lördag 31 januari 2009

Vad gör de på KTH ?

Linda Skugge har skrivit en krönika om KTH och ungdomar. Jag tycker hon lyfter en viktig fråga, om hur vi ska få unga tjejer att förstå vikten med en gedigen utbildning för att bli ekonomisk oberoende.
Artikeln finns här.

Tuva har läst på KTH och skriver här om hur hon upptäckte utbildningen och hur bra hon trivdes.

Vi värdesätter Din åsikt

Som du kanske har sett redan har vi en poll till höger där vi undrar vilken riktning du som läsare vill att NetWorking ska ta.

Vi värdesätter verkligen din åsikt och vi vill väldigt gärna höra din röst. Kom gärna med egna förslag på ämnen i en kommentar också.

Tack på förhand!

Tips till sömnlösa nattugglor

Som småbarnsförälder är det ju ganska ofta nattsömnen blir störd. Vår dotter har aldrig varit särskilt bra på att sova på nätterna och när hon var 14 månader fick vi tipset att prova omega-3. Vi gav henne dagsdosen i kvällsvällingen och döm om vår förvåning när hon därefter sov hela natten för första gången! Det har verkligen fungerat jättebra, nu är problemet istället att jag inte kan sova så måste nog inhandla en flaska till mig själv också.

Så här vill jag bli när jag blir gammal

Jag hittade en intervju med Norges stora primadonna Wenche Foss. En verkligen krutkärring som gått genom mycket i sitt liv.

Hon har bland annat kämpat för att få ha kvar sitt barn med Downs syndrom hemma när andra ville att han skulle på institution och har alltid ömmat för de svaga i samhället. Hon har alltid haft en karriär samtidigt som hon varit mamma och maka.

Här finns intervjun, tänk om man kunde ha den energin om man når hennes ålder.

Kvinnor som gett mig vingar

Apropå wing-women här så har det funnits två kvinnor under mitt liv som i sanning gett mig vingar och det i sina yrkesroller. Kanske är det rent av därför jag vet att man i yrket kan förändra världen?
Två kvinnor har, inom ramen för sina betalda arbetstimmar, förändrat mitt liv. De har därmed varit delaktiga till att jag i min tur kunnat gå ut stärkt och peppad för att göra vad jag kan för att förändra något för någon annan.
Dessa två kvinnor har var för sig gjort sina jobb. De har också gjort det lilla extra (jag bland annat pratar om i inlägget här) utöver vad som tarvas i tjänsten: de har utökat sitt uppdrag och engagerat sig utöver vad någon krävt. De har gjort det för att de ansett det viktigt och för att de är medmänniskor och drivna. Jag är inte privat kompis med dem men jag glömmer dem aldrig och de har inneburit en värld av skillnad för mig i mitt liv. Det är inte stort, det är gigantiskt.

(Marianne och Lena heter ni, ifall ni händelsevis skulle se det här!)

Så: visst kan varje människa förändra världen, det är det ingen tvekan om.
Vad väntar du på?!

Förändra världen, det får underbaraste sommarstugan illustrera.
Här njuter min familj mången underbar sommarmorgon!
(foto: C. Bräutigam)

fredag 30 januari 2009

Hektiska dagar

Jag har haft några hektiska dagar båda på jobbet och hemma. I går var det full fart från morgon till kväll. På samma sätt som det varit hela den här veckan. På jobbet var det ett möte i en arbetsgrupp jag är med i samt ett hembesök, samtidigt som andra ärenden pockade på uppmärksamhet. Dagen gick i ett, men när jag åkte hem hade jag ett leende på läpparna även om jag var trött. För det är trots allt dagar där det händer mycket jag tycker bäst om jobbet. Det är då man har känslan av att göra nytta för andra människor.

Väl hemma hämtade jag barnen på dagis och visst blir man glad när man möts av två glada barns kramar medan de i full fart berättar om dagens händelser på dagis. Efter lite mat var det dags att åka på skidtävling med barnen. Vad man som mamma är stolt över sina barn när man ser hur de ständigt mästrar nya saker, som i går att se de åka sin första skidtävling!

Nöjd och glad stack jag iväg till mitt spinningpass. I sista minuten sprang jag in till mina goda deltagare och körde igång. Det är ett sådant kick att få vara instruktör, man får så mycket tillbaka av att se deltagarna ta i och klara lite mer än gången innan. Den positiva energin sitter liksom i väggarna. Jag trivs verkligen med att peppa människor till att orka lite mera och ta vara på sin hälsa. Kontrasten är dessutom så skön mot de äldre och sjuka jag jobbar med i mitt riktiga jobb. Jag går nästan på luft när jag åker hem från mitt pass, energin och glädjen sitter kvar länge.

En dag som trots sitt hektiska innehåll trots allt fyllde på min energi genom möte med fina vårdtagare, känsla av att se mina barn mästra något nytt samt mitt spinningpass.


