Klädkod/klädtips!

För en tid sedan talade jag om klädkod i hettan och klädkoder generellt sett är ett ganska poppis ämnen att diskutera!

Personligen har jag lärt mig att kläder och skor kan "hjälpa till" att signalera pondus och seriositet och att ämnet inte är helt ointressant och värt att fundera lite över.

Ska jag, som kvinnlig mellanchef, hantera manliga dito eller manliga leverantörer/hantverkare hjälper det att vara "propert" klädd och gärna med kavaj.

Converse på fötterna är inte lika "effektivt" som en snyggare loafer.

När jag med stor glädje och behållning läste boken "Ledstjärnor" för tre år sedan minns jag att en av de intervjuade kvinnorna i boken lovprisade klänningar!

Jag minns att hon sa att man är klädd direkt, det funkar med såväl låg klack som stövlar eller högklackat.

Jag har kommit att anamma detta till 100%. Jag ikläder mig aldrig annat än klänningar och trivs ypperligt bra i det!

Jag använder klänning med skjorta under, med kavaj över eller med kofta över. Jag använder stövlar, lågklackat och högklackat (desto mer sällan höga klackar dock) och jag drar bara på mig leggings eller strumpbyxor under.

Det går snabbt att stryka - och en del behöver inte ens strykas - och jag använder nästan uteslutande modeller som lämnar luft över magen.

Att slippa hålla in magen är, som flera tidigare här konstaterat, ovärderligt, inte bara i jobbintervjusammanhang utan i det dagliga yrkesutövandet.

Jag kan slappna av helt och prestera bra såväl som vara glad och trevlig när jag kan andas och andas ut utan tanke på att dra in magen för att se tjusigare ut ;-)

(jag köpte i går tre klänningar vintage och de kostade mig sammanlagt 247 kronor, så det var både prisvärt, miljövänligt och snyggt!)

Har ni några andra bra klädtips? Det är onekligen roligt!

Minister i framkant

Varsågoda - Sydsvenskan har en finfin intervju med vår EU-minister och nyblivna mamma Birgitta Ohlsson om hur det går att kombinera politiskt arbete och familjeliv.

Här går det att läsa att anything goes när man får barn bara man tänker några extra varv till och verkligen hjälps åt inom familjen. Birgitta och Mark är fantastiska förebilder både i Sverige och utomlands även om det är tydligt att vi har kommit lite längre här i Sverige än i en del andra länder.

"Sverige är viktigt som förebild. På andra håll i världen är jag ännu mer exotisk. Den amerikanska tv-kanalen ABC har till exempel följt mig som minister med just föräldravinkeln. De var så förvånade över att Mark kunde tömma diskmaskinen", säger Birgitta Ohlsson i artikeln.

Förebilder & kvotering

Nu är jag där igen: vid ett av mina favoritämnen, nämligen kvotering!
Jag vet så förtjusande väl att frågan är en ständigt het potatis men jag tycker inte att den kan ventileras för ofta.

Senast jag slogs, med full kraft, av varför jag tycker att det är rätt och riktigt med kvotering var när jag, för andra gången, såg filmen ”Invictus”.
Har ni sett filmen, om Mandelas liv och framför allt hur han använde sig av Sydafrikas rugbylag för att skapa vi-känsla i landet?

När rugbylaget åker ut till kåkstäderna, i filmen så som de gjorde i verkligheten, är det ett stort rugbylag bestående av idel spelare som är afrikaaner och en afrikansk spelare. Den afrikanske spelaren heter Chester.

När laget kliver ur bussen kommer alla barnen i kåkstaden rusade och de springer allihop förbi afrikaanerna, fram till Chester. De ropar:
-Chester, Chester, Chester!
De kramar honom, klänger på honom och hyllar honom.
Varför?
För att de kan identifiera sig med honom och han är deras förebild.

Jag vill, här med kanske övertydlighet, framhålla min ståndpunkt i debatten:
vi behöver förebilder som tar den plats vi själva bör känna att vi kan nå.
Själv kan jag inte identifiera mig med tjänsteMÄNNEN i grå kostymer och Tag Heuer-klockor men jag lusläser artiklar om kvinnliga ledare och iakttar hur de ser ut och vilka frisyrer de har. Jag gör det med stort nöje och det händer saker inom mig, i min skalle, när jag gör det.

