Semesterlängtan

Nu har sommarn äntligen kommit. Solen skiner och det är riktigt varmt ute.
Jag jobbar nästa vecka också innan det är dags för semester. En del kollegor har redan gått och det märks att många längtar efter ledighet. Samtidigt är det också en hel del arbetsuppgifter som måste bli färdiga innan alla försvinner iväg på semester, så det gäller att få gjort allt som ska göras.
Men det är svårt att hålla motivationen uppe. Allra helst vill jag gå ut och njuta i solskenet i stället, man vet ju inte hur länge sommarn varar detta året.
Klarar ni andra att hålla ångan uppe så här de sista dagarna innan semestern?

Alfa

Jag har roat mig med att skaffa en ny god vän under våren-sommaren!
Visst är det inte ofta man gör det, särskilt i vuxen ålder?

Inte mycket att orda om i en spännande blogg som denna, om det inte vore för att min vänskap har en liten knorr: nya kompisen är en riktigt fullfjädrad ”Alfahanne”.

Jodå, jag har nätverkat mig fram, rent privat, till en bekantskap som numera funkar som både vän och bollplank för frågor som gäller arbetet.

Jag har nog vid flertalet tillfällen berört Alfahannar, Alfahonor och "Alfa-gårdar" här och inte har det hänt att jag lagt en positiv innebörd i begreppet ”Alfa”.

I det här fallet har jag faktiskt tackat min Alfa-kompis för att han skänkt mig nyanser på dess innebörd.
En Alfahanne kan vara nog så ”tuppig” (som vi brukar debattera just i denna blogg) men kan vara det med såväl självinsikt som självdistans. En Alfahanne kan lyssna, engagera sig och ge god feedback på svåra frågeställningar. En Alfahanne kan vara macho och stenkool och mjuk och snäll!

Och: precis som en Alfahanne kan vara allt detta kan en riktig Alfahona som jag också vara det!

Jag går inte omkring och diskuterar kvotering, löner och jämställdhet hela dagarna eller hytter med näven mot varje man jag ser utan även jag lutar mig tillbaka i en däckstol, greppar min iPhone och tuppar mig mot en synnerligen trevlig Alfahanne, om andan faller på.
Eller så lutar jag mig helt enkelt tillbaka och lyssnar på musik, känner glädje för alla fina och goda män som jag har i mitt liv (har ju även en mentor som nog får slinka under benämningen Alfahanne också).

När jag nu googlar "Alfahanne" och läser strålande Carrfors Bråkenhielms tankar om Alfahannar, inser jag att jag är på rätt spår, som skaffat mig egna, som bollplank i jobbet: läs och fundera!

Är du Alfahona eller Alfahanne? Vad gör dig till det eller inte till det, anser du?

(Wikipedias syn, för säkerhets skull: Alfahannen är den dominerande hanne som är ledare för en djurflock. Vargflockar har till exempel oftast en alfahanne. En alfahanne är högst i rang, och djur under den rangen kämpar oftast för att försöka få ledaren på fall och ta hans plats, ifall denne lett flocken dåligt. Om hannen dock har lett flocken rätt så är oftas de andra individerna extremt lojala till hannen. Alfahannen är ofta muskulös och visar sig ofta vara dominant i en grupp.)

Tyvärr är det inte mannen på bilden som är min nye kompis... han får illustrera Alfa, helt sonika. Funkar väl?!

Tema: vem är vem i NetWorking? Karins tur!

Då var det dags för Karin att granskas i sömmarna! Jag och Karin har aldrig setts i verkliga livet men jag vet att vi kommer ha mycket att prata om när vi väl ses. Förutom de uppenbara NetWorkingämnena delar vi en fascination för sociologi och har dessutom gjort valet att bo i mindre städer- om än långt ifrån varandra.

SNABBFAKTA:

Namn: Karin
Ålder: 34 år
Yrke: biståndsbedömare inom kommunal äldreomsorg
Bor: Tranemo i Västergötland
Familj: Man och två barn födda 04 och 06

Vad drömde du om att "bli när du blev stor" när du var liten?
Jag drömde om att bli jurist när jag gick i mellanstadiet, innan dess visste jag att jag skulle läsa på universitetet, men inte vad jag skulle bli efter det *skratt*. Och så skulle jag bo på en gård. Dessutom visste jag att jag absolut inte skulle bli lärare.

Vad tror du att du gör yrkesmässigt om fem år?
Det är en bra fråga, om fem år hoppas jag att jag har en ledarroll gärna inom äldreomsorgen. Jag trivs i den ”bransch” jag är i nu, och ser många möjligheter för att utvecklas.

Nämn något du lärt dig av ditt fackliga engagemang!
Jag har lärt mig mycket om beslutsgången inom kommunen, om förhandling och löner samt fått många bra kontakter. Dessutom får man mycket information om saker och ting innan alla andra. Mitt fackliga engagemang har också gett mig förmånen att få se andras perspektiv på saker och ting, vilket är oerhört spännande och utvecklande.

