Klädkod/klädtips!

För en tid sedan talade jag om klädkod i hettan och klädkoder generellt sett är ett ganska poppis ämnen att diskutera!

Personligen har jag lärt mig att kläder och skor kan "hjälpa till" att signalera pondus och seriositet och att ämnet inte är helt ointressant och värt att fundera lite över.

Ska jag, som kvinnlig mellanchef, hantera manliga dito eller manliga leverantörer/hantverkare hjälper det att vara "propert" klädd och gärna med kavaj.

Converse på fötterna är inte lika "effektivt" som en snyggare loafer.

När jag med stor glädje och behållning läste boken "Ledstjärnor" för tre år sedan minns jag att en av de intervjuade kvinnorna i boken lovprisade klänningar!

Jag minns att hon sa att man är klädd direkt, det funkar med såväl låg klack som stövlar eller högklackat.

Jag har kommit att anamma detta till 100%. Jag ikläder mig aldrig annat än klänningar och trivs ypperligt bra i det!

Jag använder klänning med skjorta under, med kavaj över eller med kofta över. Jag använder stövlar, lågklackat och högklackat (desto mer sällan höga klackar dock) och jag drar bara på mig leggings eller strumpbyxor under.

Det går snabbt att stryka - och en del behöver inte ens strykas - och jag använder nästan uteslutande modeller som lämnar luft över magen.

Att slippa hålla in magen är, som flera tidigare här konstaterat, ovärderligt, inte bara i jobbintervjusammanhang utan i det dagliga yrkesutövandet.

Jag kan slappna av helt och prestera bra såväl som vara glad och trevlig när jag kan andas och andas ut utan tanke på att dra in magen för att se tjusigare ut ;-)

(jag köpte i går tre klänningar vintage och de kostade mig sammanlagt 247 kronor, så det var både prisvärt, miljövänligt och snyggt!)

Har ni några andra bra klädtips? Det är onekligen roligt!

Märklig upplevelse

I tisdags hade jag en märklig upplevelse, jag var på en intern anställningsintervju. Jag har varit på flera likande tidigare, när jag jobbade på Försäkringskassan, men då var det oftast på ett annat kontor än mitt eget. I går blev jag intervjuad av sex personer, varav fyra jag samarbetat mer eller mindre med under min tid i kommunen.

Egentligen skulle det ha varit sju personer som intervjuat mig men min närmaste kollega valde att inte vara med på min intervju, hon tyckte hon kände mig tillräcklig bra.

Även om de flesta där visste vem jag var, var de inte medvetna om mina erfarenheter före jag började på kommunen, visst hade de frågor att ställa och jag fick flera saker att fundera kring. Så det var både nervösa och givande 45 minuter.

Jag måste medge att det är länge sedan jag var så nervös som jag var i går.

Hur det gick ? Det kändes bra och resultatet får vi se nästa vecka.
Men jag är nöjd, en erfarenhet rikare som jag tar med mig vidare.

Referenser

Jag har den senaste tiden varit delaktig i flera rekryteringsprocesser, där jag bland annat har ringt på referenser som kandidaterna angett. Det har slagit mig att fler av dessa kandidater antagligen inte lagt ner tid på referenssäkring, dvs. kolla upp vad referenserna egentligen anger för uppgifter.

Det är minst lika viktigt som att ange rätt referenser, att försäkra sig att referenser faktisk säger rätt saker. Och absolut värt att lägga lite tid och möda på att intervjua sina egna referenser. Dessutom ger det värdefull feedback inför anställningsintervjun då det ger tips på svar inför en del av standardfrågorna som gärna dyker upp, som tex starka och svaga sidor. Det är viktigt att vad du säger och vad referenserna säger stämmer något så där överens och att referenspersonerna säger hyfsat likadant om man anger fler personer. Allt för att skapa en så bra bild som möjligt för den potentiella arbetsgivaren.

Här finns det fler inlägg om anställningsintervjuer

Att söka sig till någonting eller söka sig ifrån någonting ?

