Valdag

I dag känns som en ödesdag i Sverige. Det är val och för första gången kan ett främlingsfientligt parti komma in i riksdagen. Jag får kalla kårar bara av tanken och tyvärr så tror jag också att det är precis det som kommer att ske. Jag hoppas att de andra partierna i så fall ser till att samarbeta så att SD inte får något inflytande över den svenska politiken.

Själv tänker jag delvis taktikrösta - alltså jag lägger min röst på ett av de partier som står rätt så nära min socialliberala grundinställning och hoppas att de inte åker ur riksdagen. Totalt blir det två olika partier som får min röst, efter att jag har satt mig in grundligt i frågorna de driver.

Men jag önskar fortfarande att det fanns ett ännu bättre mittenparti än de två partier som jag har att välja mellan. Jag läste någonstans på nätet att det var någon som hoppades på en politiska taco - alltså att man kan plocka som man vill och kombinera det bästa.

Jag utgår från att det är viktigt med företagsamhet (jag kommer från en småföretagarfamilj), men vill se ännu mer och bredare om miljö och jämställdhet (jag är för både RUT-avdrag och delad föräldraförsäkring) och att kommunpolitikerna slutar att misshandla förskolan och skolan så som de gör i dag.

Nedskräpning

Nog för att det är valtider, men i vilken utsträckning når man egentligen potentiella väljare med just valaffischer som sätts upp överallt i stan? Imorse promenerade jag som vanligt över stadshusbron i Stockholm och där ser det ut såhär, och det är likadant på många ställen runtom i Stockholm.


Är det bara här det är extremt, eller är det likadant i övriga landet? Har det inte gått liiite för långt? Är det någon som faktiskt läser budskapen på affischerna?

Jämställdhet vs amning?

Gårdagens hetpotatis var nog Lars Ohlys uttalande i måndagens partiledarutfrågning om att det går att fortsätta amma trots att man delar på föräldraledigheten. Lars Ohly hade alltså mage att uttala sig om amning fast han är man.. huh...

Kvotering av föräldraförsäkringen är något som ofta debatterats i den här bloggen, ofta är det ekonomiska skäl som presenterats som motargument, nu är det alltså amningen. Trots detta så kunde man bara för en vecka sedan läsa att amningen minskar i Sverige där man pekar ut attitydförändringar framför allt synen på ammande mammor som en orsak. Och jag kan förstå att man hellre tar till flaskan om det alltför ofta påpekas att det är äckligt med mammor som ammar sina barn. Men när det gäller föräldraförsäkringen så är det helt plötsligt hemskt att "tvinga mamman att sluta amma" vid 7 månader.

Nu handlar det inte om att tvinga någon att sluta amma, jag vet att det fungerar ändå. Jag har själv ammat mina barn i 18 respektive 10 månader och börjat jobba när barnen varit 7 respektive 5 månader utan problem. Självklart fungerar det inte alltid så smidigt men vår föräldraförsäkring tillåter även att man sparar på dagarna och stannar hemma längre än de 7 månader man tilldelats, vilket ofta utnyttjas av just mamman.

Helene Sigfridsson tar upp handfasta tips om hur man kan fortsätta amma och ändå vara jämställd i sin blogg. Hon har även startat facebookgruppen "Amning är inte ett hinder för jämställdhet".

Rebecka Edgren Aldén skriver även en debattartikel i aftonbladet i ämnet:

"Jag applåderar Lars Ohlys mod att yttra sig i denna minerade fråga. För alltför ofta ställs pappans rätt till sin tid med sina barn mot upprörda anklagelser om att politikerna vill ”slita barnen från mammas bröst”.
So go, Ohly! Vi behöver fler män i debatten om amning och föräldraförsäkring!
Här är därför några rader till försvar för Ohlys bröstpump. Men framför allt till försvar för en individualiserad föräldraförsäkring.
För det här handlar inte om amning. Det handlar om att barn ska ha rätt till båda sina föräldrar, att mamma och pappa av samhället ska ses som likvärdiga föräldrar. Och om kvinnors rätt att inte bli diskriminerade på arbetsmarknaden. "

Läs även hennes inlägg i egna bloggen Skriet från kärnfamiljen i ämnet där en föräldraledig pappa fört egen statistik som pekar på att vi är långt mindre jämställda i vårt föräldraskap än vad den officiella statistiken säger.

Så oavsett vad ni tycker om föräldraförsäkringens vara eller inte vara, dra inte in amningen i den för det känns som att ganska tandlöst argument.

