söndag 15 augusti 2010

På fredagens morgonfika

Satt vi några kollegor och pratade som vanligt. Den här gången kom vi in på temat barn och sjukdomar, speciellt de sjukdomar som ger kräkningar. Detta efter att ha diskuterat föräldraledighet och hur många föräldradagar som finns kvar.

Efter att ha diskuterat åksjuka, magsjuka och andra kräksjukdomar över kaffet och frukostmackan insåg vi att bredvid oss satt flera kollegor som inte var mammor och så lite äcklade ut. Det resulterad i att vi mammor skrattade gott åt oss själva.

Dagens insikt blev att man är mamma när man kan diskutera dessa åkommor över frukostfikat utan att ens att tappa matlusten.

lördag 14 augusti 2010

Tankvärt blogginlägg

Jag hittade det här tänkvärda inlägget hos Ketchupmamman. Om att livet inte bara handlar om att ha roligt men också ha roligt när man gör det tråkiga som livet ger.

Jag kände att det var ett bra inlägg att knyta ihop med vår diskussion om att räcka till. Där också Ketchupmamman har lite åsikter.

Statsministrar då och i framtiden

Min medarbetare kom och visade mig en bok han beställt och som han ska läsa: "boken" består av 22 böcker, om var och en av de statsministrar vi haft i detta land.

Gissa vad som var det första som slog moi, när jag tittade på de 22 bokryggarna?
:-)

Vi har alla valet i vår hand, när vi går och röstar i september. Vi kan göra framtiden lite annorlunda än historien.
Förtidsrösta, kan du förstås göra på ett bibliotek nära dig!
Trevlig helg!

fredag 13 augusti 2010

Parhäst? Parhäst!

För en tid sedan skrev jag om fenomenet "parhäst" och att jag hade en person i åtanke som jag tänkte fråga om vi skulle köra lite parhästeri ihop. Nu blev det så att jag flyttade på mig (och så även hon) så det hann aldrig bli aktuellt.

Nu har jag fått en ännu bättre parhäst, på så vis att det ganska snart efter att jag började på min enhet, kom en ny chef också på vår "systerenhet". Vi två bestämde redan vid vårt första möte att vi ska samarbeta och finna goda synergier. I går hade vi vårt andra möte och det känns kanon!

Vi har redan skapat strukturer för samarbete och vi funkar alla tiders ihop: det här blir en "killing combo" i vår organisation.
Jag kan inte bärga mig förrän vi på riktigt får sätta tänderna i allt som ska utvecklas här: här ska vandras vägen framåt!

Rekommenderas, således!


torsdag 12 augusti 2010

Att inte räcka till

Semestern är slut och efter fem veckor med familjen har vi alla återupptagit vår vardag - dagis för båda barnen och heltidsjobb för mig och maken. Det är fascinerande hur olika familjer påverkas av att ha haft semester; en del kommer varandra närmre och blir tajtare medan andra lider av bråk och tjafs och mest nöter på varandra.


Vi har nog haft lite av båda; fantastiska dagar med hela familjen och en avkopplande weekendresa utan barn, men å andra sidan även tid att reflektera, känna och tänka vilket i vårt fall snurrat mycket kring hur vi är som föräldrar, om vi ställer för höga krav på barnen, på varandra och oss själva. Jag börjar mer och mer inse att jag inte får ihop min tid utifrån hur jag vill göra saker och ting utan jag måste börja prioritera och tänka om. Hur mycket kan man hålla efter hemma, hur länge kan man låta tvätten vänta, hur högt kan ogräset få bli innan man tar tag i det, hur mycket tid över till egna intressen/egentid, hur hitta tid för både mig och min man utan barnen, etc etc. För tid är verkligen det som inte finns. Tidsbrist och livspussel är väl knappast en ny fråga för småbarnsföräldrar, men det är inte desto mindre svårt att lösa. Både jag och min man har fritidsintressen och hobbys som kräver en del tid vilket gör att vi också ska pussla med egentiden. Vi är också kontrollmänniskor (främst jag kanske) som har svårt att koppla av bland alla saker som barnen (och vi) drar fram. Många gånger önskar jag att jag var en avslappnad person med lägre krav på mig själv och de övriga familjemedlemmarna, lite mer mañana och ta dagen som den kommer, lägga tiden på att vara med varandra i första hand istället för att det får komma sist, efter alla måsten. För det inser ju även jag är det viktigaste.

En sak som gått upp för mig under våra fem lediga veckor är hur dålig jag är på att bara vara med barnen. Jag tycker inte att det är kul att leka aktivt med dem, och jag har också svårt att hitta ro att till exempel sitta med dem framför Bolibompa. Det jag själv njuter mest av att göra med dem är att läsa böcker eller bara sitta ner och prata för att höra deras kloka funderingar och tankegångar. Men jag har svårt att få ro till sådant med alla måsten som pockar på.

Jag kan väl ändå inte vara ensam om att fundera kring detta? Därför undrar jag nu vad du har för tips till mig - vad kan jag göra för att bli bättre på att vara mer närvarande i nuet? Hur gör man för att sänka kraven på sig själv och varandra i familjen, för att få en lite mer avslappnad inställning? Är det orealistiskt att som förälder jobba heltid och ha två olika fritidsintressen som tar lite tid varje vecka? Är det egoistiskt att dessutom vilja ha egentid, utöver det, lite då och då? Jag vill kunna känna att jag som förälder först och främst hjälpt mina barn att växa och utvecklas till modiga, ärliga individer med god självkänsla, inte att jag sett till tvättkorgen aldrig blev överfull och att barnen inte behövde ha för små skor.

Finns ett steg-för-steg-program för "duktiga flickor" för att släppa lite successivt på saker och bli mer närvarande i nuet?

tisdag 10 augusti 2010

Gästinlägg: Att ge feedback

Emma som bloggar på Kickens blogg är vår gästskribent denna gång:
Tidigare i somras var jag och tjejerna ute och åt på en av stadens fantastiska uteserveringar. Hela vårt besök kom att handla om service och feedback.

För att göra en lång historia kort så fick jag en hamburgare som var lite torr. Jag har efter en internutbildning för några år sedan gett mig tusan på att träna på att ge feedback i olika situationer och det brukar bli att jag främst kommer ihåg det just vid restaurangbesök (de ber ju ändå om feedback minst två gånger under besöket).

Men det är även den sitatuation som jag känner mig minst bekväm med. Hur som helst tog jag mod till mig, kallade på servitrisen och sa "ursäkta mig. Min hamburgare va lite torr. Går det att få in lite extra dressing eller salsa till?".
Svaret gjorde mig så förvånad att jag tappade talförmågan: "Ja visst, men inte gratis." Jag tackade vänligt nej till erbjudandet och resten av vår sittning kom att handla om service och feedback.

Jag jobbar inom bemanningsbranschen och vi har en enkel garanti mot våra kunder: är du inte nöjd ska du inte betala. Punkt. Om en kund ringer och säger att han är missnöjd över ett arbete som en medarbetare har utfört så skulle jag aldrig erbjuda honom att hyra en till för att rätta till det. Vi river fakturan. När vi bad om notan fick vi en annan servitris och när jag försynt förklarade vilket bemötande vi hade fått drog hon genast av halva vår nota. Och bad om ursäkt.

Jag tycker att vi generellt är för fega för att lämna feedback i vårt privatliv. Jag kan bara se till mig själv: på jobbet är jag snabb och förvånande ärlig på att tala om när varan eller tjänsten inte motsvarar det vi har betalat för och förväntat oss.

Men som privatperson är det skillnad, då blir jag mycket fegare. Trots att mina privata pengar är lika mycket värda som företagets. Idag tog vi en kvällsfika i parken och chokladkakan jag fick va gudomligt god. När jag bar in tallriken och kaffemuggen sa jag detta tilll tjejen i kassan och hon sken upp som en sol. Det visade sig att chokladkakan va hemmabakad. Detta gav mig ytterligare en tankeställare och en påminnelse att i alla fall inte snåla med feedback när det är en positiv upplevelse.

Men frågan återstår: Varför är det enklare att lämna feedback när man representerar ett företagsnamn än privat?

måndag 9 augusti 2010

Positiva saker med att vara tillbaka efter semestern!

Nedan skriver Karin om vardagslyckan hon känner i vardagen, som hon numera är tillbaka i.

Många talar om och skriver om söndagsångest och "tillbaka-till-jobbet-ångest" och allt vad det är, så jag tänkte lista de positiva saker jag känner med att vara just: "tillbaka":

-Att dricka kaffe i lugn och ro utan barngnäll i bakgrunden och utan att behöva hämta något åt någon som helst annan än just mig själv - himmelskt.

-Äta min 70%-iga chokladbit till kaffet utan tanke på vem som strax kommer för att smaka och sedan kladda ned mig och/eller vita soffan...

-Äta lunch, bloggande, vid min dator och bara njuta de egna tankarna.

-Att vara bland idel vuxna, utan detta femårsgnäll, och ha vuxna samtalsämnen och fredade tankar i skallen: jag njuter intensivt utav det.

Min 2,5 veckor långa semester var absolut rolig och intensiv och kul på massor av sätt och jag älskar maken, sonen och hunden precis hur mycket som helst men det är skönt att njuta egna tankar, känna nya idéer väckas till liv och att återgå till den vanliga trallen, alldeles som Karin skriver!
(fast i mitt fall är det ingen vanlig trall, utan en ny som ska skapas - mer om det i annat inlägg)

torsdag 5 augusti 2010

Om att stänga av hjärnan på semestern

Jag måste bara titta in och rapportera hur det kan gå om man kopplar av för mycket på semestern.

