måndag 21 december 2009

Trillat dit igen

Varför kan man aldrig lära sig ? Varje början på december lovar man sig själv att ta det lugnt och bara njuta av december och jul, och att slänga alla prestationskrav och måsten dit peppern gror. Och vad händer ? Några dagar innan jul sitter jag här - igen. Stressat och trött på alla egna och andras krav och förväntaningar innan jul. Mest är det dock mina egna som är problemet, varför låter jag mig "get carried away" varje år är kärnfrågan. Och i år är inget undantag. Kombinationen heltidsjobb och fackengagemang, sjuka barn och julstök är ingen bra ekvation har jag insett, det skapar stress på två arenor, man känner att man inte hinner det man borde någon stans.
Så nu tänker jag ge mig själv en spark där bak, och ta lite ledigt så man orkar de sista arbetsdagarna fram till jul och julen. Sedan vankar dryga veckans ledighet som spenderas i fjällen med skidåkning, god mat och pulkaåkning.

Trevlig (stressfri) jul !


Min julhälsning!

Jag och mina söner: människor eller bara kön?


Jag ska också hinna få med ett blogginlägg före jul, baske mig!
Jag läste och gladdes och, framför allt, kände igen mig/oss här i Wagners senaste blogginlägg här.

Visst är det så: visst ska inte bara vi kvinnor "bränna BH:arna", männen ska förstås "bränna slipsarna" också. Lika lite som vi kvinnor (ofta) förväntas vara okunniga om elektricitet, nätverkskablar och fläktremmar, anses bakande, pyntande män lite löjliga. Vad trist.
(helt OT men vilken tur att inte glade, muntre, lucklige Ernst Kirchsteiger funnit sig i DET!)

I likhet med Wagner hoppas jag mina två söner ska våga vara inredningsintresserade om de vill, våga sy om de vill (var de nu ska ärva det intresset ifrån?) och avstå golf, om de vill.
Hoppas världen går framåt för oss alla alltså!

Med det, önskar jag er god jul!

söndag 20 december 2009

Unni Drougge om 00- talet

Det har inte slagit mig förrän nu att vi går in i ett nytt decennium. Att 00 ska bli 10-talet. Unni Drougge ger sitt perspektiv på 00-talet här. Kontroversiellt och rakt men ändå läsvärt och tänkvärt.

Samtidigt slog reflexionen in och jag började fundera på vilket kliv som tagits mellan 1910-talet då en hel del av mina vårdtagare är födda och 2010-talet vi går in i nu. Undrar om någon generation har varit med om en liknade utveckling ? Två världskrig, radio, tv, www, elektricitet, indraget vatten och bilar är några av de saker som dykt upp under dessa 100 år. En utveckling det nu visar sig inte är bra för våra gemensamma resurser.
Vad ska de kommande 1o åren handla om? Klimathot, befolkningsväxt, pandemier och ett allt mer specialiserat och individuellt samhälle? Vad tycker de födda på 1910-talet om den värld de nu står i färd med att lämna ?

lördag 19 december 2009

Hålla sig nära toppen, eller ha roligt?

För något år sedan stod jag inför en intressant situation. Jag hade, under ett antal år, arbetat upp ett gott anseende i den del av organisationen jag jobbade i, och kommit ganska nära ledningen av företaget där jag fick ta del i arbetet med flera viktiga och känsliga frågor.

Den delen av tjänsten kändes spännande, och lite smickrande. Tyvärr fanns ändå väldigt liten chans till att komma vidare i rollen. Det berömda glastaket gjorde sig påmint. Och jag kände mig inte inspirerad av själva tjänsten i sig.

På den tiden hörde jag till en stabsfunktion, där det förekom att man ansåg sig vara en smula bättre än "verksamheten" - och att ta steget från stabsfunktionen ut i "verkligheten" upplevdes i somligas ögon som att ta ett steg ned. Mina funderingar om att söka mig ut i verksamheten bemöttes därför med oförstånd av somliga.

För mig var ändå valet enkelt. Att trivas på jobbet och få lära sig något nytt och stimulerande är mycket mera värt än prestigen att vara "nära toppen". Det jag står inför nu, är att bygga upp mitt "varumärke" även i verksamheten. För här räknas inget av det jag presterade i stabsfunktionen. Och det är ju en rolig utmaning i sig ;-)

Nu ska jag ha en skön och uppladdande julledighet och ta nya tag i januari.

Önskar alla läsare en underbar jul!

torsdag 17 december 2009

Inlägg på Newsmill

Jessica Zandén och hennes dotter har skrivit ett intressant inlägg på newsmill.se. Ett inlägg om att lyfta blicken båda uppåt och neråt.

Gästinlägg: Världens roligaste jobb


”Du måste ha världens roligaste jobb”.

Den frågan/påståendet är utan tvivel den vanligaste jag får när jag är ute och gör reportage eller berättar för folk vad jag jobbar med.
Ja, jag har världens roligaste jobb, men varför känns det inte?

