Persona non grata (om man inte håller sig till McDonalds)?

Nyligen behövde jag nytt pass och vi åkte därför hem till Sverige sa att jag kunde göra min passansökan. For att det skulle bli lite semester också valde vi att göra ett city break av det hela och åkte därför till Stockholm.
Inför resan så frågade jag mina kära vänner här i nätverket vad vi kunde hitta på på dagarna och vart min man, jag och vår väldigt aktiva 2.5-åring kunde äta middag de tre kvällarna vi hade i Stockholm. Vi fick manga bra förslag på aktiviteter, men när det gällde restaurangförslag till middagen var svaren var svävande……..

”Nja, alltså vi har ju barn sa vi äter inte middag ute”, “X, Y, Z har väldigt bra lunch men har aldrig ätit middag där eftersom vi har barn” osv.

Jag höll på att trilla av stolen. Här är det något som inte stämmer. De flesta av oss har krävande jobb, småbarn och renoveringar. Inte skulle jag tro att alla familjerna hinner hem varje dag och har middagen på bordet.

Vi äter middag ute ca 1 gång i veckan. Annars får vi inte ihop det med ovanstående kombination av jobb, barn och renovering. Det ar också väldigt skönt att inte behöva oroa sig för maten en dag efter en stressig vecka.
Vi har valt att försöka undvika McDonalds och Burger King. Här i UK finns det dock ett antal kedjerestauranger som riktat in sig specielt på barnfamiljer. Oftast ligger de i anslutning till köpcentrum, bygghandelscentrum eller bio.

“Frankie & Bennie's” ar en typiskt sådan som vi hamnat på ett par gånger. Maten är ingen direkt kulinarisk upplevelse men det är ingen snabbmat heller. Alla barn får en ballong (fastbunden i barnstolen om de är för små for att hålla själva) och en påse med kritor etc. Dar finns en hyfsat billig barnmeny och en ganska stor vuxenmeny. Inte ett ställe jag valt innan vi fick barn men just nu passar det oss bra.

Så… hur gör ni hemma i Sverige runt 17 – 18-tiden när ni står utanför bygghandeln och vet att om mat inte serveras inom en halvtimme bryter familjens mindre medlemmar ihop? Får det bli Max eller McDonalds då?

Every cloud has a silver lining

Efter det att jag fått barn har jag dragit ner rejält på resandet. Nu blir det väldigt sällan. Dock så är det ju nödvändigt ibland.

Även om jag har bott i UK I 9 år nu så kan jag inte hjälpa att fortfarande bli lite barnsligt förtjust och få lite semesterkänsla när man en rå höstkväll kör in på parkeringen till ett “Country Manor” eller mysigt B&B.
Tea making facilities är standard och det ar skönt att krypa upp med en kopp te eller gå ner I baren/puben och ta ett glas vin eller en öl efter en lång dag

Förra veckan så hade jag turen att bo här:

Bra att veta inför affärsresan eller jobbet i UK; Del 3

Och här kommer till sist tredje delen till “Bra att veta inför affärsresan eller jobbet i UK”

Arbetsveckan:
Arbetsveckan ligger oftast någonstans mellan 35-37h.

Semester:
Vanligtvis har vi 25 dagar plus 8 röda dagar. På mitt företag får vi ta max 3 veckor i rad. Men i verkligheten så blir det så att folk sällan tar mer än två veckor i taget.

Lunch och fika:
Lunch är mellan ½ -1h. På mitt företag är den 30 minuter och ska helst intas mellan kl 12 och 12.30. Många kontor har inte personalutrymmen och det är därför jättevanligt att äta vid sitt skrivbord. Detta i sin tur har lett till “macka och chips”-kulturen.

Även om mikrougnar finns så fungerar matlåda inte riktigt då det luktar restaurang i hela kontoret efteråt. Det är också alltid någon som kommenterar de som kommer med matlådor. Såsom “Här luktar det mat” eller “Det stinker”. Jag fick klagomål på min räksallad för några månader sedan. "DET LUKTAR FISK!”. Så jag kör på kycklingsallad just nu.

Fikaraster har vi inte...

Bra att veta inför affärsresan eller jobbet i UK, Del 2

Här kommer då andra delen i “Bra att veta inför affärsresan eller jobbet i UK”

Planering:
Planering, genomtänkta lösningar och modeller som är förankrade i organisationen känns det som att svenskarna är mycket bättre på. Deadlines möts sällan. Det är dock “OK” att missa deadlines så länge man gjort sitt bästa eller man lagt ner mycket tid.

