Att lägga pussel

Aftonbladets Karin Magnusson skriver om skolloven - ni vet de där som är fler än man som arbetande förälder har lediga dagar att ta ut. En på pappret ganska omöjlig ekvation, inte ens om man tar ut sina respektive sex veckors semester och delar upp de lediga dagarna mellan oss så går det ihop. Det är femton veckors lov plus ytterligare fem studiedagar varje läsår. Tänk bara vilken press ensamstående föräldrar måste känna. Alla har inte heller förmånen att kunna ta hjälp av far- och morföräldrar eller föräldradagar kvar att plocka ut.

Nu har jag inga skolbarn än, men snart är det dags och just det här har jag funderat en hel del på. Är verkligen dagens system det bästa? Precis som Karin Magnusson skriver borde det utan problem kunna plockas bort en del onödig ledighet och omfördelas lite. När ska barnen hinna vara i skolan och faktiskt lära sig saker? Blir det mer tid i skolan kanske man kan hinna med att lära ut det som ska läras ut utan att stressa fram kunskaperna. Jag tror att ett ändrat system skulle vara bra för alla inblandade och faktiskt även få familjers livspussel att gå ihop.

Eller är det en allt för simpel lösning?

Vuxna barn

Här i NetWorkingbloggen är jag ensam om att ha ett vuxet barn och jag tror att merparten av er läsare har småbarn också?!

När man har småbarn och livet är totalsmockat av lämning, hämtning, pendling, matshopping, matlagning, hundpromenader, nattning och minimal egentid (under en period också svår sömnbrist) är det i princip omöjligt att föreställa sig ett annat slags familjeliv.

Men det finns.

Runt hörnet!

Nu har även jag visserligen ett småbarn (femåring) men även ett vuxet barn: en 19-årig son.

Jag reste till New York med denne son och har i dag varit hemma i exakt en vecka.

När jag satt och la in fotona från resan, på Facebook, tänkte jag på allt vi gjort, alla skratt vi haft och alla knäppa misstag och lustigheter vi genomlevt under tio dagar i NYC. Jag funderade på vad det absolut bästa med NY-resan var och kom omedelbart fram till att det var den egna tiden med sonen som varit allra bäst!

Inte helt oväntat, förstås, då jag ju nyligen flyttat ifrån honom och längtar mer eller mindre alltid efter honom.

Jämför man dock denna resa med 19-åringen med en teoretisk NY-resa med femåringen så inser man ganska raskt att det nog inte skulle ha varit det bästa med en sådan resa: att ha femåringen med sig...

Femåringen skulle sannolikt inte ha velat spendera 3,5 timmar i en roterande restaurang på 48:e våningen eller ha velat sitta stilla i åtta timmar på flyget. Femåringen hade absolut inte velat promenera 6-8 timmar om dagen eller gillat lika långa shoppingutflykter.

Det hägrar alltså en annan tid bakom hörnet, kära ni, förvisso en sorglig tid när de vuxna barnen skaffar och skapar sina egna liv men också en tid av umgänge med dessa barn på helt nya villkor. Mycket njutbara villkor då man (ju) uppfostrat en fantastisk människa med rätta värderingarna, rolig humor och självdistans.

Det kan inte bli fel - en resa in i en framtid med vuxna barn!

Glöm inte det alla jäktiga försenade frukostlämningar på förskolan!

Ha en trevlig helg!

New York?

Glider in under lunchen för att önska er en trivsam arbetsvecka!

Sent i september brukar det vara alldeles förfärligt fullt upp för de flesta, så även för mig.

Hoppas ni ändå hinner andas, njuta, dagdrömma (lite!) och leva intensivt i nuet!

Jag försöker och tycker att jag hyfsat klarar att fånga dagen. Däremot klarar jag inte alls att fånga "morgondagen".... Jag ska nämligen åka till New York med min vuxne son nästa vecka och det kan jag då rakt inte begripa eller vira hjärnan runt..!

Resan har funnits med i planeringsstadiet i ungefär tre år och det är många veckor sedan den bokades och betalades. Sedan dess har det varit intensivt arbete non stop, pendling, nattningar och renovering och för att toppa det hela träffar jag ytterst sällan sonen som bor 30 mil bort.

Jag fattar det helt enkelt inte!!

Vi ska sightseea, spankulera, gå på football (Giants vs. Chicago Bears), gå på bio, dricka Starbucks kaffe, jogga om morgnarna i Central Park: ljuvligt ska det bli.

