Gästinlägg Jenny: Del 9 - Ruta ett

Så, nu har jag gått hela varvet runt: Två externa jobb och ett internt har jag sökt. Hoppade av det ena externa och ratades av det andra, och nu vet jag att det interna jobbet, en våning från där jag finns nu, inte blir mitt det heller. Och det är okej.

Vad har jag då fått ut av den här karusellen?

• Jag har fått syn på en roll som är ny för mig: konsultrollen lockar, särskilt inom rekrytering, organisation och ledarskap. Har en lunch bokad med en bekant som finns där, det är väl det hetaste spåret just nu.

• Den interna tillsättningen gav mig så mycket bekräftelse man kan få utan att erbjudas jobbet: en kanonbra intervju får jag höra, och att jag kom god tvåa i hård konkurrens. I samtal med högsta chefen blir jag ombedd att för allt i världen sitta i omorganisationsbåten max ett halvår så hoppas han under den tiden kunna erbjuda den roll jag vill ha. Egomat som smakar gott!

• Framför allt blir jag klar över vad jag vill och var skon klämmer i min nuvarande roll. Och får tillfälle att förmedla det till högsta chefen, och senare till min närmaste chef: Jag gör många saker rätt men undrar om jag gör rätt saker. Jag saknar nämligen det brinnande engagemanget för det som faktiskt är mitt huvuduppdrag. Sköter det, visst, men är inte sugen på att grotta ner mig, söker mig istället uppåt/åt sidan till andra saker som väcker min passion. Det känns inte riktigt schysst. Och nu har förändringsbollen satts i rullning i mitt huvud. Ungefär så sade jag, och som alltid känns det härligt att kunna vara ärlig!

Något löfte om ett halvårs trohet gav jag aldrig, men visst kan jag försöka träna tillit och tålamod genom att inte rusa iväg in i armarna på något nytt. Jag utgår inte heller från att drömjobbet kan konstrueras i min befintliga organisation, även om ambitionen kanske finns hos ledningen. Jag vill ju verkligen inte att det ska kännas just konstruerat utan givande och viktigt för mig och för organisationen. I den omorganisation som pågår finns en massa andra aspekter och individer att ta hänsyn till, så jag tar inget för givet.

Tills vidare stannar jag tydligen här, på ruta ett, sittandes i båten eller hur man nu vill uttrycka det. Uppmaningen gräv där du står får bli mitt mantra ett tag framöver. Om det rör på sig inom den närmaste tiden återkommer jag gärna, om inte får jag tacka så mycket för ert ressällskap i denna … loop, från ett nuvarande jobb och tillbaka igen!

Gästinlagg Jenny: Del 8 - Väntans tider

Nej, det blev inget med jobb nummer två heller.

Den här gången är det jag som backar. För mycket läsa in regelverk, för lite grupp-organisation-individ-fokus – och det är ju dit jag vill!

Funderade ett tag på att det kanske kunde vara värt detta, att backa till ett gammalt sätt att arbeta för att nå in i en ny bransch. Men nej, det kändes som när man är ute och handlarkläder utan självkänslan med sig. ”Det kanske inte finns något som passar mig bättre än såhär.”

Aldrig en bra utgångspunkt för beslut. Istället tar jag med mig vetskapen om att de ville ha mig och går vidare.

Nu är enda kvarvarande alternativ tjänsten jag sökt på min nuvarande arbetsplats. Två av fyra tjänster är tillsatta, den jag har sökt och en till återstår. Tillsammans med några funktioner till blir dessa ledningen för organisationen. Beslutet dröjer, ryktena börjar röra sig.

Ett gör gällande att det måste in en kvinna bland alla män (och jag är enda kvinnliga sökande). Ett annat att tillsättningsgruppen är oenig. Ett tredje att beslutet dröjer för att vissa, som står kvalifikationsmässigt först i kön, måste erbjudas andra roller för att fältet ska öppna sig för… mig, antyder vissa kolleger med menande, uppmuntrande blickar. Och jag undrar vad jag tycker.

Nu handlar det inte om någon fri shopping längre utan om att välja mellan två alternativ: stanna kvar på den tjänst jag har, som blivit så märkligt trång nu när jag börjat överväga andra alternativ, eller ta det som bjuds i form av den andra interna tjänsten – om den nu alls bjuds mig. Gör den det så är det ett beslut som kan vara kontroversiellt för vissa, men det bekymrar mig inte särskilt mycket just nu.