De sista veckorna har jag genom mitt fackliga engangemang varit delaktig i en rekryteringsprocess för att få fram en kandidat till en nyckeltjänst i den kommunen där jag jobbar. Det har varit fanstastisk roligt att få vara med, och veldigt lärorikt. Det har varit spännande att se hur olika personer tolkar samma beteende ellet utsagn. Jag har fått vara med i alla delar av processen från intervjuer till referenstagning, vilket har varit mycket intressant. Jag har också lärt mig hur mycket tid och energi man måste lägga för att få en lyckad rekryteringen.

För min egen del har det varit viktigt att få fram en kandidat som söker sig till det här jobbet, och inte ifrån något annat. I mina ögon måste motivationen vara att söka nya utmaningar inte att komma bort från det nuvarande jobbet. Att söka sig till någonting handlar om framtiden medan att söka sig ifrån någonting handlar om förtiden. Vilket är ett något att tänka på när man ska söka jobb.

Nu är vi snart i hamn tror vi, och hoppas vi tagit fram den bästa kandidaten till vår organisation utifrån alla de faktorer som spelar in. Men det får framtiden visa.

CV och ansökningsbrev

Jag råkade på denna artikel om att skriva CV på aftonbladet.se.

Jag tror absolut att det är en konst att skriva ett CV och att det har stor betydelse som en del nog inte riktigt förstår. Det kan man se inte minst när man ska rekrytera. Precis som artikeln skriver vill många inte förhäva sig och bre på för tjockt medan andra nämner varenda detalj de någonsin arbetat med. Det är en svår konst, att få till ett CV rätt.

Jag tror dock att det personliga brevet är ännu viktigare!

Där ska du tala om vad du kan erbjuda arbetsgivaren och du ska också få fram att du är en drivkraft och varför de absolut ska välja att anställa just dig. Det gäller att få till en perfekt ton i brevet.

Jag har lärt mig att det är viktigt att i första meningen klart och tydligt visa att "här är jag och jag är den bästa för er på grund av att...".

Jag har en särskild modell som jag använder i jobbsökningsprocessen och den har fungerat väl för mig, såtillvida att jag alltid blivit kallad till intervju - i 100% av fallen faktiskt - när jag arbetat med den. Jag har tipsat min numera jobbsökande son om den modellen/det sättet att tänka vid skapandet av det personliga brevet och när han tänkt så vid författandet har det lett till intervjuer även för honom.

Vad jag vill säga är att det är viktigt!

Ta gärna hjälp en gång av ett proffs som kan strukturera om i ditt personliga brev (eller CV), det är det det är fråga om, inte något annat. Bara ordningen på informationen i brevet och flytet i brevet kan göra stor skillnad.

Lycka till med jobbsökandet!

Rekrytering

Jag har nu under min föräldraledighet rekryterat 3 nya medarbetare till min avdelning. Den första var en panikrekrytering till ett väldigt unikt jobb och den sköttes enbart via rekommendationer. Den killen har nu jobbat hos oss i tre månader och det fungerar superbra.

Rekrytering 2 och 3 skedde på vanligt sätt, annons, ansökningar och sen sist men inte minst intervjuer. Det var mina första rekryteringar och vi intervjuade 7 sökande till tjänsterna. Det som var spännande var att känna på hur man ser på det hela från andra sidan bordet.

De två tjänsterna behövde lite olika personligheter förutom de faktiska kraven, till den ena tjänsten behövdes en lugn, stabil person medan jag till den andra behövde en mer framåt person som tog för sig mer.

Det var det som var mitt prio på intervjuerna, att känna på hur personerna skulle fungera i gruppen samt hur de reagerade på att ha en kvinnlig chef, förutom avstämning av deras CV. Så här kommer mina intervjutips.