I dessa valtider

Som nybliven svensk medborgare är det första gången jag får rösta i ett Riksdagsval, och jag måste erkänna att jag känner mig förvirrad. Det är lite som i låten : "vem ska man tro på tro på tro på ?" Och det har varit väldigt lite valmaterial i postlådan, så man får själv ge sig ut på jakt efter information. Samtidigt som jag måste tänka ut vilka frågor som är viktiga för min egen del och varför de är viktiga.

Så jag fortsätter min jakt på det som känns som "mitt parti". Hoppas jag hinner klart till valdagen bara. För rösta det ska jag, något jag tycker vara självklart att alla gör.

Statsministrar då och i framtiden

Min medarbetare kom och visade mig en bok han beställt och som han ska läsa: "boken" består av 22 böcker, om var och en av de statsministrar vi haft i detta land.

Gissa vad som var det första som slog moi, när jag tittade på de 22 bokryggarna?
:-)

Vi har alla valet i vår hand, när vi går och röstar i september. Vi kan göra framtiden lite annorlunda än historien.

Förtidsrösta, kan du förstås göra på ett bibliotek nära dig!

Trevlig helg!

Hoppla - en anledning mindre att rösta på Moderaterna

Sicket urtråkigt utspel att göra som första åtgärd, av Tobias Billström, att skrota Littorins kvoteringskrav.

Läs och irriteras, tillsammans med mig, mer här.

Ska vi verkligen behöva se att inget händer, ända fram till år 2014, före vi får se handfasthet från politiker?

Valet och kvinnorna

Valet närmar sig med stormsteg och medierna är inte sena att haka på. Nästa nummer av Passion for Business ( i butik 22 juni) ser lovande ut. Det har Birgitta Ohlsson på framsidan och utlovar en valspecial med inriktning på hur de politiska partierna ska arbeta för att främja kvinnors arbetsmarknad.

Spännande! För ni tänker väl rösta?

Bild av Karolina Stålenbring

Vart tog jämställdhetspolitiken vägen?

Känner du dig liksom jag bekymrad och undrande över att jämställdhet har blivit en politisk icke-fråga? Då får du verkligen inte missa reportaget i min favorittidning Fokus, "Politiken som försvann"!

Ett litet smakprov:
Den borgerliga alliansens starkaste förespråkare för en tredelad föräldraförsäkring, EU-ministern, tillika folkpartiets kvinno förbunds ordförande Birgitta Ohlsson, har kämpat för en tredelad ledighet i över tio år. Men hon får inget stöd för en tvingande lagstiftning, vare sig i sitt eget eller övriga regeringspartier. Trots att det egentligen är ologiskt att föräldraförsäkringen ska vara »öppen« som nu, när alla andra försäkringar är individuella.

Artikeln bjuder på ovärderlig läsning inför valet i höst, nu har jag fått lite nya perspektiv på varför det blivit som det är. Jag känner mig väldigt osäker på var min röst ska hamna...

Unni Drougge om 00- talet

Det har inte slagit mig förrän nu att vi går in i ett nytt decennium. Att 00 ska bli 10-talet. Unni Drougge ger sitt perspektiv på 00-talet här. Kontroversiellt och rakt men ändå läsvärt och tänkvärt.

Samtidigt slog reflexionen in och jag började fundera på vilket kliv som tagits mellan 1910-talet då en hel del av mina vårdtagare är födda och 2010-talet vi går in i nu. Undrar om någon generation har varit med om en liknade utveckling ? Två världskrig, radio, tv, www, elektricitet, indraget vatten och bilar är några av de saker som dykt upp under dessa 100 år. En utveckling det nu visar sig inte är bra för våra gemensamma resurser.
Vad ska de kommande 1o åren handla om? Klimathot, befolkningsväxt, pandemier och ett allt mer specialiserat och individuellt samhälle? Vad tycker de födda på 1910-talet om den värld de nu står i färd med att lämna ?

Kvotering eller inte

Det finns massor av beundrandsvärda kvinnor som skriver på den här bloggen som har tagit ställning i frågan om kvotering, men jag är så mesig att jag inte kan bestämma mig för om jag tycker att det är bra eller dåligt.

Å ena sidan... å andra sidan...

Jag velar fram och tillbaka baserat på den retorik som lyckats fånga mitt intresse. På SvD läste jag artikel som belyser frågan, där styrelseproffset Monica Caneman faktiskt också är kluven i frågan om kvotering.

Mona rätt val för en feminist?

