På väg in i bebisbubblan

Snart går jag in i bebisbubblan för tredje gången. Den här gången kommer jag att vara ledig en hel månad före beräknad förlossning, de andra 2 gångerna har jag jobbat tiden ut.

Jag kommer också att ta en betydligt längre ledighet än tidigare, runt ett års tid kommer jag att vara borta från arbetet. Tidigare har jag inte varit heltidsledig längre än 7 månader.

Anledningarna till detta är flera. Bland annat så har min arbetsplats flyttat till nya lokaler på andra sidan stan, med en ökad restid på minst 1,5 timme/dag. Dessutom är vi överens om att det inte blir fler barn i vår familj så jag vill passa på att vara föräldraledig en längre period. Det är också tyngre att vara gravid med tredje barnet, och åldern gör säkert också sitt till, då är det skönt att få ta det lite lugnare ett tag innan förlossningen.

Min intention med den här pausen från arbetslivet är att jag ska få mer tid med mina barn men också nya reflektioner på min arbetssituation, jag har trots allt haft samma arbetsgivare i 13 år nu. Vad jag än väljer att göra efter min årslånga paus från arbetslivet, så hoppas jag att det är ett genomtänkt val och inte bara att jag fortsätter av ren slentrian.

Chokladmoose!

Jag ropar ut i bloggosfären och undrar hur det går för dig!?

Visst var det väl under sommaren du skulle få ditt första barn. Blev det som du hade tänkt dig, hur känner du inför föräldraledigheten, jobbet, livet i största allmänhet?

Ut ur bubblan

När jag födde mitt första barn hade jag endast hunnit med att arbeta tre månader inom det område jag utbildat mig. Jag mådde väldigt bra som gravid och jobbade heltid fram till en vecka innan beräknad förlossning. I början av föräldrarledigheten klättrade jag på väggarna och längtade efter att komma tillbaks och jobba och när dottern var 8 månader var jag tillbaks på kontoret.

Med mitt andra barn var det annorlunda. Denna gång blev det mer fokus på graviditeten och ärligt talat var jag ganska less på att jobba i slutet, jag ville hem och pyssla inför bebisens ankomst! Som så många andra har jag njutit otroligt mycket mer av denna föräldrarledighet (trots att den varit allt annat än lugn med två barn) och kunnat koppla bort jobbet helt. Den här gången vet jag att jag inte har glömt bort allt när jag kommer tillbaks till jobbet och att tiden som föräldrarledig är underbar och förhållandevis kort i ett liv. Nu är bebisen snart ingen bebis längre och jag har kommit ur både gravid- och bebisbubbla. Tanken på jobb känns rolig och jag känner mig taggad att komma tillbaks till arbetslivet igen!

Minister i framkant

Varsågoda - Sydsvenskan har en finfin intervju med vår EU-minister och nyblivna mamma Birgitta Ohlsson om hur det går att kombinera politiskt arbete och familjeliv.

Här går det att läsa att anything goes när man får barn bara man tänker några extra varv till och verkligen hjälps åt inom familjen. Birgitta och Mark är fantastiska förebilder både i Sverige och utomlands även om det är tydligt att vi har kommit lite längre här i Sverige än i en del andra länder.

"Sverige är viktigt som förebild. På andra håll i världen är jag ännu mer exotisk. Den amerikanska tv-kanalen ABC har till exempel följt mig som minister med just föräldravinkeln. De var så förvånade över att Mark kunde tömma diskmaskinen", säger Birgitta Ohlsson i artikeln.

Träffande från Fotbollsfrun

Via twitter hittade jag denna krönika om föräldraförsäkringen, mycket träffande.

Föräldraförsäkringen igen

Debatten om föräldraförsäkringen har som bekant fått nytt liv de senaste dagarna. Oftast är argumenten barnets bästa och alltför ofta är lösningen att mamman tar större delen av ansvaret.

