torsdag 8 juli 2010

Camilla Wagner: more power to you!

Jag blev riktigt ledsen i ögat när jag surfade in hos Camilla Wagner (som jag gissar just nu har en välbehövlig vila och semester) och såg att hon inte bara fått utstå massor av påhopp på sina inlägg, utan att en hel del av dessa kom från egna kollegor. Det hade spårningar av IP-nummer visat.
Kan bara föreställa mig känslan - smakar riktigt illa i munnen.

Ett STORT: "More power to you!" till dig, Camilla.

Dina texter berör oss på NW och jag, personligen, blir peppad och ilsken och engagerad gång efter annan av det du skriver. Hoppas verkligen att du inte låter dig nedslås.

Detta får mig att ännu en gång inse det motstånd som finns, vilket kickar igång min kämpaglöd ytterligare och får mig att vässa argumenten och sticka ut hakan ännu längre.
Du har rätt: troll spricker i solen!

Heja Camilla Wagner, kvinnor som du behövs så väl.
Det är verkligen tydligt när man ser dessa mönster.

Semester på camping i Sverige

Vet att jag skrev ett inlägg om jämställdheten på campingar förra året. Kan i år konstatera att det går framåt. Jag har sett fler män/killar på väg mot servicehuset för att diska. Konkret bild av att jämställdheten kanske går framåt.

Annars är det underbart att semestra på campingar i Skåne. Barnen leker, badar och vi ser de nästan bara vid måltider. När det är dags att sova är de smutsiga, trötta och glada. Precis som sommar ska vara.

onsdag 7 juli 2010

Strategimiss

Det har blivit en "sanning", att man måste byta arbetsgivare för att "få upp sin lön". Varför är det så? Jag förstår att det lilla företaget som måste väga varje krona, eller företag som saknar en mogen HR-process hamnar i situationen. Men större, mogna koncerner?

Är det inte mer strategiskt riktigt, att se till att medarbetarna ligger rätt i förhållande till marknaden, än att hålla lönen nere för att spara, om man annars riskerar att tappa sina nyckelresurser?

Jag har vid något tillfälle räknat på vad det kostar att rekrytera i min bransh, men summan är relativt ointressant här. Några faktorer att ta med i beräkningarna är dock:
  • Annonskostnad
  • Tidsåtgång för intern och/eller extern rekryteringspersonal
  • Inkomstbortfall i tiden från det att en resurs slutar tills den nya är på plats
  • Inkomstbortfall för den tid det tar för den nya resursen att komma upp i fart och leverera på samma nivå som den tidigare
  • Eventuell utbildning/upplärning för den nya

  • Troligtvis en högre lön än vad föregångaren hade, om man rekryterar externt. I alla fall om den tidigare resursen slutat som konsekvens av att lönen legat fel i förhållande till marknaden.

Allt detta, istället för att betala den marknadsmässiga lönen från början. Det känns inte strategiskt riktigt.

Har ni någon gång bytt arbetsgivare för att få en mer marknadsmässig lön?

Yrkesfördomar

När jag fick den här länken (handlar om att kommunens tjänstemän har rätt att bära vapen i en delstat i USA och fenomenet illustreras med tankeleken att en bibliotekarie skulle bära automatkarbin) sänd till mig från olika håll, funderade jag allra mest över hur journalistens tankar gått när han författade den.

Att bära vapen översattes förstås till att utrusta sig med ”automatkarbin” och vem skulle då utrustas med detta grova attribut? Jo, vad jag gissar är det nördigaste och torraste man kan komma på: en bibliotekarie!
Tankeleken triumferar i en liten notis i aftonbladet.se.

Jag har alls inget emot att man skojar med mitt yrke och skulle kunna sätta ihop en raljerande krönika med lätthet över ”typiskt bibliotekariska” lustigheter, dock skulle inget av det handla om hyssjande pekfingrar, malätna böcker, stämplanden i böcker eller bokläsning bakom en disk – just eftersom det var åtminstone femtio år sedan man sysselsatte sig med sådant i yrket. Känns lite passé, för att inte säga okunnigt, att tro det.

Själv är jag naturligtvis behäftad med ett antal fördomar också och tänker nog att jurister springer omkring på eleganta svarta högklackade skor, bär Armanidräkter och har eleganta håruppsättningar. Jag tror att ”göbbarna” på vägverket har en viss jargong i sin humor och jag tror att forskare i olika ämnesområden går upp så mycket i sina ämnen att det överskuggar allt annat i deras liv….

Likväl, retar det mig när fördomarna om mitt eget yrke år efter år efter år stagnerar och späs på i filmer, litteratur och tidningsartiklar!
En bibliotekarie har ett serviceyrke, är positiv och glad och hjälper människor att finna information, kultupplevelser och finna meningsfulla möten. En bibliotekarie hyssjar inte men nätverkar gärna i de sociala medierna och ligger i framkant, kunskapsmässigt, inom den senaste digitala utvecklingen.

Bära vapen? Nej, det behöver vi inte göra – vi klarar även att hantera de mest bråkiga besökare alldeles utmärkt utan. Och det borde säga något om torrheten.

(på bilden ser du en feature från ett event på ett bibliotek nära dig!)

Snälla: roa mig med fördomar du stött på om ditt eget yrke, det är kittlande skojigt och retligt!

tisdag 6 juli 2010

Jobba på semestern.

Att få jobba med händerna när man till vardags sitter framför
datorn är väldigt avkopplande. Tur att vi har vårt friggebodsprojekt
på landet så att man har något att göra när man är ledig :-)

Tema : Vem är vem i Networking ? Intervju med Catharina

Jag har fått nöjet att intervjua Catharina, en tjej jag har mött flera gånger i verkligheten, och som många gånger inspirerat mig till att våga ta steget genom att själv att ständigt vilja utvecklas i livet.


