onsdag 29 september 2010

Reflektion


Nu har hösten dragit igång, och som alltid är det som att året börjar nu. Allt ska fixas, ordnas, förberedas och levereras inför årsskiftet och hjulen snurrar fortare och fortare.

Jag försöker hålla ett öga på mig själv så att jag inte fastnar i stresshjulet igen, och vill föregå med gott exempel för mina medarbetare även i ämnet livsbalans. Det är särskilt viktigt eftersom jag vet med mig hur lätt det är att börja jobba både kvällar och helger. Ibland kanske det krävs, men det viktiga för mig är att inte göra det till en vana igen. Några frågor jag ställer till mig själv är:
  • Varför ska detta göras?
  • Kan det göras "smartare" - dvs enklare, snabbare, mer effektivt, på ett standardiserat sätt?
  • Måste detta göras idag? Eller är det bara jag som fått för mig att det "ska" bli färdigt?
  • Och kanske allra viktigast: Hur kan jag/mitt team hantera det arbete som ska göras på ordinarie arbetstid?
Sådan reflektion kräver kanske lite tid, men jag är säker på att det betalar sig. Arbetet blir mer effektivt och stressnivåerna sjunker - och engagemanget ökar.

Men jag tror man behöver påminna varandra om att ta det där steget tillbaka och reflektera.

Särskilt när hjulen rullar som tokigast och vintermörkret faller.

tisdag 28 september 2010

Gästinlägg Jenny: Del 7 - Upp igen!

Om jag hade diktat ihop den här historien kunde jag inte ha lagt saker i en mer dramaturgiskt lämplig ordning. Drömjobbet gick ju upp i rök häromveckan. Sedan dess har jag intervjuats för den interna tjänsten, som känns lite som ett resonemangsparti. Samtidigt triggas jag av att vara underdog i startfältet, en ettrig sådan som nafsar mina äldre och mer erfarna konkurrenter(/kolleger) i hasorna. Hade jättekul på intervjun och snart kommer beskedet.

Åker iväg på helgaktivitet som hjälper mig att samla tankarna, fokusera och känna mig otroligt… i min fulla kraft. ”Come what may” står det skrivet under ögonlocken vid ett tillfälle, och jag tänker att jag kanske skulle kunna ta mig an det interna jobbet – om jag nu får det – utan känsla av cellskräck eller otålighet.

Jag kunde lära mig en del av det: tålamod, distans mellan mig och mitt uppdrag, och så en hel massa yrkeskunnande förstås. I mig känner jag tydligt att den lätta vägen är att inte få det, och därmed få stöd för att söka mig vidare, bort från den här organisationen. Men är det den lätta vägen jag ska gå?

Då ringer externa jobb nummer två som jag totalt räknat ut eftersom inget hörts på så länge. Jag beskriver läget med den interna tjänsten som jag inte kan hålla på halster särskilt länge om jag blir erbjuden den. Intervju bokas om ett par dagar. Det här händer när jag är på övernattningsmöte med jobbet.

På kvällen, efter några öl, berättar min förre chef, som jag konkurrerar med om den interna tjänsten, att han på sin intervju fått frågan om ett riktigt bra beslut han fattat – och svarat att ett av hans absolut bästa beslut var att anställa mig. Jag tänker: du vet inte vad du pratar om. Detta är helt galet, som att åka torktumlare!

Jag är nyttigt vidbränd av förra intervjun, där jag drabbades av kanske överdriven öppenhjärtighet och tog upp min önskan om att jobba deltid redan vid första dejten. Hade jag kunnat snärja dem mer och sedan spela in det kortet? Näe, det tror jag väl egentligen inte.

Hur gör jag den här gången då? I en organisation som utifrån mina fördomar är ännu mer kostym och karriär? Blåser på, tror jag, inte med mistluren men ärligt. Jag vill ju ändå inte hamna i en organisation där jag sedan inte passar in. Och tänk om de skulle vilja ha mig precis som jag är, och jag dem!

lördag 25 september 2010

Malin Kling...

...det är en tjej jag verkligen beundrar.

Vem är det undrar säkert de flesta av er. Malin är chefredaktör på Faktum som är "de hemlösas tidning" i Göteborg.
Hon skriver underbara träffsäkra ledare och har en förmåga att våga sticka ut näsan.