Igår tog jag upp Mona Sahlins jämställdhetslöften. Idag läser jag på Newsmill Nisha Baseras (chefsredaktör på Dagens Arena) uppmaning till feminister att rösta på Mona i nästa val:

Men det är allra mest utifrån min övertygelse om att Mona Sahlin kommer att driva en annorlunda politik än både Fredrik Reinfeldt och Göran Persson som jag uppmanar feminister att rösta henne: Hon och hennes regering kommer att dela föräldraförsäkringen. Hon och hennes regering kommer att se till att de kvinnor som tvingas jobba deltid får gå upp i heltid om de vill. Hon och hennes regering kommer att se till att det blir fler kvinnor i bolagsstyrelserna.

Argumenten är där, tveklöst skulle Mona Sahlin driva frågor som jag brinner för. Ändå känns det väldigt fjärran att jag skulle lägga på röst på socialdemokraterna, det skulle bli första gången i så fall. Jag hoppas istället att jämställdhetsfrågor blir viktiga inför valet och att även andra partier vill driva dem.

Jämställdhet tema i både Norge och Sveriges valrörelser.

Sara skrev tidigare i dag om Mona Sahlins utspel om kvotering, där hon tydlig har lånat vissa idéer från Norges kvotering av kvinnor i bolagsstyrelser. Samma dag kom Norges svar på Göran Hägglund, Dagfin Höybråten, under den pågående valrörelsen i Norge (Norge går till val till Stortinget i början på september) med förslag om att förlänga föräldraförsäkringen i Norge samt göra den mer flexibel än i dag och att göra det attraktivt att få barn tätt. Ett förslag som tydligen inspirerat av Sveriges generösa föräldraförsäkring.

Det intressanta är för mig att jämställdhet ytterligare är ett tema där vi i Norden kan lära mycket genom att se och lära hos våra grannländer. Och att jämställdhet är ett viktig tema i valrörelserna i båda "mina" länder. För det är ett tema som hör ihop med det mesta andra som diskuteras, vård, omsorg och skola.

Mona lovar könskvotering

Nu lovar Mona könskvotering till större bolagsstyrelser om socialdemokraterna tar makten efter valet:

– Vi kan inte tveka. Reglerna i Aktiebolagslagen måste ändras så minst 40 procent av vartdera könet är representerat i de större bolagens styrelser. Det här har Norge gjort, och kan Norge kan Sverige, sade Mona Sahlin och fick applåder.

Spännande! Jag hoppas på en livlig debatt om jämställdhetsfrågor inför valet- det här verkar vara ett bra startskott! Läs mer här på DN!

Dags att rösta!

Då var det dags att ta sitt medborgerliga ansvar igen och rösta! Jag velade för ovanlighetens skull en hel del inför detta val, kunde inte bestämma mig för om jag skulle välja:

1. Folkpartiet, som jag brukar välja och gillar på ett generellt plan

2. Piratpartiets Mattias Bjärnemalm, sympatiserar med frågorna och är bekant med killen sedan gymnasietiden

3. Feministiskt initiativ, som trots allt slåss för de jämställdhetsfrågor jag brinner för

Tja, det blev det tredje alternativet i slutänden- inte minst efter en artikel i facktidningen Akademikern som alla anslutna till SSR (socionomernas m.fl:s fackförbund) får. Jag kan tyvärr inte länka till den men läs gärna deras temanummer om EU och jämställdheten om ni får tillfälle- hårresande...

Vad röstar ni på? För ni röstar väl?

EU valet

EU valet är mitt första val som svensk medborgare och gjort att jag har försökt sätta mig in i debatten. Vilket jag inte tycker är det enklaste, men nödvändigt. För rösta tänker jag göra, det är inte bara min rättighet men också min plikt tycker jag.

Jag hittade en ganska färgstark och kul tjej som vill in i EU parlamentet. Här kan du läsa om hennes tankar kring personvalskampanjen. Utan att ge mig in på hennes åsikter tycker jag det är roligt att en ung tjej med invandrarbakgrund vill till Bryssel. Det kan behövas lite föryngring och lite fler kvinnor i parlamentet.

Jag lovprisar både Nyamko Sabuni och Sven Hagströmer idag!

Hurra. Visserligen är jag inte först ut men jag måste understryka det härliga i att en så tung näringslivsföreträdare som Sven Hagströmer ryter till om hot om kvotering. Att han FÖRSTÅR! Att han också sett att morötterna uppenbarligen inte räcker till. Att han också anser att det är tjänstefel att bara kvotera in männen, Hagströmer säger i VA’s senaste nummer:
-Eftersom hjärnor är jämnt fördelade mellan män och kvinnor anser jag att det är tjänstefel av ägare, styrelser och ledning. De bryter mot bolagets vinstmaximerande uppgift.”
Word.
Instämmer med Camilla Wagner (samma nummer av samma tidning) att det är så gott att se Nyamko Sabuni våga tänka om, våga vända och se hur viktig kvotering (eller hot om) är.
Heja Sabuni!