Jag vet precis vilka villkor jag ställer för att tacka ja, så i så fall får vi se om arbetsgivaren ställer andra och om vi i så fall kan jämka ihop oss. Det som inte finns för det här jobbet är den stora, glödande passionen. Den inre kompassen säger förvånande nog att den här riktningen ändå kan vara den rätta. Förs jag dit är det dit jag ska, jobbet väljer mig istället för tvärtom.

Får jag däremot inte det här jobbet så börjar stigsökandet på nytt, mer förutsättningslöst.

Tips om Årets Affärskreatör 2011

Det kom ett mail och vi är inte sena att tipsa våra läsare om spännande utmaningar.

"Årets Affärskreatör 2011 är en utmaning för unga entreprenörer med innovativa idéer och en bevisad känsla för entreprenörskap. Genom att anta utmaningen och skicka in en ansökan där idéer och sjösatta projekt beskrivs, har man chansen att bli tilldelad utmärkelsen Årets Affärskreatör 2011.

Utmärkelsen innebär förutom äran, att Årets Affärskreatör kvalificerar för en studieplats vid någon av Handelshögskolans kandidatprogram. Normalt sett har de ansökande till Kandidatprogrammen ett snittbetyg på 19,8 i slutbetyg. Nu vägs även tidigare erfarenheter in och betygskravet är därför sänkt till 18,0.

Efter att Handelshögskolan i Stockholm gjort ett urval av kandidater utifrån deras formella meriter, bedöms bidragen av en jury bestående av framstående profiler från näringslivet som tidigare studerat vid Handelshögskolan i Stockholm. Bland annat kommer Michael Storåker - Vd för Bukowskis, Günther Mårder - Vd för Aktiespararna och Christer Gardell - Managing Partner på Cevian Capital att sitta med i juryn.

På http://utmaning.hhs.se/ hittar du mer information om tävlingen och ansökan."

Utbildning i presentationsteknik

Förra veckan var jag på en tvådagarskurs i presentationsteknik, på Mindset.

Den var mycket givande och gav mig verkligen en hel del att tänka på inför framträdanden i framtiden. Jag blev också väldigt (smärtsamt) medveten om hur mycket jag förlitar mig på att den PowerPointpresentation jag visar i min bakgrund ska ta fokus bort från mig själv.

Jag tycker inte att det är obehagligt att hålla presentationer, har gjort det så många gånger nu. Men, på den här kursen tvingades vi stå ensamma utan hjälpmedel och jag märkte att jag står mig slätt utan mina slides. En viktig lärdom var det verkligen.

En annan sak jag tar med mig är att 80 procent av framträdandet handlar om attityd, första intryck, hur man säger saker och ting och de icke verbala signalerna. Bara 20 procent handlar om det man faktiskt säger.

Jag kommer framöver att tänka betydligt mer "hur" jag ska presentera, istället för "vad" som jag i princip alltid tidigare haft som huvudfokus. Får man till inledningen är betydligt mer än hälften vunnet, det ska jag verkligen lägga på minnet.

Om du har ett jobb där du håller presentationer eller är ute och säljer, be om en kurs i presentationsteknik på Mindset på nästa utvecklingssamtal!

Och nej, jag har inte fått kursen gratis mot att jag bloggar om det... ;-)

Reflektion

Nu har hösten dragit igång, och som alltid är det som att året börjar nu. Allt ska fixas, ordnas, förberedas och levereras inför årsskiftet och hjulen snurrar fortare och fortare.

Jag försöker hålla ett öga på mig själv så att jag inte fastnar i stresshjulet igen, och vill föregå med gott exempel för mina medarbetare även i ämnet livsbalans. Det är särskilt viktigt eftersom jag vet med mig hur lätt det är att börja jobba både kvällar och helger. Ibland kanske det krävs, men det viktiga för mig är att inte göra det till en vana igen. Några frågor jag ställer till mig själv är:

• Varför ska detta göras?
• Kan det göras "smartare" - dvs enklare, snabbare, mer effektivt, på ett standardiserat sätt?
• Måste detta göras idag? Eller är det bara jag som fått för mig att det "ska" bli färdigt?
• Och kanske allra viktigast: Hur kan jag/mitt team hantera det arbete som ska göras på ordinarie arbetstid?

Sådan reflektion kräver kanske lite tid, men jag är säker på att det betalar sig. Arbetet blir mer effektivt och stressnivåerna sjunker - och engagemanget ökar.