Vad ser du för fördelar och nackdelar med att bo på en mindre ort?
Fördelarna är att barnen växer upp i en lugn och bra miljö, att vi har skogen nära och vi har kort väg till det mesta. Samt att för min del skapar mindre människor också mindre stress. Friskare luft är också en bra sak med att bo ”på vichan”.

Nackdelarna är rent karriärmässigt, men det handlar lika mycket om att kommunen vi bor i har en av de lägsta utbildningsnivåerna i Sverige, och därmed finns det få möjligheter för en akademiker som mig själv. Det känns som jag är hänvisad till det offentliga mycket, det privata näringslivet här omkring har inte behov av så många akademiker, mer än någon ingenjör och ekonom. En annan nackdel är att inflyttare kan ha svårt att komma in i miljön på en liten ort.

Vad gör du för att koppla av när du är stressad?
För mig är skogen viktig, det är där jag stressar av och kan tänka. Jag vet inte hur många lösningar som kommit fram under mina skogspromenader eller cykelturer. Men också en biltur i vacker natur är avstressande, något jag har turen att få möjlighet genom jobbet också. Annars är handarbete, läsning och att lägga 1000 bitars pussel också något jag gör för att stressa av.

Nätverkande gav bra coach-grupp!

Jag har tidigare skrivit om att inspireras av andra ledare.

Nu har jag fortsatt på den inslagna väg jag tog den gången och haft ett första ytterst viktigt och bra möte med de två coaching-kollegorna jag nätverkade med den gången. Vi träffades i går och satt en lång stund och diskuterade verksamhetsfrågor och angreppssätt och kunde alla både ge och ta emot mycket goda råd och tips.
Det var precis så oerhört nyttigt och stimulerande som jag förväntat mig.

Vad man kör igång hjärnan på goda vis när man får input av andra! Kanske särskilt när man får det av andra än de man vanligen träffar?

Två av oss tre i denna lilla grupp bestämde att vi skulle använda varandra ytterligare lite oftare för idé-bollning, då vi båda är väldigt nya i den här organisationen och vi båda är i samma organisation, om än i vitt skilda delar.
Så ur det första nätverkandet uppstod ytterligare ett nätverkande!

Det är nog viktigt att ha ett ”skyddsnät” i att veta att andra arbetar med liknande frågor och har liknande erfarenheter, tror jag, och om inte annat så kunde vi skratta befriande åt varandras och våra egna tillkortakommanden!

(bilden är tagen med annan arbetsgrupp från förra veckan, har alltså inte med texten här att göra!)

Ur en konferens kan alltså mycket produktivt födas på både det ena och det andra sättet.
Jag kastar ut frågan: vilka tips på ”tvär”grupper att samarbeta i, har ni?

Ljuvligt att vara hemma

Mannen har tagit barnen och åkt i förväg till stället vi ska vara och fira midsommar på och jag ska komma efter på Torsdag. Idag passade jag på att ta ledigt från jobbet för att ladda batterierna.

Men efter att ha sovit en helt ljuvlig natt hemma (trots allas kommentarer om att jag inte skulle kunna sova... antar att det handlar om hur trött man är egentligen) så håller jag nu på och städar bort alla energitjuvar. Jag städar garderoben, slänger alla blommor som är utom räddning, tvättar lakan, dammsuger och torkar golv till min favoritmusik på högsta volym och jag tycker att det är underbart. Ibland undrar man ju om man har blivit helt knäpp.... jag som alltid har gnällt på att tjejer är så dåliga på att njuta när de är själva hemma.

Fast jag har även hunnit med ett låååångt bad i badkaret, med skum, peeling, ansiktsmask och krämer. (Sånt som jag knappt kommer ihåg hur man använder längre.) Jag ska också ut och handla lite kläder och såsa runt på stan utan ett uns dåligt samvete.

Detta är helt klart något som vi kommer att försöka få till med jämna mellanrum egentid, lite längtan och att få avsluta någon uppgift hemma känns som en ultimat kombination.

Hoppas att ni andra har det bra på jobbet idag...

Tema: Vem är vem i NetWorking: Hallå där Sara!

Tre av NetWorkings skribenter bor i Skåne och Sara är en av dem. Sara är född i Linköping, men flyttade till Lund med familjen efter nionde klass och blev sedan kvar. Eftersom jag själv är "sommarskåning" är det extra kul att få intervjua Sara. Än så länge har vi inte haft möjlighet att träffas på riktigt, men det ska det väl förhoppningsvis kunna bli ändring på.

SNABBFAKTA:

Namn: Sara

Ålder: 31 år

Yrke: Socionom/kurator

Familj: Man och två barn - födda 05 och 09

Bor: Lund

Sara, vad skulle du säga är den absolut största utmaningen med ditt yrke?