Karolina Ekholm ny vice riksbankschef

Karolina Ekholm är docent vid Stockholms universitet och medlem i regeringens finanspolitiska råd. Hon är kanske mest känd som "globaliseringsexpert" och har en rad forskningsrapporter bakom sig om de ekonomiska effekterna av globaliseringen.

-Jag är oerhört hedrad över att ha blivit tillfrågad, säger Ekholm.

Ekholm tillträder sin nya tjänst den 15 mars och kommer därmed att delta i nästkommande penningpolitiska möte. Hennes mandat är på sex år.

Läs mer på SvD och DN !

Tillägg: Missa inte strålande Camilla Wagners synpunkter på den här nyheten här!

En bokslukare har blivit bönhörd

Jag älskar verkligen att läsa.

Jag slukar det mesta- högt som lågt; deckare som facklitteratur; tragiskt som komiskt...ja du fattar. Däremot är boken eller läsandet inte heligt för mig- jag gillar pocketböcker som kan följa med i handväskan, som kan spillas kaffe på, som får hundöra efter hundöra. Och om jag inte gillar en bok efter ca en tredjedel är läst, då byter jag.

Något som är nästan lika roligt som läsandet i sig är att söka och hitta nya böcker. Hittills har jag sökt i bokhyllor, fått tips av vänner, kollar runt på nätet.

Men äntligen finns den optimala sidan på nätet för detta: Bok.nu ! Där matar du in vad du tyckt om böcker du redan läst, och får tips om andra du troligen skulle gilla- eller ogilla. Du kan också hitta andra med liknande smak. Det var på DN.bok jag hittade sidan, där intervjuar de skaparna:

Hur kan sajten veta vad jag ska tycka om en bok, redan innan jag har läst den?

- Det är ett hopkok av olika tekniker. Till exempel får användarna betygsätta böcker. På så vis kan vi kartlägga grupper av användare som har liknande smak. Men de flesta av metoderna är mer matematiskt invecklade. Vi använder tio olika metoder som vägs mot varandra och ger ett utslag.

Kolla gärna in sidan om du liksom jag är en bokälskare- och berätta vad du tycker!

Vårdnadsbidrag- en kvinnofälla...

Jag läser idag i SvD att i Stockholms län är 9 av 10 med vårdnadsbidrag kvinnor. Det talar sitt tydliga språk. Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann kommenterar:

–Det här visar att vi har en lång väg att vandra. Fördelningen återspeglar de ojämställda strukturer som finns i samhället, som gör att kvinnor tjänar mindre än män, äger mindre än män och har mindre inflytande än män.

Glädjande nog är dock intresset för vårdnadsbidrag svalt. Bara 2% mot de förväntade 15% har sökt och beviljats i Stockholms län. Jag jublar tillsammans med Birgitta Ohlsson, fp:

–Jippie! Som feminist är jag väldigt glad. Det här visar att också småbarnsföräldrar inser vikten av att försörja sig själva och sina barn, och vara oberoende, säger hon, som hoppas att reformen ska skrotas om de borgerliga vinner nästa val.

Vad tycker ni om vårdnadbidrag?

Svårt att andas

Jag sitter här och har precis läst igenom den här artikeln i SVD, och tjippar efter luft. Vad, vem hur...? Jag kan inte ens få ur mig orden för hur irriterad, arg, ledsen och inte minst förbannad jag blir för såna här påhitt.

För påhitt det anser jag att det är, åtminstone till mycket stor del. Vad tycker ni?

Jag har hittat en del sunda artiklar med Jan Atle Andersen också så frågan är om det ovanför är utryckt ur sitt sammanhang, någon som har någon erfarenhet av honom?

Är ni nyfikna på "konflikhanteringsmetoden" så hittade jag info om den här.

Hela artikeln i Bang kan ni läsa här.

torsdag 29 januari 2009

Se upp- du blir googlad!

Vad finns det för information om dig på nätet?

Det är inte bara dina vänner som ser dig på nätet utan också dina eventuella arbetsgivare och professionella kontakter. Anna skriver idag om att bygga sitt eget varumärke och att söka info om sig själv och följa upp kontakter på nätet.

Rekryteringsföretaget Manpower har gjort en undersökning kring om och hur arbtesgivare söker information på internet på sidor som Facebook, Myspace, Linkedin mfl.

Det visar sig att 17 procent av cheferna i undersökningen kollar upp den arbetssökande på nätet. Yngre chefer gör det i mycket större utsträckning än äldre. Det vanligaste skälet är att de vill se om den sökandes personlighet passar in på företaget.

Läs mer på DN.se idag!

Ditt personliga varumärke

När man talar om karriärutveckling tycker jag man talar alldeles för sällan om det personliga varumärket. Det är jätteviktigt! Den bild man har skapat av sig själv är ju den man ska kommunicera till den potentiella arbetsgivaren och det är även det den ska "köpa". Detta tänker jag särskilt mycket på just nu då jag är involverad i två olika grupper som arbetar med PR och varumärke.
Camilla Läckberg har lyckats galant och jag vet att hon sagt att hon arbetar med proffs; välinvesterade pengar.