Flexibilitet:
Varierar väldigt mellan företag men är generellt sett sämre än i Sverige. Få företag har flex-tid. Jag jobbar i en medelstor organisation, ca 4000 anställda. Jag är den enda som har lov att “ge och ta” lite på tiden mellan dagarna. Alla andra måste jobba sin fulla dag oberoende av hur många timmar de jobbat dagen innan.

Föräldrapenning:
Lagligt minimum är 6 veckor med 90% av lönen följt av statlig mammapenning på ca £120/v fram till det att barnet ar 9 månader. Ledig får man vara i totalt ett år.
Mitt företag väljer att betala minimumersättningen, vilket är ovanligt för ett företag i den storleken. Det varierar väldigt mellan företag. Några betalar så bra som 6 månader med 100% i lön följt av 6 månader med 50%. Har man hög lön så är det en bra ersättning tom med svenska mått mätt.

Bra att veta inför affärsresan eller jobbet i UK

Då jag är permanent boende i Storbritannien tänkte jag att jag kanske kunde skriva lite om några skillnader våra länder emellan som kanske kan vara bra att veta om man ska hit på affärsresa eller funderar på att jobba här. Det blev en del text så det får bli en liten följetong på några delar.

Klädsel:
Vi klär oss ganska formellt på jobbet. Jag är ingenjör och förväntas att ha blus och kostymbyxor till “vardags” och full kostym vid kundmöten och presentationer. Killarna har skjorta och slips. Från mellanchef och upp så är det kostym varje dag som gäller.
För “work nights out” är det tvärt om mot hemma. De flesta går i jeans och T-shirt (förutom på julfesten då många tjejer är väldigt uppklädda!)

Möten:
Möten startar sällan i tid. De första deltagarna dyker upp någon minut innan det är dags att börja med eftersläntrarna som kommer 5-10 minuter sent (om dom kommer alls. Ofta far man ringa och jaga folk). Det är också vanligt att flytta eller ställa in möten med kort varsel.

Artighet:
Håll upp dörren! Det är jätteviktigt!
Britterna är väldigt öppna och förstående för olika kulturer men en sak som retar dem har jag märkt är folk som inte håller upp dörren för andra. Går man igenom en dörr så kollar man om någon annan också är på väg åt samma håll och i så fall väntar man med dörren i handens grepp tills dom är framme. Att släppa dörren framför näsan på någon är höjden av ohyfs.

Vem är du - vem är jag?

Det händer spännande saker i bloggen framöver. Ni kommer att få bekanta er lite mer med oss skribenter är det tänkt. Uppdraget har lytt - gör en intervju med en av de andra och publicera på bloggen.

Håll utkik, för nu smäller det!

Hurra (igen) för oss!!

100.000 sidvisningar är väl värt att ge ett glatt utrop: HURRA!

Vi som skriver har så roligt, ni som kommenterar är så härliga och det är kul att bloggen fått "ett eget liv" utanför oss, var och en, som skriver.

Hurra för 100.000 således :-)

I veckan hade lillen sin första influensa. Så det var en ynklig lite gosse vi hade här hemma.

Här såg jag min chans att dämpa det dåliga samvetet efter hans många, långa, dagar på dagis! Nu minsann skulle jag vara den bästa sjuk-mamman som fanns. Dagarna hemma fick förhandlas fram genom semester, inarbetade dagar och lite helgjobb framöver (vi bor i UK och har inte VAB).

På bästa sätt pysslades gossebarnet på 20 månader om. Varma bad och duschar for att få nästäppan att släppa. Jag bar och bar, vi tittade en förfärlig massa på TV sittandes under filten och han fick äta och sova som han ville. Här fanns inga regler – barnet mådde ju dåligt!

Jag ska erkänna att det var faktiskt jättemysigt att få rå om honom ordentligt.

Men nu har influensan börjat lätta och ur dimmorna kom min nya son......Kommendanten!

Kommandanten går inte utan kräver att bli buren till sin destination. Med handen vidlyftigt pekande visar han vägen. Missnöjet låter inte vänta på sig om man går i fel riktning eller för långsamt. Kommendanten äter heller inte vanlig mat, speciellt inte vid köksbordet. Istället vill han ha russin, youghurt, banan eller kakor och enbart framför TV'n.

Somnar gör han inte själv längre utan det ska antingen rullas fram och tillbaka i vagnen (som för en 3-månaders bebis) eller så ska man bli kliad på ryggen tills man somnar. Slutar vagnen rulla tittar ett surt bebis-ansikte ut runt suffletten och undrar vart man blivit av.