Jag kan argumenten mot kvotering.
Jag tror inte att det är KUL att vara inkvoterad och bära hundhuvudet.

Jag tycker dock inte heller att det är nöjsamt att luta mig tillbaka och fortsätta iaktta hur män kvoterar in varandra och jag har burit så många hundhuvuden i mina da’r att jag vet att det är uthärdligt. Det har de flesta kvinnor gjort.
Vi kan leva med detta i hundra år om det innebär att våra barnbarn slipper.
Det är socialt hållbart och hållbarhet är aldrig fel!

Ännu mera hemmafru

Jag hittade den här krönikan i Aftonbladet om hur dagens hemmafru skiljer sig från tidigare tiders hemmafru. Och att vi ska sluta be om ursäkt för våra hobbies och satsa mer på dessa, då de kan ge båda intäkter och succés. Leila är ett bra exempel på detta, som den ikon hon är för många mammor i dag. Hon tjänar bra med pengar på vad som många har som en hobby.

Hemmafruar har vi diskuterat mycket här på Networking, här kan du läsa mer om vad vi tycker och här om hobbies.

Just nu är min hobby att träna, en hobby jag faktisk har tjänat pengar på i perioder som instruktör inom spinning och gruppträning.

Inspirerande förebild

Jag hittade i TCO-tidningen en intervju med Kerstin Marcusson, en verklig pionjär inom arbete för jämställdhet i arbetslivet. En intressant intervju tycker jag och jag känner igen mig i hennes känsla av understimulering under tiden hon var hemma med barnen, eller hur skönt det kändes för henne att börja jobba igen.

Pappa påverkar

Jag läste den här artikel i Ny Teknik och ja, det stämmer faktiskt för mig också.
När det var dags att välja gymnasieinriktning var helt säker på att jag skulle läsa något mer traditionellt kvinnligt, som humanistisk linje och sen fortsätta plugga språk.
Varför? Jag, har faktiskt ingen aning, för det var inte så att jag var särskilt intresserad av språk.
Syokonsulenten tyckte att jag skulle läsa ekonomisk, för jag hade ju ändå fallenhet för matematik.
Mina favoritämnen var fysik och matte, och det var också där jag hade mina bästa betyg.
Min pappa är gymnasieingenjör, och han tyckte att jag skulle satsa på teknisk linje.
Så bara veckan innan valet skulle göras, ändrade jag riktning totalt och så blev det teknisk linje i stället. Ett val jag aldrig ångrat, och jag kände direkt att det var det här som passade mig.
Och till slut blev det en civilingenjörexamen, och allt tack vare att min pappa hjälpte mig att välja det som passade mig bäst.

Kvinnan som är chef för Nationella Insatsstyrkan

Nya chefen för Sveriges elitpoliser är kvinna och hon heter Marie Jarnérus.

Jag läser och inspireraras så det kryper i armarna, om henne i di.se!

Ingen kvinna har någonsin arbetat i Nationella Insatsstyrkan och Marie är första kvinnan som innehar den chefsposten. Hon är även en av de kvinnor som gick tillbaka till yttre tjänst (arbetade då som "fotfolk" i bil) även efter att hon fått barn och hon funderade aldrig över saken.

Något hon har funderat över är just den uppståndelse det väcker att hon är kvinna och fått den tjänst hon fått. Jag instämmer i att det inte borde vara på det viset att det väcker uppståndelse men samtidigt vill jag lyfta fram det eftersom det, dessvärre, är unikt.

Sådant mod och sådant driv och en sådan målmedvetenhet måste lyftas fram och upp, för vi behöver se det, läsa om det och engageras/inspireras av det!

Grattis till nya jobbet Marie Jarnérus, så otroligt häftigt och roligt!

Vad koolt och spännande att arbeta som polis - hade jag varit nödsakad att byta yrke nu (och haft möjlighet därtill!) hade jag utan en sekunds tvekan valt polisyrket. Någon mer som känner så? :-)

Bild lånad på di.se

Det är val i år

Vilket märks genom att de olika partierna lägger fram sin syn på jämställdhet och föräldraförsäkringen. KD vill inte kvotera föräldraförsäkringen. Jag har tidigare förklarat varför jag är för en tredelad föräldraförsäkring.
Bloggen Skriet från kärnfamiljen skriver om en bra artikel om det i Expressen, som bemöter KDs argument på ett i mina ögon lysande sätt.