Jag har inte råd att anlita proffs men tänker ofta på värdet av mitt eget varumärke i det dagliga arbetet och hur jag agerar kring det. När jag väljer projekt att arbeta med väljer jag med urskillning och precision - jag skulle inte ha tid att vara med på allt jag får förfrågningar om. Självklart väger det egna intresset för projektet tyngst men det är ju tätt sammanvävt med mitt eget varumärke eftersom det är bilden av MIG som ska skapas (vad jag brinner för, tycker är viktigt etc.).
Det är nödvändigt att synas: att det man gör syns och presenteras. Det är viktigt att lära sig nätverka ordentligt och knyta alla tänkbara kontakter som man inte alls vet nu vart de leder i morgon.
Varje gång jag varit involverad i ett projekt, varit på en konferens eller studieresa så söker jag upp de intressanta och trevliga människor jag interagerat med, direkt efteråt, och skapar en kontakt via Facebook eller mail. Eftersom jag är väldigt social är det en ren bonus att jag har stor glädje av de kontakterna under tiden också: trevliga människor kan man inte känna för många av :-)

Självklart är det också viktigt att vara med i olika sammanhang och inte tacka nej när en förfrågan kommer. Får man en förfrågan från sin högskolas Alumni att medverka i utbildningskataloger med intervju och bild ska man inte säga nej ;-) Att inte våga eller inte tro att man klarar är ett stort no-no: man klarar så mycket mer än man tror och det påverkar positivt och ger nya möjligheter i sin tur.
Att kolla upp nätet och göra sökningar på sig själv skadar inte, det är ju så andra gör när de vill veta mer dig.
Ja, det var vad jag spontant tänkte på denna dag.

onsdag 28 januari 2009

Hur du gör en total karriärmakeover

Ja boken alltså.

Av en slump såg jag att Jeanette Gardner skrivit en bok om hur kvinnor kan spräcka glastaket. Visserligen år 2007, men bättre sent än aldrig.

Boken består enligt uppgift av åtta delar med pusselbitar till din framgångsrika karriär. Då jag inte har läst boken har jag istället länkat till inlägg här på NetWorking som är relaterade till de olika stegen. Jag kan också konstatera att vi har några kategorier som ännu inte är behandlade här i bloggen. Det får bli ett tips till mina medbloggare!

Är det förresten någon som läst boken som vill recensera?

Ur boken:

Steg 1 - Sätt fart på karriären – bli en karriärgris!
Du kan om du bara vill!
Fördel: kvinna!
Ditt liv och din karriär går hand i hand
Ta kål på det dåliga samvetet!

Steg 2 - Så gör du en personlig karriärprofil
Ta det första steget – vart står du idag?
Steg två – bestäm vart du vill nå!
Steg tre – hur kommer du dit?
11 viktiga tips för att nå dina mål

Steg 3 - You scratch my back and I'll scratch yours!
Bolla hundratals kontakter på samma gång!
Gräv där du står och börja nätverka på jobbet!
Mina allra bästa nätverkstips!

Steg 4 - Bygg ett starkt, vinnande och personligt varumärke
Putsa på din tydliga framtoning – definiera vem du är!
Jobba med synas på ett relevant sätt – se till att du fyller ett behov!
Bli en stjärna på att marknadsföra dig själv
Syns du, så kan du också ta betalt!

Steg 5 - Så skaffar du jobbet!
I huvudet på en headhunter
Börja med at planera ditt nästa karriärsteg!
Ut och sälj dig själv!
Ditt CV måste glänsa allra mest
De allra vanligaste frågorna om att skriva CV
Sex absoluta måsten om ditt CV ska sticka ut!
Anställningsintervjun är eldprovet!
Förbered dig inför kniviga frågor!

Steg 6 - Din mentor och du – en karriärrelation
Vad kan du förvänta dig av din mentor?
Vem kan bli din mentor?
Bli mentor själv?

Steg 7 -Fyra praktiska råd som du kan packa ner i din karriärkoffert
Råd 1: Ta tag i din publik!
Råd 2: Hantera konflikter, missförstånd, tvister och annat
Råd 3: Bestäm var gränsen går och säg nej!
Råd 4: Strunta i tidsbovarna och ta kontrollen över din tid!

Steg 8 - När du nu blir chef…
Ha is i magen när du söker chefsjobbet!
Passar du som chef?
Som färsk, nykläckt chef kan du få en del problem….
Fem diamanttips för kvinnor som vill bli chefer
Vill du kliva ännu högre - gör så här

Tävlar du i jämställdhet ?

Här finns en artikel om att det nu för tiden är en hel del som "tävlar" i jämställdhet. Där mammorna gärna framställer sin man bättre ljus än han egentligen är. Malin Wollins åsikter om saken hittar du här.
Vad tycker du ? Personlig tycker jag att det är bäst att vara ärlig, och är ganska trött på allt skryt vi mammor gärna håller på med i mammasammanhang. Jag tror vi alla vinner på att vara ärliga, för då minskar pressen på oss alla.
Och nej jag lever inte jämställd, även om jag skulle vilja.

