onsdag 25 mars 2009

Petter Stordalen

När vi är inne på temat entreprenörer tänkte jag strax på Petter Stordalen. En av Norges starkast lysande karaktärer inom näringslivet. Dessutom med ett starkt samhällsengagemang och en onorskt sätt. Han har en blogg som finns här.
Här och här finns intervju på svenska.

tisdag 24 mars 2009

Bonusar, kris, forskning och entreprenörskap


Pontus Schulz ryter ifrån i senaste numret av VA, den fysiska tidskriften.
Bonusar och kompenserande löner (istället för bonusar) samt cementerande av bild av ryggdunkningar inom näringslivet, är några av de händelser som upprör honom.
Med rätta, anser jag.
Dessutom menar han att frågan är väldigt stor: att den handlar om näringslivets plats i det nya samhälle som krisen formar. Det handlar om att inte förstöra den välbehövliga debatt vi behöver i samhället om entreprenörskap och skapande av arbeten.

I hear ya!

Låt oss hålla frågan om entreprenörskap vid liv och inte låta den avstanna.
Låt oss också begripa att forskning och entreprenörskap måste gå hand i hand: vad ska forskningen annars syfta till? Forskningen har vi för att ge samhället - och dess medborgare - något tillbaka, för de skattepengar de satsar. Forskning är inte en egen liten värld där akademin styr och råder, forskning är en liten del i ett stort samhälle.

Entreprenörskap har vi för att bygga ett samhälle, skapa arbetstillfällen, alstra intäkter och driva jordklotet framåt. Låt oss hoppas att inga inkompetenta chefer, på någon nivå, i något sammanhang lyckas förta den lusten från de entreprenörer vi har och så väl behöver.

Varför stanna länge på samma arbetsplats?

Eva ställde tidgare frågan om när det är dags att slänga in handduken och Anna funderade inom samma ämne här.
Jag har ännu inte kommit till det stadiet då jag bestämt mig för att säga upp mig, utan jag sitter fortfarande kvar på samma arbetsplats som jag började på för 8.5 år sedan. Jag har varit väldigt, väldigt nära ett par gånger men det har ändå slutat med att jag har stannat kvar.

Första gången jag funderade på att söka mig vidare var när jag bara hade varit anställd ett knappt år. Jag vantrivdes med mina arbetsuppgifter men innan jag hittade något annat passande jobb så omorganiserades vi och jag fick en chans att testa på annat arbete. Nu blev det helt plötsligt mycket roligare att gå till jobbet och funderingarna på att sluta kom av sig. Efter några år, då jag jobbat upp kompetens inom mitt nya teknikområde, blev jag gravid och gick så småningom hem på föräldraledighet.

När jag sen började jobba igen efter 8 månader kändes det rätt skönt att komma tillbaka till samma arbetsplats där jag hade frihet att lägga upp mina arbetstider och arbete så som det passad mig. Men de arbetsuppgifter jag hade haft innan föräldraledigheten hade i princip försvunnit och jag hamnade i nått limbo i väntan på att ”mitt” projekt skulle komma igång. Jag hade alldeles för lite att göra och de arbetsuppgifter som jag fick passade mig inte alls. Dagarna på jobbet var långa och tråkiga och jag väntade bara på att gå hem. Tankarna på att hitta någon roligare tjänst någon annanstans vaknade igen. Men så blev jag gravid igen och jag bestämde mig för att se denna föräldraledighet som en tid då jag verkligen funderade igenom vad jag ville ha ut av mitt arbetsliv. När jag gick hem på föräldraledighet andra gången var jag övertygad om att jag inte skulle komma tillbaka igen.

Jag var redan rätt så klart över vad det var för typ av arbetsuppgifter jag var intresserad av, och jag hade också fört diskussioner med min chef att jag ville få möjlighet att bredda min kompentens. Under föräldraledigheten sökte jag några nya tjänster och blev kallad på nån intervju men jag kände att jag inte var beredd att satsa 200% på jobbet just nu. Jag hade inte heller inte riktigt rätt profil för mina drömjobb.

Men precis som tidigare hade jag tur igen!
Min arbetsgivare behövde fylla på med kompetens precis i den inriktning som jag önskade, så det föll sig väldigt naturligt att jag ”skolades om” när jag kom tillbaka til jobbet. Nu känner jag att jag har jag fått det bästa av två världar. Jag har kvar alla mina fördelar med mina många år i företaget och jag får jobba med precis det jag allra helst vill.
Sammanfattningsvis så kan jag väl säga att anledningen till att jag stannat kvar så länge på samma arbetsplats är möjligheterna till varierande arbetsuppgifter (kombinerat med lite flyt), förtroende från min chef och bra förutsättningar att kombinera jobb och småbarnsliv. Men visst kan jag ibland känna ett sug av nyfikenhet av att se något annat, så om rätt jobb dyker upp någon gång i framtiden då är jag beredd att hoppa på.

Livet är inte en popularitetstävling!

Jag fick ett peppande mail från en man som är intelligent, smart och med integritet. Och med erfarenhet av att stå för sina åsikter.
Han skrev att livet inte är en popularitetstävling och han har så klart rätt!

Jag ska fortsätta leverera mina sanningar, där jag ser att de måste föras fram.
So be it.

