Är det inte mer strategiskt riktigt, att se till att medarbetarna ligger rätt i förhållande till marknaden, än att hålla lönen nere för att spara, om man annars riskerar att tappa sina nyckelresurser?
Jag har vid något tillfälle räknat på vad det kostar att rekrytera i min bransh, men summan är relativt ointressant här. Några faktorer att ta med i beräkningarna är dock:
- Annonskostnad
- Tidsåtgång för intern och/eller extern rekryteringspersonal
- Inkomstbortfall i tiden från det att en resurs slutar tills den nya är på plats
- Inkomstbortfall för den tid det tar för den nya resursen att komma upp i fart och leverera på samma nivå som den tidigare
- Eventuell utbildning/upplärning för den nya
- Troligtvis en högre lön än vad föregångaren hade, om man rekryterar externt. I alla fall om den tidigare resursen slutat som konsekvens av att lönen legat fel i förhållande till marknaden.
Allt detta, istället för att betala den marknadsmässiga lönen från början. Det känns inte strategiskt riktigt.
Har ni någon gång bytt arbetsgivare för att få en mer marknadsmässig lön?


2 kommentarer:
Otroligt intressant analys - som tyvärr kräver en insikt av arbetsgivare om dels värdet av sin personals kunskap och insatser, dels om alternativkostnaden. Jag tror att dem av oss som ofta upprepar denna sk sanning har låg tilltro till våra resp arbetsgivares insikt om och omsättning av detta förhållande - eller så är vi inte de strategiskt viktiga och uppskattade medarbetare vi vill och tror oss vara?
Det vore intressant att höra arbetsgivare resonera om sin linje och kinrg innebörden av marknadsmässighet.
Arbetsgivare, i den mån jag är det, får - som i år - 2% att lägga på personalens nya löner, rakt av. Det bestäms av politikerna, då jag arbetar i en politiskt styrd organisation.
Organisationen är stor, men inte kan man säga att lönerna sätts efter prestation eller kompetens, de sätts efter en påse skattepengar, fördelade av politiker som vi alla röstar fram!
Skicka en kommentar