torsdag 15 juli 2010

Hur kontorslandskap kan påverka ditt privatliv

En kul sak med att jobba på sommaren är att man emellanåt äter lunch med personer som man inte har så mycket att göra med i vanliga fall. Idag satt jag och åt lunch ihop med en tjej som sitter i mitt kontorslandskap. När vi hade pratat ett tag så kom vi fram till att vi hade väldigt lika synpunkter på detta med kontorslandskap.

Jag har på de tre år jag har suttit i "storrum" (till skillnad mot cellkontor) märkt att
- Jag oftare äter medhavd lunch
- Jag äter ofta på lite aviga tider (dels är det lugnt och skönt i landskapet när de andra äter och sen kan jag sätta mig och äta min mat och bara läsa tidningen i lugn och ro)
- Jag "glömmer" rasterna, för jag orkar inte vara social
- Jag drar mig för gemensamma fikaraster
- Jag undviker kvällsaktiviteter med kollegorna
och sist men inte minst
- Jag vill bara sitta själv med en bok när barnen har lagt sig. Prata eller mysa med maken är något som jag sällan tar initiativ till längre.

Min kollega tittade chockad på mig när jag berättade detta och så sa hon att
- Hon sätter sig ofta ute och äter lunch själv med en bok, innan i cellkontoret så åt hon jämt med kollegorna och såg fram mot detta
- Hon tar ofta en kopp kaffe och "scannar" fikarummet och väljer många gånger att gå tillbaka till skrivbordet för att få lite lugn
- Hon tycker att hon har fått sämre tålamod
- Hon har slutat att engagera sig i after works och trevliga sidoaktiviteter
- Hon har även märkt att hon har slutat att bestämma träff med kompisar på stan efter jobbet och vill helst bara sitta hemma och läsa en bok på kvällen

Både jag och min kollega har nog alltid ansetts vara drivande personer rent socialt och nu väcks ju en helt annan frågeställning. Förstör kontorslandskap dels önskan att vara social med kollegorna och dels orken att hålla igång sitt privata liv?

Vilka är era erfarenheter?

7 kommentarer:

Anna LB sa...

Mycket intressant! Det lär finnas fler - och andra - synpunkter på detta.
Det är väl iofs inte så konstigt om behovet att vara ensam eller ifred ökar änr man sitter inför allmän beskådan hela dagarna?!

Camilla sa...

På mitt nuvarande kontor är vi väldigt många som sitter i egna rum och ofta jobbar med dörren stängd när vi behöver koncentrera oss lite extra. Vi har flyttat runt en del de senaste 10 åren och många av oss som sitter i kontor fungerar inte heller så bra i landskap.
Personligen brukar jag lägga en dags arbete per vecka för att jobba hemifrån, eftersom min roll är sådan att jag ofta blir störd/avbruten trots eget kontor på jobbet. Den här dagen får jag ofta mycket mera gjort än de andra dagarna (delvis pga att jag slipper möten).
Till hösten flyttar vi till en ny byggnad och då kommer alla att sitta i landskap. Det ska bli intressant att se om möjligheterna till hemarbete utnyttjas av flera då.

Karin sa...

Jag trivdes mycket bra i landskap under den tiden jag satt i det, nära till kollegor att fråga, mycket skratt, men man blev störd ibland också.
Det krävs ju att man tar hänsyn till varandra.
Har nu eget kontor, och saknar ibland landskapet. Dock är det gott att kunde stänga dörren när man ska prata i telefon.

Cissi sa...

Jag sitter i ett jättelandskap men jobbar tätt ihop med fem personer. Vi är ett väldigt tajt gäng som oftast försöker fika och äta ihop. Jag upplever det som att de flesta i min närhet gärna går iväg med kollegor och äter. Men de flesta av oss är programmerare och det kan spela in (vi är inte alltid så pratiga i landskapet). Min sambo däremot som också sitter i landskap har mycket mer utåtriktade personer omkring sig och han kan därför välja att äta själv ibland för att få en tyst paus. Att han sen dessutom lider av tinnitus gör inte saken bättre.

Charlotta sa...

Jag förstår precis vad du menar! Jag sitter själv i öppet kontorslandskap och jag kan verkligen bli "störd" ibland och märker även att jag har ett ökat behov av tystnad emellanåt. Jag arbetar ju med konsulttjänster och det är många informella möten med kolleger, telefonsamtal med kunder osv som påverkar ljudbilden. Jag är inte helt positiv till att sitta så öppet som vi gör nu.

Tidigare satt vi i ett "halvöppet" landskap, med rumsindelning om 4-6 personer men utan dörrar. Mycket, mycket bättre, då kunde man både dra nytta av öppenheten men ändå ha ett visst "bullerskydd".

en annan sa...

Jag har märkt samma sak, att jag ibland önskar att jag kunde få en tyst lugn stund för mig själv på lunchen. Det är så otroligt fullt upp på ömse sidor om denna paus.

Men jag tycker det har med ålder och arbetsuppgifter att göra i mitt fall. Jag har alltid suttit i eget rum eller egen "cell" förutom en kort period i ett rum delat med fem andra så detta behov kommer inte av hur jag sitter på arbetet.

Jag känner hur jag medvetet prioriterar lugn och ro och hemmavistelse före de allra flesta alternativ, något jag aldrig skulle ha kunnat "anklagas för" för fem år (och två barn) sedan! :-)

Anonym sa...

Jag som jobbar som akustiker - vet mycket om detta.

Men jag nöjer mig med följande korta information:

Buller = Icke önskat ljud

En sak till förresten.

Ögonen har ögonlock men öron har inte öronlock. Varenda akustisk vägrörelse (stimuli) som når örat skall värderas och hanteras av "hjärnan".

Har ni hört talas om ordet "övertränad"?

Dessutom till er kvinnors stora sorg.

Kvinnors hjärnor är väldigt duktiga på att värdera alla akustiska stimuli. Ända ner under 0 dB.