torsdag 11 juni 2009

Prinsessperiod, finns det?

Jag är fundersam. Generellt så kläs flickbebisar i rosa och pojkbebisar i blått. Undantag finns givetvis. De föräldrar som klär sina små i andra färger riskerar att förbrylla sin omgivning. Ännu mer förbryllande blir det givetvis om man klär en flickbebis i blått och en pojkbebis i rosa, då har man ställt till det för sig och får ofta upplysa sin omgivning om det egentliga könet på barnet.

Men det var inte detta jag egentligen skulle prata om utan den rosa prinsessperioden som inträffar någonstans mellan 4-8 år. Nu umgås jag oftare med 4 åringar än bebisar och många av dessa flickor har endast rosa kläder på sig i olika varianter och föräldrarna kan ibland sucka och säga att det inte går att få på dem något annat. Jag vet hur envis en 4 åring kan vara, det är inte det jag betvivlar, men jag är skeptisk till att det verkligen finns en rosa prinsessperiod. Jag tror snarare att samma föräldrar som klädde sina flickor i övervägande rosa fortsätter att fylla garderoben med rosa även sedan flickorna blivit större och hur ska man som 3-4 åring kunna ta på sig något annat än rosa om det inte går att hitta i garderoben. Jag tycker inte att det är något fel på helrosa flickor eller rosa som färg för den delen heller men jag tycker inte man ska skylla på barnen om man som förälder köper hem de rosa kläderna. Då är det väl bättre att bara säga att man tycker rosa är så fint att man fyller garderoben med det och inte hitta på undanflykter. "Prinsessindustrin" är såklart inte sen att hänga på och sälja prinsessprylar till intresserade. Prinsessor har ju som bekant ofta rosa på sig.

Hade det inte lika gärna kunnat finnas en gul, orange, brun eller grön period? Eller varför inte en grodperiod? Jag gillar också rosa men saknar ofta alla andra fina färger som också existerar men inte syns lika ofta.

onsdag 10 juni 2009

Varslad!

Jaha, då var jag också drabbad. Varslad. Kontoret ska avvecklas.
Beskedet kom förra veckan och ingen hade anat.
Det är väldigt mycket tankar och känslor som kommer upp just nu. Det snurrar i huvudet större delen av min vakna tid.

Chock och förnekelse. Det kan bara inte vara sant.
Nedstämd och ledsen. Jag trivs så bra här och vill inte sluta.
Frustration och besvikelse. Vi har visat bra resultat, betyder det ingenting?
Ilska. Jag vill inte söka nytt jobb just nu!
Panik och stress. Hur ska jag lyckas få ett nytt jobb nu?
Beslutsamhet och målmedveten. Lika bra att uppdatera CV:t med en gång.
Optimism och tillförsikt. Arbetslösheten bland ingenjörer är bara runt 1 %.
Framtidstro. Det här kommer att lösa sig.


Ny bok om att bygga kvinnliga nätverk

Journalisten Vesna Maldaner släpper i dagarna en bok som ska hjälpa kvinnor att navigera i en manlig värld. GPS för kvinnor heter den, och ärligt talat känner jag mig ganska ointresserad av ännu en bok som befäster kvinnor som offer och hyllar männens inbördes lojalitet.

Möjligen har jag haft tur, men min erfarenhet är faktiskt helt den motsatta. Inte minst vårt nätverk och vår publika del NetWorking bekräftar en motsatt tes.

Den här kommenteren till artikeln uttrycker ungefär min egen erfarenhet av kvinnors påstådda oförmåga att samarbeta i arbetslivet:

En myt att kvinnor inte samarbetar. Ju mer den upprepas desto med cementeras den. Det är trist att endel kvinnor väljer att upprepa denna "sanning" som framförallt framhäver mäns inbördes lojalitet. Det undergräver kvinnors karaktär. Ifrågasätter kraftigt att en journalist (mycket individuellt och konkurrensinriktat skrå) uttalar sig om detta. Jag har arbetat i näringslivet i tjugo år och har en annan uppfattning. Det är ett förhärligande av manligheten att ständigt upprepa denna myt!

Arbetsbyxor säkrare än sari

För ett tag sen skrev Johanna om klädstil på jobbet, vilket följdes upp av Eva som länkade till klädseln som används på Sellafield kärnkrafsanläggning i UK.