Min åsikt är fortfarande att ett delat föräldraansvar är det absolut bästa för barnet. Om det sen sker genom att man delar exakt lika på antalet föräldradagar och VAB eller om man löser det med kompledighet, flextid, skiftjobb etc är inte lika viktigt.

Däremot känns det viktigt med en attitydförändring som bidrar till att uppvärdera pappan till likvärdig förälder och arbetsgivarens syn på en fertil kvinna som lika tillförlitlig som en man i samma ålder. Om den attitydförändringen kräver en helt individualiserad föräldraförsäkring så välkomnar jag den, men det bästa vore ju om man kunde komma dit ändå.

Något som sällan nämns i sammanhanget är hur synen på kvinnan påverkar de kvinnor som inte är mammor. Lisa Dahl skriver en utmärkt artikel om det på Newsmill:

"Många verkar tycka att det här är en privat fråga. Att det är upp till de enskilda föräldraparen att avgöra vem som stannar hemma hur många dagar med barnen. Föräldrarna måste ju ha sin valfrihet! Problemet är dock att konsekvenserna av denna valfrihet inte bara påverkar det individuella föräldraparet, deras möjlighet till karriär och löneutveckling, utan det påverkar även mig. Det påverkar min och alla andra kvinnors löneutveckling, oavsett om vi väljer att skaffa barn eller inte."

Läs hela artikeln här.

Jämställdhet vs amning?

Gårdagens hetpotatis var nog Lars Ohlys uttalande i måndagens partiledarutfrågning om att det går att fortsätta amma trots att man delar på föräldraledigheten. Lars Ohly hade alltså mage att uttala sig om amning fast han är man.. huh...

Kvotering av föräldraförsäkringen är något som ofta debatterats i den här bloggen, ofta är det ekonomiska skäl som presenterats som motargument, nu är det alltså amningen. Trots detta så kunde man bara för en vecka sedan läsa att amningen minskar i Sverige där man pekar ut attitydförändringar framför allt synen på ammande mammor som en orsak. Och jag kan förstå att man hellre tar till flaskan om det alltför ofta påpekas att det är äckligt med mammor som ammar sina barn. Men när det gäller föräldraförsäkringen så är det helt plötsligt hemskt att "tvinga mamman att sluta amma" vid 7 månader.

Nu handlar det inte om att tvinga någon att sluta amma, jag vet att det fungerar ändå. Jag har själv ammat mina barn i 18 respektive 10 månader och börjat jobba när barnen varit 7 respektive 5 månader utan problem. Självklart fungerar det inte alltid så smidigt men vår föräldraförsäkring tillåter även att man sparar på dagarna och stannar hemma längre än de 7 månader man tilldelats, vilket ofta utnyttjas av just mamman.

Helene Sigfridsson tar upp handfasta tips om hur man kan fortsätta amma och ändå vara jämställd i sin blogg. Hon har även startat facebookgruppen "Amning är inte ett hinder för jämställdhet".

Rebecka Edgren Aldén skriver även en debattartikel i aftonbladet i ämnet:

"Jag applåderar Lars Ohlys mod att yttra sig i denna minerade fråga. För alltför ofta ställs pappans rätt till sin tid med sina barn mot upprörda anklagelser om att politikerna vill ”slita barnen från mammas bröst”.
So go, Ohly! Vi behöver fler män i debatten om amning och föräldraförsäkring!
Här är därför några rader till försvar för Ohlys bröstpump. Men framför allt till försvar för en individualiserad föräldraförsäkring.
För det här handlar inte om amning. Det handlar om att barn ska ha rätt till båda sina föräldrar, att mamma och pappa av samhället ska ses som likvärdiga föräldrar. Och om kvinnors rätt att inte bli diskriminerade på arbetsmarknaden. "

Läs även hennes inlägg i egna bloggen Skriet från kärnfamiljen i ämnet där en föräldraledig pappa fört egen statistik som pekar på att vi är långt mindre jämställda i vårt föräldraskap än vad den officiella statistiken säger.

