onsdag 21 oktober 2009

Ny på jobbet och vilsen

Det kom ett mail på networkingblogg [at] gmail.com som var väldigt intressant och värt att lyfta upp i ett sådant här forum som NetWorking.
Jag är ny på jobbet. Har bytt företag för första gången på sju år. Nu till problemet. Jag har inget att göra!!! Det håller på att driva mig till vansinne. Min chef är lugn och cool och säger att de ska ge mig en bra start och blablabla. Men första 3 veckorna hände inte mycket och jag fördriver alldeles för mycket tid med att göra annat. Chefen pratar om att det finns att göra och att det kommer men jag ser liten ljusning och håller på att bli tokig. Skulle lika gärna kunna göra andra saker än att sitta av tiden på jobbet. Undrar därför:

- Har någon upplevt samma sak på nytt jobb?
- Hur har ni hanterat detta?
- Hur bör man hantera detta?
- Vems ansvar - chef eller medarbetare?
Camilla har berört det här ämnet i ett tidigare inlägg och jag vet att Eva känner igen sig i den här beskrivningen.
Nu hjälps vi åt allihopa, både NetWorkingskribenter och andra läsare, och ger mailaren riktigt mycket feedback, ok?

Norsk kvotering:

- andelen kvinnor i styrelser har ökat med 470%
- utbildningsnivån stiger
- medelåldern sjunker

Vill du läsa mer? Slå upp måndagens "Dagens Industri". Själv har jag lagt den på vänt till kvällen - men ikväll ska den läsas med nöje :-)
Ett "Viva Norge" kan väl vara på sin plats? Eller vad säger Karin?


tisdag 20 oktober 2009

Göra bort sig på jobbet - och erkänna att man gjort fel

För mig är känslan av att veta att jag gjort fel på jobbet otroligt stressande. I dag hände det (igen). På väg förbi en kollegas rum ropar hon på mig och frågar om jag justerat samverkansprotokollet hon skickat till mig. Febrilt börjar min hjärna processa denna fråga, vilket protokoll menar hon? Glatt säger jag att det ska jag göra och återkomma till henne. Bra svarar hon då det är originalprotokollet.

Tillbaks på mitt eget rum börjar jag halvt desperat leta efter detta protokoll. Problemet är dels att jag inte minns när jag fått protokollet och dels inte minns hur det ser ut. Men efter gått genom alla mina protokoll inser jag att protokollet är borta. Panik, men sen inser jag att jag får bita i det sura äpplet och erkänna för kollegan att protokollet är borta. Med tunga steg går jag bort till kollegan och erkänner mitt felande. Varpå hon glatt säger att det löser sig, vi får skriva ut det på nytt och så skriver jag och socialchefen på det i stället. Lättnaden är total.

Men dagens lärdom är att kolla noggrant vad jag ska göra med alla dessa protokoll som kommer i internkuvert till mig.

Andra inlägg om klavertramp.

Rekrytering

Jag har nu under min föräldraledighet rekryterat 3 nya medarbetare till min avdelning. Den första var en panikrekrytering till ett väldigt unikt jobb och den sköttes enbart via rekommendationer. Den killen har nu jobbat hos oss i tre månader och det fungerar superbra.

Rekrytering 2 och 3 skedde på vanligt sätt, annons, ansökningar och sen sist men inte minst intervjuer. Det var mina första rekryteringar och vi intervjuade 7 sökande till tjänsterna. Det som var spännande var att känna på hur man ser på det hela från andra sidan bordet.

De två tjänsterna behövde lite olika personligheter förutom de faktiska kraven, till den ena tjänsten behövdes en lugn, stabil person medan jag till den andra behövde en mer framåt person som tog för sig mer.

Det var det som var mitt prio på intervjuerna, att känna på hur personerna skulle fungera i gruppen samt hur de reagerade på att ha en kvinnlig chef, förutom avstämning av deras CV. Så här kommer mina intervjutips.