Feedback tips

Tuva skrev tidigare mycket intressant kring hur svårt det är att ge och ta feedback. Ny Teknik ger idag tips om hur feedback kan hjälpa oss att växa.

De tipsar bland annat om att:
  • följa upp med ett möte om du känner dig kränkt
  • fråga dig själv om kritiken är berättigad
  • be personen som du får feedback från specificera vad han vill att du ska ändra.

Just att be om konkreta exempel på situationer som jag kan hantera annorlunda tycker jag är bra sätt att ge/få feedback på.

Karriärlektioner i mangaform

Hur ska man egentligen bära sig åt för att skapa förutsättningar för en framgångsrik karriär?

Min make lånade den här boken av sin kollega, snabbt hamnade den sedan i mina lystna fingrar;


Boken är skriven i mangaform och beskriver mötet mellan Johnny Bunko och Diana, en fullständigt oväntad karriärrådgivare. Hon ger honom 6 lektioner och sammanfattar så småningom lika många regler...

Kul läsning med en hel del poänger!

Vardagsmotion

En sak som gör att jag orkar mer och mår bra är motion. Fast ibland är det inte så lätt att få till så jag försöker få in så mycket vardagsmotion jag bara kan. Jag går på de hembesök jag kan, parkerar längst bort på parkeringen på stormarknaden och går överhuvudtaget så mycket jag kan i vardagen. De som kan detta säger att det räcker med 30 minuters motion varje dag, och det behöver inte vara sammanhängande. Jag är säker på att vi alla kan samla ihop 30 minuter på en dag.
Lite tips på vägen :
• Ta trapporna i stället för hissen
• Skriv ut dina papper på en skrivare en bit bort från din arbetsplats
• Gå till kollegan om du har en fråga i stället för att mejla eller ringa
• Parkera längst bort på parkeringen när du ska handla
• Hoppa av bussen en hållplats innan och gå den sista biten
• Ta en kort promenad på lunchen
• Gå så ofta du kan när du ska någonstans.

Behöver du något som peppar dig, investera i en stegräknare och se om du kan nå upp till 10.000 steg på en dag.
Och kom ihåg att den bästa motionen är den som verkligen blir av.

Den stora pappatrenden

Du kanske har hört talas om pappatrenden?

Man syftar på det faktum att det under våren kommer flera böcker där författarna reder ut sin relation till sin pappa. Hanna Hellquists Karlstad Zoologiska , Alex Schulmanns Skynda att älska och Nils Claessons Blåbärsmaskinen är några exempel.

Positivt och ett tecken i tiden att papparollen lyfts fram tycker jag. Följ den intressanta pappadebatten på Newsmill där Andreas Ekström, Nils Claesson, Hanna Hellquist, Erik Wijk, Daniel Claesson med flera skriver om hur de ser på sina pappor och pappans roll i familjen och samhället.

”Don’t be Quiet Start a Riot”

Alexander Chamberland fick idén att starta en feministklubb i Lund;

Varför behövs en feministisk klubb?
– För att musikvärlden och klubbvärlden är så pass mansdominerad. Det är män som bokar män och tittar man upp i dj-båset är det oftast män som spelar manliga artister. Det finns en tydlig mansnorm som vi vill bryta.

Läs mer om denna kloka person och klubben ”Don’t be Quiet Start a Riot” i Sydsvenskan.se idag!

tisdag 27 januari 2009

Kombinera chefsjobb och familj

I slutet på dagen brukar jag alltid gå igenom mina mail, idag hittade jag en bra länk i mitt chef till chef-mail. Artikeln handlar om att vara närvarande i det man gör och inte ha dåligt samvete för att man hämtar lite senare på dagis...

Nu ska jag skynda mig att hämta på dagis.... ;-)


Karriär eller föräldraledighet?

Terri Eriksson debatterar i Aftonbladet om Frankrikes utrikesminister som kritiseras för att hon inte varit mammaledig:

Jag håller med Terri, vad tycker du?


Har karriären gått i ide?

Gör du samma sak som för ett år sedan? Har du ingen motivation och känns det lite allmänt seeeegt..? Dags att ta sig i kragen! IDG tipsar om hur du får liv i den avsomnade karriären. Det handlar bl.a. om att skriva ner sina mål, se möjligheterna, börja nätverka och uppdatera sin cv.

Behovet av att inte bara vara mamma

Att bli mamma är det största som har hänt mig utan tvekan. Det finns inget jag hellre vill än att vara tillsammans med mina barn. Men jag är inte bara mamma, jag är människa också.

Under helgen hade jag möjlighet att umgås med några andra tjejer som också är mammor och arbetar, över en god måltid med tillhörande vin. Vi hade tydligen behov av att vara något mer än mamma allihop, det insåg vi när det tog dryga tre timmar innan vi hamnade på temat barn. Vi var rätt stolta över att det gick så lång tid innan barnen dryftades (vilket de också gjorde, ingående). Behovet av att ventilera ämnen som film, bröllop och jobb var stort, behovet av att umgås med vuxna och prata om andra saker än Blixten, Lola och andra funderingar små barn har. Inte för att vi inte älskar dessa diskussioner men för att vi har behov av båda typer av diskussioner.