Alla sidosteg från Kommendantens planer besvaras med ljudligt (!) missnöje.

Om han inte underhålls börjar en skadeturnee på nedervåningen där all pappersåtervinning slängs på golvet, allt på soffbordet sopas ner och böcker töms ur hyllan.

Idag var det slut på husarresten och dags för dagis och jobb igen. Det såg vi nog båda fram emot!

NetWorking fyller 1 år!

För lite drygt ett år sedan var det en av oss som kläckte den smarta idén att vi skulle driva en blogg tillsammans. Ingen av oss hade egentligen tid, men trots det så har vi nu producerat över 900 inlägg, haft 98000 besökare, haft en stor liveträff och flera små, haft intensiva chatmöten genom Skype, och även pratat som vanligt såklart genom långa trådar med tusentals inlägg om allt från jobbyten, smink och inredning till julklappar och barnsjukdomar.

Idag, när bloggen fyller ett år, har vi 40 följare på google friend connect och 22 på bloglovin och dessutom en skara trogna kommentatorer som vi uppskattar oerhört!

Vi vill tacka alla läsare som hittat hit, och vi hoppas fortsätta med samma energi i minst ett år till!

Kärlek på jobbet....?

Nu när debatterna går heta här i bloggen så jag tänkte slänga in ännu en tvistefråga. Kärlek på jobbet, är det ok? Eller egentligen är väl frågeställningen – hur sköter man det snyggt! För det är ju tyvarr inte så enkelt som att välja att inte bli förälskad.

Aftonbladet skrev nyligen en artikel där detta behandlades. Tydligen så anser över hälften av alla chefer att kärlek på jobbet skapar problem. Däremot var det inte lika många som tyckte att man hade rätt att lägga sig i de anställdas privatliv.

På många av de arbetsplatser jag har jobbat på har kärlek på jobbet förekommit. I några fall har man delat på de tu och i andra har en blivit chef över den andra. Några problem har jag dock inte upplevt hittils.

Fast själv skulle jag nog helst undvika att jobba jämte någon som var tillsammans med chefen måste jag erkänna. Jag skulle heller inte kunna jobba för min man eller vice versa. Det tål faktiskt inte att tänkas på hur dåligt jag antagligen skulle hanterat det.

Hur har ni upplevt kärlek på jobbet?

Happy Birthday!!

I går eftermiddags var det dekorering av kontoret. En av mina kollegor fyller 40 år imorgon och han lämnade kontoret efter lunch. Där var massa ballonger, banners och bilder uppsatta på hela kontoret både från när han var barn och photoshoppade bilder med honom i en tröja från det rivaliserande fotbollslaget i stan.

Under tiden det dekorerades så framkom det att min närmsta chef fyller 50 år på Fredag! Han hade tydligen bett den enda som kommit på honom att inte dekorera hela kontoret. Då skulle vi minsann inte få tårta!!

Att han fyllde år visste ingen av oss andra om och vi var tvungna att dubbelkolla med vår sekreterare som gick igenom sina filer. Även hon var skeptisk då han inte ser ut att vara 50. Men jo, faktiskt, på fredag är det dags.

Nu får vi väl slå våra kloka huvuden ihop och hitta på något – om än det bara blir ett kort och en tårta.

Hur brukar ni fira födelsedagar på ert kontor?

(Dessutom - alla tips om vad man kan hitta på åt en ödmjuk chef mottages tacksamt!)

Första tjänsteresan

Tjänsteresor har diskuterats här i tråden lite då och då.

För några veckor sedan hade jag min första tjänsteresa efter mammaledigheten. Egentligen har jag väl haft tur som inte behövt resa innan, då sonen är 17 månader nu och korta resor då och då är en del av mitt jobb.

Så även om jag fick gå in och jobba på min lediga dag så måste jag erkänna att jag såg fram emot resan. Det var bara en övernattning och det var länge sedan jag kommit ut och träffat våra kunder och diskuterat tekniska lösningar. Det var också länge sedan jag fått 8 timmars sömn mitt i veckan och en avslappnad middag. Vi var ett bra gäng som åkte så i det hela så var det mycket trevligt och givande.

Det ska ju erkännas att det kändes som om man återfått en del av sitt “gamla jag” när man drog på sig kostymen och körde sina presentationer (3 stycken i rad, phew).

Men vad jag inte hade räknat med var HUR mycket jag saknade lillen. Det var ju faktiskt bara en natt. Men oj vad konstigt det var att spendera sin första natt utan honom!