Så oavsett vad ni tycker om föräldraförsäkringens vara eller inte vara, dra inte in amningen i den för det känns som att ganska tandlöst argument.

Svensk föräldraförsäkring i fokus även i USA

New York Times skriver här om den svenska föräldraförsäkringen och möjligheten för pappor i Sverige att vara hemma med sina barn. Visst känns det bra att bo i Sverige!

Arbetsgivare väljer bort småbarnsföräldrar

SCB har gjort en undersökning som visar att arbetsgivare är skeptiska till att anställa småbarnsföräldrar enligt Aftonbladet i dag. Mycket märkligt kan man tycka och dinosaurievarning helt klart.

Svar på frågestund: Om föräldraledighet och jobb

chokladmoose sa...
Föräldraledigheten,
Hur det har mottagits på er arbetsplats respektive er mans?

Camilla:
Min arbetsplats är väldigt jämställd, företaget kompenserar upp lönen i ett halvår och både mammor och pappor är föräldralediga, vabbar och hämtar på dagis, så att jag skulle vara ledig var aldrig ett problem i sig. Samma sak gäller för min mans arbetsplats.

Däremot märkte jag att jag fick väldigt mycket välmenande omsorg som jag inte riktigt uppskattade när jag väntade första barnet. Jag blev tidigt bortplockad från viktiga projekt "du kan ju bli sjukskriven" och när jag sa att jag skulle komma tillbaka efter 7 månader var kommentaren "du ändrar dig nog, men det är bara att ringa om du vill vara hemma längre".

Karin:
När jag berättade att jag var gravid första gången så blev min chef lite tyst men också glad. Då var det länge sedan någon var föräldraledig på mitt dåvarande jobb så det tog lite tid att vänja folk med tanken. Andra gången hade jag inte hunnit tillbaks efter första barnet och "alla" på jobbet hade trott att jag inte skulle hinna tillbaks mellan.

Anna:
På en av mina tidigare arbetsplatser fick jag lov att gå till facket för att få lov att komma tillbaka i arbete efter åtta veckor (bara fem timmar per vecka rörde det sig om) då min (kvinnliga) chef absolut inte trodde mig när jag sa att jag skulle börja då! Jag gick till facket, fick hjälp och så var det med den saken. Min man har haft en del lyfta ögonbryn men han har tagit det med jämnmod då tid med sonen är oerhört viktig för honom.

Johanna:
När jag blev gravid med mitt första barn hade jag en väldigt bra chef (en kvinna) som tog emot beskedet med ett stort grattis. Jag märkte aldrig att det påverkade min jobbsituation negativt, eller rättare sagt - nu så här 8 år senare kan jag inte komma ihåg att jag upplevde mig orättvist behandlad.

Charlotta:
Inga problem alls. Jag arbetar på ett väldigt föräldravänligt företag där både mammor och pappor är lediga bland både tjänstemän och chefer. Båda gångerna som jag har outat mina graviditeter så har alla varit glada och stöttande.

Under min första graviditet återvände jag temporärt till mitt jobb för att ta hand om ett kunduppdrag under några veckor - då var min man hemma med vår son som då var sex månader. Vad gäller min man så har han haft en lite annorlunda situation eftersom han har haft flera långa projektanställningar de senaste åren och alltså inte är fast anställd.

När vår son föddes började han precis ett nytt jobb och kunde sedan avlösa mig efter ett år och vara föräldraledig innan hans nästa projekt började. Nu kommer vi inte att kunna göra så eftersom han precis gått på ett nytt ettårigt projekt. Men alla hans arbetsgivare har ändå haft mycket stor förståelse för att han är småbarnsförälder, med vabb etc...

chokladmoose sa...
Hur länge ni har valt att vara hemma och hur länge Er man har varit hemma?

Johanna:
Jag valde att vara hemma i ett år och började sen jobba medan min man var hemma på heltid i några månader. Därefter jobbade vi båda halvtid resten av föräldraledigheten. Att jobba halvtid och få både arbetsliv och hemmaliv är det absolut bästa jag gjort.

