lördag 18 september 2010

Chokladmoose!


Jag ropar ut i bloggosfären och undrar hur det går för dig!?

Visst var det väl under sommaren du skulle få ditt första barn. Blev det som du hade tänkt dig, hur känner du inför föräldraledigheten, jobbet, livet i största allmänhet?

fredag 17 september 2010

Helgen stundar!

Åh, en helt ledig helg - jag minns faktiskt inte när jag hade det sist, med två lediga dagar obokade. Jag gläder mig som ett barn (åter: kontraster gör att man uppskattar sådant man annars ofta tar för givet) och inleder helgen med fredag hemma hos barndomsväninnor och kräftor!

Sedan ska jag ägna nästan hela helgen åt det som numera är väldigt populärt att bespotta i medier och bloggar: renovering!

Jag kan inte bärga mig. Det är inte en hets för att höja värdet eller låsa upp våra tillgångar till döddagar utan det är som att få lov att lägga sin make-up om morgonen eller få lov att slippa gå klädd som punkare en dag (om man nu inte är punkare): det innebär helt enkelt att få lov att forma livsmiljön så som jag behöver ha den för att må bra.

Kanske rent av: för att härda ut innanför väggarna?

För oss är det ett faktum: vi trivs inte i aprikosfärgad hall, trappa och övre hall. Vi trivs inte med blågrön bröstpanel i köket eller med ett badrum i rosa-gul kombo.
Vi har inte råd att lägga klinker eller byta badrumsinredning eller ens att byta köksluckor just nu men måla om till färger vi kan andas bland och sätta tapet i köket, har vi unnat oss.

Att lyssna på musik, slipa och måla, varvat med skratt och tid fri från arbete ska bli underbart. Det pirrar i hela kroppen vid tanken på att få göra det här tillsammans i helgen.

Inget att bespotta eller värdera: fri tid, rolig tid och trivsamt hemma blir det!
Hoppas ni också får en skön helg! Vad ska ni andra göra?

Inspirerande blogg

Jag har precis hittat till den här bloggaren och blev verkligen imponerad.
Hon som skriver/illustrerar är bara 22 år och det fick mig att tänka på hur jag själv var i samma ålder... Inte i närheten av att kunna fånga och beskriva livet på det här sättet i alla fall.
Hon heter Isabelle Söder, kom ihåg var ni läste det först ;-)

Ut ur bubblan

När jag födde mitt första barn hade jag endast hunnit med att arbeta tre månader inom det område jag utbildat mig. Jag mådde väldigt bra som gravid och jobbade heltid fram till en vecka innan beräknad förlossning. I början av föräldrarledigheten klättrade jag på väggarna och längtade efter att komma tillbaks och jobba och när dottern var 8 månader var jag tillbaks på kontoret.

Med mitt andra barn var det annorlunda. Denna gång blev det mer fokus på graviditeten och ärligt talat var jag ganska less på att jobba i slutet, jag ville hem och pyssla inför bebisens ankomst! Som så många andra har jag njutit otroligt mycket mer av denna föräldrarledighet (trots att den varit allt annat än lugn med två barn) och kunnat koppla bort jobbet helt. Den här gången vet jag att jag inte har glömt bort allt när jag kommer tillbaks till jobbet och att tiden som föräldrarledig är underbar och förhållandevis kort i ett liv. Nu är bebisen snart ingen bebis längre och jag har kommit ur både gravid- och bebisbubbla. Tanken på jobb känns rolig och jag känner mig taggad att komma tillbaks till arbetslivet igen!

torsdag 16 september 2010

Har jag råd att skiljas???

Det är den vanligaste frågan vissa banktjänstemän får enligt den här texten. Hur kan det ha blivit så att vi alla sugs in i denna renoveringshets och hela tiden skapar mer prylar som kräver av oss, kräver pengar för avbetalning, kräver tid i underhåll, uppgraderingar, städning och skötsel.
Vi köper mathjälp och städhjälp och hämtabarnhjälp osv. men vad gör vi istället av de dyrbara timmarna vi har hemma? Står mamma vid spisen och håller barnen glada medan pappa svär med hammaren i näven byggandes den nya perfekta bastun...


Helt klart en tänkvärd text speciellt för mig som emellanåt trots bra lön och bra ställt faktiskt försöker att låta bli att konsumera onödiga prylar, och som tycker att IKEA och deras slit och slängkultur faktiskt är förkastlig (även om jag hamnar där nån gång om året).