En betraktelse om hur åren rusar samt en analys

Mycket viktigt arbete äger rum i kommunens verksamheter.
Jag är glad och ihärdig i mina egna insatser, liksom många kollegor och medarbetare är.

Min store son tar studenten i morgon och det innebär att jag varit glad och stolt mor åt honom i 19 år. Jag kan inte för mitt liv begripa vart åren tagit vägen eller att han är så stor.

Det finns mycket jag önskar att jag kunde ha gett honom: saker jag inte haft råd att köpa, resor vi inte haft råd att företa. Det finns också livserfarenheter han har som jag önskar han inte haft. Så är livet.
En sak jag dock – faktiskt – inte önskar är att jag skulle ha arbetat mindre eller annat närbesläktat. Jag vet att frågan är en het potatis och jag har vid upprepade tillfällen själv resonerat i frågan kring att ”arbeta mycket”.

Jag har alltid varit intensivt, aktivt närvarande som förälder. Jag älskar absolut och reservationslöst, mina två söner. Jag skulle ta en kula för dem vilken stund som helst och skulle släppa allt jag har för händer om nöd uppstod. Jag lyssnar på deras tankar och bidrar med min omtanke och erfarenhet och jag coachar dem i deras livsval, om de så önskar.

Jag är dock inte hemma varje kväll eller hämtar på förskolan varje dag. Jag går inte på alla föräldramöten och har missat Luciafiranden och utflykter. Det är dock INTE DE SAKERNA som är det viktigaste i relationer, anser jag.

Min 19-åring mailar mig och avslutar med orden ”Jag älskar dig”, han skriver ibland peppande sms till mig att han tycker att jag är en förebild och att jag är ”kool boss-woman”.
Jag uppfattas kanske som förmäten men jag tycker att jag fattat rätt val och att min egen instinkt att ge allt både på jobbet och i hemmet är rätt. För mig.

(Jag tror även att det smittat av sig på nämnde son, då han i ett antal år haft sina mål klara för sig och vetat vad han vill arbeta med och strävar mot det. Även han drar på idén att det ska "gå att förändra världen" och satsar!)

Nu har jag tagit en son fram till student och hemifrån-flytt! Livet svindlar med alla sina perspektiv och upplevelser.

Varför behöver jag då hävda detta här, i bloggen?
Jo, för att jag vill eliminera eventuella trosföreställningar att jag inte av erfarenhet vet vad jag talar om när jag debatterar det här att lägga mycket energi på mitt arbete (som är så viktigt för vårt samhälle och människorna i det samhället) och för att jag vet av egen erfarenhet att förebilder behövs.
Jag suger åt mig av de äldre kvinnor som verkar för sådant som stämmer med mina värderingar och kanske finns det någon där ute som blir stärkt av mina?

(att det finns alldeles fullt av människor som inte blir det, vet jag och det kan jag leva med)

Att ha ett bra bollplank

Anna skrev i detta inlägg om hur viktigt det är att ha andra chefer att inspireras av. Linda skriver här om delat ledarskap.

Själv har jag under den tiden jag jobbat i mitt nuvarande jobb fått möjlighet att lära känna fler kollegor som blivit bra bollplank, speciellt två har bidragit mycket till hur jag numera förhåller mig till organisationen och uppdraget jag har i min roll. Det de två har gemensamt är att de utmanar mitt eget sätt att tänka, utan att för det säga till mig vad jag ska besluta. Att få bli utmanad av kollegor i det dagliga arbetet betyder mycket för mig då det ger en chans att utvecklas både professionellt och personligt. Mina bollplank ger mig nya perspektiv som för mig är värdefulla.
Vilka har ni som bollplank ?

Carina Nunstedt är i farten igen

Jag har tidigare listat min kvinnliga förebilder. En av dessa är tidningsdrottningen Carina Nunstedt, mamma till bland annat Mama, Family Living och Passion for Business. Hon lanserar nu ett nytt projekt kallat Yourlife. Det är ett magasin, en sajt och ett nätverk som ska lyfta ämnen som böcker, karriär, mat, resor och kultur men även politik och samhälle. Borta är traditionella kvinnoämnen som mode och relationer, något både Carina Nunstedt och läsarna säger sig ha tröttnat på efter att ha scannat målgruppen och marknaden via bland annat sociala medier.

