onsdag 31 december 2008
2008 enligt Linda R
2008 enligt Jessica
CSN och utlandssmitarna. Eller hur var det nu........

Stanna på samma jobb hela livet?

Köttbullar och makt
tisdag 30 december 2008
Måste ändra en sak om årets överraskning...
Egentligen var det väl inte en "överraskning" kanske men det är ändå årets bästa nyhet, bästa projekt och lite av överraskning också. Absolut.
Jag rankar "NetWorking" i mitt års topp tre härmed! Jag är omåttligt stolt över oss.

Att jag fick mitt nuvarande jobb har all feedback från
damerna här mycket med att göra!
Mäktigaste affärskvinnan i Danmark
Kan man ha en karriär utan att bli chef?
2008 summerat av Karolina
Huset vi ritat, snickrat och byggt på I snart 2 år blev äntligen inflyttningsklart i somras. Vi sålde vårt gamla hus innan marknaden tok-dök. Och för er som undrar så kan jag avslöja att alla flyttkartonger ej ännu är uppackade. Den nya förskolan är toppen!
Årets sämsta
Vattenpumpen kraschade 3 dagar efter inflyttning. Tur med en liten sjö alldeles bredvid där vi fick tvaga oss.
Årets överraksning
Jag blev 30 och efter ett halvår så ser jag redan 29-åringar som unga...
2008 enligt Catharina

Generation Y hittar nya karriärvägar
Varför jag jobbar kommunalt

Jag har nästan hela mitt yrkesverksamma liv jobbat inom offentlig förvaltning. Redan under studietiden var jag vikarie på ett kommunbibliotek och när jag sedan tog examen började jag på Försäkringskassan. För min del ville jag jobba heltid och den möjligheten saknades ofta inom biblioteksvärlden där många tjänster är deltid. Så jag var glad över att få ett heltidsjobb på ”kassan” och tänkte väl inte stanna så länge. Jag blev dock kvar under 7 år.
Varför kan man kanske undra i dessa tider då ”kassan” är i blåsväder. Jag blev kvar för att jag trivs att jobba med människor och gillade kontakten med kunderna. De flesta kunderna var trevliga och glada över att få hjälp från oss. Dessutom fanns det stora möjligheter att byta arbetsuppgifter inom organisationen, vilket jag också gjorde. Jag testade att jobba med en hel del olika ärendeslag och på flera olika avdelningar. Under tiden fick jag också gå en hel del intressanta kurser, bland annat utbildades jag till föräldrainformatör och gick en kurs i mental träning. De två kurserna jag hade mest utbytte av var dock 5 poängskursen i förvaltningsrätt (på arbetstid) och ledarskapsutveklingsprogrammet jag gick. Båda dessa kurser lärde mig mycket. Jag trivdes hela tiden väldigt gott på ”kassan” då jag kände att jag gjorde ett viktigt jobb samtidigt som jag fick mina behov av att utvecklas tillgodosedda. Jobbarkompisarna var också väldigt trevliga och villkoren ganska bra även om lönen var låg.
Under tiden jag var mammaledig organiserades ”kassan” om och mina arbetsuppgifter försvann många mil bort. Jag bestämde mig för att testa att jobba privat för att se hur det kändes, och fick jobb på ett mindre företag. Efter några månader stod det klart att jag inte trivdes, för att jag inte fick användning för min utbildning som jag ville och jag utvecklades inte. Det kändes helt enkelt som de resurser jag hade inte användes som de kunde. Jag stagnerade helt enkelt. Lönen var dålig och jag hade inte samma möjlighet att påverka min arbetssituation som tidigare. Så då möjligheten dök upp att börja på kommunen grep jag den.