  • Ljug inte i ditt CV, ena killen hade skrivit att han jobbade på bandet på volvo men sa att han hade jobbat på saab, han sa att han hade jobbat inom vården men det stod att han hade jobbat som lärare osv...
  • Förbered dig på lite standardfrågor så känner du dig lite säkrare
  • Gör dig inte till för mycket, det kan mycket väl vara så att det är "din riktiga" personlighet som behövs i gruppen.
  • Var hel och ren och "vanligt" klädd, passande för jobbet du söker

Om du skall hålla intervjun så glöm inte att du rekryterar för gruppen och inte för att du skall ha någon som du klickar superbra med.

Nu har de två killarna jag rekryterade börjat och det verkar fungera jättebra, den ena killen är dock hemma på sina tio pappadagar just nu :-). Men jag måste erkänna att det var svårt att intervjua och välja killen som skulle passa i gruppen som behövde en tyst, lugn kille. Det är så långt ifrån mig själv och flera av de vi intervjuade var just tysta och lugna och stabila, en del fick man verkligen dra ut svaren ifrån, men vilken nyttig erfarenhet.

Nu längtar jag bara till årsskiftet när jag kommer tillbaka och förhoppningsvis har kvar samma killar under mig (det kommer ett eget inlägg om hur det är att vara föräldraledig chef när det är enorma strukturförändringar på gång inom bolaget).


Ledarskap och fördomar vid rekrytering

Är du intresserad av dessa ämnen rekommenderar jag följande blogginlägg av Wagner och du kommer att bli grymt sugen på mer när du läst det. För det blev jag!
Jag hade definitivt velat vara på det semniarium hon bevistat.

I mitt eget ledarutvecklingsprogram, som jag går, har vi haft en femdagarskurs i "yrkespersonlig ledarutveckling" i vilken vi hade ett tillfälle helt ägnat åt fördomar och hur man på tok för snabbt hoppar från slutsats A till B. Det trots att vi deltagare alltså visste att det var just det det handlade om - ändå gjorde vi så.
Mycket intressant.
Nej, nu är det dags att hugga in på lunchen: smaklig spis!

lördag 17 oktober 2009

Kärlek på jobbet....?


Nu när debatterna går heta här i bloggen så jag tänkte slänga in ännu en tvistefråga. Kärlek på jobbet, är det ok? Eller egentligen är väl frågeställningen – hur sköter man det snyggt! För det är ju tyvarr inte så enkelt som att välja att inte bli förälskad.

Aftonbladet skrev nyligen en artikel där detta behandlades. Tydligen så anser över hälften av alla chefer att kärlek på jobbet skapar problem. Däremot var det inte lika många som tyckte att man hade rätt att lägga sig i de anställdas privatliv.

På många av de arbetsplatser jag har jobbat på har kärlek på jobbet förekommit. I några fall har man delat på de tu och i andra har en blivit chef över den andra. Några problem har jag dock inte upplevt hittils.
Fast själv skulle jag nog helst undvika att jobba jämte någon som var tillsammans med chefen måste jag erkänna. Jag skulle heller inte kunna jobba för min man eller vice versa. Det tål faktiskt inte att tänkas på hur dåligt jag antagligen skulle hanterat det.


Hur har ni upplevt kärlek på jobbet?


torsdag 15 oktober 2009

Positiv särbehandling- på gott och ont

31 kvinnor stämmer nu Lunds universitet.

När de sökte till psykologprogrammet blev de förbigångna av män, män med samma toppbetyg som kvinnorna fick förtur för att utjämna könsbalansen på utbildningen. Kvinnorna anser sig nu diskriminerade och backas upp av juridiska opinionsbyrån Centrum för rättvisa. Det hävdas nu att Lunds universitet är de som i högst grad diskriminerar på detta vis, men rektorn Per Eriksson försvarar tillvägagångssättet:

– Tänk konsekvenserna annars, om alla förskollärare är kvinnor och alla ingenjörer är män.