Jo, jag kunde inte låta bli. Jag blir så jädra glad att min 11-timmars arbetsdag kommer att skutta förbi på lätta, spralliga ben idag :-)

Hagströmer är min nya idol

Näringslivet tycks ha stora svårigheter att öka jämställdheten i näringslivstoppen. Andelen kvinnor i styrelserna ökar med 1% i år. Finansmannen Sven Hagströmer skräder inte orden i intervjun om kvoteringsfrågan i Veckans Affärer:

"Jag tycker att regeringen skulle hota med att om vi inte uppnått 30 procent om två år och 40 procent om fem år, eller liknande, så blir det lagstiftning. Man får ett beting på sig. Men jag tycker att det är ett sådant totalt nederlag. Det är en sådan skandal att näringslivet inte lyckats bättre självt, trots att vi fått så många chanser. Men jag tror dessvärre att det är hot som gäller. Det är näst sista steget".

Och vidare:

MÅSTE FAMILJ VARA ETT HINDER?
”Jag ska inte hymla med att man tänker till om det kommer en tjej i 30-årsåldern utan barn och ska ha ett toppjobb. Man kan inte undgå tanken att hon snart kommer att skaffa sig inte bara ett barn utan flera. Kvotering av föräldraledigheten och full ersättning oberoende av löneläge kan vara två sätt att angripa problemet".

Sven Hagströmer- jag gillar dig!
Läs hela intervjun här!
VA:s chefredaktör Pontus Schultz håller med här!

Pappor och feminism

Jag brukar läsa Gudrun Schymans blogg, har alltid haft en plats i mitt hjärta för henne även om jag långt ifrån alltid håller med henne. Hennes senaste blogginlägg tänkte jag kanske kunde intressera även er andra utifrån tidigare diskussioner här om föräldraförsäkring med mera; hon skriver om feminism och pappors rätt som föräldrar:

De män som verkligen vill att föräldraskapet ska erkännas som lika mycket värt, oavsett kön, ska ta strid för att föräldraförsäkringen ska individualiseras. Det är på det viset som samhället kan reformera den fördomsfulla inställningen att män inte skulle vara bra och viktiga föräldrar. Individualiserad föräldraförsäkring är sedan länge ett feministiskt krav. Det ni kan lära av oss är att det är klokt att kanalisera sin privata vrede i gemensamt arbete för nödvändiga samhällsreformer. Gå ut och kräv er rätt i stället för att gnälla på feministerna!

Läs hela inlägget här!
Mer om Gudrun Schyman inför EU-valet, i Sydsvenskan här!

Entreprenörskap i lågkonjunkturen

Apropå Johannas inlägg om lågkonjunturen länkar jag här till ett inlägg i New York Times om entreprenörarbete i kristiderna.

Det står att det finns för- och nackdelar med eget företagande och även att det är svårt, inte minst med lånebiten.

Intressant läsning för dem som går i starta-eget-tankar!

Bonusar, kris, forskning och entreprenörskap

Pontus Schulz ryter ifrån i senaste numret av VA, den fysiska tidskriften.

Bonusar och kompenserande löner (istället för bonusar) samt cementerande av bild av ryggdunkningar inom näringslivet, är några av de händelser som upprör honom.
Med rätta, anser jag.
Dessutom menar han att frågan är väldigt stor: att den handlar om näringslivets plats i det nya samhälle som krisen formar. Det handlar om att inte förstöra den välbehövliga debatt vi behöver i samhället om entreprenörskap och skapande av arbeten.

I hear ya!

Låt oss hålla frågan om entreprenörskap vid liv och inte låta den avstanna.

Låt oss också begripa att forskning och entreprenörskap måste gå hand i hand: vad ska forskningen annars syfta till? Forskningen har vi för att ge samhället - och dess medborgare - något tillbaka, för de skattepengar de satsar. Forskning är inte en egen liten värld där akademin styr och råder, forskning är en liten del i ett stort samhälle.

Entreprenörskap har vi för att bygga ett samhälle, skapa arbetstillfällen, alstra intäkter och driva jordklotet framåt. Låt oss hoppas att inga inkompetenta chefer, på någon nivå, i något sammanhang lyckas förta den lusten från de entreprenörer vi har och så väl behöver.