Att sitta med likasinnade vuxna och diskutera över ett glas vin ger en ny energi och påfyllnad. Precis som att umgås med sina barn ger en annan energi.

För mig är det inte antingen eller, det är som den stora filosofen Nalle Puh säger, ja tack båda delarna.

måndag 26 januari 2009

Kvotering av föräldraledighet

I dagens "Hallå P3" debatterades föräldraledighet och om man ska öronmärka fler månader än de nuvarande 2 för respektive förälder. Programmet i sin helhet finns att lyssna på här:
http://www.sr.se/webbradio/?Type=broadcast&Id=1566482&isBlock=1

Personligen tycker jag att vi ska kvotera mera, ska papporna slippa diskrimineras i hemmet och mammorna få en chans på arbetsmarknaden så behövs det tydligare riktlinjer.

söndag 25 januari 2009

Temavecka: Hur jag kom dit jag är idag - Malin

Vad vill du bli när du blir stor? Svaret på den frågan har ändrats många gånger under min uppväxt. Från konstnärsdrömmar till veterinärplaner för att till slut inte ha någon som helst aning. Hur vet man vad man vill bli? Måste vägen vara spikrak?

Jag gick Handels- och administrationsprogrammet och ja, jag erkänner, det berodde enbart på att jag hade hört att det var det ”slappaste” program man kunde läsa. Jag hade roligt under min gymnasietid, men särskilt närvarande var jag inte och särskilt bildad blev jag inte heller ;-)

Efter studenten jobbade jag och läste språk utomlands samtidigt som jag började fundera lite på framtiden. Vad ville jag bli? Ville jag plugga vidare? Även om ingen av mina föräldrar är akademiker så har nog alltid tanken på vidarutbildning funnits där. Dessutom har jag alltid jobbat väldigt mycket extra och kanske var det alla papper jag kopierat eller alla öl jag serverat som fick mig att längta lite extra efter en utbildning. Insåg dock snabbt att om jag ville plugga vidare så fanns det ingenting jag kunde söka in på med min kassa gymnasiebehörighet. Jag tyckte tekniskt basår lät som ett bra alternativ för mig, det gav mig behörighet till det mesta och lite tid att fundera på vad jag ville bli, men för att ens komma in där var jag först tvungen att läsa in både engelska och matte på komvux.

Till slut hamnade jag iaf på tekniskt basår. Det gick bra på basåret. Jag insåg att jag hade väldigt lätt för matte och fysik och jag behövde inte plugga särskilt mycket för att skriva bra på tentorna. Dessutom var det roligt! Jag var en av få som sedan sökte mig vidare till civilingenjörsutbildningen i teknisk fysik och nu är jag beräkningsingenjör.

Kuriosa: Vi är tre kvinnor på min avdelning, alla med exakt likadan bakgrund ;-) Det är aldrig försent!

Är du en superingenjör?

Har du ingenjörsdrömmar?
Eller är du redan ingenjör men vill så att säga flexa dina ingenjörsmuskler?

Om något av ovanstående stämmer in på dig, har jag hittat något du kanske borde testa...

Det är ett dataspel jag läste om på Ny teknik; Engineers:

I spelet, som är gratis, väljer man först ut en lämplig avatar åt sig. Sedan ska man svara på ingenjörsrelaterade frågor inom sju olika specialistområden: byggnadsingenjör, maskiningenjör, kemiingenjör, elektroingenjör, elektroingenjör, it-ingenjör och ingenjör inom integrerad design.

Spelet ingår i danska ingejörsförbundets kampanj för att locka unga att läsa till ingenjörer. T.o.m en socionom som jag blev ganska lockad att testa...

Svar på kommentar om chefsbrist

Jag fick en väldigt insiktsfull kommentar angående mitt inlägg om den stundande chefsbristen nedan.

Många kloka ord tycker jag. Speciellt det där med att sätta gränser och att ställa krav. Det kan jag definitivt bli mycket bättre på.

Så här skriver Maarit:

Det handlar inte om antalet arbetstimmar.

Vad som är viktigt innan och under tiden som chef är att formulera först för sig själv och sedan för den högsta (högre) chefen, vilka förutsättningar som ska gälla för att det ska kunna fungera att vara chef i den livssituationen som man befinner sig i.

Det kan handla om hemhjälp, att dela upp barnansvaret tydligt mellan föräldrarna, dubbelt boende om man ska arbeta mycket i ett annat land, årskort på flyget, hemarbetsdagar, tillgång till kurser i personlig utveckling, sjukförsäkring, extra pension, Blackberry... vad som helst som får vardagen att flyta samtidigt som man kan sköta sitt jobb. De villkoren kan bara sättas upp av den som ska bli chef och ska helst sättas innan man blir det, i samband med förhandlingar om villkoren.