Under mina tvivlande sessioner tänker jag på alla intressanta människor jag träffat och ovanliga jobb jag fått göra. Jag har intervjuat statsministern , NHL-stjärnor och skådespelare för att inte tala om nattdyket mitt i vintern som resulterade i en plats i Guinness rekordbok.

Trots allt detta ”roliga” har jag en molande känsla av att tiden rinner ifrån mig. Tanken på att bilda familj jagar mig samtidigt som strävar mer och mer bakåt för att på något sätt försöka stoppa tiden.

Som journalist idag är tillvaron allt utom en dans på rosor. Att jag ens har en tillsvidareanställnig är lite av ett mirakel. Dock kom den anställningen med ett tungt bagage, veckopendling. En pendling som inneburit ett par spruckna relationer och en enorm längtan efter en fast plats där jag kan slå mig ner och kanske om så bara för en stund känna ett lugn.

Jag har många gånger diskuterat hur kvinnor idag sliter med karriär och familj och att försöka räcka till på båda. Mer och mer inser jag att valet av yrke gör att den tavla man haft av karriär och familj inte kommer målas, eller i alla fall inte som man tänkt sig.

Så nu frågar jag mig själv; Sluta och flytta ”hem”, vilket förmodligen skulle innebära att byta jobb och karriär, eller vara kvar och vänta ytterligare på den där trygga punkten jag så gärna vill ha?

Lina är 28 år och jobbar som TV-journalist.
Om du vill läsa fler av hennes texter finns hon
här i bloggosfären.

onsdag 16 december 2009

Anna Skarhed

Här på Networking var det visst ganska dött? Själv börjar jag få kontakt med världen igen efter en dryg vecka då hela familjen har varit supersjuka i feber, snuva och hosta.

Idag har jag beställt julklappar på nätet, skriver julkort och läser GP lite noggrannare och då hittade jag en intressant artikel om Anna Skarhed (artikeln ligger tyvärr inte online). Anna har precis blivit vår nya JK, den första kvinnan på ämbetet på 300 år!

Men det som jag störde mig på i artikeln är att rubriken är "HISTORISK - Sveriges första kvinnliga JK är ingen karriärmänniska". Varför en sån formulering? Är det fult att vara karriärmänniska? Blev hon bara erbjuden jobbet av en händelse eller... tänkte jag och läste vidare.

Men sen när man läser artikeln så handlar den om en tävlingsinriktad kvinna som tycker det är löjligt att vi fortfarande diskuterar vikten av att fler kvinnor (inom juridiken) blir chefer och som med sitt perspektiv numera aldrig skulle säga att villkoren är samma för manliga som för kvinnliga jurister. Utan att kunna värdera en karriärväg inom juridiken så ser hennes ganska intressant ut.

Varför har den kvinnliga journalisten valt den rubriksättningen?
Är det värre med målmedvetna kvinnor som vill göra karriär än de som sitter på höga poster "utan att vara karriärmänniskor"?

Jaja, hur som helst verkar Anna vara en redig kvinna och det ska bli spännande att se vad det står om henne framöver, nu ska jag försöka orka julpynta lite till.


tisdag 15 december 2009

Jämställd start hos barnmorskan

Jag hittade genom det här inlägget hos Skriet en intressant artikel om jämställdhet och föräldraskap. Bland annat tar Lars Jalmert, professor i pedagogik vid Stockholms universitet upp olika myter knutna till föräldraskapet. En läsvärd och intressant artikel helt klart.

måndag 14 december 2009

Bluffkänslorna som försvann

Vi har flera gånger på bloggen tagit upp känslan av att vara en bluff som man kan ha ibland. Den har jag också upplevt flera gånger men jag har den här hösten insatt att dessa bluffkänslor försvann när jag började mitt nuvarande jobb. Jag har landat i mig själv och inser att jag kan mycket och det jag behöver jobba med. Självinsikt har tagit bluffkänslans plats.

Mer och mer inser jag att alla kring mig är bara människor med styrkor och svagheter liksom jag. Jag tänker oftare och oftare "kan de, kan jag" istället för "jag kommer aldrig bli så bra som de". Kanske handlar det om trygghet, kanske är det en mognadsfråga men det känns skönt att slippa känna sig som en bluff. Det ger självförtroende och jag är mer effektiv på jobbet då jag slipper älta bluffkänslorna

lördag 12 december 2009

Egenhelg

Åh, härliga helg!

För första gången på ett par månader har jag en (nästan) helt oplanerad hemmahelg. Det har varit mycket roligt på gång sedan i oktober, en hel del flängandes med jobb och utbildning och många sociala tillställningar. Hur skoj det än har varit, märker jag att det tar på krafterna, så denna helg har jag tingat helt för mig själv.

Så vad ska jag göra i helgen då?

Jo, precis det jag har börjat med: Sova tills jag vaknar, hämta kaffe och installera mig i sängen och läsa en bok tills jag känner för att göra något annat; och då gör jag det. Ikväll blir det tjejkväll; men imorgon är planen att göra samma sak: Säng, kaffe & bok, tills ny inspiration infinner sig.

Hoppas ni också får just den Luciahelg ni önskar er!