• Ljug inte i ditt CV, ena killen hade skrivit att han jobbade på bandet på volvo men sa att han hade jobbat på saab, han sa att han hade jobbat inom vården men det stod att han hade jobbat som lärare osv...
• Förbered dig på lite standardfrågor så känner du dig lite säkrare
• Gör dig inte till för mycket, det kan mycket väl vara så att det är "din riktiga" personlighet som behövs i gruppen.
• Var hel och ren och "vanligt" klädd, passande för jobbet du söker

Om du skall hålla intervjun så glöm inte att du rekryterar för gruppen och inte för att du skall ha någon som du klickar superbra med.

Nu har de två killarna jag rekryterade börjat och det verkar fungera jättebra, den ena killen är dock hemma på sina tio pappadagar just nu :-). Men jag måste erkänna att det var svårt att intervjua och välja killen som skulle passa i gruppen som behövde en tyst, lugn kille. Det är så långt ifrån mig själv och flera av de vi intervjuade var just tysta och lugna och stabila, en del fick man verkligen dra ut svaren ifrån, men vilken nyttig erfarenhet.

Nu längtar jag bara till årsskiftet när jag kommer tillbaka och förhoppningsvis har kvar samma killar under mig (det kommer ett eget inlägg om hur det är att vara föräldraledig chef när det är enorma strukturförändringar på gång inom bolaget).

Personlighetstest

För er som är intresserade finns det nu möjlighet att genom Jobb24's hemsida att gjöra ett intressant personlighetstest. Mitt resultat var ganska träffande måste jag erkänna.

Berätta om dig själv...

För inte så länge sen var jag på en anställningsintervju. Man kan tycka att jag borde lärt mig vid det här laget, men jag gick i fällan direkt. Det gäller frågan som man ofta får till att börja med: Berätta lite om dig själv. I alla manualer om intervjuer får man tipset att "börja inte berätta om din barndom för Guds skull", men jag har faktiskt vid ett flertal tillfällen, så även nu senast, fått uppmaningen att "börja från början, var kommer du ifrån?" Och så har jag gått i fällan... jag har en tendens att prata mycket, och när kranen är öppnad så bara rinner det ur mig - var jag är uppvuxen, vilka roliga utlandssejourer jag har gjort, vad jag pluggade och var, högt och lågt, stort och smått... Jag tycker själv att jag är ganska restriktiv och framför allt pratar om nutid, jag berättar ju inte hur det var på lågstadiet, eller vad jag tyckte om min dagmamma till exempel.

Men jag har insett själv, och även fått feedback i samma riktning, att det jag saknar är ett tydligt fokus. Även om jag väljer att börja "från början", så borde jag, beroende på sökt tjänst, bestämma mig för ett fokus som blir den röda tråden. T.ex. vilka val jag gjort och varför, eller vilka saker i mitt liv som gjort mig till en utmärkt internationell produktchef, eller något annat.

Tricket är alltså att låtsas att mina ad-hoc-val i skolan, och min bananskalskarriär ska presenteras som en fokuserad väg mot målet att passa på just den sökta tjänsten...

Ojämlika löner i demokratins Sverige

Fyra kollegor. Jämställda i löner? Har inte en susning.

Så gör han det igen, Lars Einar Engström. Fräser ifrån om ojämlikheten i vårt avlånga land.

Första gången jag kom i kontakt med honom var när jag läste hans bok "En sexists bekännelser: jag visste inte att det var så illa" - jag älskade boken från första sidan!

Idag läste jag med intresse i fysiska SvD (hittar inte artikeln online vid ganska snabb sökning) vad han har att säga om löner och framför allt ingångslöner.
Åter är han så smart att han vittnar om vad han gjort själv, han ger liksom direkt vid handen att han varken kastar sten i glashus eller far med sagor. Han skriver:

"Många kvinnor tror nämligen på män som säger att "du hamnar lite under vad du egentligen skulle ha, men det fixar vi nästa år". Tro inte på detta, det är bara ett trick, bara ett sätt att bli av med frågan och kunna visa den egna chefen att "titta vad duktig jag är, fick henne för x-tusen trots att hon med den kompetensen borde haft y-tusen". Jag har använt tekniken själv flera gånger".

