämlikheten i vårt avlånga land.

Första gången jag kom i kontakt med honom var när jag läste hans bok "En sexists bekännelser: jag visste inte att det var så illa" - jag älskade boken från första sidan!

Idag läste jag med intresse i fysiska SvD (hittar inte artikeln online vid ganska snabb sökning) vad han har att säga om löner och framför allt ingångslöner.
Åter är han så smart att han vittnar om vad han gjort själv, han ger liksom direkt vid handen att han varken kastar sten i glashus eller far med sagor. Han skriver:

"Många kvinnor tror nämligen på män som säger att "du hamnar lite under vad du egentligen skulle ha, men det fixar vi nästa år". Tro inte på detta, det är bara ett trick, bara ett sätt att bli av med frågan och kunna visa den egna chefen att "titta vad duktig jag är, fick henne för x-tusen trots att hon med den kompetensen borde haft y-tusen". Jag har använt tekniken själv flera gånger".

Sant och ärligt.
Vidare skriver Lars Einar:

"Självklart ska du inte acceptera att få en lägre lön, inte ens lägre ingångslön än vad dina manliga kollegor får. Byt ut ordet kvinno i kvinnolön till kurd och du får kurdlöner. Tror du ens att det ordet skulle få finnas? Hur mycket är en kurd värd? Tja, 85-90% av vad en "svensk man" tjänar. Så får man inte tänka, säga eller skriva. Men när det gäller kvinnor är det inga problem, det är så naturligt att kvinnor tjänar mindre på jämförbara tjänster att ingen bryr sig. Det är bara kvinnor som grupp som vi kan tillåta att de blir behandlade som andra klassens medborgare".


Jag behöver knappast påpeka, ens, att jag instämmer till fullo.

Men jag måste problematisera: hur tusan GÖR vi då för att få upp exemplevis en ingångslön? Man har sökt en tjänst, kallats till en intervju, kallats till en till. Man är så sugen på tjänsten och blir utvald i hård konkurrens. Så kommer det till lönefrågan. Säger man då "nej, tack det känns inte riktigt bra" (som i reklamen) och fortsätter att leta efter det fåtal tjänster i landet som faktiskt finns att söka, och hoppas få en ny chans att komma på intervju?
???
Det kanske dröjer två år före man får chans till en intervju igen. Så ser min bransch ut i alla fall.

Det händer ju inte, man gör ju inte så. Eller? Vad säger ni kloka läsare om detta, i mitt tycke, DILEMMA?

Tomas Hylland Eriksen

Jag har under åren läst flera böcker av Tomas Hylland Eriksen, han har bland annat skrivit en roman som handlar om som hade hänt om Norge försvann :-D

Nu hittade jag denna tankvärda krönika av honom.

Räcker lönen till ett hus?

Lika bra att erkänna, jag är en "hemnetknarkare"... Från och till har jag och maken tittat på hus i över ett år. Det slutade förra våren med att vi bytte vår hyreslägenhet till en som skulle ombildas till bostadsrätt, i förhoppningen om att det skulle ge oss en välbehövlig skjuts in på marknaden (alla hus blev ju så dyra i slutändan). Den nya lägenheten har som en bonus lite radhuskänsla, men vi längtar ändå efter att någon gång ha vårt eget hus att rå om. Så här års drömmer jag gärna om blommande syrenbuskar och äppelträd i en egen trädgård... Så vi fortsätter titta, går på visningar, lägger ett bud om vi tror vi hittat rätt... och samtidigt rullar livet på utan att vi blir husägare.

Vi är båda civilingenjörer med relativt välbetalda jobb. Det som fascinerar mig är att vi trots detta helt enkelt inte har råd att köpa ett hus i en närförort till Stockholm om det inte är ett förfallet ruckel. Budgivningarna på en del hus vi tittat på, som varken är stora eller i toppskick, har rusat iväg 1,5 miljoner över utgångspris. Vem har såna pengar undrar man ibland, men inser att det förstås är tidigare bostadsklipp snarare än höga löner som gör det möjligt.

Själva letar vi vidare, och höjer våra löner med 3 % medans huspriserna ökar med vad... 5-10 %. Lustig marknad det där. Men men, en dag dyker nog även vårt drömhus upp - rätt hus till rätt pris på rätt plats!

Läser du till Civilekonom? Då har du valt rätt!

I E24 står idag att läsa att trots den pågående krisen sa finns det också grupper det går bra för. Civilekonomerna har klarat sig bra och över 80% har fått jobb inom 6 månader.

Arbetslösheten bland dem är också relativt låg och enbart 1.3% av Civilekonomernas medlemmar går på a-kassa. Det vanligaste sättet att få jobb visade sig vara genom kontakter.