"Det finns ett sug efter att tas lite mer på allvar och att läsa om sådant som politik, samhälle och böcker, områden som kvinnor är väldigt intresserade av. Magasinet kommer att innehålla en mix för de som både vill tänka till och drömma sig bort", säger hon i en längre intervju på Dagens Medias hemsida som publiceras i dag.

Åh, det här ser jag fram emot. Jag har stora förhoppningar och hoppas att Carina lyckas med det här projektet. Det ligger i tiden med personliga möten och nätverkande.

Sajten finns här

Nu ska jag bli medlem.

(bild lånad från Your lifes hemsida)

Fullspäckad lördag, hinner bara öppna Lindsös bok..!

Bild lånad från va.se

Om två veckor kommer mäklare, fotograf och på det visningar. Vi har ett rum att måla om, en trappa att måla klart och förbättra och några dörrkarmar att färdigställa före dess.

Hinner varken vara social (som vi annars väldigt ofta är på helgerna) eller läsa, vilket jag annars är toksugen på: Ebba Lindsös bok "Livet, makten och konsten att våga vara sig själv" ligger nämligen och bränner hål i sängbordet.

Jag tog mig tid att öppna boken och i fliken läser jag följande utdrag ur innehållet:

"Vi satt på Berns, ungefär som på en bio. Jag tog en plats någonstans i mitten och kunde faktiskt känna hur kylan slog emot mig. Sören Gyll försökte lätta upp stämningen. Han bad mig att ställa mig upp. Han ville förmedla en känsla av framtidshopp och förändring. Fotografernas blixtar lyste upp rummet. Jag bröt mönstret. På bilderna står jag upp i ett hav av män. Män som ser likadana ut. De tittade på mig men jag kan inte urskilja ett enda leende på bilderna."

Ebba Lindsö har länge varit en favorit och förebild för mig och efter bara dessa rader känner jag modet hon besitter.

När huset är sålt (och kanske under en och annan pendeltur) ska jag insupa denna bok. I can't wait!

Årets kvinnor - topp 5 enligt NetWorking

VI HAR VALT ATT LÄGGA DESSA KVINNOR I BOKSTAVSORDNING, OBS! (ingen etta, tvåa eller liknande)

Annika Lantz
Annika Lantz är något av en vattendelare. Men hennes humor går rakt in i mitt skratt-centra. Jag sitter på tåget hem från jobbet och lyssnar på något av hennes radioprogram och börjar känna kittlingen nere i maggropen. Sedan sprider den som en skratt-allergi upp mot hjärtat och snart är halsen helt igentäppt av något som bara måste ut! Det brukar resultera i halvkvävda frustanden som jag försöker dölja med en ordentlig harkling. Hennes humor bara är! Det är inte det planerade utan hennes förmåga att fånga poängen i luften. Och på volley smashar hon till kommentaren så den hamnar på planhalvan hos hennes sidekick.
Under året som gått har Annika arbetat för en jämnare köns-fördelning på sportsidorna. Från ett snitt på 90-10 så uppmanar hon sina lyssnare att komma in med statistik från olika dagstidningar runt om i Sverige. Hon tog hjälp av Gudrun Schyman och tillsammans har man faktiskt fått en liten men ändå märkbar effekt på utfallet.
Lantzeffekt eller slump? Kvinnorna får mer plats på sportsidorna de senaste två veckorna jämfört med Lantz senaste mätning. Förra mätningens siffror inom parentes. Dagens Nyheter 32procent kvinnor (13 procent), Svenska Dagbladet 36 procent (9 procent), Aftonbladet 15procent (6 procent) och Expressen 13 procent (8 procent). Läs gärna mer på Lantz i P4

Foto: svt.se
Carina Lundberg Markow
Förra årets bråkigaste och hon har inte legat av sig sedan dess. Nu tål det faktiskt att åter nämna det fantastiska hon tog sig för under 2008: att skriva till de högst ansvariga manliga ledarna och fråga varför de fortsätter att bara kvotera in män. Så häftigt, så modigt, så påhittigt.
Under 2009 har hon bland annat mottagit pris I USA som en av de kvinnor i världen som bidragit till att stärka kvinnors ekonomiska självständighet (inom kategorin corporate): heja, du peppar oss massor!
Blogg här.

Foto: Folksams Flickr-flöde.