måndag 29 december 2008
Tankar om dagis
Hur långa dagar är ok på dagis ? Vilken förälder har inte ställd sig den frågan. Jag hittade den här artikeln på svd.se om hur barnen ser på att gå på dagis.
Mina barn är ibland sist kvar på avdelningen när jag hämtar dem och måndagen innan jul var de sist kvar på hela dagiset och det hade bara varit mina två sötisar på avdelningen den dagen. Jag kände spontant att jag hade två olika sätt att hantera detta, antingen ”stackars mina barn som får gå på dagis när andra är lediga” eller ”vilken lyxig dag mina barn har haft med två fröknar helt för sig själv”. Mitt perspektiv var dock att det var lyxigt för mina barn, och detsamma sa den ena fröken när jag luftade mina tankar om detta. Fröken berättade om hur mysigt dagen hade varit, med pyssel, promenad och vila på soffan i myshörnan.
Mina barn går fyra dagar på dagis 06.50 – 15.45, och det känns lagom just nu. Ändå kommer det dåliga samvetet att hälsar på ibland, är det för länge ?
Hur ser ni på detta ? Hur känner ni när era barn är kvar längst på dagis ?
Slut i arbetslivet efter 40?
Jag misstänkte att detta gäller just min pappas generation, och att vi sextio-, sjuttio- och åttiotalister är mer rörliga och att arbetsmarknaden ser annorlunda ut. Men vi kommer knappast undan att det är dyrare att anställa någon som är äldre och välbetald.
Vad tror ni? Och tar ni med detta i beräkningen vid karriärplaneringen? Många skaffar ju barn runt 30-35, och har sedan några småbarnsår framför sig, och kan kanske ge järnet igen efter 40, så själv tycker jag att man verkar vara en perfekt rekrytering då!
2008 enligt Anna
Att vi köpte hus i förorten och lämnade stan. Äntligen - jag hade längtat hela vuxenlivet! Nu ges tillfälle att inreda hur vi vill och att dana om en trädgård med mycket potential och mycket arbete kvar att utföra... Enligt mig är vårt lilla parhus det bästa huset i världen.
Årets sämsta:
Jag ogillar ju att fundera på det som är dåligt eller negativt men OK... Det sämsta var väl den där veckan i somras då jag under loppet av en ynka vecka fick först ett njurstensanfall och sedan en blodfylld cysta som sprack. Ont, gjorde båda sakerna och sjukhus fick uppsökas båda gångerna.
Årets överraskning:
Hmmm, här får jag fundera. Men det är nog den nye, mycket gode vän jag fick under hösten 2008. Oväntat och väldigt bra.
Boken jag läser nu

Jag läser just nu boken Duktighetsfällan av Perski, Aleksander / Rose, Joanna. En mycket bra och intressant bok om som handlar om vår tids problem med stress och prestationsinriktning. För mig som har gått genom en tuff stressreaktion är detta en extra intressant och givande bok då den båda berättar vad som ligger bakom men också har förslag på hur man ska gå vidare eller rent av att motv
erka stressproblem.
Intervju med Norges jämställdhetsminister
söndag 28 december 2008
Vi tackar Bloggkommentatorerna

Teatertips i Göteborg
För ett par veckor sedan var jag och såg "Förnuft och känsla" på Göteborgs stadsteater. Klassiker i riktig Jane Austen anda. Själva pjäsen bjuder inga överraskningar, men scenografin var jättebra och finurlig. Skådespelarna var... de var... helt underbara! Victoria Olmarker's tolkning av den äldre systern Elinor Dashwood följer fortfarande med mig i hjärtat.
Jag rekommenderar varmt!!