Jag ska även åka en dag tillsammans med amerikansk väninna till Washington DC.

Vad ska jag inte missa i New York, tycker ni?

Positiva saker med att vara tillbaka efter semestern!

Nedan skriver Karin om vardagslyckan hon känner i vardagen, som hon numera är tillbaka i.

Många talar om och skriver om söndagsångest och "tillbaka-till-jobbet-ångest" och allt vad det är, så jag tänkte lista de positiva saker jag känner med att vara just: "tillbaka":

-Att dricka kaffe i lugn och ro utan barngnäll i bakgrunden och utan att behöva hämta något åt någon som helst annan än just mig själv - himmelskt.

-Äta min 70%-iga chokladbit till kaffet utan tanke på vem som strax kommer för att smaka och sedan kladda ned mig och/eller vita soffan...

-Äta lunch, bloggande, vid min dator och bara njuta de egna tankarna.

-Att vara bland idel vuxna, utan detta femårsgnäll, och ha vuxna samtalsämnen och fredade tankar i skallen: jag njuter intensivt utav det.

Min 2,5 veckor långa semester var absolut rolig och intensiv och kul på massor av sätt och jag älskar maken, sonen och hunden precis hur mycket som helst men det är skönt att njuta egna tankar, känna nya idéer väckas till liv och att återgå till den vanliga trallen, alldeles som Karin skriver!

(fast i mitt fall är det ingen vanlig trall, utan en ny som ska skapas - mer om det i annat inlägg)

Om att stänga av hjärnan på semestern

Jag måste bara titta in och rapportera hur det kan gå om man kopplar av för mycket på semestern.

Jag har precis kommit hem från en veckas semester hos mina föräldrar och min syster med familj.
Packningen innan vi åkte upp skedde i tryckande värme med två stissiga ungar runt fötterna. Packlista fanns inte och ingen projektledare heller... detta resulterade i att vi hade med oss en himla massa riktiga sommarkläder (typ badkläder, klänningar och shorts) till ungarna, men inte en enda tröja eller hood. I sista sekunden slängde jag dock ner regnjackor och gympaskor!

Vi vuxna hade med oss ungefär liknande packning fast jag hade inte en enda långärmad tröja med mig (maken en) men vi hade inga jackor med oss.

Vi hade med bestick till barnen men inte deras tallrikar osv.

Väl uppe i trakterna kring huvudstaden så visade det sig ju ganska snart att det var dags för mer vanligt sommarväder och jag och maken fick låna regnjackor av mina föräldrar (det är precis så man vill röra sig i hemmastaden...eller inte, där vill åtminstone jag helst vara på topp så att jag kan imponera på alla gamla kompisar jag möter..).

Mina stackars barn har inte fått ha sina favoritstövlar och inte fått hoppa i några vattenpölar, jag kompenserade dock detta med att ta på dem vanliga kläder och släppa ut dem på gräsmattan för att busa när det regnade. Vilket såklart gjorde lika mycket succe som att bada i barnpoolen i regnet...

Hos syrran när vi blandade in ett till barn så kokade nog min hjärna över, jag fick bland annat stå utanför hennes port eftersom jag hade glömt koden, glömt mobilen och tappat nyckeln till övernattningslägenheten (fast den hittade jag ganska snart) och vänta in en snäll granne. När vi packade för avfärd så hittade jag inte min "dosa" där jag har körkort, bankkort mm.
Jag kunde inte ens för mitt liv komma på när jag hade använt den sist men eftersom vi återigen hade helt galna ungar som sprang runt fötterna så höll jag tummarna för att den låg någonstans i bilen och så åkte vi.

Efter en timma sms:ar syrran att hon hittat min vigselring och förlovningsring i övernattningslägenheten och alldeles nyss (efter att ha varit hemma i ett dygn) så hittade jag min lilla dosa. Puh!

Så mycket har jag gått ner i varv :-) tänk om killarna på jobbet skulle höra detta, de skulle inte tro att jag var klok. Nu ska jag verkligen förvalta detta underbara vegetativa tillstånd de resterande 3,5 veckorna som jag skall vara ledig.

Ha det så bra så länge!

Semesterplaner?

Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag ska göra på mina tre veckors semester i sommar, trots att det bara är två veckor kvar dit. Det känns rätt så bra; men samtidigt lite stressande!