Gunilla von Platen
Var den enda kvinnan bland drakarna i Draknästet och hon tog ordentligt med plats och gick helt på sin egen linje i de beslut hon fattade om de blivande entreprenörerna. Bara genom att ta plats som en av fyra entreprenörer bidrog hon till att visa att kvinnliga entreprenörer finns där, verkar, tjänar pengar och gör smarta affärer. Det tycks glömmas bort ibland. Gunilla är en driven entreprenör och VD på Xzakt. Heja, vi vill se mer av von Platen!
"Jag byggde upp en av Skandias telemarketing-verksamheter och sedan samma sak hos Kalix 24. Därefter kände jag att det var dags att starta eget och jag såg en lucka i marknaden där jag kunde jobba med kvalificerade kundservicetjänster. Men det gäller att inte vänta för länge för senare i livet har man kanske inte orken och energin. Det är ett evigt pyssel att starta företag och det är ännu jobbigare om man är tjej. Att föda barn och driva företag på samma gång tar på krafterna."
Foto från: hq.se


Camilla Wagner
Hon är affärsområdeschef och bevakar jämställdheten i näringslivet på Veckans Affärer och har med skarpsinne och kunskap lyft fram stora och viktiga frågor inom ämnet. Hon räds inte debatt utan svarar på de frågor och den kritik hon får med fortsatt koolt sinne och initierade åsikter. Hon peppar oss varje gång vi läser hennes tankar och hon är en av dem vi återkommande nämner, här på NetWorking.
” Kvinnorna måste ta för sig: de måste söka jobben. De måste bli lite mer som män. Särskilt de som redan har jobben säger så. Men frågar man dem själva hur de fick sina jobb så inte har de sökt jobbet, inte. De har blivit headhuntade. Det är så det går till på den nivån, säger de. Då börjar man fundera över begåvningsgraden hos dessa personer."
Blogg här.
Foto: va.se


Maria Wetterstrand
Hon beskrivs som den lysande stjärnan i svensk politik just nu och nämns och har näst intill ensam, trots att de faktiskt är 2 språkrör, dubblat partiets opinionssiffror de senaste året. Hon har dessutom gjort det utan att ta till fula metoder och beskrivs allt som oftast enbart i positiva ordalag.
Hon är 2-barnsmor och särbo med maken som är riksdagsledamot i Finland och ivrig förespråkare för jämställdhet och en mer kvoterad föräldraförsäkring. Bara att få ihop vardagen med maken i ett annat land är beundransvärt i sig.
Hon verkar alltid otroligt smart och påläst, tillräckligt smart för att bli vår nästa stadsminister vid ett regeringsskifte?
"Jag är politiskt aktiv för att jag inte kan låta bli. Jag har aldrig kunnat acceptera att folk bestämmer saker som rör mig, utan att jag ens fått vara med och säga min åsikt." (http://www.mp.se/maria

Fotograf: Fredrik Hjerling

Rosa rockar

Jag vet att vi emellanåt fångar upp lite väl mycket om jämställdhetsartiklar men ibland blir jag bara så less. Jag läste rubriken Bojkotta rosa leksaker i Aftonbladet och var upprörd redan innan jag började läsa den, men sen när jag läste den lugnade jag mig. Visserligen är den engelska kampanjen som går ut på att bojkotta alla rosa leksaker (och som vanligt cementera att det tjejiga är det sämre) helt puckad enligt mig. Men artikeln visade en annan sida än rubriken pekade på.

I artikeln finns även tipset att våga att köpa saker som inte står på (de ofta väldigt könsindelade) önskelistorna som för tjejer kanske öppnar upp för mer aktiv lek och för killar för lite mer omvårdande lek.

Men om man som förälder vill bidra till vidgade vyer inom lekandet och inte bara öka på leksakshögarna i barnens rum så krävs det nog en investering av oss också. Vi får helt enkelt vara med och leka och visa olika sätt man tex kan leka med dockor på, för visst går det att leka aktivt med tjejleksakerna och att leka omvårdande med killeksakerna. Min son brukar tex bädda ner sina bilar i sin säng och låtsas att de är sjuka :-)

Själv älskar jag tjejfärger och har en supersnygg knallrosa regnjacka och har infört ceris som min sprayfärg på jobbet, ser supersnyggt ut mot asfalten ;-)

Att vara sekundär...