"I mitt jobb som kurator/samtalsterapeut inom psykiatrin är den största utmaningen att kunna använda hela mig själv i mötet med patienterna- mitt teoretiska kunnande, min professionella och personliga erfarenhet och min personlighet- men ändå aldrig förlora distansen till patienten. Jag måste skapa en god relation där den andre känner sig trygg men tappar jag distansen kan jag inte hjälpa honom/henne".

Du har nyligen vidareutbildat dig - vad har du för råd och tips till de som funderar på samma sak?

"Jag tyckte själv att det var en riktig kick att vidareutbilda mig, mitt jobb har varit ännu roligare efter det eftersom jag känner mig mer kompetent och jag märker att mitt kunnande gör skillnad för andra människor. Mitt bästa tips är nog helt enkelt, om du har möjlighet: gör det! Själv kunde jag göra det på betald arbetstid - vilket gjorde att det inte blev så stressigt".

Om du inte var kurator vad skulle du vilja göra då?

"Jag har alltid drömt om att skriva romaner - och drömmer fortfarande om att i framtiden kanske jobba med psykoterapi på halvtid och skriva böcker på halvtid".

Vi två delar ett intresse för bra böcker. Om du bara fick rekommendera en enda bok, vilken skulle det vara?

"A fraction of the whole" av Steve Tolz. En helt fantastisk historia och väldigt väl berättad. Följ en familj på en fullständigt svindlande resa, underhållning på hög nivå!

Vad är det absolut bästa med att bo i Skåne tycker du?

"Den tidiga våren, närheten till havet och kontrasterna mellan små mysiga byar och storstäder som Malmö och Köpenhamn".

Går det verkligen ihop?

Ingenjören skriver en artikel om TCO:s jämställdhetspanel och svårigheten att få ihop tiden som småbarnsförälder.

"På ett seminarium arrangerat av TCO:s jämställdhetspanel i förra veckan diskuterades de ökade kraven på föräldrar som arbetar. Samtidigt som vi tenderar att jobba mer övertid jobbar vi också mer hemma. Hemarbete drabbar i första hand kvinnor som fortfarande har huvudansvaret för barnen och hemmet. I år ligger den obetalda övertiden på 3 procent liksom den gjorde under 2004 och 2005 men då rådde högkonjunktur."

Man presenterar en rad olika lösningar t ex "all inclusive"-dagis och utvecklat RUT-avdrag. Personligen har jag inte upplevt att kraven på föräldraengagemang i dagis varit ett hinder i vardagen, men vi kanske har haft tur med dagis? Frågan är hur det utvecklas nästa år när äldsta dottern börjar skolan och vi ska koordinera hämtning, lämning, lov och firande av diverse högtider på 2 olika ställen?

Helene Sigfridsson är generalsekreterare för organisationen Makalösa föräldrar och sitter också med i TCO:s jämställdhetspanel. Hon skrev en uppmärksammad debattartikel om detta på Newsmill för en tid sedan.

"Vi föräldrar är gisslan i aktivitetshysterin. Kommer vi inte, eller missar vi en matsäck blir barnen ledsna. De allra flesta föräldrar riskerar hellre problem på jobbet. För barn är det ett stort svek att inte se sina föräldrar i publiken när man sjunger Idas sommarvisa. En väninna mejlar mig om ångesten hon kände när hon missat föräldrafikat för att de packat ihop en timme tidigare än meddelat. Hennes dotter hade gråtit av besvikelse. Det är känslor som förtjänas att tas på allvar."

"Jag fick en aha-upplevelse när jag läste att typ hälften av alla småbarnsmammor som arbetar deltid. Då fattade jag att det var dom mammorna som alla lappar från förskolan riktade sig till. Men jag vägrar gå ner på deltid för att hinna med obligatorisk bakning.
Allt jag vill är att jobba mina timmar, vara säker på att barnen har det bra under tiden, och sedan få massa kvantitets- och kvalitetstid tillsammans på våra egna villkor."

Jag har funderat på hur alla ensamstående får ihop jobb med dagistider och vab. Eller alla som inte är ensamstående men som saknar möjligheter till flextid och att jobba hemifrån.

Går det överhuvudtaget ihop?

Tema: Vem är vem i NetWorking? Intervju med Charlotta

Andra kvinnan ut i vår intervjuserie är Charlotta. Jag har känt Charlotta i några år nu, via nätverket, men ännu inte träffat henne IRL. Jag ser oerhört mycket fram emot att träffa Charlotta, då vi förutom våra uppenbara gemensamma intressen som dryftas i bloggen också har ett brinnande inredningsintresse gemensamt!