I mitt fall har i paketet ingått ovanstående, förutom högre lön och språkstudier på arbetstid. Jag är glad, sover 7-8 timmar varje dag, jobbar inte 70 timmar i veckan, men är tillgänglig för arbetet via mobil och Blackberry även när jag är hemma om jag hämtat barnen mellan 15 och 17.

Jag är nöjd och min organisation är nöjd både under och över mig. Det som var svårast var att lära sig att sätta gränser och att ställa krav. När jag väl lärt det, är det ingen match att vara högsta chefen i landet och mamma till tre barn. Det är klart, som alla andra har jag bättre och sämre dagar, men i det stora hela går det fint.



Funderingar kring feedback


Det slog mig härom dagen att jag inte alls gillar att få feedback. Men vilka är det egentligen som gör det??? Vad tänker de i så fall när någon välmenande person gått fram och satt fokus på en mindre lyckad insats? ”Åh vad härligt att utvecklas!”? Vilket det ju är, men jag kan i ärlighetens namn säga att det är det sista jag tänker när jag fått feedback. På flera timmar framåt. Är det inte konstigt egentligen för de flesta (ok i den här bloggen iaf!) vill ju verkligen fortsätta utvecklas och då är ju feedback ett alldeles utmärkt sätt.

Det är ju lite politiskt korrekt att säga att man gärna tar emot feedback, bara den är framförd på rätt sätt. Det finns ju bättre sätt än det jag just upplevde häromdagen. Min chef framför faktiskt feedback på ett föredömligt sätt. Men jag kan inte precis påstå att jag tänker ”huleja mig så jag utvecklas! Tjohoo!” när han med lugn och vänlig stämma sagt ”här har du fått med x,y,z och det är jättebra, men om du nästa gång tar med g också så blir det ännu bättre”.
Går det att ge feedback så att mottagaren inte uppfattar det, utan bara själv kommer till insikt? Eller finns det ett gyllende siffra, om man ger 90% beröm, uppskattas även de där sista 10% av feedback?




Temavecka: Hur jag kom dit där jag är idag – Linda H

Min väg hit till där jag är idag är en rätt okomplicerad historia. Jag gick raka vägen från gymnasiet till högskolan och direkt vidare ut i arbetslivet efter examen.

Att det blev ingenjör jag skulle bli var inte självklart för mig. När jag var yngre var jag inställd på att bli bibliotekarie (hade ingen riktigt aning om vad man egentligen gjorde då men jag gillade biblioteken) eller så ville jag få jobba i en hotellreception och ta emot alla gäster som kom. Båda alternativen är långt ifrån ingenjörsyrket.

När det var dags att söka in till gymnasiet tänkte jag att det nog var humanistisk linje som gällde för mig. Men så sista veckorna innan det var dags att lämna in ansökan så slogs jag av tanken, ”det här ju inget som intresserar mig egentligen!”. Jag började bläddra i katalogen med de olika gymnasielinjerna igen, och började överväga att söka samhällsvetenskaplig linje istället, för det hade jag förstått var en rätt allmän och bred linje.

Men så kläckte min pappa idén att jag kanske skulle söka teknisk linje.
”Men det kunde jag väl inte göra, det var ju bara en linje för killar!!”
Eller, var det verkligen det? Jag gillade ju matte, fysik och kemi, det var helt klart mina bästa ämnen. Kanske hade han rätt ändå, min pappa. Så i sista stund ändrade jag mig, och det var nog där som jag tog det där beslutet beslut som visade sig bli avgörande för mitt liv.

När jag väl börjat gymnasiet så kände jag nästan direkt att jag hade hittat ”min grej”, det var ju det här jag skulle satsa på. Och eftersom fysik var kul bestämde jag mig för att jag skulle bli civilingenjör i teknisk fysik. Jag sökte alla civilingenjörsutbildningar i teknisk fysik som fanns i Sverige. Eftersom jag var uppväxt i Skåne blev Lund mitt första val, Chalmers i Göteborg mitt andra val och så fortsatte jag fylla på med högskolor allt längre norrut med Luleå som sista val. Mina betyg visade sig räcka till Umeå så dit flyttade jag efter gymnasiet, hösten 1995.

Här träffade jag min blivande man, även han civilingenjör i teknisk fysik, och efter avslutade studier, 2000, bestämde vi oss för att flytta söderut igen, till min mans uppväxtort. Arbetsmarknaden var ganska ljus just då och jag hittade ett jobb som jag sökte och fick (!) och här sitter kvar än jag idag.

Som barn var jag väldigt blyg och osäker. Under högstadietiden hamnade jag utanför gemenskapen och det var en ensam och rätt jobbig tid. Att jag vågade gå en annorlunda väg och välja teknisk linje var ett stort steg för mig, men nog också ett av mina viktigare. Här blev jag plötsligt sedd (och visst hänger det ihop med att vi tjejer var i minoritet) och jag kände att jag var bra på det vi läste (i alla fall i det som var våra kärnämnen). Så mitt självförtroende fick sig en knuff i rätt riktning.