I dagens Ny Teknik kan man läsa om Elisabeth Man som åker jorden runt som idriftstagare på ABB. Artikeln handlar främst om hur man reser säkert i tjänsten, då Elisabeth åker som ensam kvinna till länder som Burkina Faso och Bangladesh. Men den pekar också på att det är viktigt att fundera över landets klädkoder, även om arbetsbyxor går före sari när man ska klättra runt på ett ställverk...


tisdag 9 juni 2009

Tomas Hylland Eriksen

Jag har under åren läst flera böcker av Tomas Hylland Eriksen, han har bland annat skrivit en roman som handlar om som hade hänt om Norge försvann :-D

Nu hittade jag denna tankvärda krönika av honom.



Vad barn uppskattar

För några veckor sedan var vi iväg på en liten minisemeter till Norge för att fira 17 maj. På väg hem stannande vi på IKEA för att handla lite och barnen lekte en stund på lekrummet Småland. När jag hämtade barne på dagis måndagen efter berättade fröknerna att de hade frågat om det hade varit kul att fira 17 maj ? Det hade det varit hade sonen berättat, men bäst hade lekrummet på IKEA varit. Som alltid är det enklaste ofta det bästa.

måndag 8 juni 2009

Bluffar du på jobbet?

Här är en superintressant artikel från tidningen chef. Känns det igen?
---Människor som lider av bluffsyndromet tror ofta att merparten av deras framgångar beror på yttre faktorer som tur och tillfälligheter. De oroar sig också för att ha nått sina mål tack vare charm och personliga egenskaper, inte på grund av sin talang---


Särskilt vanligt är detta hos kvinnliga chefer och de sk. "långvägarna". De har akademiska mindervärdskomplex och har ofta jobbat sig upp i hierarkin. Jag uppfyller dessa kriterier till punkt och pricka:

*Långvägare

*Chef

*Kvinna

Jag skriver under på varje stavelse i artikeln och suger åt mig råden och tipsen. Jag tänker också att det måste ligga något i slutklämmen på artikeln: --- De allra flesta har en stor portion ödmjukhet och klarar mycket mer än vad de tror.


Lider ni av bluffkänslor på jobbet?

söndag 7 juni 2009

Dags att rösta!

Då var det dags att ta sitt medborgerliga ansvar igen och rösta! Jag velade för ovanlighetens skull en hel del inför detta val, kunde inte bestämma mig för om jag skulle välja:

1. Folkpartiet, som jag brukar välja och gillar på ett generellt plan
2. Piratpartiets Mattias Bjärnemalm, sympatiserar med frågorna och är bekant med killen sedan gymnasietiden
3. Feministiskt initiativ, som trots allt slåss för de jämställdhetsfrågor jag brinner för

Tja, det blev det tredje alternativet i slutänden- inte minst efter en artikel i facktidningen Akademikern som alla anslutna till SSR (socionomernas m.fl:s fackförbund) får. Jag kan tyvärr inte länka till den men läs gärna deras temanummer om EU och jämställdheten om ni får tillfälle- hårresande...

Vad röstar ni på? För ni röstar väl?

lördag 6 juni 2009

Vardagsmotion... bah!

När vi flyttade till vår nuvarande lägenhet var en av de stora nackdelarna att det var ganska långt till tunnelbanestationen (800 meter). Vi bodde nämligen tidigare så att vi kunde se stationen och till och med höra utropen ibland (utomhusstation). Sen hoppar man ju inte ner på perrongen från åttonde våningen förstås.

Hur som helst så bestämde vi oss för att flytta dit ändå, och tänkte att vägen till tunnelbanan kan man ju se som vardagsmotion, och vardagsmotion är ju inte är så dumt att få med tanke på att både jag och min man är ganska dåliga på att komma iväg och träna annars.

Bild lånad från SL

Men nu har jag kommit på att ca 50 meter från vårt hus går det en buss som går till en annan tunnelbanestation, ca 1000 meter bort. Den tunnelbanelinjen är dessutom just den som jag behöver ta för att komma till jobbet. Att bussen bara går en gång i halvtimmen var avskräckande från början (trots att jag kommer från landet, där man får vara glad om bussen går en gång i timmen, så har jag snabbt vant mig vid Stockholmsfrekvensen på bussar), men nu blir jag jätteirriterad om jag missar den på morgonen, och måste gå till tunnelbanan... Helt plötsligt blev det där med vardagsmotion inte så viktigt längre... ;-)

Det ska dock sägas att jag alltid går de 800 meterna på hemvägen, för då lyckas jag verkligen aldrig tajma nån buss. Och alla de gånger jag missar bussen så går jag ju en kilometer istället...

fredag 5 juni 2009

Stressig period ?

I expressen finns det en krönika om vilken stress som finns under maj och juni för oss föräldrar.

Här finns den att läsa.