SNABBFAKTA:

Namn: Charlotta Lindow
Ålder: 37
Yrke: Medie- och omvärldsanalytiker
Familj: Man och två barn
Bor: Skärgårdskommun i Stockholm

Du är föräldraledig nu. Hur är det att vara tvåbarnsmamma och karriärkvinna?
"Underbart och jobbigt på samma gång. Det är ungefär som att ha en trädgård - man älskar den men blir emellanåt helt tokgalen på allt som ska fixas. Det är en utmaning att få ihop det, men en härlig sådan. Jag vill inte behöva välja, för mig är det viktigt att både ha ett stimulerande jobb och en familj att tanka trygghet hos. Jag utvecklas och mår bra av båda sakerna."

Vad saknar du att arbeta med varje dag?
"Jag kan sakna att ha ett konkret mål att arbeta mot - i mitt fall en deadline på ett projekt. Samtidigt är det skönt och inte minst kreativt stimulerande att inte jaga runt hela tiden."

Du är inredningsintresserad, nämn dina topp tre formgivare?
"Britten Paul Smith är nog den formgivare som jag håller fast vid mest. Han är "classic with a twist", lite halvtokig, vilket jag älskar. Två andra återkommande favoriter är finska Alvar Aalto och svenska Thomas Sandell, båda är arkitekter och möbelformgivare med ett vackert och rent formspråk som tilltalar mig."

Om du inte arbetade med omvärldsanalys, vad skulle du då arbeta med då?
"Då skulle jag antingen jobba som copywriter/skribent (jag älskar att skriva, arbeta med texter och komma med idéer) eller som sommelier (dryckesexpert)."

Hur definierar du begreppet karriär?
"För mig betyder karriär att se om sitt eget hus och aktivt skaffa sig en utbildning och ett yrke som är stimulerande och utmanande oavsett vad man än väljer att satsa på. Allt för många verkar tro att karriär alltid innebär en längtan efter en spikrak väg till vd-toppen, men för mig är begreppet bredare än så och en karriär kan se ut på många sätt och vis och ändå leda fram till det man vill göra."

Apropå föräldrasamvetet

Apropå diskussionerna om livspussel, föräldraskap och dåliga samveten vill jag tipsa om ett läsvärt inlägg hos Mymlan om krav och förväntningar på föräldrar, både uttalade och outtalade. Saxat ur inlägget:

"... Jag skulle snarare säga att så länge man gör sitt bästa och lyssnar till sig själv istället för omgivningens alla krav så gör man rätt.

Andras försök att förminska mig som förälder eller få mig att känna dåligt samvete har i nästan alla fall uteslutande lett till att jag mått dåligt på ett sätt som gått ut negativt över mina barn, som tagit ifrån mig den energi och självkänsla man så väl behöver som förälder.

För dåligt samvete har jag ändå. Det är ingenting som någon behöver försöka få mig att förstå att jag borde ha. Framförallt gör det mig inte till ett dugg bättre förälder."

Läs hela inlägget här.

Valet och kvinnorna

Valet närmar sig med stormsteg och medierna är inte sena att haka på. Nästa nummer av Passion for Business ( i butik 22 juni) ser lovande ut. Det har Birgitta Ohlsson på framsidan och utlovar en valspecial med inriktning på hur de politiska partierna ska arbeta för att främja kvinnors arbetsmarknad.

Spännande! För ni tänker väl rösta?

Bild av Karolina Stålenbring

Ge mig lästips om ledarskap!

Jag har en riktigt "bibel" och det är, tidigare omnämnda, "Ona fyr" som jag tycker är ett mästerverk. Just nu läser jag även Mandela, som bekant.

Jag har ännu inte hunnit sätta mig in i FIRO och UGL och allt vad det är, utan har endast skrapat på ytan vad gäller detta och skulle alltså gärna ta emot tips på litteratur att låna om det.

Nu efterlyser jag således Dina absolut bästa lästips inom ledarskap, teambuilding och annat som hänger ihop med detta!

Jag emotser era olika tips med stor glädje och vill ladda inför semestern med detta!!

(på fotot ser du en av mina käraste vänner, som sitter och läser)

Mia kommenterade livspusslet

Signaturen Mia kommenterade inlägget om livspusslet och pendling. För att inte kommentaren ska komma i skymundan lyfter jag upp den till ett inlägg istället.

"Mia sa...

Jag tycker ändå att en 8-timmarsdag är lång för ett litet barn. Och jag tror inte många 2-3-åringar sover 2 timmar om dagen, inte barnen på vår förskola i alla fall.

Nej, jag vet att det inte är så ovanligt, och vill man jobba heltid så är det svårt att få till så mycket kortare dagar, men jag känner ändå att det bör vara JAG som tar smällen av långa resvägar/långa arbetsdagar etc, genom att jag får jobba hemifrån på kvällen etc, det ska inte vara mitt barn som får betala genom att vara länge på dagis.

Jag säger inte att det något är rätt eller fel, men jag har i alla fall dåligt samvete, och det är ingen annan som ger mig det, bara mina egna tankar om hur jag egentligen vill att min sons liv ska vara."