Det är skönt att ha första resan avklarad nu. Ifortsättningen kommer jag nog att fundera ut något kul som han och jag kan göra när jag kommer hem för att få igen lite kvalitetstid.

När började ni åka iväg på tjänsteresor och hur kände ni inför det?

Personlighetstest

För er som är intresserade finns det nu möjlighet att genom Jobb24's hemsida att gjöra ett intressant personlighetstest. Mitt resultat var ganska träffande måste jag erkänna.

Höstkickoff

När vi började blogga här på NetWorking i december 2008 var lågkonjunkturen redan ett faktum, men vad har egentligen hänt oss sen dess, hur har vi blivit påverkade?

Tre av oss har blivit tvåbarnsföräldrar och ytterligare två bäbisar är på väg, samtidigt har tre av oss gått tillbaka till sina jobb efter föräldraledigheten. Två av oss har fått nya chefsjobb, en har gått upp till heltid och en av oss har separerat.

I princip är det nog bara en av oss som är opåverkad av lågkonjunkturen. En av oss har blivit varslad och väntar på uppsägning, en har blivit uppsagd och fått nytt jobb, flera av oss har kollegor som har fått gå på avdelningen. En av oss skall säga upp personal. Även våra familjer är påverkade, då en make har blivit uppsagd och en annan har klarat sig med en hårsmån vid en nästan 90-procentig neddragning.

Samtidigt har fyra av oss nya jobb, en av oss skall rekrytera två nya till sin avdelning och det känns som om det kanske börjar vända.

Så nu kör vi på för fullt igen, med egna tankar om livet, bevakning av intressanta nyheter och tips för hur ni skall lyckas få ihop ert livspussel. Välkomna tillbaka efter vad vi hoppas har varit en skön sommar.

Generande sjukdomar – Work Edition

Här sitter jag och ser ut som att jag har storgråtit i 3-4 timmar, minst! Ögonen ar alldeles blodröda och uppsvällda. Viruskonjuktivit som jag fått av sonen, som han i sin tur fick på dagis, var diagnosen av husläkaren.

Det började i torsdags och kommentarerna på morgonmötet i fredags lät inte vänta på sig. “Sov du inget alls i natt?!” och “Har du gråtit? Var du ett stort Michael Jackson-fan”. Andra såg man tittade, men vågade inte fråga, antagligen av rädsla för att något hemskt hänt och att jag skulle brista ut i storgråt.

Sanningen är att jag aldrig haft så här röda ögon, ens efter både storgråt och sömnlöshet.

Detta kan tydligen ta flera veckor att försvinna och jag börjar nu bäva lite för nästa vecka. Det är ju inte sa roligt att gå runt så här. Och som ingenjör istället för rockstjärna kan jag ju inte gärna komma undan med att ha solglasögon på mig hela dagen. Tur att jag inte har några inplanerade kundmöten!

Så... när har ni känt att fy vad pinsamt att gå till jobbet idag om det ska vara så här?

Varje förälders mardröm

Som förälder vill man att dagis ska vara en trygg, stimulerande och rolig miljö för barnen där de får utvecklas och bli bra omhändertagna. Det är väl därför det är varje förälders mardröm när det visar sig att det finns en risk att det inte alltid ar så.
Nyheterna här i Storbritannien domineras idag av Vanessa George, 39, från Little Ted's Nursery i södra England som just nu är häktad för misstanke om sexuellt utnyttjande av barn och för att ha tagit oanständiga bilder på barn, av vilka vissa har tagits på dagis.
Det går inte att beskriva hur mycket man känner med de barn och föräldrar som råkat ut för detta.


Som förälder så börjar ju rädsle-fantasierna rusa iväg så fort man läser om sånt här. Varför försvann den ena fröken så konstigt? Hur vet de att tjejerna ar OK när de har haft så stor personalomsättning?
Och visst kan man inte hjälpa att få rent ont i hjärtat och nästintill panik när man som förälder tänker tanken att det lika gärna kunde varit ens eget barn......

Kampen mellan att vara realistisk och att låta paniken rusa iväg är hård. Men tjejerna på sonens dagis är verkligen jättegoa och det måste vara hemskt för alla hårt arbetande, engagerade och omtänksamma pedagoger som nu säkert känner alla föräldrars oro och själva oroar sig nu för att häxjakten ska sätta igång.
Det viktiga är väl att hålla i åminne att man får vara uppmärksam men att detta är väldigt ovanligt. Man såg ju i princip all manlig dagisperonal försvinna på nittiotalet när alla fingrar pekades åt deras håll. Så vill man ju inte ha det heller.

