Ett par (läs fåtal) gånger har vi här i Networking fått oss en rejäl känga under kommentarerna i inläggen för att vi bara tänker på oss själva.Vi är ju ett gäng kvinnor som verkligen tror att det går att kombinera jobb och familj. Det är inte helt lätt alltid och det var bl.a. därför vi startade denna blogg.
Jag har funderat en del kring detta och försökt förstå vad det är som gör att folk ser oss så. Vilka är alternativen? Många av oss jobbar ju redan deltid eller flexibelt.
Är tanken att båda föräldrarna ska sluta jobba när man skaffar barn?
Är vi mer egoistiska än pappor som jobbar?
Är det OK att jobba om man egentligen hellre vill vara hemma?
Vi älskar ju inte våra barn mindre för att vi trivs på våra jobb!
Säg, för sakens skull, att vi ville att en av föräldrarna skulle vara hemma på heltid. Min familj skulle kunna överleva på enbart makens lön genom ett följande av två scenarios:
1.
Min man började konsulta igen.
Då kunde han ev. ha dubblat sin lön så vi skulle haft det bättre ekonomiskt än vi har det nu. Det innebär tyvärr också att han enbart fick träffa vår son på helgerna då han skulle vara på resande fot måndag morgon (ca 5am) till fredag kväll.Lillen och min man har just nu ett otroligt fint band till varandra. Jag vet inte om min man hade klarat att vara borta från honom så mycket och lillen hade saknat sin pappa oerhört.
2.
Vi flyttar till ett hus i ett område vi har råd att bo i om vi lever på enbart hans nuvarande lön. Det skulle vara ett mindre trevligt område i en av Storbritanniens största städer. Framtidsutsikterna för vår son hade då minskat drastiskt då de sociala problemen här är mycket större.
Inget av ovanstående tycker jag skulle vara en förbättring för vårt barn som just nu går på ett dagis han älskar 3,5 dagar i veckan och är hemma med mig 1,5 dagar. Han träffar också sin pappa varje dag. Området vi bor i är trevligt och den lokala skolan ar bra.
Så sist jag kände mig egoistisk och fick rannsaka mig själv var när jag funderade på om jag skulle sluta jobba och vara hemma och mysa med lillen. För den enda som i längden fått det bättre av den lösningen hade varit jag - men min familj hade fått betala priset för det.
Så min fråga är nu öppen och ärlig – Vad är det som gör att några av er tycker att vi ser enbart till oss själva?