Mia, det här du säger om dåligt samvete är intressant. Du säger att du känner dåligt samvete utan att någon annan har gett dig det. Men jag tror att det är just det som är grejen. Det är ingenting medvetet som någon uttalar, men det finns där ändå - i samhällsstrukturen. Det finns en outtalad och ibland uttalad bild av vad en "riktig mamma" är. Inte är det någon som vågar erkänna att hon gärna arbetar utanför hemmet och tjänar sina egna pengar. Istället är det myten om den självutplånande mamman som är idealet.

Men vad sänder vi för signaler till våra barn om vi inte själva tar ansvar för våra liv och vår lycka? Att prinsen till slut ska komma och rädda våra prinsessor från glasberget? Bara vi väntar länge nog och gör oss vackra så kommer vi att bli gifta? Är det verkligen detta vi vill förmedla till våra barn?

Mia, missförstå mig inte. Jag respekterar verkligen din åsikt att 8 timmar är för länge för en 2-3-åring. Kanske jag till och med delar den. Jag vill bara försöka få dig att förstå att ditt dåliga samvete kanske inte är konsekvensen av dina egna innersta värderingar. Eller så är det det, jag känner ju inte dig.

Men om man inte reflekterar över sina egna val och ifrågasätter valda sanningar kommer man aldrig till botten med vilka värderingar man egentligen har.

Har ditt barns pappa lika dåligt samvete som du?

Svensk föräldraförsäkring i fokus även i USA

New York Times skriver här om den svenska föräldraförsäkringen och möjligheten för pappor i Sverige att vara hemma med sina barn. Visst känns det bra att bo i Sverige!

After Work med NetWorking i Stockholm

Nu på torsdag, den 17:e juni, tänkte vi samlas på en restaurang i Stockholm efter jobbet.
För första gången bjuder vi in alla våra läsare också och hoppas på stor uppslutning.

Vi börjar med Stockholm men hoppas kunna göra samma sak
i Göteborg och Malmö under hösten.

Det blir garanterat snack om allt från jobbet till livet i största allmänhet och vi startar klockan 18:30 någonstans i innerstan.

Maila oss på networkingblogg Snabel-A gmail.com för exakt adress.
Vi kollar mailen hela torsdag också om någon sent tillkommen vill följa med.

Varmt välkomna allihopa!

Vart tog jämställdhetspolitiken vägen?

Känner du dig liksom jag bekymrad och undrande över att jämställdhet har blivit en politisk icke-fråga? Då får du verkligen inte missa reportaget i min favorittidning Fokus, "Politiken som försvann"!

Ett litet smakprov:
Den borgerliga alliansens starkaste förespråkare för en tredelad föräldraförsäkring, EU-ministern, tillika folkpartiets kvinno förbunds ordförande Birgitta Ohlsson, har kämpat för en tredelad ledighet i över tio år. Men hon får inget stöd för en tvingande lagstiftning, vare sig i sitt eget eller övriga regeringspartier. Trots att det egentligen är ologiskt att föräldraförsäkringen ska vara »öppen« som nu, när alla andra försäkringar är individuella.

Artikeln bjuder på ovärderlig läsning inför valet i höst, nu har jag fått lite nya perspektiv på varför det blivit som det är. Jag känner mig väldigt osäker på var min röst ska hamna...

måndagskaffe

En måndagsmorgon som denna kan jag lätt längta efter en kopp kaffe likt denna - mmm!

Istället sitter jag med en pappersmugg med automatkaffe framför mig, det doftar inte ens kaffe. Det allra konstigaste är att i slutet av veckan tycker jag kaffet smakar alldeles utmärkt och doftar okej, vanans makt är stor.

PS! Fast det vore inte dumt med en lite bättre kaffeautomat.DS

Tema: Vem är vem i NetWorking? Intervju med Anna Langefors Bräutigam

Först ut att bli intervjuad i vår temaserie "Vem är vem i NetWorking" är Anna Langefors Bräutigam, bloggens initativtagare och mesta skribent. Anna är en sprudlande och inspirerande person som jag har haft förmånen att lära känna över vårt nätverk, men också att få träffa "IRL" vid flera tillfällen. Därför var det extra roligt att få intervjua henne!

SNABBFAKTA:

Namn: Anna Langefors Bräutingam

Ålder: 39 sköna år!

Bor: I Ystad

Arbetar: I Malmö, som enhetschef för bibliotek samt ett info-center.

Familj: Ja, make, hund samt två fantastiska söner.

Hösten 2008 kom du med förslaget att starta upp NetWorking; vad var det som inspirerade dig till det?
"Jag tyckte att alla de fantastiska idéer, all den erfarenhet och allt det otroliga stöd vi gav varandra i det nätverk vi har borde kunna nå fler än de 20 personer vi är i vårt nätverk. Massor av kvinnor behöver stöd och kan även ge feedback tillbaka, till oss och andra läsare, och det finns en poäng i att sprida den sortens positiva vibbar!"