Men jag tror man behöver påminna varandra om att ta det där steget tillbaka och reflektera.

Särskilt när hjulen rullar som tokigast och vintermörkret faller.

Gästinlägg Jenny: Del 7 - Upp igen!

Om jag hade diktat ihop den här historien kunde jag inte ha lagt saker i en mer dramaturgiskt lämplig ordning. Drömjobbet gick ju upp i rök häromveckan. Sedan dess har jag intervjuats för den interna tjänsten, som känns lite som ett resonemangsparti. Samtidigt triggas jag av att vara underdog i startfältet, en ettrig sådan som nafsar mina äldre och mer erfarna konkurrenter(/kolleger) i hasorna. Hade jättekul på intervjun och snart kommer beskedet.

Åker iväg på helgaktivitet som hjälper mig att samla tankarna, fokusera och känna mig otroligt… i min fulla kraft. ”Come what may” står det skrivet under ögonlocken vid ett tillfälle, och jag tänker att jag kanske skulle kunna ta mig an det interna jobbet – om jag nu får det – utan känsla av cellskräck eller otålighet.

Jag kunde lära mig en del av det: tålamod, distans mellan mig och mitt uppdrag, och så en hel massa yrkeskunnande förstås. I mig känner jag tydligt att den lätta vägen är att inte få det, och därmed få stöd för att söka mig vidare, bort från den här organisationen. Men är det den lätta vägen jag ska gå?

Då ringer externa jobb nummer två som jag totalt räknat ut eftersom inget hörts på så länge. Jag beskriver läget med den interna tjänsten som jag inte kan hålla på halster särskilt länge om jag blir erbjuden den. Intervju bokas om ett par dagar. Det här händer när jag är på övernattningsmöte med jobbet.

På kvällen, efter några öl, berättar min förre chef, som jag konkurrerar med om den interna tjänsten, att han på sin intervju fått frågan om ett riktigt bra beslut han fattat – och svarat att ett av hans absolut bästa beslut var att anställa mig. Jag tänker: du vet inte vad du pratar om. Detta är helt galet, som att åka torktumlare!

Jag är nyttigt vidbränd av förra intervjun, där jag drabbades av kanske överdriven öppenhjärtighet och tog upp min önskan om att jobba deltid redan vid första dejten. Hade jag kunnat snärja dem mer och sedan spela in det kortet? Näe, det tror jag väl egentligen inte.

Hur gör jag den här gången då? I en organisation som utifrån mina fördomar är ännu mer kostym och karriär? Blåser på, tror jag, inte med mistluren men ärligt. Jag vill ju ändå inte hamna i en organisation där jag sedan inte passar in. Och tänk om de skulle vilja ha mig precis som jag är, och jag dem!

Malin Kling...

...det är en tjej jag verkligen beundrar.

Vem är det undrar säkert de flesta av er. Malin är chefredaktör på Faktum som är "de hemlösas tidning" i Göteborg.
Hon skriver underbara träffsäkra ledare och har en förmåga att våga sticka ut näsan.

I varje nummer svarar hon lagom (enligt mig åtminstone) tyket och samtidigt trevligt på kommentarer från de klagande köparna. Tidningen har jätteintressanta och undersökande artiklar och har bland annat medverkat till att Västkustfamiljen fått på sig 4 extra kontroller och sedan varit tvungna att stänga då Socialstyrelsen har dragit in deras tillstånd. De har publicerat namn på tjänstemän på socialtjänsten som har tagit konstiga beslut och skriver intressanta och genomarbetade artiklar om ett Sverige som de flesta av oss inte ens vet att det finns.

I mina ögon är hon en tjej att ha som förebild, för är det något som vi tjejer har kvar att jobba på (generellt) så är det att våga vara obekväma och stå upp för det vi tror på.

Inspirerande blogg

Jag har precis hittat till den här bloggaren och blev verkligen imponerad.
Hon som skriver/illustrerar är bara 22 år och det fick mig att tänka på hur jag själv var i samma ålder... Inte i närheten av att kunna fånga och beskriva livet på det här sättet i alla fall.
Hon heter Isabelle Söder, kom ihåg var ni läste det först ;-)

Bloggundersökningen

Före sommaren hade vi en undersökning av vad ni läsare tycker om NetWorking och vad ni skulle vilja se mer av i framtiden. Jag tänkte ge er en liten sammanfattning av vad som kom fram i svaren så att ni också får ta del av dem.