Med andra och tredje barnet har vi haft ungefär samma upplägg. Men då har det varit betydligt jobbigare att vara hemma så pass länge som ett helt år. Sista månaderna har jag klättrat på väggarna och mått riktigt dåligt. Fråga inte varför vi inte delat mer lika... jag är verkligen ingen förebild på den fronten.

Camilla:
Min man och jag var hemma 7 månader vardera med första barnet. Båda var ovana vid situationen, blev rastlösa och tyckte att det vara ganska skönt att börja jobba (heltid) igen.

När jag kom tillbaka till jobbet fick jag dessutom förmånen att byta till lite roligare arbetsuppgifter och blev kort därefter befodrad till en bättre tjänst.

När jag sen blev gravid igen hade jag bytt chef och fått en mer ansvarskrävande roll. "Vi ska se möjligheter, inte problem" sa min chef och lät sedan mig själv välja nivå på engagemang under graviditeten. Jag mådde alldeles utmärkt och jobbade en hel del övertid i slutet av graviditeten, bara för att det var så kul att jobba just då, inte för att någon hade de kraven på mig. Den enda som hade invändningar var min barnmorska på MVC men jag valde att inte lyssna då.

Med andra barnet var jag heltidsledig i 5 månader därefter var både jag och min man föräldralediga på halvtid i ungeför ett år. Jag stormtrivdes med den uppdelningen och slapp känna mig rastlös samtidigt som jag fick väldigt mycket tid med mina barn. För min man blev det däremot bara stressigt då hans arbetsbelastning inte riktigt matchade en halvtidstjänst.

Tips 1: Lyssna gärna på andra när de kommer med välmenande förslag, men känn efter själv vilken lösning som passar just er familj. Alla reagerar olika och det finns inga rätt eller fel.

Tips 2: Gå inte på myten om amning och mammaledighet. Jag har ammat mina barn 18 respektive 10 månader och ändå kunnat jobba.
Stort grattis och lycka till!!!

Anna:
Jag började alltså att arbeta fem timmar i veckan efter åtta veckor och övergick till 10 timmar i veckan när sonen var ett halvår. Jag gick upp på heltid när samme son var cirka 10 månader. Resten har ju då alltså hans far varit med honom. Jag har alltså haft mer tid hemma än han men kommer ganska högt på "jämställdhetsskalan" vilket också varit viktigt för oss båda. När jag var ung och blev mamma första gången var jag hemma på heltid i 3,5 år och det skulle jag aldrig göra igen.

Karin:
Totalt var jag hemma 3½ år sammanhängande, och det ser jag nu var alldeles för länge för min egen del. Jag tappade bort mitt "jobbmig" totalt. Mina barns pappa (tillika min man) har inte varit hemma så värst mycket tyvärr. Jag tycker det är synd att han missat varit hemma med de en längre sammanhängande period, men man kan inte få allt.

Charlotta - Se svar ovan!

chokladmoose sa...
Hur var det att komma tillbaka till jobbet efter FL? Som man kan förstå har jag en del funderingar på detta då jag ska gå på min första FL om ca en månad.

Anna:
Underbart!

Charlotta:
Jag var också taggad och det var skönt att få använda hjärncellerna igen (på ett annat sätt alltså ;-) ). Omväxling förnöjer är min inställning.

Johanna:
Att komma tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten har varit en ren fröjd! Jag bytte jobb både mellan ettan och tvåan och mellan tvåan och trean, och då har det varit enormt inspirerande att äntligen få komma ut och jobba igen. Jag gillar att jobba och få bekräftelsen av ett väl utfört arbete i yrkeslivet.

Tips 1! Känn ingen stress över att du måste tillbaka till jobbet snabbt - om du inte känner att du vill vara hemma en kortare tid förstås. Det mesta på jobbet brukar vara ungefär likadant även efter ett helt år eller längre. Beroende på arbetsplats, men du förstår hur jag menar.