Mina än så länge lösa planer består av att kanske åka till mitt landställe och lägga lite tid på renovering, och eventuellt ta en tur till London. En av mina närmaste vänner ska dessutom gifta sig, så det blir troligtvis rätt så mycket bröllopsbestyr.

Vad har ni läsare för planer?

Semesterlängtan

Nu har sommarn äntligen kommit. Solen skiner och det är riktigt varmt ute.
Jag jobbar nästa vecka också innan det är dags för semester. En del kollegor har redan gått och det märks att många längtar efter ledighet. Samtidigt är det också en hel del arbetsuppgifter som måste bli färdiga innan alla försvinner iväg på semester, så det gäller att få gjort allt som ska göras.
Men det är svårt att hålla motivationen uppe. Allra helst vill jag gå ut och njuta i solskenet i stället, man vet ju inte hur länge sommarn varar detta året.
Klarar ni andra att hålla ångan uppe så här de sista dagarna innan semestern?

Caramba - omladdning pågår

Jag är nästan alltid uppkopplad på något sätt. Mobilen och datorn är viktiga både i jobbet och hemma. Jag vill gärna håll koll på vad som händer ute i världen och ha daglig kontakt med familj och vänner via sociala medier. Dessutom är jag involverad i två bloggar, som kräver lite jobb och en del tankeverksamhet.

Men jag erkänner att den här bloggen har hamnat lite i bakvattnet på sistone. Föräldraledighet har inte direkt gynnat inspirationen. Jag har känt mig rätt understimulerad emellanåt samtidigt som den hemska, långa vintern effektivt har saboterat mina dagliga långpromenader när lillasyster sover och jag får tid att andas och reflektera. Till slut kunde jag rita en triangel mellan huset, dagis och mataffären. Jag rörde mig knappt utanför den. Instängd och uttråkad.

Någonstans där i snökaoset, bland skyhöga elräkningar, sömnbrist och en man som bytt jobb och försvann in en "kreativ process", kände jag också att jag hade tacklat av i huvudet. Att ha för lite att göra har den effekten på mig.

Men nu när snön äntligen är verschwunden och jag har tankat syre varje dag, känns det som att livet sakta börjat återvända. Kommande vecka laddar jag och familjen lite extra på Mallorca. I bästa "All Inclusive-resort-barnklubb-stil", inkluderat specialpaket för lillasyster, så att vi kan koppla av ordentligt.

Där ska jag och mannen sitta på terassen utanför vår hotellägenhet, när barnen har somnat, och njuta av att kunna prata med varandra i lugn och ro. Då ska vi bolla en massa saker som har börjat snurra i mitt huvud.

Sen ska jag återvända, full av ny energi. Det är ett löfte.

2009 - vad hände egentligen!?

Jag ska börja med att lova att det här inte ska bli en lång och tradig upprapning av vad jag gjort förra året, för det är nog inte kul för nån att läsa. Men när jag började jobba i januari 2009, efter min andra föräldraledighet, visste jag inte riktigt vad jag hade framför mig. Våren rullade på men i somras bytte jag tjänst, från att vara konsult på heltid till att ta rollen som teamchef för en grupp på 16 konsulter i kombination med att själv jobba som konsult på halvtid. Direkt efter sommaren började dessutom vår andra dotter på dagis och vi var därmed tillbaka i lämna- och hämta-karusellen igen, med heltidsjobb båda två.

Hösten blev väldigt intensiv för mig och jag fick lägga en hel del saker, däribland skrivandet här på bloggen, åt sidan för att kunna rikta energin mot min nya tjänst och vardagens logistikutmaningar. En händelserik höst avslutades med en lång och skön julledighet tillsammans med hela familjen, där vi försökt göra mer av något barnen uppskattar men vi vuxna är dåliga på - att bara vara hemma. Det sistnämnda har faktiskt gått över förväntan och det är med laddade batterier jag förbereder mig för 2010:s första arbetsdag, imorgon!

Hur känner du inför jobbstarten nu efter jul?

Trillat dit igen

Varför kan man aldrig lära sig ? Varje början på december lovar man sig själv att ta det lugnt och bara njuta av december och jul, och att slänga alla prestationskrav och måsten dit peppern gror. Och vad händer ? Några dagar innan jul sitter jag här - igen. Stressat och trött på alla egna och andras krav och förväntaningar innan jul. Mest är det dock mina egna som är problemet, varför låter jag mig "get carried away" varje år är kärnfrågan. Och i år är inget undantag. Kombinationen heltidsjobb och fackengagemang, sjuka barn och julstök är ingen bra ekvation har jag insett, det skapar stress på två arenor, man känner att man inte hinner det man borde någon stans.
Så nu tänker jag ge mig själv en spark där bak, och ta lite ledigt så man orkar de sista arbetsdagarna fram till jul och julen. Sedan vankar dryga veckans ledighet som spenderas i fjällen med skidåkning, god mat och pulkaåkning.