Häromdagen var jag på föräldramöte på sonens förskola. Våra pedagoger är bra och jag är övertygad om att dessa tre som tar hand om mitt barn på dagarna gör det med största entusiasm och kärlek.
Åter till ämnet; på mötet var en man (40+) från kommunens IT avdelning och informerade oss om en websida där vi kunde logga in och ta del av barnens vardag, läsa nyhetsbrev osv. Där fanns där även en fiffig prenumerationstjänst, där jag som vårdnadshavare kunde skriva i min mailadress och få ett litet ”pling” i brevlådan när sidan uppdaterats. –Jättebra, tycker jag som ständigt funderar på om man missat lämna en lapp om ledighet, om lappen ligger i min eller mannens jackficka, eller om det är denna veckan som barnen skulle på den där utflykten. Entusiastiskt frågar jag om man då kan skriva in två st mailadresser för prenumeration? En dum fråga kan tyckas, men här kommer svaret:

-Eh, jaaa du. Bra fråga. Det borde man ju kunna göra, det är ju ingen dum idé. Vi brukar skriva i Vårdnadshavare 1’s mailadress där. Det är ju oftast mamman, men det vore ju bra att pappan får en spark i baken och hjälpa till lite!!

Vad svarar man på den? Mitt svar på detta var kort och gott: -ja, eller så kanske dessa pappor också gärna vill uppgraderas till vårdnadshavare nr 1. Resten lät jag hänga i luften. Jag fick en tacksam kommentar från en av papporna efteråt. Men jag kan inte släppa detta. Ikväll är maken på föräldramöte på dotterns avdelning. Vi får väl se vad denna IT-man svarar idag.

Mod

Jag brukar lovprisa mina förebilder (en här, & här och en här) och det brukar röra sig om ett par återkommande namn och störst av dem är Jan Guillou!
När jag uttrycker beundran för Holstein och Guillou brukar jag få lov att förklara mig både en och annan gång (eftersom det tydligen provocerar en del människor) och då brukar jag alltid tänka på hur häftiga de är som är Holstein och Guillou. Dygnet runt. Hur ofta får inte de förklara sig och då dessutom i media..?!
Jag har övat mig duktigt i den här bloggen att ”sticka ut hakan” (säga vad jag tycker) och det kräver mod.

Modig är Jan Guillou.
En journalist ”Aktuellt” talade med påpekade att Jan Guillou har civilkurage och det är definitivt det minsta man kan säga. Han jagar fram sanningar, letar upp dem som vill gömma sig och blottar dem som inte blottas vill. Han står helt och rakt upp för det han tror på och tycker och han har till och med blottat sig själv och sin barndom i litterär form.
Han är en gudabenådad skribent och när han läser sina självbiografiska verk på ljudbok är jag beredd att säga att det finns inget bättre att höra på!
Modet, är det främsta jag beundrar hos denne man. Själv skrev jag nyligen ett inlägg ämnat för den här bloggen, som aldrig publicerades eftersom jag inte ”vågade”. Jag skulle ha publicerat det anonymt men insåg att jag med mitt språkbruk inte kan vara anonym, så inlägget ligger förborgat och opublicerat. Så hade inte Guillou fegat ur!

I en chatt säger han som det är på detta enkla, tjusiga vis:
” …Även om avundsjukan inom journalistkåren är starkare än sexualdriften.”
Han törs säga exakt vad han tycker!
Jag tror dock att det kan gälla fler branscher än journalistbranschen.

Summa summarum: jag beundrar mina hjältar och jag beundrar MOD. Jag fascineras personligen över stormen i vattenglaset, för jag har läst boken ”Ordets makt och vanmakt”. Jag står fast vid att Jan Guillou är ett geni.

Här står jag öga mot öga...
Apropå mod: nästa gång kanske jag vågar ta till orda?!

När möte med förebild gav tunghäfta!

Så var det dags: Bok & Bibliotek 2009.

Mitt i lågkonjunktur var sedvanliga seminariedagar inte en option för mig och jag hade entrébiljetter i år. Jag bestämde mig ganska raskt för att lägga de dagar jag var där på nätverkande och allmänt scannande och inkännande.

Följaktligen träffade jag min mentor för ett långt och fantastiskt bra samtal (han är så himla bra!) och en god och ganska nybliven vän från annan stad i min egen bransch, för en njutbar och intressant lunch. Bra beslut för det blev lugnt, givande och en inte tok-uttröttande mässupplevelse på det viset.