Tips 2: Bebisar blir betydligt mer lättskötta när de fyllt 12 veckor. I de tuffaste stunderna har det verkligen hjälpt mig att känna till detta på förhand (andra och tredje barnet). Det blir aldrig värre än just den här perioden mellan nyfödd och 12 veckor.
Lycka till!

Karin:
Jag bytte jobb efter föräldraledigheten och kom som skjuten ur en kanon tillbaks till arbetslivet efter mina 3½ år hemma. Det var tufft att hitta rätt efter så lång tid borta från arbetslivet, men nu knappt tre år senare är jag back on track känns det som.

Håller med Johanna om att det där första månaderna är jobbigast men att det blir roligare och lättare med tiden.
Lycka till med bebisen !

Det är val i år

Vilket märks genom att de olika partierna lägger fram sin syn på jämställdhet och föräldraförsäkringen. KD vill inte kvotera föräldraförsäkringen. Jag har tidigare förklarat varför jag är för en tredelad föräldraförsäkring.
Bloggen Skriet från kärnfamiljen skriver om en bra artikel om det i Expressen, som bemöter KDs argument på ett i mina ögon lysande sätt.

Då var det dags igen...

Den här månaden har inneburit min comeback till jobbet efter drygt 6 månaders föräldraledighet. Jag jobbar nu "svindlande" 20% uppdelat på två förmiddagar i veckan. Jag kan alltså få stimulansen, utmaningarna, sociala kontakterna (med mera) som jobbet innebär tillbaka i tillvaron utan att ens behöva vara ifrån lillkillen en hel dag. Känns lyxigt och spännande att vara igång igen- jag älskar ju mitt jobb!

Enda smolket i glädjebägaren är att i min föreställning om att jobba 20% trodde jag naivt nog att när man jobbar så lite kan man inte bli stressad... Men ack där bedrog jag mig gruvligt! Jag har upptäckt att det i själva verket är ganska stressande att just jobba så lite, för ojojoj vad jag försöker pressa in aktivitet i de där stackars 8 timmarna! Man kan inte låta saker vänta till morgondagen på samma sätt utan det som ska göras måste ske pronto.

Igår när jag kom hem efter min halva arbetsdag var jag alldeles uppskruvad- då var det mysigt att krama den varma lilla bebiskroppen som hade haft det strålande hemma med sin pappa :-)

Tredelad föräldraledighet - inte en dag för tidigt!

Heja MP! Det här är ett förslag helt i min smak.

Alla tjänar på att båda föräldrarna är närvarande i barnens liv, framför allt barnen. Det går inte att bygga en relation med ett litet barn på en timmes "kvalitétstid" efter jobbet.

Men artikeln känns lite felformulerad, det handlar inte om att tvinga någon att vara ledig utan snarare om att ställa villkor på själva bidraget.

Jag har tumme med någon däruppe

För en vecka sedan på torsdagen gick min man till jobbet som vanligt på morgonen. På kvällen skulle han ut med jobbet och spela bowling och äta mat. Klockan elva på förmiddagen ringer han mig och berättar att företaget där han är anställd ska läggas ned, arbetet skulle avslutas med omedelbar verkan och han var på väg hem!!! Vi blev rätt chockade båda två tror jag för detta kom sannerligen som en blixt från klar himmel och tillvaron kom plötsligt i gungning- vad skulle hända nu? Ska han bli arbetslös? Vad händer med ekonomin? Jag är ju hemma med vår minste och planerade att börja jobba i slutet av våren- vad skulle hända med alla våra planer?

Men när vi hunnit hämta andan och pratat pratat pratat insåg vi att det här kanske var det bästa som kunde hända oss just nu... Min man får flera månaders full lön samtidigt som han kan vara hemma med mig och kidsen- vi har fått en unik chans att vara tillsammans allihopa under några månader! Sedan börjar min man sin 6 månaders pappaledighet och jag börjar jobba, då kan han i lugn och ro undersöka andra jobbmöjligheter. Tänk att något som verkade vara så skrämmande först kunde visa sig bli så himla bra...