Sant och ärligt.
Vidare skriver Lars Einar:

"Självklart ska du inte acceptera att få en lägre lön, inte ens lägre ingångslön än vad dina manliga kollegor får. Byt ut ordet kvinno i kvinnolön till kurd och du får kurdlöner. Tror du ens att det ordet skulle få finnas? Hur mycket är en kurd värd? Tja, 85-90% av vad en "svensk man" tjänar. Så får man inte tänka, säga eller skriva. Men när det gäller kvinnor är det inga problem, det är så naturligt att kvinnor tjänar mindre på jämförbara tjänster att ingen bryr sig. Det är bara kvinnor som grupp som vi kan tillåta att de blir behandlade som andra klassens medborgare".


Jag behöver knappast påpeka, ens, att jag instämmer till fullo.

Men jag måste problematisera: hur tusan GÖR vi då för att få upp exemplevis en ingångslön? Man har sökt en tjänst, kallats till en intervju, kallats till en till. Man är så sugen på tjänsten och blir utvald i hård konkurrens. Så kommer det till lönefrågan. Säger man då "nej, tack det känns inte riktigt bra" (som i reklamen) och fortsätter att leta efter det fåtal tjänster i landet som faktiskt finns att söka, och hoppas få en ny chans att komma på intervju?
???
Det kanske dröjer två år före man får chans till en intervju igen. Så ser min bransch ut i alla fall.

Det händer ju inte, man gör ju inte så. Eller? Vad säger ni kloka läsare om detta, i mitt tycke, DILEMMA?

Följetången med kläder

Det här skulle jag ha läst innan intervjun, en artikel som berör just det här ämnet med kläder.

Några av de här förbjudna sakerna skulle jag dock aldrig ha på mig överhuvudtaget, än mindre på anställningsintervju.

Aldrig på intervju:

Oputsade eller trasiga skor.
Illasittande kläder. De ska ha rätt storlek och inte ha formfel, som tubsockor till kostym.
Översexigt: Till exempel för djup urringning, för kort kjol, för uppknäppt skjorta eller överdrivet nerhasade byxor.
För festligt. Ingen paljettopp eller skyhöga klackar.
Trasiga eller smutsiga kläder.

Kläder på anställningsintervju

Som jag skrev tidigare hade jag förra veckan lite klädångest för en anställningsintervju. Efter många ombyten valde jag till slut ett par svarta byxor, en beige randig skjorta av längre modell och ett par svarta skor. Till det hade jag silverringar i öronen, ett pärlhalsband (tack Jessica) och min snygga svarta väska.

Jag valde kläder som fick mig att känna mig trygg och bekväm, och att skjortan dolde min halvdegiga post-gravidmage var en stor del i detta.

Nu återstår bara en lååååång väntan på besked.
Håll tummarna för mig!

Klädstil på jobbet

Jag ska på anställningsintervju och börjar stressa upp mig för vilka kläder jag ska ha på mig. Visst skulle jag kunna maxa med kostym och blus, men det är inte riktigt jag.

I min bransch gäller mest jeans och finare top, kanske jeans och skjorta om det ska vara riktigt fint. Men jag vill inte ha jeans på anställningsintervju, inte kan man väl ha jeans då?

Vad har ni själv för klädstil på jobbet? Vad tar ni på er när ni går på intervju? Jag behöver verkligen er hjälp här!

Karriärskolan

Har du sett att DN har en serie webb-TV-intervjuer de kallar Karriärskolan? Här kan man få tips om hur man genomför en bra anställningsintervju och nu idag hur man kan kolla upp en arbetsplats innan man tackar ja till en tjänst. En del guldkorn tycker jag!

Länk till web-TV-inslagen här!

Kort om anställningsintervjun.

Några korta No-no's från Chef.se inför anställningsintervjun.



Enjoy!

...och vad gör du på fritiden?