Camilla Wagner igen

Så talade Sara: 2008
Att lämna radhustillvaron bakom oss och flytta till lägenhet igen- vilket lyft! Efter tre år i utkanten av stan fick vi nog och traskade rakt emot strömmen, in till stan igen. Det blir delad förstaplats mellan det och att ha slutfört min 1,5:åriga vidareutbildning i KBT; tänk att jag rodde det i hamn till sist...
En prövande period i mars på mitt jobb inom psykiatrin. Så många människor med så stort behov av hjälp. Ibland räcker man bara inte till, det lärde jag mig den hårda vägen i våras.
Att vakna av att sängen skakade! Jorden bävade i Skåne! Det starkaste jordskalvet i Sverige på över 100 år...

lördag 27 december 2008
Pendling, del 2
När jag läste frågan började jag faktiskt också undra och jag har försökt, efter bästa förmåga, att analysera det sedan dess.
För det första är det så att när jag går upp kl. 05:15 går jag upp exakt två timmar före yngste sonen och maken, så där får jag två egentidstimmar som inte påverkar dem eller min tid med dem alls, eftersom de sover sött.
När minstingen sedan kommer till förskolan strax efter kl. 08 har jag varit på väg i nästan 1,5 timmar så där är alltså ena vägen i princip utredd: sömn för dem, egentid för mig.
På kvällarna ska jag hem. Två dagar i veckan arbetar jag till kl. 19:15 och då kysser jag adjö alla tankar på hämtning på förskola, middag med familj och ofta även nattning av liten son. Det läget är bara att gilla och jag gillar det. Det är skönt att ha två kvällar i veckan när jag slipper det ovan nämnda, de kvällarna tar jag ofta en korv med bröd på centralen till middag och sedan läser jag tidning eller bok på tåget och lyssnar på musik. Under promenaden från tåget, på cirka 30 minuter, skakar jag av mig den 10 timmar långa arbetsdagen och kommer fram på gott humör. Sedan kraschlandar jag ofta i lillsonens säng när han ropat in mig dit, så läser vi eller så snuttar han mitt hår till han somnar. Eller så hamnar jag i soffan framför TV’n eller i ett bad med fortsatt läsning (garanterat jobbläsning i sådana fall).
De tre övriga vardagskvällarna hämtar jag nämnde son på förskolan vilket innebär att jag lämnar arbetet lite tidigare än de andra två: vid 15-tiden, 16-tiden och 13-tiden närmare bestämt (sedan funkar det utmärkt att arbeta på kvällen framför TV'n när sonen sover). Då eftermiddagsmyser vi tillsammans och lagar mat och nattar, sonen och jag.
De två restimmarna använder jag alltjämt till avskakning av dag inför umgänget med familjen och nu vet jag knappt hur det skulle se ut utan det? Det är kanon att vara glad och faktiskt hyggligt pigg när man träffar de kära! Förr sa tonåringarna att jag var så sur när jag kom från jobbet – det har jag inte hört en enda gång sedan vi flyttade hit ut.
Det har jag faktiskt inte tänkt på förrän nu.
Nu ska ju inte det här behöva bli ett brandtal för “jag umgås faktiskt visst med min lille son”: jag tror han klarar sig strålande med sin far också och har inte något ok att bära av en övertro på min egen förträfflighet som enda tänkbara umgängesperson.
Min son klarar garanterat tid med fader eller bröder. Hans liv står inte och faller med mig. Jag är heller inte drabbad av narcissistisk tro att jag skulle vara en bättre pedagog än de utbildade eldsjälarna till förskollärare som stimulerar sonen på förskolan. Hade jag lidit av sådana komplex hade jag kanske inte mått bra av fyra timmars pendlande om dagen?
Jag är en kanonbra förälder: kärleksfull, varm, nära, positiv och bekräftande. Mina barn är det bästa som finns, det vackraste som finns och guds gåva till mänskligheten ;-) Båda mina söner älskar mig och säger det. Men inte tror jag att deras liv blir himmelriket av att endast vistas med mig för det. Nej, låt dem komma andra till del och låt andra komma dem till del också. Min och deras kärlek räcker hela vägen och kan omfatta även det.
Sanningen, enligt mig ;-)
2008 according to Maria
Pappor kan!
fredag 26 december 2008
Första kvinnan i Akademien
torsdag 25 december 2008
25% kvinnor i kabinettet