Tanken var god men.......

EU har lagt fram ett nytt förslag om obligatorisk mammaledighet i samband med förlossningen, både före och efter.

Tanken är att skydda kvinnor från att få sparken för att de är mammalediga och att utöka kvinnors rättigheter i de europeiska länder där man inte har samma rättigheter som vi har i Sverige.

Problemet är att detta kommer att ske på bekostnad av länder som nått längre, att det per automatik diskvalificerar pappans roll i det nyfödda barnets liv och troligen kommer att bidra till att arbetsgivarna blir än mer restriktiva till att anställa kvinnor i barnafödande ålder.

Mer om detta kan man läsa i Birgitta Ohlssons utmärkta krönika i Aftonbladet:
"Många kvinnor i EU väljer i dag bort barn helt och satsar på karriären eller så ger man upp den när barnen föds.
Effekterna syns i statistiken. EU har världens mest välutbildade hemmafruar. Samtidigt förgubbas och förgummas Europa. Unionens befolkning riskerar att bli en Jurassic Park om inte fler barn föds.
Tillgång till barnomsorg är avgörande om fler ska kunna kombinera familjeliv och yrkesliv. Jag anser inte att vi ska lagstifta om barnomsorg på EU-nivå. Men fler EU-länder måste inse sambandet mellan barnomsorg och ekonomisk tillväxt. "

Catia Hultqvist bloggar om detta i DN:

"Det här låter så efterblivet i dataåldern att jag inte riktigt kan tror att det är sant. Det här skulle ju t ex effektivt sätta p för alla svenska krönikörer och journalister som obehindrat levererar texter samma vecka de fött. Eller författare. Eller andra som har dator som arbetsredskap och kan jobba hemifrån"

En av mina favoritbloggar, Skriet från kärnfamiljen tar naturligtvis upp ämnet:

"Helt absurt. Okej om det formulerades som en rättighet. Men nu framställs det som en skyldighet. Jag kan förstå att man försöker stärka kvinnors rättigheter i länder som inte har någon föräldraförsäkring. Men det ska ju vara rättigheter! Inte skyldigheter. Och varför framställs det som att föräldraskap enbart handlar om mamman? Snacka om kontraproduktivt!"

Cristina Stenbeck

Cristina Stenbeck väntar tvillingar och i sommar blir hon trebarnsmor. Hennes första dotter kom sommaren 2008. Vid frågan om hur hon nu ska få ihop livspusslet kontrar hon:

"– Den frågan tycker jag att du ska ställa till Hans-Holger – han har sju barn, svarade Cristina Stenbeck och drog ned applåder." (läs hela intervjun här)

Hon svarar rappt och kompetent, men för mig ger det ändå en lite bitter eftersmak.Jag tycker frågan är högst relevant. Hur 17 får man ihop livspusslet med 3 barn under 3 år? Det är ingen barnlek, och hon har antagligen, (likt många andra kvinnor som officiellt förkunnat att de tycker om sitt arbete, och vill prioritera detta), fått frågan hur hon tar hand om sin familj många många gånger.

Som Cristina själv sa i en annan intervju: "– Den här sommaren är inget för veklingar och mesar direkt."

Antingen frågar vi både blivande fäder och mödrar: - Hur ska du få livspusslet att gå ihop?

Eller ingen alls. Lägg inte hela ansvaret på kvinnan, för hennes mandat sträcker sig bara till 50%

PS. Birgitta Ohlsson (fp) är ju som ni vet också hon, i väntans tider vilket har orsakat stora rubriker.

http://www.e24.se/kvinna/balans/stenbecks-skamt-om-livspusslet_1871599.e24

Att båda ha kakan och äta den

När jag och min man fick vårt första barn för drygt 4 år sedan hade vi redan under graviditeten bestämt att vi skulle vara föräldralediga 6 månader var- sedan inskolning på förskola. Så blev det också, det visade sig dessutom passa mig utmärkt att inte vara ledig så länge, för jag tyckte föräldraledigheten var rätt tuff och längtade enormt efter mitt jobb.