Du verkar alltid vara full av energi, och ger dig i kast med alla uppgifter med ett fantastiskt engagemang! Hur gör du för att fylla på din energi?
"Nätverket och bloggen ger mig energi, tanken på att bygga upp något som förändrar, ger mig energi."

Vi vet hur mycket ditt yrke betyder för dig, och att du brinner för att bidra till ett bättre samhälle för alla barn och ungdomar. Varifrån kommer det engagemanget?
"Jag tror min äldste son och den uppväxt han haft, som han och jag ensamma delade i sju år, bidragit starkt. Jag tänker mycket på alla dem som inte har en stark förälder som stöd. Barn och unga behöver fler trygga vuxna och ett skyddsnät utan för stora maskor att finna. Nära sitt hem."

Bibliotek och böcker ligger ju dig nära hjärtat. Vilken är den viktigaste bok du har läst, och varför?
"Bibliotek ligger nära mitt hjärta. Böcker är en del av vad bibliotek står för men för mig är det mötena mellan människor i bibliotekets fysiska rum som är det allra viktigaste. Böcker, TV-spel, tidskrifter, musik, film är alla lika viktiga och jag rankar inte boken högre som berättelse än jag rankar TV-spelets berättelse eller en berättelse en gammal skänker en ung vid bordet i biblioteket. Så: ingen, blir svaret - men det som händer i biblioteket och förändrar liv, är det häftigaste!"

Och slutligen: Nu när NetWorking har nästan 500 läsare i veckan, har du några spännande tankar om hur bloggen kan utvecklas vidare?
"Ja - gå IRL! AW:ar, konferenser, nätverksträffar och what not?!"

Vem är du - vem är jag?

Det händer spännande saker i bloggen framöver. Ni kommer att få bekanta er lite mer med oss skribenter är det tänkt. Uppdraget har lytt - gör en intervju med en av de andra och publicera på bloggen.

Håll utkik, för nu smäller det!

Inspirerande förebild

Jag hittade i TCO-tidningen en intervju med Kerstin Marcusson, en verklig pionjär inom arbete för jämställdhet i arbetslivet. En intressant intervju tycker jag och jag känner igen mig i hennes känsla av understimulering under tiden hon var hemma med barnen, eller hur skönt det kändes för henne att börja jobba igen.

Delat ledarskap

Jag delar mitt chefsskap med en kollega, en fantastisk möjlighet som jag inte såg från början. Vi har valt att behandla våra på pappret två grupper som en. Vi har coachingsamtal med alla medarbetare och ser oss som ett team tillsammans.

Trots att vi inte jobbat ihop innan stod det klart för oss efter bara några veckor att vi var ett team och att vi skulle dela på ledarskapet. Visst delar vi upp vissa frågor, men vi ser också till att vi byter ansvarsområden.

Fördelarna? De är många. Tillsammans fattar vi bättre beslut, är vi mer tillgändliga för våra medarbetare och vi kan växeldra. Och vi får dubbelt så många starka sidor. Tidigare har jag ibland känt mig ensam som chef, det gör jag aldrig nu.

En och annan nackdel finns det så klart också. Framförallt tar det tid att bli samspelta och det kräver tid tillsammans och öppenhet. När vi dippat har det oftast varit till följa av att vi inte investerat i tid tillsammans. Och visst kan det hända att någon boll hamnar mellan stolarna.

Så om du får chansen att dela chefsskapet och personkemin känns rätt så rekommenderar jag det verkligen! Jag har utvecklats mycket under perioden jag delat ledarskapet.

Arbetsgivare väljer bort småbarnsföräldrar

SCB har gjort en undersökning som visar att arbetsgivare är skeptiska till att anställa småbarnsföräldrar enligt Aftonbladet i dag. Mycket märkligt kan man tycka och dinosaurievarning helt klart.

Sommarpratare att "inte missa"!

Jag fick, av snäll medarbetare, en utskriven lista på sommarens sommarpratare och kunde genast ringa in tre som jag inte tänker missa, vad gäller de ämnen vi avhandlar här i bloggen:

5 juli: hjältinnan och inspiratören: Anna Carrfors Bråkenhielm

6 juli: Nicklas Lundblad, samhällspolitisk rådgivare, Google

24 juli: Percy Barnevik

Dem ska jag försöka passa och annars går det ju alldeles utmärkt att lyssna i efterhand!

Vilka vill du tipsa mig om? Det lär finnas fler guldkorn i den digra listan...

Tre hattar!

Just nu har jag tre hattar på jobbet:

En "gammal" roll där jag ska avsluta en Lean-ackreditering de närmaste veckorna; nya uppdraget som ska lämnas över till någon (ännu icke identifierad person) och nya rollen där jag ska ta över en grupp under min kollegas mammaledighet (som började tidigare än väntat på grund av sjukskrivning).