• 96 procent av de som svarade på enkäten var kvinnor.
  Föga förvånande med tanke på bloggens tema :-)
  
  
• Medelåldern på alla svarande var 35 år. Den yngsta var 22 år och den äldsta 58 år.
  Vi är jätteglada att se att även läsare som är yngre och äldre än vad vi själva är kan hitta någonting intressant på NetWorking. Kul!
  
  
• Svarande som säger att de bor i Stockholm med omnejd var i klar majoritet med 42 procent av svaren. På andra plats kom svaret Mellanstor stad (61 000-200 000 inv) med en svarsandel på 22 procent.
  Det här resultatet är kanske inte så konstigt eftersom Stockholmsregionen är störst i Sverige, men jag skulle nog ha velat se fler läsare från de två andra storstadsregionerna också. Vi får bli bättre på att kommunicera mer lokalt helt enkelt.
  
  
• Hälften av alla respondenter säger att de kollar in på bloggen någon/några gånger i veckan. Ungefär 30 procent anger att de kollar varje dag.
  Det här var faktiskt väldigt trevlig läsning eftersom vi ibland blir lite stressade över att inläggen kommer för sällan. Men om hälften av er kollar in lite då och då så märker ni inte att vi inte uppdaterat en dag.
  
  
• På frågan om vi ska bredda konceptet NetWorking även till andra plattformar som IRL, Facebook, LinkedIn eller något annat, verkade svaren luta positivt till detta förslag.
  Helst skulle de som svarat vilja se att vi skapade en grupp/sida på Facebook och hade nätverksträffar.
  Vi skribenter har inte tagit ställning till detta ännu, annat än att vi är säkra på att vi vill träffa läsarna IRL på våra respektive boendeorter (Stockholm, Göteborg, Malmö) till en början. När det gäller andra plattformar får vi se vad som händer i framtiden.
  
  
• De öppna frågorna som gällde vad ni tycker om bloggen, vad vi kan förbättra och vad ni vill läsa mer om har vi haft mycket stor nytta av. Vi är väldigt tacksamma för er feedback och vi tar till oss det ni säger.
  
  

Nunstedt har minsann gjort det igen

Så har tidningen Yourlife äntligen landat i min brevlåda. Välmatad och inbjudande är min första tanke när jag ser omslaget med Carina Berg och det visar sig vara en korrekt reflektion. Här finns mycket att läsa och trots att jag börjar med en sedvanlig genombläddring dyker jag snabbt ner i de längre texterna. För även om den här tidningen har så kallade plocksidor om prylar och mat- och modereportage, som kvinnomagasin brukar ha, är det de långa, välskrivna artiklarna som dominerar och visar vägen. Här finns flera intervjuer med spännande personer och artiklar om bland annat politik, psykologi, böcker och jobb.

Det är som om "Amelia" har parat sig med "The New Yorker" och "Time Magazine" ungefär. Fast snyggare.

"Undrar om Birgitta Ohlsson är med i nästa nummer", tänker jag. Det skulle vara klockrent i den här tidningen. Sen vänder jag blad och vips...där är en intervju med Birgitta Ohlsson om böcker.

En trevlig bonus är att Yourlife dessutom är pendlarvänlig - den går ner alldeles utmärkt i jobbväskan eftersom formatet är något mindre än vanliga magasin. Hurra!

Nu ska jag fortsätta att läsa

It is your life!

I dag hoppas jag att det första numret av Yourlife, som jag har skrivit om ligger i min brevlåda. Jag har nämligen lagt in en prenumeration, som den tidningsnörd jag är.

Chefredaktör Carina Nunstedt skriver på Newsmill om varför hon tycker att Yourlife behövs. Hon menar att det är dags att bejaka den nya flerdimensionella kvinnan som både vill läsa om politik, företagsamhet, barn och nya kläder. Som inte vill placeras i ett fack och har tröttnat på att bara visa upp en perfekt yta.

"Jag drivs av att göra tidningar och skapa mötesplatser med kontraster - både ämnes- och åldersöverskridande. Högt och lågt, yta och djup. Insikt och utblick. Mer slow fix än quick fix. Inga platta magar på fyra veckor.Kvinnor blir allt för ofta placerade i tidningsfack, som om vi vore endimensionella varelser, som bara orkar läsa korta texter och drömma om en ny soffa", säger Carina Nunstedt.