Intervjuaren tycker att intervjun nästan är över, de tunga frågorna är avklarade – de om styrkor, svagheter, hantering av misslyckanden och vad som kännetecknar en bra chef. Då kommer den, den lätta men ändå så svåra frågan: ”Vad gör du på fritiden?”. Vad ska man svara? Sanningen? Att, ”tja, oftast när jag kommer hem från jobbet så lagar vi lite mat hemma och sen brukar vi säcka ihop framför TV:n”. Nej, man vill ju gärna låta lite roligare än så. Läser böcker, tycker om att resa, umgås med kompisar… Men de sakerna känns ändå lite halvtrista, som sånt som alla gör.

När jag var nyutexaminerad, mitt i förra lågkonjunkturen, så läste jag en artikel i någon tidning som vände sig till studenter, och där hade några företag fått kommentera svar på intervjufrågor. Jag minns så tydligt att ett av svaren var just ”efter jobbet så gillar jag att kolla på TV, eller spela TV-spel”, och de flesta företagen tyckte det var en attityd som de inte ville ha hos dem som de anställde. VA! Vad spelar det egentligen företaget för roll vad deras anställda gör på fritiden så länge det inte handlar om olagligheter eller möjligen moraliskt tvivelaktiga affärer? Det roliga med artikeln, så här i efterhand, var att de utfrågade företagen var just sådana som kräver 50-60 timmars arbetsvecka. Ska man ovanpå det hinna ha ett gäng stimulerande och "korrekta" fritidsintressen?

För ett tag sen diskuterade jag med några vänner huruvida man ska nämna sina fritidsintressen redan i ansökan, platsar de t.ex. på ett CV? En tjej hade t.ex. hört en rekryterare som tröttnat på att läsa om folk som ”gillar att åka skidor i Alperna”. Egentligen är det ju konstigt att det bara är unika fritidsintressen som är godkända. Vår diskussion mynnade i alla fall i att om man söker jobb via en rekryteringsbyrå så är det onödigt att ha sina fritidsintressen listade i sitt CV, men om man däremot söker direkt till rekryterande chef, så kan det finnas en poäng, eftersom de då är mer intresserade av människan som de ska jobba med.

Själv började jag med scrapbooking för några år sen. Och förutom att det är en rolig hobby som jag gillar, så fick det till följd att jag stolt kan svara på frågan om vad jag gör på fritiden, för jag har numera en hobby som även speglar vem jag är! Så fånigt, men så skönt ändå. Nu är jag alltså ganska avslappnad när fritidsfrågan kommer upp. Vilken är din värsta intervjufråga?

Stanna eller gå?

Första gången jag bytte jobb var det för att jag inte trivdes, jag sökte ett nytt jobb fick det och bytte. Andra gången trivdes jag med både arbetsuppgifter och kollegor men bytte jobb när jag bytte bostadsort.

Mitt nuvarande jobb har jag haft i ganska många år, men jag trivs med både arbetsuppgifter, kollegor, de flexibla tiderna och lönen. Ändå finns det vissa dagar och perioder då allt inte är lika bra, det kan vara perioder av mycket stress, otydliga arbetsuppgifter eller en omorganisation som inte blev som den skulle.Då är det ganska lätt att uppdatera min CV och dra i någon av alla de "livlinor" jag skaffat mig. För några år sedan hände detta och jag blev erbjuden ett väldigt bra jobb. Den gången övertalades jag att stanna kvar och tackade därför nej till det nya jobbet.

För en tid sedan hände det igen. En f d kollega ville värva mig till sin nya arbetsplats. Arbetsuppgifterna och produkten är väldigt intressant, cheferna otroligt bra och tjänsten får jag utforma lite som jag vill.

Men vad vill jag då? Stanna kvar i det invanda trygga där jag har roligt varje dag? Eller hoppa och ta chansen och kanske få en ny och spännande utmaning som utvecklar mig ytterligare? Det bästa är nog att gå på känslan i magen, och då försöka ignorera just den magkänslan som säger att sushin i lunchrestaurangen vid nya arbetsplatsen var väldigt god.