Jag försöker hinna med genom att prioritera det viktigaste. I nya jobbet prioriterar jag veckovisa teammöten med gruppen (som är väldigt självgående och tyckte att varannan vecka skulle vara nog) och ledningsgruppsarbetet (för att komma in i hur den fungerar och tillvarata mitt teams intressen i till exempel budgetarbetet).

I gamla rollen har jag redan lämnat över det mesta; men ackrediteringen ska 'banne mig' bli klar!

Resten av tiden lägger jag på integrationsprojektet, där det brinner lite mer i knutarna, med tighta deadlines och såväl interna som externa intressenter.

Alla tre delarna känns fortfarande väldigt roliga, och jag lyckas ta mig tid för mig själv nu och då på vardagskvällarna, och håller de flesta helger (nåja, efter lördag lunch i alla fall) tomma från jobb. Så just nu sitter jag i en riktig guldsits!

Ny chef = sjunkande båt

Vi fick nyligen en ny förvaltningschef på jobbet. Den tidigare gick i pension efter många år. Jag arbetar på ett relativt litet kansli som krympt mycket under den senaste mandatperioden, vilket fått till följd att många har fått för mycket att göra vilket har lett till sämre stämning bland oss kollegor. Inför den nya chefens tillträdande och framförallt nu sedan han tillträtt har det blivit aktivitet bland många av mina kollegor. Många ska markera revir och framförallt en kollega som blivit av med många av de uppgifter hon helst vill arbeta med har börjat snegla på mina arbetsuppgifter och försöker i små portioner ta sig in på "mina" områden. Hon har gjort försök även tidigare men effektivt hindrats av vår gamle chef men nu ser hon sin chans. Hon har även tidigare sökt den tjänst jag nyligen fått men utan att få den.

Jag som oftast på jobbet är en person som försöker undvika konflikter och söka andra vägar ur dem fick redan andra veckan som vår nya chef var på plats nog och markerade vad som är mina arbetsuppgifter och att jag inte vill ha med henne på mina möten om vi inte har punkter med på dagordningen som berör henne. Hon vill sitta med för att "omvärldsbevaka" och se vilka ärenden hon kan lägga beslag på (min tolkning). Det känns som att vi befinner oss mitt i Firo-teorin, vi kollegor som under den förra chefen åtminstone satt i båten en bit ut till havs har nu backat tillbaka till kajen och de flesta av oss är i land.

Nu känns det trögt och segt på jobbet och all den arbetsglädje jag så länge känt för min nya tjänst har påverkats negativt av hela den här soppan. Min kollega gick dessutom in till den nya chefen och stod där en halvtimme och gnällde över min inställning i frågan. Trots hennes tilltag gav den nya chefen mig rätt men det har ändå gett mig en besk eftersmak. Jag är osäker på om det var taktiskt smart att markera revir så starkt av mig och ge vår nya chef en skev bild av mig så tidigt. Suck. Förmodligen känner jag också så här eftersom jag ständigt gör allt för att undvika konflikter, på jobbet.

Emma

Pappa påverkar

Jag läste den här artikel i Ny Teknik och ja, det stämmer faktiskt för mig också.
När det var dags att välja gymnasieinriktning var helt säker på att jag skulle läsa något mer traditionellt kvinnligt, som humanistisk linje och sen fortsätta plugga språk.
Varför? Jag, har faktiskt ingen aning, för det var inte så att jag var särskilt intresserad av språk.
Syokonsulenten tyckte att jag skulle läsa ekonomisk, för jag hade ju ändå fallenhet för matematik.
Mina favoritämnen var fysik och matte, och det var också där jag hade mina bästa betyg.
Min pappa är gymnasieingenjör, och han tyckte att jag skulle satsa på teknisk linje.
Så bara veckan innan valet skulle göras, ändrade jag riktning totalt och så blev det teknisk linje i stället. Ett val jag aldrig ångrat, och jag kände direkt att det var det här som passade mig.
Och till slut blev det en civilingenjörexamen, och allt tack vare att min pappa hjälpte mig att välja det som passade mig bäst.

Gör chefen eller kollegor bort sig på sommarfesten?

Det här tänkte jag blogga om redan i julas, angående julfester med företaget.

Chefen som går överstyr på festen med kollegorna.

Då fick jag nämligen höra en historia som fick nackhåren att resa sig. En kompis råkade ut för en högst oprofessionell medarbetare i ledande befattning. Jag minns inte de exakta detaljerna men det var långt ifrån ett värdigt beteende.

Tittar din kollega eller chef också för djupt i glaset när ni har sammankomster med företaget?

Kvinnan som är chef för Nationella Insatsstyrkan

Nya chefen för Sveriges elitpoliser är kvinna och hon heter Marie Jarnérus.

Jag läser och inspireraras så det kryper i armarna, om henne i di.se!