2008 års lista
Mitt nya jobb och att jag vågade mig på terapi, vilket jag kan rekommendera alla att testa. Nyttigt och utvecklande på många områden.
Årets sämsta:
Att inte få förlänga mitt förra jobb och min stressreaktion under vintern.
Årets mest överraskande:
Mina barn som överraskar mig varje dag med sin energi och kreativitet.
Men varför väljer folk att skaffa barn om de inte vill ta hand om dem?


onsdag 24 december 2008
Tomtens renar också karriärkvinnor

tisdag 23 december 2008
Grundaren av Teddykompaniet - en spännande kvinna
Raili verkar vara en driven kvinna, som bland annat drivit en camping trots att hon tydligen hatar husvagnar. Varför? "Det var ju bara karlar som hade hand om campingar så då måste jag ju göra det"
Läs artikeln om Raili HÄR

God Jul!

Brutal humor om manlig makt

Hur gick det med 70/30?
Egentligen ligger det väldigt nära min personlighet att lyfta fram det positiva hos andra, men nu har jag gjort det på ett mer strukturerat sätt i till exempel möten och mingelsituationer. Det är alltid något av en balansgång; när blir det smörigt?
I min senaste 360-undersökning* fick jag i alla fall veta att detta är något jag gör bra, och som mina kolleger vill att jag ska fortsätta med.
Om inte alltför länge måste jag ställa mig inför en grupp personer och redogöra för hur jag har bidragit till företagets framgång genom att använda 70/30-regeln, så nu är det upp till bevis! Jag har använt regeln lite varstans i väntan på att det avgörande eldprovet infaller, till exempel:
- Talat om för maken att jag uppskattar saker han gjort. Det är så lätt att ta sådant för givet och irritera sig på något onödigt istället.
- När min coaching kändes som om den inte riktigt gick som jag ville tog jag upp det med min coach genom att tala om vilka delar som fungerade bäst för mig och föreslog att vi skulle bygga vidare på dem.
- Och sist men inte minst: Jag berömde tjejen i caféet på jobbet när latten blev perfekt och sa "kom ihåg hur du gjorde den här, den var helt perfekt!"
Nu får jag latten precis som jag vill, varje gång! Hur har det gått för er andra som antog utmaningen?