Nu när vi fick vår andra son i höstas hade vi tänkt oss samma upplägg. Men den här gången känns allt så annorlunda. Allt är mycket lättare och roligare och jag längtar inte så vansinnigt tillbaka till jobbet som jag gjorde under förra ledigheten. Plötsligt kändes tanken att börja jobba heltid redan i slutet av april inte så lockande. Vi började diskutera att vi skulle förlänga vår ledighet den här gången- det är troligen sista gången vi är hemma med småbarn. Men... samtidigt saknar jag ändå stimulansen, utmaningarna, arbetskamraterna och vuxenlivet på mitt jobb- skulle jag verkligen vara borta ännu längre än planerat?

En av mina bästa vänner kom på den lysande idén: börja jobba bara en dag i veckan! Gott om tid att hänga med killarna och samtidigt en liten fot i arbetslivet! Så det kommer nog bli så, en dag i veckan hela maj, två dagar i veckan i juni och sedan full fart först i augusti. Sedan tar maken över- och lillkillen får vänta lite längre på förskoleinskolningen.

Livskvalitet

Efter tre månaders heltidsjobb jobbar jag nu 80 % och är ledig en dag i veckan. Och vad skönt det är. I dag har vi haft en lugn morgon, sedan har vi varit ute och åkt skidor och pulka. Det är vardagslycka - att åka skidor med sina barn i ett vackert landskap.

En annan sak som ger livskvalitet återupptog jag i går, massage. Det var skönt för en spänd nacke. Det blir ett av mina nyårslöften, att unna mig massage.

Vikten av att säga vad man vill

Nu är jag återigen på väg tillbaka efter ytterligare en föräldraledighet.

Strax innan min första föräldraledighet var jag fackordförande och en dag när jag hade suttit i förhandlingar med min chefs chef så bad hon mig stanna kvar lite efteråt och så frågade hon mig hur jag trivdes i jobbet som projektledare.
Eftersom jag var helt off guard, men tillräckligt med för att inse att det inte är någon idé att försöka ljuga för henne så var jag ärlig, jag sa att jag trivdes men att jag saknade något och att jag trodde att detta något var personalansvaret och chefsfrågorna.

Under min föräldraledighet var det (som vanligt?) omorganisationer och det dök upp en tjänst som passade mig bra, men som innebar att jag sparkade ner en kollega ett snäpp och att jag dessutom skulle vara chef för honom. Jag sa att jag var intresserad men endast om inte min kollega hellre ville att tjänsten skulle annonseras ut. (Dvs om han absolut inte ville ha mig som chef). Han ville hellre ha mig och efter en liten skakig början så kom vi igång bra och samarbetet fungerade.

Sen har jag varit hemma igen nu med barn nummer två och då har det varit en enorm omorganisation eftersom mitt företag har blivit uppdelat i fyra. Jag har då blivit placerad på en tjänst som jag inte vill ha och jag har också vägrat den placeringen. Egentligen hade jag tänkt att ta den för att sedan söka nytt jobb men efter att ha pratat med min chef och än en gång berättat vad jag vill jobba med så tyckte han att jag skulle vägra så skulle han se vad han kunde få till när han har satt sin nya organisation.

Där är vi just nu, så den 4/1 går jag tillbaka till min gamla tjänst som chef över mina gubbar men sedan den 1/2 har jag ingen aning om vad jag gör.

Är det något som inte passar mig så får jag väl söka ett nytt jobb. (Hur som helst tänker jag jobba kvar i 3 månader så jag får mina extrapengar från föräldraledigheten.)

Jämställd start hos barnmorskan

Jag hittade genom det här inlägget hos Skriet en intressant artikel om jämställdhet och föräldraskap. Bland annat tar Lars Jalmert, professor i pedagogik vid Stockholms universitet upp olika myter knutna till föräldraskapet. En läsvärd och intressant artikel helt klart.