Ingen kvinna har någonsin arbetat i Nationella Insatsstyrkan och Marie är första kvinnan som innehar den chefsposten. Hon är även en av de kvinnor som gick tillbaka till yttre tjänst (arbetade då som "fotfolk" i bil) även efter att hon fått barn och hon funderade aldrig över saken.

Något hon har funderat över är just den uppståndelse det väcker att hon är kvinna och fått den tjänst hon fått. Jag instämmer i att det inte borde vara på det viset att det väcker uppståndelse men samtidigt vill jag lyfta fram det eftersom det, dessvärre, är unikt.

Sådant mod och sådant driv och en sådan målmedvetenhet måste lyftas fram och upp, för vi behöver se det, läsa om det och engageras/inspireras av det!

Grattis till nya jobbet Marie Jarnérus, så otroligt häftigt och roligt!

Vad koolt och spännande att arbeta som polis - hade jag varit nödsakad att byta yrke nu (och haft möjlighet därtill!) hade jag utan en sekunds tvekan valt polisyrket. Någon mer som känner så? :-)

Bild lånad på di.se

Sveriges nationaldag

I dag firar vi Sveriges nationaldag, någon firar mycket och en del firar ingenting. Som invandrad norrman möter jag ibland en känsla av mindervärdighet i frågan om nationaldagsfirandet. Många jämför med Norges nationaldag som firas på ett annat sätt. Personligen tycker inte jag man ska jämföra, då land har olika historia och bakgrund. Inte tror väl någon att Norges firande uppstod på några år ? Att skapa traditioner tar tid, lång tid.

Jag tycker som invandrare att Sverige har mycket att fira i dag, den vackra naturen, jämställdhetsarbetet, föräldraförsäkringen, ordet "lagom" och skötsamheten är värt att fira. Hur än man väljer så ska man skapa sitt eget firande, inte snegla på andra. I dag har Sverige visat sig från sin absolut finaste sida här jag bor, med sol, grönska och vajande flaggor.

Vad jag vill med detta inlägg ? Inget annat än att säga gratulerar med dagen Sverige !

Intressant forskning om mellanschefens roll

Jag hittade denna artikel i norska Aftenposten om en avhandling kring mellanchefens roll och makt. Avhandlingen hävdar att mellanchefen är viktig i en organisation för att ledningen ska få ut sina strategier till alla anställda, och att mellancheferna har mer makt än de inser själva.

Aspekter på ledarskap, ur Mandelas synvinkel

Jag läser just nu boken ”Mandelas arv: 15 lektioner om kärlek, livet och ledarskap” av Richard Stengel. Jag har endast hunnit läsa en tredjedel och kan alltså ej utvärdera den än.
Några starka tankar finns dock att avrapportera så långt:

Mandela skriver i förordet:
”I Afrika finns ett begrepp som kallas ubuntu – en djup känsla av att man finns som människa bara genom andra människor; att om vi åstadkommer något här i världen, är det lika mycket tack vare andras arbete och insatser som vår egen förtjänst.”

Det tycker jag summerar en svensk hållning inför ledarskap också såväl som att det är något man aldrig får glömma som ledare. Du kan aldrig röra dig framåt om du inte har medarbetarna med dig i den rörelsen.

Bokens författare skriver:
”Han har en enorm förmåga att charma sin omgivning och är förvissad om att hans charm på ett eller annat sätt kommer att vinna. Han är uppmärksam, artig, älskvärd och – för att använda ett ord som han skulle avsky – förförisk. Och han bemödar sig.”

Här tycker jag författaren sätter fingret på något väsentligt då han talar om vikten av att bemöda sig. Det är det vi refererat till som ”det lilla extra” här i bloggen. Det tror jag personligen gör en väsentlig skillnad i all slags framgång.

Mandela själv talar tydligen ofta om något jag själv brukar återkomma till här i bloggen: mod. Han konstaterar att mod är viktigt för en ledare (och för alla människor). Han slår i boken fast den springande punkten i själva begreppet ”mod”: det är inte avsaknad av rädsla (tvärtom!) det är att göra något trots att man är rädd.

Jag avslutar med ett citat av Mandela, från boken, som beskriver den typ av ledarskap Mandela arbetar med, det exemplifieras av ko-vallning (som Mandela sysslat med som ung):
”När man vill att djuren ska gå åt ett visst håll så ställer man sig bakom dem med en käpp, och sedan sedan ser man till att några av de klokaste djuren går upp i täten och rör sig åt det håll dit man vill att de ska gå. Resten av hjorden följer efter de där djuren som är mer framåt, fast i själva verket styr man dem bakifrån…” ”… Det är så en ledare bör sköta sitt jobb.”

Att arbeta som ledare tycker jag är otroligt roligt och ständigt utmanande och som ren bonus får man hela tiden arbeta högst aktivt med sig själv (både i ledarutveckling och i sitt eget varande i vardagen)!

Vilka erfarenheter av ledarskap har du och vilka iakttagelser har du gjort?

(bilden lånad på Adlibris)