Hurra, säger jag som precis som Carinas tilltänkta målgrupp är lika intresserad av att gå på djupet som att ägna mig åt yta. Omväxling förnöjer och jag behöver båda delarna.

Åh, nu håller jag tummarna att Yourlife är så bra som den verkar vara. Återkommer med en rapport så fort att jag läst tidningen.

Parhäst? Parhäst!

För en tid sedan skrev jag om fenomenet "parhäst" och att jag hade en person i åtanke som jag tänkte fråga om vi skulle köra lite parhästeri ihop. Nu blev det så att jag flyttade på mig (och så även hon) så det hann aldrig bli aktuellt.

Nu har jag fått en ännu bättre parhäst, på så vis att det ganska snart efter att jag började på min enhet, kom en ny chef också på vår "systerenhet". Vi två bestämde redan vid vårt första möte att vi ska samarbeta och finna goda synergier. I går hade vi vårt andra möte och det känns kanon!

Vi har redan skapat strukturer för samarbete och vi funkar alla tiders ihop: det här blir en "killing combo" i vår organisation.

Jag kan inte bärga mig förrän vi på riktigt får sätta tänderna i allt som ska utvecklas här: här ska vandras vägen framåt!

Rekommenderas, således!

Mikropauser

Jag har kommit på att jag tar mikropauser i arbetsdagen och det kickar igång min hjärna på ett väldigt förtjänstfullt sätt!

Jag avbryter, ganska plötsligt, något jag är mitt uppe i om jag känner mig seg och trög i huvudet och så tittar jag på något foto som tilltalar mig.
Det kan vara på en älskad familjemedlem, en handfull foton från sommaren som gick eller ett snabbsurf till ett planerat semestermål (det kan även vara en bild av Daniel Craig, mind you, eller Will Smith!).
Det hela tar möjligtvis en minut och sedan känner jag mig frånkopplad och redo att återgå.

Jag skulle tippa att jag gör sådana mikropauser tre gånger om dagen och dessa tre minuter det alltså tar gör mig definitivt mer effektiv och kreativ resten av dagen.

Vad har ni, kära läsare, för tips som gör en piggare, mer kreativ eller effektiv?

Camilla Wagner: more power to you!

Jag blev riktigt ledsen i ögat när jag surfade in hos Camilla Wagner (som jag gissar just nu har en välbehövlig vila och semester) och såg att hon inte bara fått utstå massor av påhopp på sina inlägg, utan att en hel del av dessa kom från egna kollegor. Det hade spårningar av IP-nummer visat.

Kan bara föreställa mig känslan - smakar riktigt illa i munnen.

Ett STORT: "More power to you!" till dig, Camilla.

Dina texter berör oss på NW och jag, personligen, blir peppad och ilsken och engagerad gång efter annan av det du skriver. Hoppas verkligen att du inte låter dig nedslås.

Detta får mig att ännu en gång inse det motstånd som finns, vilket kickar igång min kämpaglöd ytterligare och får mig att vässa argumenten och sticka ut hakan ännu längre.

Du har rätt: troll spricker i solen!

Heja Camilla Wagner, kvinnor som du behövs så väl.
Det är verkligen tydligt när man ser dessa mönster.

Semesterlängtan

Nu har sommarn äntligen kommit. Solen skiner och det är riktigt varmt ute.
Jag jobbar nästa vecka också innan det är dags för semester. En del kollegor har redan gått och det märks att många längtar efter ledighet. Samtidigt är det också en hel del arbetsuppgifter som måste bli färdiga innan alla försvinner iväg på semester, så det gäller att få gjort allt som ska göras.
Men det är svårt att hålla motivationen uppe. Allra helst vill jag gå ut och njuta i solskenet i stället, man vet ju inte hur länge sommarn varar detta året.
Klarar ni andra att hålla ångan uppe så här de sista dagarna innan semestern?

Nätverkande gav bra coach-grupp!

Jag har tidigare skrivit om att inspireras av andra ledare.

Nu har jag fortsatt på den inslagna väg jag tog den gången och haft ett första ytterst viktigt och bra möte med de två coaching-kollegorna jag nätverkade med den gången. Vi träffades i går och satt en lång stund och diskuterade verksamhetsfrågor och angreppssätt och kunde alla både ge och ta emot mycket goda råd och tips.
Det var precis så oerhört nyttigt och stimulerande som jag förväntat mig.

Vad man kör igång hjärnan på goda vis när man får input av andra! Kanske särskilt när man får det av andra än de man vanligen träffar?