I varje nummer svarar hon lagom (enligt mig åtminstone) tyket och samtidigt trevligt på kommentarer från de klagande köparna. Tidningen har jätteintressanta och undersökande artiklar och har bland annat medverkat till att Västkustfamiljen fått på sig 4 extra kontroller och sedan varit tvungna att stänga då Socialstyrelsen har dragit in deras tillstånd. De har publicerat namn på tjänstemän på socialtjänsten som har tagit konstiga beslut och skriver intressanta och genomarbetade artiklar om ett Sverige som de flesta av oss inte ens vet att det finns.

I mina ögon är hon en tjej att ha som förebild, för är det något som vi tjejer har kvar att jobba på (generellt) så är det att våga vara obekväma och stå upp för det vi tror på.

Träffa fyllekompisar på konferens

Jag har precis varit på en ganska liten konferens (ca40-50 deltagare). Vi kom lite sent på grund av ett sent tåg och sen i första pausen så kommer det fram en kille (man?) till mig och började prata med mig som om han verkligen kände mig...
..lite stressad läser jag på hans namnlapp och efter några sekunder så kommer minnesbilderna fram.

Minnesbilder från fester, förfester, efterfester, efter efterfester osv.

Dvs en av alla dessa fyllekompisar från universitetet som jag inte har ägnat en tanke av min dyrbara tid de senaste 10 åren.
Efter att ha pratat väldigt civiliserat hela rasten och agerat som de yrkesmän vi är nu så kan jag villigt erkänna att jag inte kommer ihåg mycket av föredraget som kom efteråt. Det var många minnesbilder och inte bara från det gänget utan från andra personer som jag skulle vilja springa på någon mer gång i livet men som jag inte har någon naturlig koppling till.
Så om någon noterade en småleende tjej under något tråkigt teknikföredrag någonstans i sverige i onsdags så var det kanske jag ;-)

Klädkod/klädtips!

För en tid sedan talade jag om klädkod i hettan och klädkoder generellt sett är ett ganska poppis ämnen att diskutera!

Personligen har jag lärt mig att kläder och skor kan "hjälpa till" att signalera pondus och seriositet och att ämnet inte är helt ointressant och värt att fundera lite över.
Ska jag, som kvinnlig mellanchef, hantera manliga dito eller manliga leverantörer/hantverkare hjälper det att vara "propert" klädd och gärna med kavaj.
Converse på fötterna är inte lika "effektivt" som en snyggare loafer.

När jag med stor glädje och behållning läste boken "Ledstjärnor" för tre år sedan minns jag att en av de intervjuade kvinnorna i boken lovprisade klänningar!
Jag minns att hon sa att man är klädd direkt, det funkar med såväl låg klack som stövlar eller högklackat.
Jag har kommit att anamma detta till 100%. Jag ikläder mig aldrig annat än klänningar och trivs ypperligt bra i det!

Jag använder klänning med skjorta under, med kavaj över eller med kofta över. Jag använder stövlar, lågklackat och högklackat (desto mer sällan höga klackar dock) och jag drar bara på mig leggings eller strumpbyxor under.
Det går snabbt att stryka - och en del behöver inte ens strykas - och jag använder nästan uteslutande modeller som lämnar luft över magen.
Att slippa hålla in magen är, som flera tidigare här konstaterat, ovärderligt, inte bara i jobbintervjusammanhang utan i det dagliga yrkesutövandet.
Jag kan slappna av helt och prestera bra såväl som vara glad och trevlig när jag kan andas och andas ut utan tanke på att dra in magen för att se tjusigare ut ;-)

(jag köpte i går tre klänningar vintage och de kostade mig sammanlagt 247 kronor, så det var både prisvärt, miljövänligt och snyggt!)

Har ni några andra bra klädtips? Det är onekligen roligt!

fredag 24 september 2010

Omorganisation - inte bara dåligt

Vi fick innan sommaren en ny förvaltningschef i min förvaltning och just nu är vi mitt inne i fasen där alla försöker hitta sina nya roller. En ansträngande period för alla inblandade. Vissa är oroliga och gör sitt bästa för att markera sitt revir och andra som kanske borde vara oroliga är det inte för att de är vana vid att de sällan påverkas av någonting. Vår nya chef har signalerat att han noterat att det behövs vissa förändringar. Jag hoppas hoppas att han har modet att splittra upp en gammal surdeg med några kollegor som suttit ihop i evigheter och som alltid känner sig säkra på att de får vara oförändrade och göra som de vill. Vi andra skulle verkligen tjäna på om han vågar ta striden och inte bara prata om det.

Jag hoppas att förändringarna snart kommer så att vi alla kan börja landa i det nya för just nu är det mest besvärligt.

tisdag 21 september 2010

New York?

