Dagisracet

Den här veckan har inneburit VAB för vår familj. Med två förkylda barn hemma märker man att barn behöver dagis. Då har jag ändå två barn som leker mycket bra tillsammans och är nära i ålder. Men de har kommit i den åldern att de också behöver dagis, båda 5-åringen och 4-åringen.
Första dagen är mysig, man tycker det är lyxigt att vara hemma mitt i veckan, och barnen tycker det är kul att vara hemma och leka och pyssla. Andra dagen går också ganska bra men efterhand märker man behovet av att träffa kompisar och göra annat än att umgås med mamma/pappa och syskon. Jag fick barn för att vilja umgås med dem men det är inte alltid de vill umgås med mig, det är den normala processen av att bli självständiga.

Jag började tänka på detta då jag läste detta debatinlägg om hetsen att hämta på dagis tidigast. Jag har också funderat på hur man får ihop det med korta dagar, långa lov och ledigt klämdagar. Mina barn har ibland varit bland de få eller tom själv på dagis på klämdagar. Jag jobbar kommunalt och i en verksamhet som inte kan stänga sådana dagar, på min arbetsplats är vi också flera småbarnsföräldrar så alla kan inte vara lediga alla klämdagar. Min man är en egenföretagare, en av dessa alla politiker älskar då de skapar jobb i Sverige, och kan heller inte alltid ta ledig på klämdagar.
Det roliga är att barnen tycker om dessa dagar med få kompisar på dagis, för då får de mycket extra från sina fröknar. Och fröknarna (ursäkta pedagogerna) tycker om dessa dagar då de kan ägna få barn sin uppmärksamhet.

Nu ska min son börja skolan till hösten och jag undrar om det är samma hets på fritids ?

Förmåga att vila

Efter allt snack om att jobba mycket (något jag gärna gör) tänkte jag nu balansera upp det med att påpeka vikten av återhämtning.

Nu menar jag inte den typen av återhämtning vi alla har och så väl behöver, nämligen semester och helger, utan jag menar mental frånkoppling.
Konsten att koppla bort arbetet när man de facto är ledig, är för mig oersättlig. På vägen hem från jobbet arbetar jag ogärna, utan lyssnar på musik eller sover. På kvällarna arbetar jag endast undantagsvis, utan ser helst film, Facebookar och kanske unnar mig ett glas vin till det.

Pauser under arbetsdagen är lika viktiga: att några minuter helt koppla bort och lägga sina tankar på eget valt område – ahh, undergörande!

Härom dagen arbetade jag en intensiv 16-timmarsdag och före den hade de flesta dagarna varit liknande i omfång, då jag arbetade hårt med att sätta ihop en unConference.
Som grädde på moset drog jag på en dunderförkylning med huvudvärk och lock för öronen, plus ett årsmöte i den förening jag var ordförande (avgick på mötet) så dygnen de veckorna bjöd inte mycket tid för frånkoppling. Inte heller bjöd de tid för vila eller möjlighet att tillfriskna.

När jag i det fallet inte hann gå till ställets vilorum för några minuters vila (nej, det fanns faktiskt inte ett sådant utrymme i tiden) la jag mig helt enkelt ned på en matta på golvet vid några tillfällen. Medan någon gick för att hämta en mygga, låg jag där. Medan någon hämtade ”de där papperen”, låg jag där och blundade några sekunder. Medan jag tyst för mig själv gick igenom det jag skulle säga den sista timman, låg jag och gjorde det där!
Det var ingen total avkoppling, men en mikropaus för hjärnan och den gjorde sitt till att jag i alla fall mäktade med att ta mig igenom den där dagen.

Så, alla: glöm inte vila, koppla av och ifrån!
(har ni några bra tips?)

Här ligger jag och vilar/jobbar. Kollegan Paul fotade mig med min iPhone!

Unni Drougge om 00- talet

Det har inte slagit mig förrän nu att vi går in i ett nytt decennium. Att 00 ska bli 10-talet. Unni Drougge ger sitt perspektiv på 00-talet här. Kontroversiellt och rakt men ändå läsvärt och tänkvärt.

Samtidigt slog reflexionen in och jag började fundera på vilket kliv som tagits mellan 1910-talet då en hel del av mina vårdtagare är födda och 2010-talet vi går in i nu. Undrar om någon generation har varit med om en liknade utveckling ? Två världskrig, radio, tv, www, elektricitet, indraget vatten och bilar är några av de saker som dykt upp under dessa 100 år. En utveckling det nu visar sig inte är bra för våra gemensamma resurser.
Vad ska de kommande 1o åren handla om? Klimathot, befolkningsväxt, pandemier och ett allt mer specialiserat och individuellt samhälle? Vad tycker de födda på 1910-talet om den värld de nu står i färd med att lämna ?

Instämmer i hyllningen

Läser Jenny Östergrens krönika i dag om hur mor- och farföräldrarna får världen att gå runt. Och jag instämmer i hyllningskören, för jag vet att inte alla har det lika bra som min familj har, med engagerade och kärleksfulla far- och morföräldrar runt oss. Jag är så tacksam att mina barn (och jag och maken) får den gåva som det är att ha dessa underbara människor kring oss. Som hämtar på dagis, lagar mat, städar och intresserat lyssnar på vårt tjat om barnen.
Utan er ville vardagen vara lite svårare att få ihop.