Två av oss tre i denna lilla grupp bestämde att vi skulle använda varandra ytterligare lite oftare för idé-bollning, då vi båda är väldigt nya i den här organisationen och vi båda är i samma organisation, om än i vitt skilda delar.
Så ur det första nätverkandet uppstod ytterligare ett nätverkande!

Det är nog viktigt att ha ett ”skyddsnät” i att veta att andra arbetar med liknande frågor och har liknande erfarenheter, tror jag, och om inte annat så kunde vi skratta befriande åt varandras och våra egna tillkortakommanden!

(bilden är tagen med annan arbetsgrupp från förra veckan, har alltså inte med texten här att göra!)

Ur en konferens kan alltså mycket produktivt födas på både det ena och det andra sättet.
Jag kastar ut frågan: vilka tips på ”tvär”grupper att samarbeta i, har ni?

After Work med NetWorking i Stockholm

Nu på torsdag, den 17:e juni, tänkte vi samlas på en restaurang i Stockholm efter jobbet.
För första gången bjuder vi in alla våra läsare också och hoppas på stor uppslutning.

Vi börjar med Stockholm men hoppas kunna göra samma sak
i Göteborg och Malmö under hösten.

Det blir garanterat snack om allt från jobbet till livet i största allmänhet och vi startar klockan 18:30 någonstans i innerstan.

Maila oss på networkingblogg Snabel-A gmail.com för exakt adress.
Vi kollar mailen hela torsdag också om någon sent tillkommen vill följa med.

Varmt välkomna allihopa!

Sommarpratare att "inte missa"!

Jag fick, av snäll medarbetare, en utskriven lista på sommarens sommarpratare och kunde genast ringa in tre som jag inte tänker missa, vad gäller de ämnen vi avhandlar här i bloggen:

5 juli: hjältinnan och inspiratören: Anna Carrfors Bråkenhielm

6 juli: Nicklas Lundblad, samhällspolitisk rådgivare, Google

24 juli: Percy Barnevik

Dem ska jag försöka passa och annars går det ju alldeles utmärkt att lyssna i efterhand!

Vilka vill du tipsa mig om? Det lär finnas fler guldkorn i den digra listan...

Hur talar vi män och kvinnor om oss själva?

Jag läste med stor förtjusning intervjun med Günter Mårder i senaste numret av ”Passion for business” (Günter bloggar här).
Det är väldigt roligt att se en så ung och driven VD som lyckas ta sig fram, för även när det gäller ålder tror jag det finns glastak!

Günter talade om en könsskillnad jag också tror finns: nämligen att män är otroligt mycket duktigare/modigare/förslagna på att tala om sig själva (generellt sett), än vad kvinnor är. Günter sa att han anser att man kan ta vad en man påstår sig vara och dela med med hälften och vad en kvinna säger sig vara kan man dubblera för att komma nära hur verkligheten ser ut.
Naturligtvis gäller inte det alla män eller alla kvinnor men jag tycker mig känna igen mönstret från mitt eget yrkesliv.

Jag själv har gått från att vara modest och anspråkslös till att med tydliga ordalag kunna peka ut vilka mina styrkor är och vilken potential jag har. Jag tror man ”vänjer” sig vid den semantiken och jag finner mig med jämna mellanrum framhålla min styrkor även vid andra tillfällen än vid anställningsintervjuer!
Senast förra veckan framhöll jag min förmåga att bekräfta, som en av mina största tillgångar som ledare, i ett samtal med en ledare i en annan bransch. Jag tänkte inte på det när jag sa det men när jag läste Günters ord insåg jag att det kanske är ovanligare att kvinnor talar om sig själva på det viset?

Ligg inte lågt med era meriter och kvaliteter, vill jag utropa! Det finns ingen anledning att lägga tand för tunga när det kommer till det och varför i hela friden skulle det vara negativt att ha koll på vad man är bra på?

På rätt kurs

Den här veckan har jag varit på kurs. En jätterolig kurs och förutom ny kunskap tar jag med mig en massa inspiration hem. Att komma bort från jobbet en vecka innebär också miljöombyte och brist på prestationskrav. Jag har kollat mailen hemifrån några gånger men förutom det bara njutit av en veckas frånvaro. Dessutom fick jag lära känna en massa nya trevliga människor

Om någon är nyfiken på vilken kurs det var så kommer en ledtråd här :-)


@fields = /^.*?, (.*?), ,/mg;

Trevlig helg!!