Tack, J.
(alltså apropå det jag skrev här och här)

En liten uppdatering

Det verkar som vi kan få andra konsekvenser av vår trevliga eftermiddag i går. Maken ringde nyss och berättade att kusinerna var blivit magsjuka under natten. Så nu ska jag ut och bunkra vitpepparkorn och handsprit och sedan hålla tummarna att barnen inte är smittade.
Men för säkerhets skull får jag hålla almanackan tom under resten av veckan.

Spontana bjudningar - me like

Jag gillar spontana bjudningar för att liva upp vardagen. Här har kommer mina två senaste spontana bjudningar.

På vägen hem från jobbet i går kom jag på den superba idéen att bjuda barnens kusiner med pappa till middag. Sagt och gjort så blev det. Jag åkte till affären och laddade för att göra tacos (på en måndag !). En efter en droppade de in, till slut var vi 3 vuxna och 4 barn runt bordet. Vi åt och hade mycket trevligt. Sen stannade kusinerna kvar och lekte med barnen och makens bror fick en timme att pyssla för sig själv. Och barnen hade jättekul med sina jämnåriga kusiner. Eftermiddagen blev riktigt lyckad för alla parter.

I söndags kväll ringde grannfrun och frågade om jag ville hänga med på bio om 20 minuter :-o Så det var bara hoppa i kläderna och ge sig iväg. Också detta blev mycke lyckat och trevligt, filmen var superbra.

Det är sådant jag vill att livet ska vara. Att inte spara bjudningar till helger och inte behöva planera veckor i förväg. Dessutom om man kan hjälpas åt lite i vardagen är det ett plus i kanten.


måndag 23 mars 2009

Egoism, deduktion

Det kommer dagar/tillfällen i livet då man känner sig stukad, tömd på entusiasm (tro mig, i mitt fall händer det så sällan att jag verkligen förvånas över mig själv).

När man själv (eller någon man tycker om) utsätts för kraftiga härskartekniker eller när man kontinuerligt missuppfattas och tolkas till det sämsta hela tiden (Jante, din energitjuv).
När man "inser" att i livet finns det ta mig tusan inte plats för alla, inte alltid plats för civilkurage eller starka personligheter.

Egoism - vad är det? Att gå ut och förändra världen och rädda liv? OK, jag köper det!
Egoism - vad är det? Att skaffa barn och ta hand om dem? Absolut. Köper det med!
Egoism - vad är det? Att leva, uppenbarligen.

Jag köper dock inte att en sorts egoism skulle vara bättre än en annan. Det tycker jag det är högmod att intala sig.

Anna mitt i en mäkta egoistisk stund. Loving every minute of it.


Kvinnliga entreprenörer

Näringsminister Maud Olofsson har satsat på att inspirera kvinnor till företagande, bland annat genom en lista på ambassadörer som själva är kvinnor och företagare som ska kunna inspirera andra att göra samma sak. Idag intervjuas Monica Renstig, som sedan 2002 ägnat sig åt forskning och studier av kvinnors arbetsliv, karriär- utveckling och företagande i sitt egna konsultföretag, i SvD om kvinnligt företagande.

–Det går inte att inspirera fram fler kvinnliga företagare. Det finns fler anställda som jobbar för att främja kvinnors företagande än vad det finns kvinnliga entreprenörer som lyckats bli stora, säger hon med skärpa.


Mer här om hennes intressanta erfarenheter och synpunkter!

Det kom en kommentar

Barnläkaren säger i inlägget om egoism:

"Otroligt att komma med kritik om att "välja bort sina barn" när det är precis vad majoriteten av alla ni som skriver på denna blogg förespråkar men i det fallet handlar det om ERT behov av att få gå till ett jobb i stället för att vara hemma och ta hand om de barn ni själva satt till världen! Blir verkligt illa berörd."

Jag blir själv väldigt illa berörd och faktiskt mycket besviken över att ständigt bli missförstådd och ifrågasatt i min föräldraroll. Det spelar ingen roll vad jag skriver eftersom åtminstone en läsare redan bestämt sig för att jag är en karriärist i ordets sämsta bemärkelse.

Förtjänar jag inte att ha barn eftersom jag vill ha balans mellan livets alla delar?

Jag måste arbeta för att kunna betala min hyra och köpa min mat. Tyvärr är jag inte född med en förmögenhet vars räntor jag skulle kunna leva gott på utan att förvärvsarbeta. Är det då inte bättre att jag trivs med mitt arbete som jag är tvungen att gå till? Varför måste jag hata mitt jobb för att kunna älska mina barn?

Varför måste dessa begrepp ständigt beskrivas som dikotomier?

söndag 22 mars 2009

Kunskap om världen

Ibland så hamnar även jag som den något tråkiga teknolog jag är i något sorts "sekt-tillstånd". Det har jag gjort idag, min ögon har öppnats grymt och jag har fått en ny idol att följa.

Jag var inne på GP och läste bland deras bloggare då hittade jag den här sidan. Där Navid har lagt upp en länk till youtube och ett föredrag av Fredrik Härén. Hur kan jag ha missat honom?

Efter en sökning så hittade jag fler föredrag på youtube och en hemsida med lite fakta på. Där står det bland annat att denne Fredrik blev vald till årets talare (ihop med Teo Härén) 2007, och har skrivit 6 böcker, så för er är han säkert ingen nyhet, men om det är någon mer som liksom jag har missat honom så var jag bara tvungen att dela med mig.

Nu ska jag ta och lyssna på de andra föredragen, det verkar vara en lagom stimulerande söndagseftermiddags-syssla.