Att flytta till Umeå, 130 mil från mitt föräldrahem, var nästa stora steg för mig. Så ensam som jag kände mig när kom dit har jag nog aldrig känt mig varken förr eller senare. Men jag lärde mig att det allra mesta faktiskt ordnar sig och blir rätt bra till slut, och även om det känns jobbigt på vägen dit så fixar jag det! Och så fick jag lära mig att ta hand om mig själv, och det var också nyttigt.

Om vägen fram till civilingenjörsexamen och jobb gick ganska rakt (när jag väl kommit på att det var det jag skulle göra) visade det sig bli en rätt krokig väg innan jag hittade rätt arbetsområde och arbetsuppgifter, men det får bli en annan historia.

lördag 24 januari 2009

Snart brist på chefer

Enligt Svenska Dagbladet kommer det snart att råda brist på chefer. 80-talisterna vägrar ställa upp på de 70-timmarsveckor som tillhör ledarskapet.
Stämmer det? Måste man jobba mer än heltid för att vara en framgångsrik chef?

Kanske man får revidera sina framtidsplaner då.

Läs mer i artikeln här.

Myter om jobbsökning

Söker du efter jobb?
Pause.se avslöjar myterna om jobbsökning:

Myt nr. 1: Ditt CV får inte vara längre än en sida. Om det är längre än så kommer rekryterarna inte att läsa det.

Det viktiga är inte längden på ditt CV utan att det är intressant, anpassat efter tjänsten du söker och framförallt välskrivet. En undersökning visade att 84 procent av arbetsgivarna stryker sökande som hade mer än två skrivfel, medan hela 47 procent ratar brev som innehåller så lite som en miss. Ett CV på en sida kan vara lämpligt om du har mindre erfarenhet, men med fem års erfarenhet eller mer kan du behöva ytterligare en sida för att beskriva din arbetslivserfarenhet och dina meriter. Men tänk på att aldrig ha med irrelevanta detaljer som kan få rekryteraren att tappa intresset!

Lycka till med jobbsökandet!

Magdalena Gerger ny VD på Systembolaget

Ytterligare en duktig kvinna, direkt från Arla, på en viktig post. Läs mer här.
Så här beskriver Cecilia Schelin Seidegård Magdalena Gerger: "modern ung chef med internationell erfarenhet och med ett starkt konsumentfokus."

Grattis Magdalena, det ska bli spännande att följa!

Vikten av att få vara vild

Lussi är så snäll och tyst att hon till sist smälter in i väggen och blir osynlig. Men en dag får Lussi nog och hamrar sig ut... och vågar skrika, bli smutsig och slita sig loss!

Ett viktigt budskap om att våga ta plats, vackra bilder och ett poetiskt språk är skälen till att den här boken prisats i Norge. Nu har boken översatts till svenska!

En urstark tjej i en urstark bok - opassande intensiv och annorlunda och humoristisk... Nu kommer äntligen fullträffen "Snill" ut på svenska.
/
Ulla Rhedin i DN

Se också recension i Sydsvenskan.

Missa inte barnboken Snäll av Gro Dahle och Svein Nyhus- läs den för era barn och för er själva.

fredag 23 januari 2009

Är valberedningarna rätt väg?

Det kanske är så enkelt att vi skall kvotera till valberedningarna för att få in fler kvinnor i styrelserna? GP skriver om detta med anledning av LO-tidningens kartläggning av män som ärver platser efter män i olika organisationer.

Så var det det där med jämställdhet igen

Camilla Wagner, underbara skribent, funderar kring frågan här.
Själv filosoferade jag över frågan här (trots dum rubricering).

Visst är det mer komplext än vem som stryker, vem som vabbar, vem som tvättar. Samtidigt säger även de sakerna en del om hur det är ställt. Personligen tycker jag inte det spelar så stor roll vem som gör vad, så länge man gör lika mycket. Det jag brukar framhålla är absolut viktigast är att bådas tid, intressen och åsikter värderas lika högt. Att båda kommer till tals och känner sig hörda.

Temavecka: Hur jag kommit dit jag är idag - Camilla

Jag har alltid varit intresserad av teknik. Redan som barnsben var jag ute och byggde kojor och lådbilar eller plockade isär någon elektronisk leksak för att aldrig få ihop den igen. När min pappa sedan förklarade hur elektronik fungerade och jag fick "Den lille elektrikern" i julklapp var det kört. Visst, jag lekte med Barbie som många andra flickor, men mina barbiehus var fullt utrustade med ljus och ljud och stillfullt dold kabeldragning. Att jag även hade en naturlig fallenhet för matematik och fysik borde ha gjort valet ganska lätt.

Valet av gymnasieutbildning var ändå inte självklart, en gammal barndomsdröm om att jobba med konst spökade men dog rätt snabbt när mitt bildbetyg sänktes. Men i ärlighetens namn var nog en del av lockelsen i Estetisk-praktisk linje att den utbildningen låg på en annan ort.