Trevlig (stressfri) jul !

Tid för reflektion

Semestern är slut och vardagen har återvänt. Några lärdomar tar jag med mig inför framtida semesterplanerande

• Dagen innan semestern ska jag försöka blockera minst halva dagen för att hinna avsluta, rensa och skriva en tydlig att göra lista till efter semestern.


• Jag ska inte kolla jobbmailen mer än i yttersta nödfall. Jag blir bara uppstressad och kan inte egentligen göra så mycket åt situationen. Är det något akut får de ringa.


• 4 veckor eller mer sammanhängande är välgörande (gärna 5 och varför inte en vecka på försommaren).


• Försöka att ta det lite lugnare första vecka och ta mig tid till reflektion, lite distans kan ge mycket ny inspriation och nya insikter.

Ja, semester är skönt men det är också roligt att komma tillbaka till rutiner och jobb igen...och då är det ju också snart dags att planera nästa ledighet :-)

Stressar du av på semestern?

I år lyxade vi till det med hela 4 semesterveckor i sträck, hela familjen. Sist vi var lediga så länge var nog 2005 när vi kombinerade föräldraledighet och semester.

Eftersom vi dessutom är nyblivna husägare var tanken att vi skulle fixa en hel del hemma, kombinerat med lite utflykter och besök hos släkt och vänner.

Som vanligt tog vi oss vatten över huvudet och tänkte inte alls på att allt tar tre gånger så långt tid när men dessutom har 2 vilda barn hemma. Detta i kombination med att vi får gäster som ska bo hos oss snart har gjort att det blivit aningen stressigt. Vi har alltså gjort våra utflykter, vän- och släktbesök och roat barnen på dagarna, för att sedan ägnat en hel del tid på kvällstid åt att renovera.

Nästa år vill jag ha mer sånt här

Nu börjar vi se ljuset i slutet av tunneln, huset är snart beboeligt och om en vecka börjar dagis och jobb igen. Visst har det varit skönt att slippa hela jobb- och dagiskarusellen ett tag, men det ska också bli väldigt skönt att få börja jobba igen om en vecka.

(och nästa gång vi renoverar tar vi ledigt och barnen får vara på dagis).

Lotta på Bråkmakargatan - vilken härlig förebild

Som många andra föräldrar tog vi barnen till Astrid Lindgrens värld den här sommaren. Det var kul och trevligt för båda barn och föräldrar. Medan man gick runt i parken och så på alla dessa underbara historier som Astrid Lindgren har skapat inser man hur långt före sin tid Astrid var. Girl power och pippi hör ihop det håller vi alla med, men jag vill lyfta fram en tjej till i Astrid Lindgrens fantastiska sagoskatt - Lotta på Bråkmakargatan. Barnen och jag läste boken den kvällen vi var i Vimmerby, och min tös blev kär i Lotta. Jag tänkte att det var ingen dålig förebild att välja. Tuff och urädd som Lotta är vågar hon gå sina egna väger, utan att styras av normer och konventioner. Åh vad jag hoppas att min tös Elsa blir lite lik Lotta, även om det antagligen inte är lätt att vara mamma till Lotta. Men jag hoppas att Elsa ska våga testa och utmana konventionerna på samma sätt som Lotta. Och förresten det hoppas jag att sonen kommer våga också.

Reflexioner efter en campingsemester

Tillsammans med min kära familj har jag spenderat några dagar med att campa. Den här gången blev det husbilen även om planer finns för att tälta också i sommar. Nu var det inte det jag tänkte skriva om men de tankar jag fick om vem som gör vad på en campingplats. Vad jag kunde se var det kvinnorna/mammorna som diskade och lagade maten, utenom grillningen som mannen/pappan skötte. Mannen/pappan var den som körde bilen, backade in husvagnen och tömde spillvattenlådan. Vad min personliga observation blev var att på campingsemester återgår man till de uråldriga könsrollerna. Jag såg inte en ända kvinna som körde bilen med husvagnen. I morse mötte jag dock några män i diskrummet så hoppet finns i alle fall.