Tyvärr står där också tråkigt nog att var fjärde man, men bara var sjätte kvinna, är chef inom tre år. Dessutom så tjänar 62 procent av männen, men bara 36 procent av kvinnorna över 30000 kronor per månad tre år efter examen.

Alternativ lön

Finanskris så långt ögat kan nå, och så är det dags att löneförhandla. Jag sitter i en position på jobbet där jag ser alla löner, jag utarbetar underlagen och följer hela processen från första förhandling till sista slutbud. För egen del har jag därför inte jättestora förhoppningar iår, då jag vet hur tight budget är.
Men jag vet:

> Att min chef är mycket nöjd med mig.

Jag har:

> Ett snart 3 år gammalt löfte om en viss löneökning mellan 2006-2009.
Jag tänker:

> Hur ska jag hjälpa min chef att göra mig nöjd?

För min del blir nog slutklämmen att be om en veckas extra semester. (Inklusive övertidsersättning, den tänker jag inte bli av med).

Jag har även fundering kring om jag ska be företaget sätta av några extra kronor per månad till pensions-spar.

Det är min strategi. Tror ni den kommer funka?

Tänker vi bara på oss själva.......?

Ett par (läs fåtal) gånger har vi här i Networking fått oss en rejäl känga under kommentarerna i inläggen för att vi bara tänker på oss själva.Vi är ju ett gäng kvinnor som verkligen tror att det går att kombinera jobb och familj. Det är inte helt lätt alltid och det var bl.a. därför vi startade denna blogg.

Jag har funderat en del kring detta och försökt förstå vad det är som gör att folk ser oss så. Vilka är alternativen? Många av oss jobbar ju redan deltid eller flexibelt.
Är tanken att båda föräldrarna ska sluta jobba när man skaffar barn?
Är vi mer egoistiska än pappor som jobbar?
Är det OK att jobba om man egentligen hellre vill vara hemma?

Vi älskar ju inte våra barn mindre för att vi trivs på våra jobb!

Säg, för sakens skull, att vi ville att en av föräldrarna skulle vara hemma på heltid. Min familj skulle kunna överleva på enbart makens lön genom ett följande av två scenarios:

1. Min man började konsulta igen.
Då kunde han ev. ha dubblat sin lön så vi skulle haft det bättre ekonomiskt än vi har det nu. Det innebär tyvärr också att han enbart fick träffa vår son på helgerna då han skulle vara på resande fot måndag morgon (ca 5am) till fredag kväll.Lillen och min man har just nu ett otroligt fint band till varandra. Jag vet inte om min man hade klarat att vara borta från honom så mycket och lillen hade saknat sin pappa oerhört.

2. Vi flyttar till ett hus i ett område vi har råd att bo i om vi lever på enbart hans nuvarande lön.
Det skulle vara ett mindre trevligt område i en av Storbritanniens största städer. Framtidsutsikterna för vår son hade då minskat drastiskt då de sociala problemen här är mycket större.

Inget av ovanstående tycker jag skulle vara en förbättring för vårt barn som just nu går på ett dagis han älskar 3,5 dagar i veckan och är hemma med mig 1,5 dagar. Han träffar också sin pappa varje dag. Området vi bor i är trevligt och den lokala skolan ar bra.

Så sist jag kände mig egoistisk och fick rannsaka mig själv var när jag funderade på om jag skulle sluta jobba och vara hemma och mysa med lillen. För den enda som i längden fått det bättre av den lösningen hade varit jag - men min familj hade fått betala priset för det.

Så min fråga är nu öppen och ärlig – Vad är det som gör att några av er tycker att vi ser enbart till oss själva?

Bonusar, kris, forskning och entreprenörskap

Pontus Schulz ryter ifrån i senaste numret av VA, den fysiska tidskriften.

Bonusar och kompenserande löner (istället för bonusar) samt cementerande av bild av ryggdunkningar inom näringslivet, är några av de händelser som upprör honom.
Med rätta, anser jag.
Dessutom menar han att frågan är väldigt stor: att den handlar om näringslivets plats i det nya samhälle som krisen formar. Det handlar om att inte förstöra den välbehövliga debatt vi behöver i samhället om entreprenörskap och skapande av arbeten.

I hear ya!

Låt oss hålla frågan om entreprenörskap vid liv och inte låta den avstanna.

Låt oss också begripa att forskning och entreprenörskap måste gå hand i hand: vad ska forskningen annars syfta till? Forskningen har vi för att ge samhället - och dess medborgare - något tillbaka, för de skattepengar de satsar. Forskning är inte en egen liten värld där akademin styr och råder, forskning är en liten del i ett stort samhälle.