Jag valde teknisk linje med inriktning på elektronik och trivdes som fisken i vattnet, här hade jag hamnat bland likasinnade och några roliga år följde. Kanske lite väl roliga emellanåt för förutom teknikämnena så hamnade snittet på medel, något som inte riktigt räckte till de civilingenjörsutbildningar jag siktat in mig på. Jag valde istället att att hoppa på en 3-årig Högskoleingenjörsutbildning som med facit i hand räckt till mer än väl.

Som ingenjör och kvinna måste man kunna hävda sig

När det sedan blev dags för examensarbete sökte jag mig till det företag (som är en koncern bestående av ett flertal företag) där jag fortfarande jobbar, 12 år senare. Jag har under den tiden bytt företag 2 gånger, bytt tjänst inom företagen några gånger samt sökt och tackat nej till några andra jobb. Första gången jag bytte jobb var efter 1,5 år på en tjänst som bara gjorde att jag blev deprimerad och fick ångest, den andra gången bytte jag jobb när jag bytte bostadsort.

Eftersom jag gjort en spikrak väg genom utbildningarna har jag inte hunnit med så mycket annat än några sommarjobb, men jag vet vad jag inte vill efter 4 somrar, påsklov, jullov och sportlov på ett tvätteri. Ett antal somrar i min pappas handelsträdgård var förvisso trevligt då, men inte min grej. Att däremot försöka värva studenter till min högskola genom att åka runt och prata med folk på skolor och i skidbackar i fjällen var mer min melodi. Något som passar väldigt bra i mitt nuvarande yrke som kräver en hel del social kompetens.
Vägen kan måhända kännas spikrak och självklar för en utomstående, men för mig känns det ibland som jag halkat in på ett bananskal. I min fantasi har jag haft en massa planer för vad jag ska göra när jag blev stor, men framtiden får utvisa vad det blir.



Könskvotering..

... i tecknad film, behövs det? Tja, när jag läste den här artikeln fick jag mig en tankeställare, förutom en lyckokänsla när Coraline av Neil Gaiman skall bli film.

Feministen i Gaza

23-åriga Maryam Dwek läser engelsk litteratur vid Islamiska universitetet i Gaza. Hon älskar Shakespeare och Jane Austen. Hon har skrivit sitt examensarbete om "Stolthet och fördom"

– Den handlar om att en kvinna måste vara sig själv. Austen är feminist, det är jag också. Jag tycker inte att en kvinna bara ska gifta sig.

Universitetet bombades precis innan slutproven skulle börja. Nu vet hon inte hur det blir med hennes examen.

Sydsvenskan beskriver idag vardagen för några människor i Gaza stad. Läs mer här.

Jag har vinterbadat...

Min far har byggt en vedeldad bastu hemma vid gruvan som förser de flesta i byn med sommarvatten till trädgården. Gruvan ligger uppe på ett berg, så varje timmerstock är uppsläpad med fyrhjuling. (Fyrhjuling som för övrigt har blivit var mans egendom och leksak i min hemby). Han har sått gräs på taket och själva bastuhuset består av två rum. Utanför finns det en pump där man kan duscha iskallt, och framför bastun har vi grillplats där vi kan grilla korv eller göra tunnbröd.

Kort och gott, det är ett smultronställe som heter duga! Och så här ser den ut.



Dagen före julafton var det minusgrader och vi bestämde oss för att gå upp och basta. När vi kom dit gick min bror och gjorde hål i isen det första. Sedan badade vi varmt varmt, hällde öl på aggregatet så det luktade så där nybakt och gott. En och annan öl slank väl ner i våra strupar också skall sägas.

Sedan var det dags...

Jag trodde ALDRIG att jag skulle våga mig ner. Men vilt påhejad av mina bastukamrater så började jag vackla. Min bror fäller då kommentaren:

-Karolina, tänk vad du kan skryta om det här på jobbet sedan!
(Det gäller ju att veta varandras trigger-punkter, eller hur ;-)

Resolut tar jag klivet. Jag smyger fram till stegen, tar ett djupt andetag och kilar ner. Ett steg till. Och ett till...Nu är det bara huvudet kvar... Så där... Upp igen. Jag gjorde det!!!

Ta mig sjutton, JAG GJORDE DET!!!

Och vet ni vad? Det var så himla härligt! När jag gick tillbaka över de vassa stenarna in i värmen igen så frös jag inte direkt. Men det stack på huden som tusen nålar. In i värmen igen, snacka lite strunt, berätta dåliga vitsar, tänka på att julen ligger som en lång härlig ledighet framför oss.

Faktum är att lördagen efter jul så gjorde vi en repris, och det var minst lika härligt. Vad ville jag med det här inlägget då? Inga djupare funderingar, ingen intressant artikel att dela med sig av.

Nix, det här var bara att mitt hjärta svämmade över av natur-kärlek, och jag var tvungen att dela med mig.