Jag börjar redan tidigt (klockan sju) i vanliga fall och när man sedan la in träning innan jobbet så gick det helt enkelt inte att komma upp ur sängen. Jag har varit lite småknäckt för detta nu under våren och precis innan semestern så erkände jag detta i samband med att jag svor över att Beach 2010 hade skitit sig totalt och jag skulle satsa på heltäckande kläder i sommar :-)
Killen (tvåbarnspappa) sa då: Men Linda hade detta varit för 1,5 år sedan så tog jag mig knappt till jobbet i tid, kommer du inte ihåg det?
- Hmm näe!
Jo, det var ju innan lilla tjejen förstod att hon skulle sova på nätterna och så vidare.
Tjejen (också två barn men tonåringar) fyllde i med att hon minsann inte lyckades trycka in egna träningar innan minsta barnet var 5-6 år. Då passade hon på att springa en runda medan hon väntade på att träningen skulle bli klar.
Jag insåg då att jag som vanligt har gått på tidningarnas artiklar i kombinationen med att jag har lagt ihop egenskaper hos alla som jag umgås med och jämfört mig med übermänniskan som då skapas.
So what, jag väger några kilo för mycket och vet att jag mår bättre av att träna men jag behöver inte känna panik för att jag inte har kommit igång ännu. Jag är ju trots allt barntränare i karate en dag i veckan, har ett krävande jobb och sitter i två styrelser.... det kanske räcker så än så länge. Kanske, kanske kan vi få till fungerande kvällsträningsrutiner i höst.

2 kommentarer:
Mina barn är 6 och 8 år och nu har jag kommit igång med träningen. Det är liksom aldrig försent, utan ta det lugnt så kommer det finnas tid en dag.
Man går lätt i fällan att ta allas bästa egenskaper och tro att just man själv bör inneha alla!
Och, for the record, är du kanonsnygg!
Skicka en kommentar