Entreprenörskap har vi för att bygga ett samhälle, skapa arbetstillfällen, alstra intäkter och driva jordklotet framåt. Låt oss hoppas att inga inkompetenta chefer, på någon nivå, i något sammanhang lyckas förta den lusten från de entreprenörer vi har och så väl behöver.

Linda Skugge har rätt om en sak

Min personliga inställning till Linda Skugge är ganska ambivalent. Samtidigt ser jag att hon fyller sin funktion som opiononsbildare mycket bra. Jag kan reta mig på vad jag upplever som hennes attityd om att hon sitter inne med sanningen.

Men en sak håller jag med henne om och det är vikten av att kvinnor är ekonomiska oberoende och kan försörja sig själv och sina barn. Om inte annat är det viktigt för barnen att ha en mamma som kan försörja barnen. Därför tycker jag det är viktig som kvinna – och mamma att ha ett jobb att gå till.

Jag såg i går på norska lyxfällan där det handlade om ett ungt par med två barn där mamman var hemmafru utan annan intäkt än barnbidragen. Jag insåg hur utlämnad en sådan som hon är, att vara beroende av sin sambo för allting i princip. Men två saker förvånade mig, del att hon trots sin avsaknad av inkomst har kunnat låna pengar, och del att hon inte själv tänkt tanken på att ta ett deltidsjobb för att bli mer ekonomisk självständig.

Programmet hittar du här.

Hemmafrufällan kan faktisk få svåra konsekvenser båda ekonomisk och praktisk, inte bara för kvinnan, men också för barnen.

Högre lön!

Som Anna tidigare nämnt är det lönerörelse för många nu. När jag idag läste lönestatistiken från Sveriges Ingenjörer insåg jag att jag gått från en ingångslön en bra bit under den rekommenderade till att ligga klart över genomsnittet. Det är nu snart 8 (!) år sedan jag började jobba på ett storföretag som nyutexaminerad civilingenjör. Här kommer mina tips:

• När du får nya ansvarsområden ta upp lönediskussionen, men kom inte springande för ofta eller med småsaker det uppfattas bara som gnälligt. Tillfälliga tillägg blir lätt permanenta t ex när du byter jobb


• Jobba för en chef som vågar differentiera och som har en bra lön själv.


• Byt tjänst - har helt klart gett bäst resultat!

Och glöm inte att förbereda din inför utvecklings- och lönesamtalen även om de ibland kan kännas som monologer. Det var några av mina tips. Nu vill jag gärna ta del av dina.

Aktivt sparande? & Kvotering

Just som jag, för första gången, börjat fundera på att lära mig och bli aktiv inom aktiehandel läser jag det här. Gissa om det peppar? Kvinnor är duktiga, och försiktiga, inom börsaffärerna!
Det gläder mig att fler med mig börjar sätta sig in i denna viktiga penninghantering och försäkran inför framtiden.

Läser även husguden Wagner här. Om kvotering igen. Och om kompetens. Wagner säger det så BRA:
"Dessutom skriver de båda ministrarna att de gärna vill undvika kvotering. Och visst vill vi det. Jag vill gärna undvika penicillin också, men om sjukdomen kräver det så tar jag kuren."

Jag vill sjunga Wagners lov: hurra och heja!

Lönetider

På Veckans Affärers hemsida läser jag om Volvos höjda bonustak (här).
Eftersom jag själv är mitt uppe i lönetider, som de flesta andra, snurrar tankarna runt ämnet.

Det är svårt att säga vad man skulle vilja ha för höjning, särskilt i kristider. Jag är ingen hejare på det, kan jag erkänna.

Hur gör ni andra? Tycker ni det är lätt? Svårt? Är ni bra på att löneförhandla?
Dela gärna med er av åsikter och tips!

Karolina Ekholm ny vice riksbankschef

Karolina Ekholm är docent vid Stockholms universitet och medlem i regeringens finanspolitiska råd. Hon är kanske mest känd som "globaliseringsexpert" och har en rad forskningsrapporter bakom sig om de ekonomiska effekterna av globaliseringen.

-Jag är oerhört hedrad över att ha blivit tillfrågad, säger Ekholm.

Ekholm tillträder sin nya tjänst den 15 mars och kommer därmed att delta i nästkommande penningpolitiska möte. Hennes mandat är på sex år.

Läs mer på SvD och DN !

Tillägg: Missa inte strålande Camilla Wagners synpunkter på den här nyheten här!

Vad händer med jobben 2009?

Lågkonjunkturen är ett faktum och tidningarna fylls av domedagsprofetior.

Vad har hänt på Ditt jobb senaste tiden och vad händer under 2009?

SvD skriver idag om en EU-svacka som självklart får konsekvenser för Sveriges ekonomi. Hur påverkar lågkonjunkturen Dig?