Så idag så går mina tankar till de små och deras föräldrar som har blivit drabbade. För allas skull så hoppas man ju att det visar sig att allt var ett misstag, även om det väl kanske är lite väl mycket önsketankande.

Kläder på jobbet 2

För några dagar sedan så skrev Johanna om kläder på jobbet.

Sellafield (kärnkraftsanlaggning I UK) har lagt ut en liten intressant informationsfilm på BBC's hemsida om vad deras avvecklingspersonal har på sig när dom jobbar. Full dräkt med cirkulerande luft gör att man inte kan låta bli att tanka på astronauter, även om silvertejpen runt handlederna kanske inte ser så spacig ut.

Mot slutet av filmen kan man även se en damsugare märkt med Svenska “Studsvik”, vilka tillhandahåller tjänster inom avfalls-och avveckling till kärnkraftsindustrin i Storbritannien.

It's Raining Cats and Dogs.......INSIDE!!

Hej!

Det har varit lite tyst från mig här på bloggen de senaste veckorna. Jag har precis slutfört två stora offerter jag jobbat jättehårt på som tagit det mesta av min tid och har också hunnit med ett weekendbreak till ett Centre Parcs här i UK som var både välbehövligt och jättekul!

Men den största anledningen till att jag inte hunnit att skriva är att vi igen fallit offer for den närmast världskända brittiska byggstandarden och deras oseriösa hantverkare.

Resultatet blev en jätteläcka där vatten öste in genom kökstaket och totalförstörde hela taket. Gipset ramlade ner, repade och svällde vårt nylagda golv och några av våra nya (och dyra!) skåpsluckor blev också repade.

Även om det mesta är fixat temporärt är det så att när det regnar ordentligt bakfylls vårt stuprör och det läcker då in genom numera oanvända rör som inte satts igen. Så köket är tjusigt dekorerat men med en stor spann i mitten av rummet under jättehålet. Snyggt!

Vi sitter nu med konsekvenserna av detta och ringer byggare, försäkringsbolag, jagar offerter och kollar sparkonton. Lillen, 1 år, som såg när pappa jagade läckan med hammare går ofta fram och pekar på jättehålet i taket och säger storögt “Daddy, daddy”.

Läser du till Civilekonom? Då har du valt rätt!

I E24 står idag att läsa att trots den pågående krisen sa finns det också grupper det går bra för. Civilekonomerna har klarat sig bra och över 80% har fått jobb inom 6 månader.

Arbetslösheten bland dem är också relativt låg och enbart 1.3% av Civilekonomernas medlemmar går på a-kassa. Det vanligaste sättet att få jobb visade sig vara genom kontakter.

Tyvärr står där också tråkigt nog att var fjärde man, men bara var sjätte kvinna, är chef inom tre år. Dessutom så tjänar 62 procent av männen, men bara 36 procent av kvinnorna över 30000 kronor per månad tre år efter examen.

Sverige är bra men inte alltid bäst.....

Som förälder eller blivande förälder i Sverige så känner man sig trygg i att föräldrapenning, låga dagistaxor och bra sjukvård gör det relativt lätt att skaffa barn. Inte som här i UK där mammapenningen är skrattretande låg och arbetande föräldrar har väldigt lite stöd från samhället.
Vi får t.ex. betala fulla kostnaden för att ha barn på dagis själva vilket hamnar runt £900-£1000 i månaden för en fulltidsplats (som inte nödvändigtvis då ens inkluderar barnets mat).

Så det var med stor förvåning jag nu i veckan fick reda på att det i Sverige inte är givet att man får betalt under den tid man är på mödravården. Helst ska man flexa eller jobba in den.

Då är det faktiskt bättre i UK där det står i lagen att man har rätt till fullt betalt under tiden man är på mödravården och rättigheterna och jobbtryggheten som gravid och föräldraledig generellt är väldigt starka. Inkluderat i mödravården är inte bara möten med barnmorskor och doktorn, utan även andra saker som massage och akupunktur för att lindra krämpor.

Tilläggas ska kanske också att all sjukvård genom NHS (liknande landstinget) är helt gratis for alla. På mitt sjukhus erbjods gravida både aromaterapi, massage och akunpunktur genom självremiss.

Så gratis alternativ behandling under betald arbetstid......Slå det Sverige!

Här är en länk till gravidas rättigheter i UK: