måndag 13 september 2010

Hemmapappor och hemmamammor

Jag sitter här och vabbar och läser SvD på nätet. Jag har fastnat i deras artiklar om hemmafruar, speciellt den om hemmapappan.

Helt ärligt så är detta något som jag skulle kunna tänka mig. I alla fall om fler gjorde det så att det inte är helt dött runtikring en på dagarna. Det är så uppenbart nu när jag vabbar (den feberfria dagen) med 3,5-åringen och vi tog en promenad på för middagen. Trots helt okej väder så såg vi bara en och annan hundägare och någon nybliven mamma med barnvagnen på promenad.
Jag hade en riktig hemmauppväxt med fullt av ungar och mammor hemma på dagarna, på min gata med 22 hus så var det 20 barn i min ålder (plus-minus två år). Självklart så romantiserar jag detta med jämna mellanrum, speciellt när det är mycket på jobbet och barnen är sjuka osv. Men samtidigt så vet jag att jag inte riktigt fungerar om jag "bara" ska vara hemma med barnen, men kanske om fler föräldrar var det så man hade några att prata med på dagarna.

Sen så är det ju detta med ersättning, vårdnadsbidrag i all ära men jag kan egentligen inte förstå varför jag inte skulle kunna få ta del av budgeten för en dagisplats? Dagens samhälle känns väldigt uppbyggt på att varje familj har två inkomster i varje fall om man som jag bor i en storstad.
Men någonstans finns emellanåt tanken att man kanske skulle skita i "karriären", sälja huset och köpa något fint på landet som man kan betala kontant och sen börja att bygga upp något nytt. Vara hemma när barnen är små hitta något jobb på cykelavstånd och leva snålt och starta eget...

Jaja, lite vabbfunderingar bara... det blir nog inget agerande på detta den här gången heller.

Linda R

lördag 11 september 2010

Är en gång ingen gång?

Vi är på landet den här helgen. Mitt halsont har inte riktigt gett med sig ännu, men jag bestämde mig ändå för att inviga mina nya löparskor. Första rundan alltså! Jag tog en kort runda på 3,2 km och i sakta mak, växlade mellan att gå och springa. Men det kändes bra! Här är det ju lite extra lyxigt i och med att det är mjukt underlag och rundan består av grusväg/skogsstig och med ungefär en tredjedel längs havet.

Jag inser att jag har svårt att tänka bort prestation och resultat. Jag vill så gärna att det ska gå bra, att jag ska orka springa och inte behöva gå så mycket, och jag vill också att det ska kännas bra, att detta ska kunna bli en vana många år framåt.

Hur som helst kan jag redan nu avskriva en undanflykt som jag dragits med länge, och jag skriver det här så kan jag gå tillbaka och titta om jag tvivlar: det gjorde inte ont i fötterna! Som jag skrev tidigare har jag problem med mina fötter och har tidigare upplevt att jag får ont av att springa, men nu känns det bra! Jag kommer säkerligen att få ont på andra ställen av ovanan, som benhinnorna till exempel, men eftersom jag börjar försiktigt så hoppas jag att det inte ska bli så farligt.

Det känns skönt att ha första gången avklarad, men en gång är ju ingen gång som det brukar heta, så jag siktar på att försöka köra på tisdag igen.

fredag 10 september 2010

Nedskräpning

Nog för att det är valtider, men i vilken utsträckning når man egentligen potentiella väljare med just valaffischer som sätts upp överallt i stan? Imorse promenerade jag som vanligt över stadshusbron i Stockholm och där ser det ut såhär, och det är likadant på många ställen runtom i Stockholm.


Är det bara här det är extremt, eller är det likadant i övriga landet? Har det inte gått liiite för långt? Är det någon som faktiskt läser budskapen på affischerna?

Föräldraförsäkringen igen

Debatten om föräldraförsäkringen har som bekant fått nytt liv de senaste dagarna. Oftast är argumenten barnets bästa och alltför ofta är lösningen att mamman tar större delen av ansvaret.
Min åsikt är fortfarande att ett delat föräldraansvar är det absolut bästa för barnet. Om det sen sker genom att man delar exakt lika på antalet föräldradagar och VAB eller om man löser det med kompledighet, flextid, skiftjobb etc är inte lika viktigt.

Däremot känns det viktigt med en attitydförändring som bidrar till att uppvärdera pappan till likvärdig förälder och arbetsgivarens syn på en fertil kvinna som lika tillförlitlig som en man i samma ålder. Om den attitydförändringen kräver en helt individualiserad föräldraförsäkring så välkomnar jag den, men det bästa vore ju om man kunde komma dit ändå.

Något som sällan nämns i sammanhanget är hur synen på kvinnan påverkar de kvinnor som inte är mammor. Lisa Dahl skriver en utmärkt artikel om det på Newsmill:

"Många verkar tycka att det här är en privat fråga. Att det är upp till de enskilda föräldraparen att avgöra vem som stannar hemma hur många dagar med barnen. Föräldrarna måste ju ha sin valfrihet! Problemet är dock att konsekvenserna av denna valfrihet inte bara påverkar det individuella föräldraparet, deras möjlighet till karriär och löneutveckling, utan det påverkar även mig. Det påverkar min och alla andra kvinnors löneutveckling, oavsett om vi väljer att skaffa barn eller inte."

Läs hela artikeln här.

tisdag 7 september 2010

Gästinlägg Jenny: Del 5 - Från en dag till en annan


Torsdag
En kurator jag jobbade ihop med sa en gång att jag var ”en sann person”. En av mina favoritkomplimanger förstås. Och nu sitter jag här: håller masken på jobbet och bloggar ut all min frustration under pseudonym.

Sann eller inte, det här är ingen situation jag trivs med. Jag är van vid att vara mig själv så mycket och så ofta som jag bara kan och vågar. Nu när jag stänger till om mina tankar märker jag hur öppen jag är annars.

Jag har rejäla motivationsproblem alltemellanåt. Så usel på att bita ihop och jobba på när något inte känns helt rätt! Helst skulle jag vilja göra som man i bästa fall gör med kärleksrelationer: avsluta den ena snyggt och prydligt, pausa ett tag, vända blicken inåt för att så småningom vara redo för något nytt. (Som då sällan dyker upp, och aldrig i den förpackning man tänkt sig.)

Men, för det skulle det behövas lite mer guld på kistbotten och is i magen än jag förfogar över. Fuck off-pengar säger en del, men det uttrycket gillar inte jag – vem blir lyckligare av att gå in och ge chefen fingret för att sedan vända på klacken? Take off-pengar klingar bättre, men de blir inte fler för det.

Tisdag
”Bloody hell. Kallad till intervju på fredag!” Så lyder SMS:et till vännen och bästa livscoachen – hon som förstår och inte bara tycker jag är konstig som ”aldrig är nöjd”. Samtalet kommer i ett känsligt skede av dotterns första försök att steka falukorv, och min presumtive chef får vackert vänta medan jag visar henne hur man vänder korvarna.

Efter samtalet dansar jag runt därhemma bland oförstående men skrattande barn: ”Jag ska på intervju-u, jag ska på intervju-u!”. Fördjupar mig sedan i tankar om… vad jag ska ha på mig. Som är jag men ändå propert. Alla mina älskade jeans är ju trots allt just jeans. Och så tänker jag förstås på vad jag vill ha sagt.

Intervjun gäller det mest lockande av de två konsultjobben, det som är mer inriktat på mänskliga processer än på utvärdering av verksamheter. Visst kommer jag att vara pirrig upp till öronen när jag går dit, men jag funderar mer på om jobbet verkligen kan matcha alla mina högt ställda önskningar, än på om jag ska kunna matcha jobbet. Känner mig helt trygg med att om jag inte går vidare så är det för att det inte är meningen. Fast allra mest är jag bara glad!!!

Jämställdhet vs amning?

Gårdagens hetpotatis var nog Lars Ohlys uttalande i måndagens partiledarutfrågning om att det går att fortsätta amma trots att man delar på föräldraledigheten. Lars Ohly hade alltså mage att uttala sig om amning fast han är man.. huh...

Kvotering av föräldraförsäkringen är något som ofta debatterats i den här bloggen, ofta är det ekonomiska skäl som presenterats som motargument, nu är det alltså amningen. Trots detta så kunde man bara för en vecka sedan läsa att amningen minskar i Sverige där man pekar ut attitydförändringar framför allt synen på ammande mammor som en orsak. Och jag kan förstå att man hellre tar till flaskan om det alltför ofta påpekas att det är äckligt med mammor som ammar sina barn. Men när det gäller föräldraförsäkringen så är det helt plötsligt hemskt att "tvinga mamman att sluta amma" vid 7 månader.

Nu handlar det inte om att tvinga någon att sluta amma, jag vet att det fungerar ändå. Jag har själv ammat mina barn i 18 respektive 10 månader och börjat jobba när barnen varit 7 respektive 5 månader utan problem. Självklart fungerar det inte alltid så smidigt men vår föräldraförsäkring tillåter även att man sparar på dagarna och stannar hemma längre än de 7 månader man tilldelats, vilket ofta utnyttjas av just mamman.

Helene Sigfridsson tar upp handfasta tips om hur man kan fortsätta amma och ändå vara jämställd i sin blogg. Hon har även startat facebookgruppen "Amning är inte ett hinder för jämställdhet".

Rebecka Edgren Aldén skriver även en debattartikel i aftonbladet i ämnet:

"Jag applåderar Lars Ohlys mod att yttra sig i denna minerade fråga. För alltför ofta ställs pappans rätt till sin tid med sina barn mot upprörda anklagelser om att politikerna vill ”slita barnen från mammas bröst”.
So go, Ohly! Vi behöver fler män i debatten om amning och föräldraförsäkring!
Här är därför några rader till försvar för Ohlys bröstpump. Men framför allt till försvar för en individualiserad föräldraförsäkring.
För det här handlar inte om amning. Det handlar om att barn ska ha rätt till båda sina föräldrar, att mamma och pappa av samhället ska ses som likvärdiga föräldrar. Och om kvinnors rätt att inte bli diskriminerade på arbetsmarknaden. "

Läs även hennes inlägg i egna bloggen Skriet från kärnfamiljen i ämnet där en föräldraledig pappa fört egen statistik som pekar på att vi är långt mindre jämställda i vårt föräldraskap än vad den officiella statistiken säger.

Så oavsett vad ni tycker om föräldraförsäkringens vara eller inte vara, dra inte in amningen i den för det känns som att ganska tandlöst argument.


måndag 6 september 2010

Nu är det dags!

Jag har länge duckat för faktumet att jag inte kommit igång med att träna ordentligt sedan jag fick mitt första barn för lite mer än fem år sedan. Livet fylls med aktiviteter ändå så jag har inte tänkt så mycket på det, men nu sista året har en känsla av att kroppen inte riktigt orkar med på samma sätt som tidigare smugit sig på. Något måste göras, och det nu!


Det enda jag kommit igång med är mina ridlektioner, men det är bara en gång per vecka. I övrigt gillar jag att gå på pass, men så som min vardag funkar just nu hinner inte komma iväg på det, så enkelt är det. Löpning har jag aldrig någonsin gillat utan snarare verkligen tyckt illa om att springa, men nu har jag kommit fram till att ge det en chans, på riktigt. Och jag känner mig riktigt peppad! Förutom min dressyrlektion ska jag ha ambitionen att springa två gånger/vecka och även kombinera löpningen med ett kortare styrkepass där jag använder gummiband. Fördelen med löpning är att jag kan göra det på kvällen när barnen somnat och att träningen börjar direkt utanför dörren. Effektivt och passar min livssituation just nu.

Jag har inlett mitt träningsprojekt med att gå till Löplabbet för att prova ut riktigt bra skor och registrerat mig på funbeat för att hålla koll på min träning. Nu ska jag bara bli av med min förkylning med tillhörande halsont, sedan börjar projekt löpning på allvar.

Nu är ju NetWorking en blogg med fokus på karriär, arbetsliv, livspussel, familjeliv, etc. Jag inser att det är lite off topic, men jag tänkte ändå blogga lite om mitt projekt. Flera av våra skribenter är inbitna löpare, det kanske du också är? I så fall tar jag gladeligen emot både pepp och tips. Eller är just du sugen på att komma igång du med? I så fall kanske jag kan inspirera dig att ta steget!? Om inte annat är det ytterligare motivation för mig att skriva om hur det går.

Såväl tips som glada tillrop är ytterst välkomna!

söndag 5 september 2010

Det lönar sig för män att vara hemmaman.

Universitetet i Oslo har under 30 år haft en pionjärprojekt gående om jämtställdhet, tid och karriär. Nu visar denna forskning att män som i perioder går ner i arbetstid och tar hand om hem och barn inte tappar fart i karriären på grund av detta, men att det är större problem för kvinnor som gör likadant. Det ses som en kvalifikation för män att ha varit hemma och tagit hand om barn och hem. Mer om denna undersökningen i denna artikel från Aftenposten (artikeln är på norska)

lördag 4 september 2010

Renoveringshysteri eller också kallat Timelleffekt


Jag hittade den krönika av Katarina Wennstam om renoveringssjukan. Tankvärd och intressant, och jag kände mig i alle fall träffad.

Mia bloggar igen!

Jag kan inte få nog av Mia Skäringer. Jag älskade hennes blogg och krönikor i tidningen Mama, sträckläste boken "Dyngkåt och hur helig som hellst" trots att jag läst stora delar av innehållet i tidigare krönikor och blogg. Nu är hon tillbaka med en ny blogg på Yourlife.

Texterna känns ofta som balsam för mamma-själen, ett exempel är den här från hennes gamla blogg i tidningen Mama:

"Att vara förälder är att hela tiden konfronteras med sina dåliga sidor. Förlåt är det som behövs, "förlåt mig - jag är så dum ibland, förlåt för att jag glömmer att man inte får skälla på barn"
Jag håller med dig men jag tycker också att det där med "dåliga sidor"är vagt. Att vara förälder handlar så mycket om att orka. Orka och tålamod. Om man en gång brister och inte orkar så är det ingen dålig sida. Det är en mänsklighet. Och då behöver man inte säga - förlåt mamma är så dum. Man kan säga. Nu är mamma trött, nu är mammas tålamod slut. Det händer ibland.
För mamma är inte dum om hon inte orkar allt i hela världen hela tiden.
Jag tror att speciellt mammor dömmer sig själva för hårt. Nu va jag dålig igen. Dålig mamma. Dålig mamma. Jag tror vi ofta är alldeles på jävla tok för hårda mot oss själva. Att vi skulle må bra av lite bättre mammasjälvkänsla. Innifrån och ut."