En sak vill jag dock aldrig missa på mässan: Jan Guillou. I år ville jag särskilt gärna gå på hans seminarium eftersom jag gillar hans senaste bok skarpt (jag har berättat om det här) men det var alltså inte möjligt. Således fick jag välja mig ett monterprogram med honom samt investerade jag i ett eget exemplar av boken att få signerad. Näst bäst, på något vis, i avsaknad av ett långt seminarium.

Jag hade stort utbyte av att lyssna på och iaktta Guillou på Piratförlagets scen och han var klart uppe i varv av att dansa mellan scenerna på mässan. Han var glad och pigg och ytterst inspirerande och den där glada och drivna blicken som osar energi är oslagbar! Bra scenframträdande av honom alltså och jag satt på första parkett.

Dags att köa för signering. Guillou hade 10 minuter att ge i den montern. Jag skulle säga två saker, hade jag bestämt: jag skulle - förstås - tala om att jag gillar boken och så skulle jag försöka få fram att han är min förebild.

Väl framför en ganska tidspressad Guillou blev jag darris! Jag!
Jag fick tunghäfta och var varken så entusiasmerande som jag brukar vara eller så verbal. Alltså blev det nästan "nada" av det hela... Jag fick sagt att han var min förebild och inget mer. Insåg efter att jag nog framstått som ett fån? Inte för att han bryr sig eller minns men jag själv hade velat få fram något annat.

;-)

Jag har i alla fall talat med geniet och sett honom i ögonen och jag har en grymt bra bok i hyllan, signerad av honom. Gott så!
(men jag önskar nog att jag inte blivit darrig, fast alla upplevelser i livet som är nya är ju spännande.... nästa gång, då ska jag säga hur bra jag tycker han är!!)

Beautiful Business Award

Vi fick ett tips i mailboxen från Anna Sara som representerar Beautiful Business Award.
Så här skriver hon om detta mycket behjärtansvärda initiativ:

30 Finalister ska utses, vem vill DU nominera?
Beautiful Business Award 2010 är en nationell tävling som lyfter fram spännande företagarkvinnor i syfte att inspirera Sverige till ett mer hållbart företagande. Arrangörer är Öhrlings PricewaterhouseCoopers och nätverket Driftig.nu. Tillväxtverket medverkar i tävlingen med en egen priskategori som lyfter fram kreativa företagarkvinnor inom tjänstesektorn.

Nytt för i år är att regionala delfinaler hålls i södra, mellersta och norra Sverige. Här kommer totalt 30 finalister att tävla om en plats i riksfinalen i Stockholm. Tävlingen ska utse Årets Företagerska, Årets Tjänsteutvecklare och Årets Uppstickare.

Tävlingen är öppen för alla kvinnor som driver företag på heltid. Tävlar gör man genom att nominera sig själv eller någon annan via tävlingssidan http://www.beautifulbusinessaward.se/autifulbusinessaward.se. Förutom äran har de tävlande chans att vinna ett stipendium på 50 000 kr, konsulttimmar och marknadsföringsutrymme.

Mod

Läser om Lydia Cacho i tidningen idag. Vilken kvinna, vilket mod! Jag finner inga bra ord om det fruktansvärda hon försöker bekämpa och om det fantastiska hon gör, utan hänvisar till artiklarna här och här.

Kvinnor behöver flera dåliga förebilder

Hittade detta inlägget inne hos Karins Värld, om hur vi kvinnor ibland känner att vi behöver vara stålmannen för att komma någon vart. Samtidig är det viktigt att våga visa att vi alla har skavanker, och vara förebilder för varandra på den biten

Jag kände så gott igen mig i Karins beskrivning av att jag pratar för mycket och för snabbt, och att fingrarna på tangentbordet är lika snabba så det blir fel båda här och där. Jag vet också att jag kan vara slarvig och tjurig hemma, medan jag på jobbet håller stenkoll och oftast är den på gott humör. Husmor är ingeting för mig, och jag är så glad att jag inte var fru och mamma på 50 talet, då hade jag blivit tokig. Jag är en periodare med allting, så jag byter ofta aktiviteter hemma, jag snör lätt mig in på något speciellt och då är det allt eller inget som gäller. Full gas eller ingenting alls det är mig, så landet lagom kan vara frustrerande ibland för en invandrar som jag.

Jag försöker vara en god förebild för mina barn - på gott och ont. Samtidig försöker jag bara vara människa och kvinna också.