*) 360 är en metod där du ber dina kollegor, din chef och dem som rapporterar till dig att utvärdera dig ur något förbestämt perspektiv
måndag 22 december 2008
Sänk ambitionerna, slappna av och ha trevligt!
Igår hade jag och lillen 6 mammor (som alla lever ett hektiskt liv med karriärjobb och småbarn) , en nanny och deras bebisar på lunch. Jag hade gjort soppa från recept av Nigellas julspecial, bakat pajer gjort sallad, satt ut skålar med smått och gott till bebisarna och så vidare.När alla är samlade och jag bar ut maten så utbrister en av mammorna ”Va!, har du bakat pajerna sjalv?!?”, ”Javisst” säger jag stolt. ”Du är ju inte klok!”, ”Vem har tid med sådant?” säger en annan medan hon räcker en riskaka till sin 1-åring. ”Har du bakat bebisarnas riskakor med?” Vilket åtföljs av ett allmänt gapflabb från resten av bordet.
Jag kände mig lite fånig först och tyckte att lite mer uppskattande kunde de väl vara efter mina ansträngningar! Men faktiskt, jag måste erkänna att dom har ju rätt! Varför stå hela torsdagskvällen och knåda pajdeg och fixa när det finns goda pajer att köpa? Jag hade flängt runt hela veckan och kommit sent i säng varje kväll, så varför ställer jag mig och bakar och donar till kl. 12 på natten efter julklappshandel och jobbmöten?
Den brittiska maken kallar Sverige for Stepford (från The Stepford Wives). Perfekt hemlagad bjudmat ska intas i det perfekt städade hemmet. På uppfarten står bilen som tvättades på söndagen, barnen är välkammade, har fina kläder, och leker fint med pedagogiska leksaker. Jag har starkt insisterat på att så är det verkligen inte. Tills nu, när jag kom på mig själv, just i den där stunden när de skrattade åt mina pajer, att vad var det jag försökte återskapa? Jo………STEPFORD!
För visst är det så egentligen? Flertalet gånger har maken påtalat att folk är bjudna hem till oss för att de vill umgås – inte för att de förväntar sig en gratis middag som skulle platsa på en restaurang i Michelins röda guide. Vi anstränger ju oss så mycket att det är ett helt företag att planera en middag eller lunch. Glättigt slänger vi sen ur oss, ”Äh, det var väl inget jobb”. ”Det där slängde jag ihop på en plätt”.
För två veckor sedan samlades vi fyra par och åt middag hos en av familjerna. En av de trevligaste middagar jag varit på. Värdinnan var kolugn, sprang knappt in i köket alls och alla älskade maten. Där var en vegetarian, vi tillkom i sista minuten och två andra par fick ställa in med kort varsel. Så hur klarade hon det och vad bjöds vi på?
Jo, vi körde på vin och take-away från den Indiska restaurangen nere i byn. Även om värden och värdinnan protesterade, sa delades ju givetvis notan. Så nu är det ingen som drar sig för att ta på sig nästa middag för mellan 6-10 gäster för det innebär inte veckor av planerande, bara trevligt umgänge. Så varför komplicera saker?
Kan man inte beställa nyårsmenyn från den lokala restaurangen sa slipper värdinnan våndas i månader, eller bjuda över grannen pa pizza och vin?
Och jag... jo jag ska börja sänka min ambitioner, köpa mer färdiglagat och bjuda hem folk dubbelt sa ofta istället!
Att leda informella ledare
Downshifting eller flexshifting?
Man kan downshifta genom att gå ner i ansvar på sitt nuvarande jobb, eller helt enkelt byta yrke. Fördelen med downshifting ska vara att man minskar stressen, och den som tidigare jobbade väldigt långa dagar kan väl även få mer tid med barnen. Men vad innebär egentligen downshifting? Att du engagerar dig mindre i jobbet. Kanske får du då mer kraft till barnen, men det är inte alls säkert. Däremot får du aldelest säkert mindre pengar i plånboken. Och vad gör du när barnen blivit större? Går tillbaka som IT-chef efter 10 år som florist?Alternativet: flexibel arbetsgivare. Alla "karriärjobb" betyder inte 80-timmarsveckor och många tjänsteresor. Ett ingenjörsjobb i IT-branschen t ex kan mycket väl kombineras med barn och familjeliv. Flexibla arbetstider där man själv kan boka in möten efter dagistiderna och en möjlighet att jobba hemifrån (när barnen gått och lagt sig) gör att man mycket väl kan hänga med i jobbsvängen utan att försaka sin familj. Fördelen är att du fortsätter växa och utvecklas på jobbet. När barnen blir större kan du successivt återgå till normala arbetstider.
Vi tror att den som jobbar med ett utvecklande och inspirerande jobb blir lyckligare och därmed har mer energi att ge sina barn. När man väljer jobb så ingår inte bara lön och ansvar, utan även arbetsuppgifter, arbetsmiljö och kollegor, något man kanske inte gärna väljer bort när man kombinerar karriär med barn och familjeliv. En annan fördel med att flexshifta är att lönen inte försämras. Vi som skrivit detta inlägg har lyckats flexshifta med framgång, så vi vet att det går. Vad du än väljer, flexshifta eller downskifta, se till att du inte bara offrar något utan även vinner på det. Släpp tanken på att vara en duktig flicka en stund så kanske du både kan äta kakan och ha den kvar.

söndag 21 december 2008
Blir vi mer jämställda nu i finanskrisen?

NetWorking når ut i media