SNABBFAKTA:
Namn: Catharina
Ålder: 34 år
Yrke: Civilingenjör, jobbar med B2B marknadsfrågor
Bor: Närförort till Stockholm
Familj: Man och son född 08
Vad drömde du att bli när du var liten ?
"När jag var liten ville jag bli allt från kenneluppfödare till högstadielärare. Jag hade även en period när jag ville sköta karuseller på Liseberg, och som lite äldre ville jag bli arkitekt eller samhällsplanerare."

Vad är du mest stolt över i yrkesliv och varför det ?
"En enskild händelse som jag är mäkta stolt över är när jag och två kollegor fick en artikel publicerad i en branschtidning, och när den artikeln senare blev nominerad till "årets artikel". Varför det gör mig stolt? Det är alltid häftigt att se något man skrivit i tryck, och den här artikeln gav också ett genomslag i den branschen, där det faktiskt hände (en gång) att en kund tog fram artikeln i fråga och frågade om det var jag som hade skrivit osv.

Mer generellt är jag stolt över att jag är bra på att få saker gjorda, och levererar det jag sagt att jag ska göra. Under mitt yrkesliv har jag blivit mycket modigare än vad jag nog tidigare varit, och tycker det är roligt att knyta nya nätverk."

Vilket karriärval är du mest nöjd med och varför ?
"Jag hamnade på mitt nuvarande företag lite av en slump, men har blivit kvar, och har nu min tredje tjänst. Jag är nöjd med det senaste bytet och tycker att det verkligen gett mig luft under vingarna och nya möjligheter och öppningar. Något jätteaktivt val har jag egentligen inte gjort, och det kan jag till viss del känna mig missnöjd med. "

Vad gör du när du inte jobbar ?
"Fixar i det relativt nyinköpta huset och dess vildvuxna trädgård... Umgås med man och barn. Jag försöker hinna med en del scrapbooking som jag tycker är roligt, men för tillfället känns det som att allt jag gör när jag inte jobbar är att laga mat och försöka få en tvååring att somna :-)"

Har du någon förebild, i så fall vem/vilka är det ?
"Om jag någon gång blir chef så har jag två förebilder - båda är före detta chefer. Den ena är den bästa chef jag någonsin haft, och den andra kanske den sämsta jag någonsin haft... Båda har lärt mig otroligt mycket om hur jag skulle vilja vara som ledare!

Privat har jag bekanta som får agera förebilder - trevliga människor som har en stor familj, rikt kulturliv, roliga jobb och som verkar kunna njuta av livet och vardagen! "

Du vet att du är alldeles för tidigt på jobbet när....

....du inte behöver köra 30 förbi skolorna (det gäller 6-21)
....du ser fler busschaufförer på hållplatserna än resenärer
....du kommer till jobbet på rekordtid
....du får larma av som om det vore natt
....du hinner starta upp datorn, kolla mailen, fundera på blogginlägg, skriva detta och klockan är då ganska exakt 6.00

Varför kanske ni undrar?

- Jo min kära dotter tyckte att det var morgon 03.23 och när storebror kom upp 05.15 så lämnade jag över till deras pappa och åkte hit istället.


måndag 5 juli 2010

Semesterplaner?

Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag ska göra på mina tre veckors semester i sommar, trots att det bara är två veckor kvar dit. Det känns rätt så bra; men samtidigt lite stressande!

Mina än så länge lösa planer består av att kanske åka till mitt landställe och lägga lite tid på renovering, och eventuellt ta en tur till London. En av mina närmaste vänner ska dessutom gifta sig, så det blir troligtvis rätt så mycket bröllopsbestyr.

Vad har ni läsare för planer?

lördag 3 juli 2010

Nätverkande i Italien

Över midsommarhelgen tog jag ett par extra dagar ledigt för att träffa några kollegor från mitt halvår i London - i Italien!

Det var fantastiskt roligt att få träffa dem och jag började längta ut i världen igen. När mitt vikariat slutar om ett drygt år, kanske jag skulle ta chansen att göra ett nytt utlandsuppdrag, i någon form?

Jag blev helt klart inspirerad!

fredag 2 juli 2010

Kul och kreativt samspel


Utveckling sker inte bara på arbetsplatsen utan även på hemmaplan. Ja, i alla fall i min familj. Jag och maken arbetar båda med kommunikation, fast utifrån lite olika perspektiv. Vi befinner oss i samma sfär, men i lite olika hörn av den och med något olika bakgrund och kompetenser. Han är ekonomen med marknadsinriktning som arbetar med politisk opinionbildning - jag är kommunikationsvetare med skrivbakgrund som jobbar med omvärldsfrågor. Vi kompletterar varandra väldigt bra och hjälps åt att stöta och blöta jobbfrågor hela tiden.

Ni ska höra när vi kommer i gång här hemma - det är som att ha ett internt möte på en pr- eller reklambyrå där strategen och kreatören bollar idéer och upplägg. Vi har jättestor nytta av varandra och det är jag otroligt glad över.

Min mans senaste projekt är en tidning för Svenska Teknik&Designföretagen, som släpps nu precis innan Almedalsveckan drar i gång. Oh, vad kul det har varit att få följa den processen, ge feedback och faktiskt till och med komma med ett namnförslag på tidningen som i slutändan var en av två finalister. Nu blev det inte det namnet, men det var ändå väldigt kul att jag, hans fru och "companion in crime", kom på något som de inte hade tänkt på.


Jag är nyfiken - är det fler här som är som vi? Eller står ni och era partners alldeles långt i från varandra för att det ska fungera?