Jag har roat mig med att skaffa en ny god vän under våren-sommaren!Visst är det inte ofta man gör det, särskilt i vuxen ålder?
Inte mycket att orda om i en spännande blogg som denna, om det inte vore för att min vänskap har en liten knorr: nya kompisen är en riktigt fullfjädrad ”Alfahanne”.
Jodå, jag har nätverkat mig fram, rent privat, till en bekantskap som numera funkar som både vän och bollplank för frågor som gäller arbetet.
Jag har nog vid flertalet tillfällen berört Alfahannar, Alfahonor och "Alfa-gårdar" här och inte har det hänt att jag lagt en positiv innebörd i begreppet ”Alfa”.
I det här fallet har jag faktiskt tackat min Alfa-kompis för att han skänkt mig nyanser på dess innebörd.
En Alfahanne kan vara nog så ”tuppig” (som vi brukar debattera just i denna blogg) men kan vara det med såväl självinsikt som självdistans. En Alfahanne kan lyssna, engagera sig och ge god feedback på svåra frågeställningar. En Alfahanne kan vara macho och stenkool och mjuk och snäll!
Och: precis som en Alfahanne kan vara allt detta kan en riktig Alfahona som jag också vara det!
Jag går inte omkring och diskuterar kvotering, löner och jämställdhet hela dagarna eller hytter med näven mot varje man jag ser utan även jag lutar mig tillbaka i en däckstol, greppar min iPhone och tuppar mig mot en synnerligen trevlig Alfahanne, om andan faller på.
Eller så lutar jag mig helt enkelt tillbaka och lyssnar på musik, känner glädje för alla fina och goda män som jag har i mitt liv (har ju även en mentor som nog får slinka under benämningen Alfahanne också).
När jag nu googlar "Alfahanne" och läser strålande Carrfors Bråkenhielms tankar om Alfahannar, inser jag att jag är på rätt spår, som skaffat mig egna, som bollplank i jobbet: läs och fundera!
Är du Alfahona eller Alfahanne? Vad gör dig till det eller inte till det, anser du?
(Wikipedias syn, för säkerhets skull: Alfahannen är den dominerande hanne som är ledare för en djurflock. Vargflockar har till exempel oftast en alfahanne. En alfahanne är högst i rang, och djur under den rangen kämpar oftast för att försöka få ledaren på fall och ta hans plats, ifall denne lett flocken dåligt. Om hannen dock har lett flocken rätt så är oftas de andra individerna extremt lojala till hannen. Alfahannen är ofta muskulös och visar sig ofta vara dominant i en grupp.)
Jag har nog vid flertalet tillfällen berört Alfahannar, Alfahonor och "Alfa-gårdar" här och inte har det hänt att jag lagt en positiv innebörd i begreppet ”Alfa”.
I det här fallet har jag faktiskt tackat min Alfa-kompis för att han skänkt mig nyanser på dess innebörd.
En Alfahanne kan vara nog så ”tuppig” (som vi brukar debattera just i denna blogg) men kan vara det med såväl självinsikt som självdistans. En Alfahanne kan lyssna, engagera sig och ge god feedback på svåra frågeställningar. En Alfahanne kan vara macho och stenkool och mjuk och snäll!
Och: precis som en Alfahanne kan vara allt detta kan en riktig Alfahona som jag också vara det!
Jag går inte omkring och diskuterar kvotering, löner och jämställdhet hela dagarna eller hytter med näven mot varje man jag ser utan även jag lutar mig tillbaka i en däckstol, greppar min iPhone och tuppar mig mot en synnerligen trevlig Alfahanne, om andan faller på.
Eller så lutar jag mig helt enkelt tillbaka och lyssnar på musik, känner glädje för alla fina och goda män som jag har i mitt liv (har ju även en mentor som nog får slinka under benämningen Alfahanne också).
När jag nu googlar "Alfahanne" och läser strålande Carrfors Bråkenhielms tankar om Alfahannar, inser jag att jag är på rätt spår, som skaffat mig egna, som bollplank i jobbet: läs och fundera!
Är du Alfahona eller Alfahanne? Vad gör dig till det eller inte till det, anser du?
(Wikipedias syn, för säkerhets skull: Alfahannen är den dominerande hanne som är ledare för en djurflock. Vargflockar har till exempel oftast en alfahanne. En alfahanne är högst i rang, och djur under den rangen kämpar oftast för att försöka få ledaren på fall och ta hans plats, ifall denne lett flocken dåligt. Om hannen dock har lett flocken rätt så är oftas de andra individerna extremt lojala till hannen. Alfahannen är ofta muskulös och visar sig ofta vara dominant i en grupp.)














Efter en tid fick jag viss genomgång av några kollegor, det gick mest ut på att jag satt brevid och tittade på när de jobbade, och efter ytterligare några månader kom de riktiga kurserna. Frustrationen i att inte komma vidare satt däremot kvar, eftersom det här jobbet krävde en hel del erfarenhet blev jag ofta sittande väntandes på en mer erfaren kollega som sällan påbörjade sin arbetsdag innan lunch. Det var också en hel del väntande på att testutrustningen skulle bli ledig, något som inte riktigt passar mig som gillar att ha många järn i elden.