Det är svårt det här med kön, kvotering och diskriminering. Det blir förstås en fråga om individen kontra gruppen. Jag tycker absolut vi ska sträva mot en jämnare könsfördelning inom yrkesliv och utbildning, samtidigt är det lätt att förstå frustrationen hos den enskilde som missar sin chans på grund av detta. Men så länge man noggrant kontrollerar att meriterna är desamma, och först sedan låter det underrepresenterade könet få företräde tycker jag att det är övervägande bra. Vad tycker ni?

Läs mer i Sydsvenskan här, här och här samt i DN här, här och här.

tisdag 13 oktober 2009

Snabb utvärdering!

"Wish me luck", skrev jag igår och det gjorde ni. Alla tyckte inte att min berättelse var inspirerande men den det inspirerade var mig och jag är så jädra nöjd med mitt nya upplägg!

Tänk att jag inte tidigare insett att man kan träna FÖRE jobbet istället för EFTER? Om jag tränar medan sonen sover sina morgontimmar eller sina kvällstimmar spelar ju ingen roll men ojojoj, vilken skillnad dessa 20 minuter gjorde för min jobbdag! Jag har varit superpigg och är så ännu - klockan 23:26 och det trots att jag jobbat ett par timmar nu under sena kvällen.

Att vakna till en ny dag och jogga det första man gör kan jag varmt rekommendera: jag fick en kanonstart och min joggarkompis (min hund) var lika nöjd han :-)

måndag 12 oktober 2009

Inspiration

Här kommer jag jogga och njuta utsikt!
Jag blev inspirerad i helgen, riktigt taggad och otålig!
Vadan detta, kan man undra, eftersom man/jag oftast blir inspirerad under arbetsveckan?

Jo, vi fick sprillans nya vänner i helgen (följde med sonen till hans förskolekompis och en fika kl. 15 blev fika + middag + vin och hemgång närmare midnatt!) och värdinnan var definitivt en av oss karriärmammor.
Hon inspirerade mig med sin träning: varje morgon går hon upp 04:20 för att springa 6,5 kilometer före jobbet och vilar gör hon på söndagar.
Just det upplägget skulle aldrig funka för mig med min pendling och mina tider men jag har ju efterlyst input här och nu tror jag att jag kommit på en modell som passar för mig:
Måndag, tisdag, torsdag (vid 06:15) springer jag en minirunda på cirka 20 minuter (en upplyst runda som är ganska mycket uppför) och sedan springer jag min vanliga 30 minutersrunda lördag-söndag. På så vis är det bara morgnarna efter mina sena jobbkvällar jag inte joggar och övriga dagar i veckan rör jag mig lite i alla fall.

Jag har ingen aning om huruvida 20 minuter gör någon skillnad men det känner jag att jag kan hinna.
Ni som vet något om sådant här, vad tror ni?

Hur som helst: imorgon kör jag igång, wish me luck!

Mitt nya uppdrag

Börjar inte bli lika nytt längre.
Jag skrev tidigare i höst om mitt nya fackliga engagemang.
Nu har det gått drygt en månad, och hur känns det ? Vad har jag lärt mig ?

För det första har jag lärt känna en hel del nya och spännande människor, både chefer, representanter från andra fack och mina egna medlemmar. Jag har fått lite inblick i kommunens verksamhet från ett annat perspektiv, spännande. Som facklig representant ingår medlemskap i olika arbetsgrupper som jobbar över förvaltningsgränserna och ibland över kommungränserna kring specifika ämnen, vilket ger ny kunskap. Jag har fått ett smakprov på hur en förhandling går till. Allt detta är spännande och utvecklande. Det är kul att få ta ansvar för min arbetsplats och mina kollegor och jobba med frågor som är angelägna för oss alla.

Så det kan verkligen rekommenderas att ta chansen att jobba fackligt om möjligheten dyker upp.