Har jag råd att skilja mig? Ja! Men jag har inga planer på det.


onsdag 15 september 2010

Ett tankvärd blogginlägg

Camilla tipsade mig om denna blogg och jag fastnade för detta inlägget. Många av dessa tankar har jag haft själv. Dessutom är bloggen läsvärd och rolig.

tisdag 14 september 2010

Gästinlägg Jenny: Del 6 - Dumpad

Förra inlägget innehöll engelska svordomar. Ett antal svenska motsvarigheter flyger genom mitt huvud när samtalet kommer: jag har inte gått vidare från första intervjuomgång till nästa.

Inget kul alls! Som skäl anges mitt höga löneläge och mitt önskemål (som jag valde att vara öppen med) att inte jobba heltid. Jag lade märke till att han nickade lite väl energiskt när han antecknade vilken lön jag har nu. Har ni tänkt på att man ofta gör så, nickar frenetiskt för att
dölja det ”aj då” som man verkligen tänker?

Jag kan förstå att man vill ha en heltid om man tror sig behöva det, men jag hade hoppats att den här arbetsgivaren hade möjlighet att tänka mer långsiktigt än så. Eller hade man möjligheten, men var fast i gammalt 1.0-tänkande?

Jag är rätt säker på att det hade gått bra att sköta jobbet, även om volymen visst måste bli lite mindre på deltid än heltid, om bara arbetsgivaren hade velat och trott på att det går. Det är så jag har det nu – som chef i en löpande komplex linjeorganisation, med direkta och indirekta ledningsuppgifter. Och det är på de premisserna jag har skrapat ihop de tyngre posterna i min meritförteckning, som ju faktiskt förde mig till intervju bland tresiffrigt antal sökande.

Hur som helst, besviken blir jag ju, och bestämmer mig för att så får det vara idag. Går resolut och handlar en påse smågodis på lunchen. Njuter av tretimmarsmötet där jag behöver lyssna i trettio minuter och prata i fem – det ger mig tid att sitta i fred utan prestationskrav och smälta intrycken.

Jag fantiserar om att den presumtive chefen inser sitt misstag och hör av sig igen. Samma tröstcentrum i hjärnan återkommer snart med en ny sinnebild (bättre eftersom den aldrig kommer att kunna motbevisas): Hur presumtive chefen om ett par månader lägger på luren efter ett samtal, lutar sig tillbaka i stolen med en djup suck och tänker att han vet vem han borde ha haft i sitt stall för att hantera det uppdrag han just fick lov att tacka nej till.

Ja, ja, ni hör ju själva, typiska fantasier för den dumpade, men just nu är allt tillåtet som återger mig energi och drivkraft.

På kvällen går jag och lägger mig riktigt tidigt, men istället för att eländas börjar jag mobilisera: Hur kan jag hitta rörelseutrymme där jag är? Går det att återfinna gnistan, här eller på den interna tjänst jag snart ska på intervju för? Vilka krokar har jag ute och hur ger jag mig själv nya intryck på andra områden, i väntan på något jobbmässigt att bita i?

På natten drömmer jag att de ringer för intervju från det andra externa jobb jag sökt. Konstaterar i drömmen att det var såhär förra gången jag bytte jobb också: det blev andrahandsalternativet, och det blev bra. Det hela känns som en solklar sanndröm, ända fram till den där sekvensen där jag står och småpratar med Nelson Mandela …

Antalet kvinnliga chefer ökar

Glädjande besked: antalet kvinnliga myndighetschefer har ökat de senaste fyra åren, läser jag på expressen.se.
Jag skulle tycka det vore intressant med mer utförlig info i ämnet så som vilka tjänster det rör sig om och hur procentdelningen ser ut mellan könen.

Men allt som går åt rätt håll är förstås välkommet!

måndag 13 september 2010

Minister i framkant

Varsågoda - Sydsvenskan har en finfin intervju med vår EU-minister och nyblivna mamma Birgitta Ohlsson om hur det går att kombinera politiskt arbete och familjeliv.

Här går det att läsa att anything goes när man får barn bara man tänker några extra varv till och verkligen hjälps åt inom familjen. Birgitta och Mark är fantastiska förebilder både i Sverige och utomlands även om det är tydligt att vi har kommit lite längre här i Sverige än i en del andra länder.

"Sverige är viktigt som förebild. På andra håll i världen är jag ännu mer exotisk. Den amerikanska tv-kanalen ABC har till exempel följt mig som minister med just föräldravinkeln. De var så förvånade över att Mark kunde tömma diskmaskinen", säger Birgitta Ohlsson i artikeln.

Träffande från Fotbollsfrun

Via twitter hittade jag denna krönika om föräldraförsäkringen, mycket träffande.