Glider in under lunchen för att önska er en trivsam arbetsvecka!
Sent i september brukar det vara alldeles förfärligt fullt upp för de flesta, så även för mig.

Hoppas ni ändå hinner andas, njuta, dagdrömma (lite!) och leva intensivt i nuet!

Jag försöker och tycker att jag hyfsat klarar att fånga dagen. Däremot klarar jag inte alls att fånga "morgondagen".... Jag ska nämligen åka till New York med min vuxne son nästa vecka och det kan jag då rakt inte begripa eller vira hjärnan runt..!

Resan har funnits med i planeringsstadiet i ungefär tre år och det är många veckor sedan den bokades och betalades. Sedan dess har det varit intensivt arbete non stop, pendling, nattningar och renovering och för att toppa det hela träffar jag ytterst sällan sonen som bor 30 mil bort.

Jag fattar det helt enkelt inte!!

Vi ska sightseea, spankulera, gå på football (Giants vs. Chicago Bears), gå på bio, dricka Starbucks kaffe, jogga om morgnarna i Central Park: ljuvligt ska det bli.

Jag ska även åka en dag tillsammans med amerikansk väninna till Washington DC.
Vad ska jag inte missa i New York, tycker ni?

söndag 19 september 2010

Hemmafru eller lyxhustru ? och kvinnlig statsminister

I dag kan Sverige för första gång välja en kvinnlig statsminister, och det bästa är att det tas som en självklarhet att man kan vara kvinna och statsminister. Jag hittade en bra och tankvärd krönika om detta satt upp mot trenden att få vara hemmafru (eller lyxhustru som kanske är ett bättre namn). Får det bästa med Sverige 2010 är att vi kvinnor kan och får vara så olika som vi är, även om det fortfarande finns väg kvar att gå tills vi när jämställdhet.

Skön start på söndagen

Veckan har varit intensiv och det i kombination med envist halsont har gjort att jag inte riktigt varit lika ambitiös med löpningen som jag planerat. Nu på morgonen har jag i alla fall varit ute på min tredje runda och känner mig stolt över mig själv! Jag springer inte snabbt, men jag tar mig runt en runda på dryga 5 km utan att behöva gå förutom i ett par riktigt branta uppförsbackar.

Mitt första delmål med löpningen handlar om att skapa en vana. Min ambition är att på 10 gånger ha hittat ett sätt att få till det där med träningen i vardagen och hitta en eller två rundor som är lagom långa och varierade. Under dessa första 10 rundor har jag ingen ambition att springa på viss tid utan det viktiga är att jag kommer ut 2-3 gånger/vecka och att jag tar mig runt, även om jag växlar mellan att gå och springa.

Det känns bra, och skönt! Min kropp protesterar inte alls på det sätt som jag trott att den skulle göra mot löpningen. Jag undrar vad det är som gör att sådant ändrar sig? För tidigare gånger då jag bestämt mig för att börja springa har det känts som att hela kroppen protesterar vilt, trots att jag inte varit mer otränad då än nu.

Nu har jag träningen avklarad och hela söndagen framför mig. Det finns bara en men ack så viktig sak planerad; en tur till vallokalen.

Ha en skön söndag och se till att lämna din röst idag, om du inte redan förtidsröstat.

Valdag

I dag känns som en ödesdag i Sverige. Det är val och för första gången kan ett främlingsfientligt parti komma in i riksdagen. Jag får kalla kårar bara av tanken och tyvärr så tror jag också att det är precis det som kommer att ske. Jag hoppas att de andra partierna i så fall ser till att samarbeta så att SD inte får något inflytande över den svenska politiken.

Själv tänker jag delvis taktikrösta - alltså jag lägger min röst på ett av de partier som står rätt så nära min socialliberala grundinställning och hoppas att de inte åker ur riksdagen. Totalt blir det två olika partier som får min röst, efter att jag har satt mig in grundligt i frågorna de driver.

Men jag önskar fortfarande att det fanns ett ännu bättre mittenparti än de två partier som jag har att välja mellan. Jag läste någonstans på nätet att det var någon som hoppades på en politiska taco - alltså att man kan plocka som man vill och kombinera det bästa.

Jag utgår från att det är viktigt med företagsamhet (jag kommer från en småföretagarfamilj), men vill se ännu mer och bredare om miljö och jämställdhet (jag är för både RUT-avdrag och delad föräldraförsäkring) och att kommunpolitikerna slutar att misshandla förskolan och skolan så som de gör i dag.