"Jag misstänker att det är när barnafödandet skjuts upp i åldrarna som detta moderna problem infinner sig. Dagens föräldrar har redan kommit en bra bit i karriären. Barn har betraktats som en kvinnofälla av det enkla skälet att kvinnor hamnar på efterkälken i yrkeslivet. Kanske vi ska ta och acceptera att barn faktiskt inte passar in i karriärstressen. Kanske ska småbarnsföräldrar med nyckelpositioner tagga ner och lämna sina chefsstolar. Gå ner i arbetstid och lämna över en del av sina yrkesmässiga befogenheter till de yngre och piggare. Istället för att lägga sin bristande förmåga i knät på oss som faktiskt behöver deras kompetens.
Jag har fullgjort mitt uppdrag som småbarnsförälder. Varför ska jag då behöva ta ansvar för andras föräldraskap?"
Men även om jag ser problemet och kan förstå det så tror jag att det går att lösa om man bara är vuxen nog att inse att även arbetet innebär ansvar. Jag har sett duktiga chefer som både vabbar och hämtar på dagis utan att för den sakens skull missköta sitt jobb. Det kan handla om att man tar enstaka möten per telefon, finnas tillgänglig på telefon och email och har någon att delegera till. Jag brukar själv lösa saker så när något oförutsett inträffar, det är väl det som kallas att ta ansvar?
Sen tycker jag även att det kan vara värt att fundera över att man inte kan klara av allting samtidigt och försöka att anpassa både jobb och fritid så att det faktiskt går ihop.
Vad tycker du?