Jag har precis kommit hem från en veckas semester hos mina föräldrar och min syster med familj.
Packningen innan vi åkte upp skedde i tryckande värme med två stissiga ungar runt fötterna. Packlista fanns inte och ingen projektledare heller... detta resulterade i att vi hade med oss en himla massa riktiga sommarkläder (typ badkläder, klänningar och shorts) till ungarna, men inte en enda tröja eller hood. I sista sekunden slängde jag dock ner regnjackor och gympaskor!

Vi vuxna hade med oss ungefär liknande packning fast jag hade inte en enda långärmad tröja med mig (maken en) men vi hade inga jackor med oss.

Vi hade med bestick till barnen men inte deras tallrikar osv.

Väl uppe i trakterna kring huvudstaden så visade det sig ju ganska snart att det var dags för mer vanligt sommarväder och jag och maken fick låna regnjackor av mina föräldrar (det är precis så man vill röra sig i hemmastaden...eller inte, där vill åtminstone jag helst vara på topp så att jag kan imponera på alla gamla kompisar jag möter..).

Mina stackars barn har inte fått ha sina favoritstövlar och inte fått hoppa i några vattenpölar, jag kompenserade dock detta med att ta på dem vanliga kläder och släppa ut dem på gräsmattan för att busa när det regnade. Vilket såklart gjorde lika mycket succe som att bada i barnpoolen i regnet...

Hos syrran när vi blandade in ett till barn så kokade nog min hjärna över, jag fick bland annat stå utanför hennes port eftersom jag hade glömt koden, glömt mobilen och tappat nyckeln till övernattningslägenheten (fast den hittade jag ganska snart) och vänta in en snäll granne. När vi packade för avfärd så hittade jag inte min "dosa" där jag har körkort, bankkort mm.
Jag kunde inte ens för mitt liv komma på när jag hade använt den sist men eftersom vi återigen hade helt galna ungar som sprang runt fötterna så höll jag tummarna för att den låg någonstans i bilen och så åkte vi.

Efter en timma sms:ar syrran att hon hittat min vigselring och förlovningsring i övernattningslägenheten och alldeles nyss (efter att ha varit hemma i ett dygn) så hittade jag min lilla dosa. Puh!

Så mycket har jag gått ner i varv :-) tänk om killarna på jobbet skulle höra detta, de skulle inte tro att jag var klok. Nu ska jag verkligen förvalta detta underbara vegetativa tillstånd de resterande 3,5 veckorna som jag skall vara ledig.

Ha det så bra så länge!

onsdag 4 augusti 2010

Tillbaka till vardagen

Jag har nu jobbat i drygt en vecka efter semestern och det känns bra att komma tillbaka till vardagen. Barnen har varit på semester hos mina föräldrar och vi har hunnit med lite tid på tu man hand.

Men nu saknar jag verkligen barnen, de kommer hem i dag som tur är. Och jag kom på mig själv att faktisk längta lite till vardagens rutiner, med jobb, dagis, fritids och måltider på fasta tider. Visst är det skönt med semester, men jag gillar min vardag full med vardagslycka, och det kanske är tur det då det trots allt är mest vardag här i livet.

Hösten som kommer innebär nya utmaningar med utbildning inom demensvård och deltagande i forskningsprojekt om vårdplanering. Om inte fredagens jobbintervju genererar en ännu större utmaning på jobbet, att bli enhetschef för en stor hemtjänstgrupp. Det kommer garanterat bli en spännande höst, inte minst för sonen som börjar skolan.

Nu njuter jag av sensommarens omstart. Let the vardag begin !

tisdag 3 augusti 2010

Marknadsföring

Jag har mina sista lediga dagar nu och har egentligen hjärnan placerad hyggligt långt från arbete och utveckling (skönt!).
Jag njuter av släktträffar, andras matlagning, gäster och sandstrand så ofta jag kan.

Dock kör maken igång i dag med arbete hemifrån, följt av resa i morgon så omkring mig har det sparkas det igång lite här och var.

På va.se kickstartar man med en skola i marknadsföring. Är det något man inte kan tänka för mycket på, är det just det, enligt mig. Marknadsföra organisationen på rätt sätt, sig själv och de tjänster man erbjuder (helst få nya grupper av användare att upptäcka att vi faktiskt erbjuder dem något).

Min make påbörjar en utbildning i marknadsföring, kvällstid, i augusti och kommer att gå på djupet under två år.
För hundrafemtioelftte gången tipsar jag om boken "Ona fyr" som är så jädra peppande och entusiasmerande, för den som just landat på jobbstolen igen!

Ni andra: koppla bort allt jag skrev - fortsätt njuta av ledigheten!!