Det är alltså nu dags att börja tänka på hur allt ska lösas praktiskt. Här i UK finns inte VAB. Jag har rätt till Dependants leave, vilket är en obetald kris-ledighet som företagets policy instruerar inte bör ta längre än 1-2 dagar. Sen har jag rätt till obetald föräldraledighet om jag behöver längre – men den måste jag förvarna om fyra veckor i förväg.
Därtill, när jag skriver jag, så är det faktiskt bara jag som jag har lov att ta ut den ledigheten. “Men din man då”?! säger vän av ordning. Jo, han har faktiskt inte rätt att ta någon ledighet alls. Man måste nämligen ha varit anställd på sitt företag i minst ett år för att få ta del av dessa ytterst förmånliga ledigheterna som nämnts ovan, och det har han inte.
Så hur löser alla andra det?
Jag frågade ett antal arbetande mammor om denna kris-ledighet. Alla sa att “Jo, den har vi fått använda!”, “EN gång”. Så hur löser dom det då?! Jo, Britterna litar i mycket större utsträckning på sin familj. Eftersom kvinnor pensioneras vid 60 så är det oftast farmor eller mormor som rycker in, om barnen går på dagis alls. Far- och morföräldrar passar nämligen ofta barnen på hel eller deltid istället för att ha dem på dagis när de är små.
Så vad gör då vi? Med mormor och morfar som bor i Sverige och farmor och farfar som är en bra bit över 70, och dessutom bor 4 timmar bort?Avdelningscheferna surrar just nu om befordran för mig inom affärsutvecklingen och man vill ju visa att de valt rätt om det nu blir så.
Svaret är……. Jag vet faktiskt inte vad vi gör, (alla förslag mottages givetvis tacksamt), men vi är nog inte de första med de här problemen och jag har bestämt att detta ska gå att lösa! Just nu litar vi blint till det gamla talesättet “Nöden är uppfinningsrikedomens moder”. Jag tänker inte låta kantiga regler stoppa mig från att jobba, eller tvingas lämna en liten på dagis när han är sjuk. Eventuellt får det bli att jobba igen tiden på helger och kvällar.
Det får helt enkelt bära eller brista och jag hoppas därför dåraktigt, kanske i min naivitet inför uppgiften, att jag får den där befordran i alla fall.
5 kommentarer:
Oj, kämpigt! Och jag som inte förstår hur svenska föräldrar får ihop det med 5 veckor semester men, tja, vad är det, 13 veckor skollov?
Au-pair kanske hada varit värt att testa? Har själv varit Au-pair i UK och det var ju så den familjen fick det att gå ihop. De sa flera ggr att utan en Au-Pair som lämnar och hämtar barnen, samt passar dem på eftermiddagen hade inte deras vardag gått ihop =)
Oj oj, ja det verkar verkligen inte lätt. Skön inställning du har i alla fall, om att det SKA gå!
Väldigt intressant att läsa om hur det är i UK. Helt plötsligt känns det väldigt bortskämt här hemma :-)
Jag (som också bor i UK) förundras över hur många höga kvinnliga chefer med småbarn vi har i vår koncern. De verkar tycka att det går rätt bra, men work-life balance är ett okänt begrepp för dem som inte har nanny.
Och visst finns det välutbildade nannys att tillgå, men då ska man nog ha ett rätt hyfsat jobb också, för att det ska gå ihop ekonomiskt i dagens credit crunch...
Som Anonym sa, sa ar ju Au-Pair ett alternativ.
Jag har varit i kontakt med Svenska Au-Pair agenturer och de rekommenderar att barnet ar minst tva ar, och det ar ju inte mitt. Men det ar definitivt nagot som vi funderar pa inform framtiden.
Maste bara bygga om vinden forst sa Au-Pairen kan fa eget rum med privat dusch och toalett.....
Nanny ar ju som sagt ganska dyrt men kan ev. lona sig om man har mer an ett barn da dagisavgifterna ar skyhoga.
Skicka en kommentar