tisdag 23 juni 2009

Måste tipsa

Om en av mina favoritbloggar som handlar om att balansera att vara mamma, fru och ha ett jobb. Dessutom bor bloggaren inte i storstaden så jag känner igen mig än mera.
Ibland skrattar jag så jag gråter och jag känner igen mig rätt så ofta.
Den finns här.

måndag 22 juni 2009

Eskapism

Jag har kommit på mig själv med att lägga mer tid på jobbet (läs: 12 timmar och mer per dag) i perioder när det finns problem på andra fronter i mitt liv. På sätt och vis är väl det bra; till en gräns. Jag konstaterar att det jag ägnar mig åt i sådana perioder är en form av eskapism - verklighetsflykt.

Så länge jobbet går bra fungerar min "strategi" - och jobbet går än bättre. Det ger mig i sin tur ork att hantera övriga fronter. Risken man tar är dock att något händer på jobbet; eller i dessa tider - att man blir av med det. Vad händer då?

Är det fler som fungerar som jag? Vad har ni för erfarenheter?

En viktig fråga

Bloggen skriet från kärnfamiljen tar här upp en viktig aspekt av jämställdhet. Jag har själv suttit och mött äldre kvinnor med lägsta pensionen när jag jobbade på FK. Det är inte många tusenlappar i månaden dessa kvinnor som stannat hem och skött barn och hem medan mannen jobbat har att spendera.

I mina ögon är pension en viktig aspekt till varför jag vill jobba också, och inte stanna hemma och ta hand om hem och barn. Jag vill vara säker på att jag har en ekonomi som är ganska förutsägbar livet genom. Det handlar om mitt värde som människa och kvinna.

Lunch med tid för eftertanke...

Jag sitter vid datorn med min lunchlåda framför mig. Hög tid för VV-portioner efter en synnerligen ohälsosam vår, vad gäller maten. Riktigt skönt att gå "tillbaka" till bättre kost.

Inte bara midsommar har passerat nu, utan även en konferens för mig. Den bästa konferens jag någonsin bevistat.
Nu var det ju en så kallad unConference men ändå.

Jag bearbetar ännu intrycken och en bild börjar ta form inuti mitt huvud, hur framtiden kan te sig för min bransch. För min stad och för min enhet. Jag brukar alltid bli taggad av konferenser men den här gången blev jag nyförälskad. I mitt eget yrke! Jag kan inte bärga mig att få köra igång och påverka mot nya mål, konkreta sådana. Det kittlar och killar i hela kroppen, hela hjärnan och i hjärtat. Nästan så jag kan ge tusan i semester - jag är just nu mer taggad att köra på ;-)
Som en av de kollegor jag åkte med, sa (när vi kl. 23:30 ännu spånade):
-Det är något fel på oss!
-Jaa, samma fel på oss alla tre, i så fall, svarade jag.

Men fel och fel, det vete tusan. Vi har väl snarare hamnat alldeles rätt istället. Livet är ju en helhet och bäst måste det väl vara när man älskar alla livets delar?

Hoppas alla haft en bra midsommar?
Jag hade en kalasbra sådan och är så härligt utvilad och pigg!

söndag 21 juni 2009

Sommarkort...

Sitter och kollar datorn efter en husvagns-helg offline.

Jag och familjen har "knött" ihop oss med mina föräldrar i en husvagn uppe i dalarna. Regn och rusk, men hjärtligt varm och gemytlig stämning har gjort midsommaren till ett fint minne. Sonen (4) var helt överlycklig över att få sova i sin sovsäck föreställande Blixten McQuen och dottern (2) plaskade på i alla vattenpölar som gick att finna. (...många...). Vi har njutit stort av Dalarnas midsommar firande, stor släktträff och en underbar natur.

Hemma igen, och med 2 veckors semester hägrande framför oss så känns livet ganska skönt att leva. Många svenska visor far genom huvudet, men jag fastnar ändå för Cornelis Wreeswijk's: Sommarkort. (En stund på jorden).

Somliga säger vi lever i evighet, fast döden är det sannaste som dom vet.
Andra säger lyckan finns i ett ögonblick, fast dom aldrig hann i fatt de dom fick.

I kärlek och hat, fiende, kamrat,glädje och sorg, hydda och borg.

Tar vi ett kort på barnen i sommar tid, när dom dansar, när vi dansar.
En stund på jorden.

Må väl

fredag 19 juni 2009

Glad Midsommar!

Ha en riktigt skön midsommarafton alla läsare och skribenter!

torsdag 18 juni 2009

Byta efternamn när man gifter sig

I aftonbladet idag berättar Laila Bagge att hon kommer att byta bort sin ex-mans efternamn mot sin framtida mans namn. Det låter ju väldigt logiskt tycker jag, och började fundera på hur jag själv resonerade när jag gifte mig.

Jag valde att behålla mitt efternamn, men som mellannamn. Det hade ingenting med kvinnlig frigörelse eller feminism att göra, snarare egoism. Det kändes så fel att byta ut mitt efternamn som min farfar valde på 60-talet för att slippa bli sammanblandad med alla andra Perssons i den lilla byn. Ingen annan i hela världen heter samma sak som jag och jag gillar den dimensionen.

Ni som är gifta, hur resonerade ni kring det här med efternamn?

Anonym skribent

Det har tillkommit en ny skribent i listan till höger med det hemliga namnet "Anonym". Vi har skapat denna skribent för att kunna skriva inlägg som tar upp ämnen av lite känsligare karaktär, t.ex konflikter med chefen, sammarbetsproblem med kollegan eller problem på förskolan. Inlägg som läggs upp av "Anonym" kan alltså vara skrivna av vem som helst av oss på NetWorking.

onsdag 17 juni 2009

Belinda om icke-feminister

Jag kan bara skriva under på Belinda Olssons krönika om feminismen om att det blivit trendigt att utropa sig som icke-feminist:

"Beklagar att folk tror att som feminist måste man ingå i ett led och per automatik hata porr eller se barn som hot mot frigörelse. Beklagar att fler inte vill hylla sitt arv eller sin framtid för den delen. Men är det bara en trend som allt annat så hoppas jag att den blåser över lika snabbt som haremsbyxan. "

Våga vara nyfiken på teknik

När jag var liten tyckte jag att "den lille elektrikern" var en av de roligaste leksakerna. Att hjälpa pappa att snickra var en annan favorit. Jag har aldrig varit rädd för teknik, men jag vet att många, framförallt kvinnor, är det och helst lämpar över teknikfixande på mannen. Han i sin tur kanske inte alls har större kunskap om området, men läser manualen, vågar trycka på knappar och testar sig fram. Det okända är ofta lite läskigt och man är rädd att ha sönder något.

Förra veckan läste jag den här krönikan och blev inspirerad. En teknikhörna där barnen kan få undersöka, ha sönder och laga prylar, vilken bra idé! När jag kom hem på kvällen och dottern plockat itu sin nya leksaksbil sa hennes pappa "Men, nu gick den ju sönder.." blev jag istället stolt och sa "Vad bra! Då förstår hon hur det fungerar och kan sätta ihop den igen!" Ska nog se till att det blir en liten teknikhörna hemma hos oss också :-)