måndag 28 september 2009

Intressanta tankar om status

Marie Söderqvist har på newsmill.se skrivit ett läsvärt inlägg om vad som ger status i Sverige. Och om hur Sverige är ett duglighetsdyrkande land. Marie och hennes företag har sedan 2004 undersökt status i Sverige och jag tycker det är intressant och läsa om hur folk resonerar kring status.

söndag 27 september 2009

När möte med förebild gav tunghäfta!

Så var det dags: Bok & Bibliotek 2009.
Mitt i lågkonjunktur var sedvanliga seminariedagar inte en option för mig och jag hade entrébiljetter i år. Jag bestämde mig ganska raskt för att lägga de dagar jag var där på nätverkande och allmänt scannande och inkännande.

Följaktligen träffade jag min mentor för ett långt och fantastiskt bra samtal (han är så himla bra!) och en god och ganska nybliven vän från annan stad i min egen bransch, för en njutbar och intressant lunch. Bra beslut för det blev lugnt, givande och en inte tok-uttröttande mässupplevelse på det viset.

En sak vill jag dock aldrig missa på mässan: Jan Guillou. I år ville jag särskilt gärna gå på hans seminarium eftersom jag gillar hans senaste bok skarpt (jag har berättat om det här) men det var alltså inte möjligt. Således fick jag välja mig ett monterprogram med honom samt investerade jag i ett eget exemplar av boken att få signerad. Näst bäst, på något vis, i avsaknad av ett långt seminarium.

Jag hade stort utbyte av att lyssna på och iaktta Guillou på Piratförlagets scen och han var klart uppe i varv av att dansa mellan scenerna på mässan. Han var glad och pigg och ytterst inspirerande och den där glada och drivna blicken som osar energi är oslagbar! Bra scenframträdande av honom alltså och jag satt på första parkett.

Dags att köa för signering. Guillou hade 10 minuter att ge i den montern. Jag skulle säga två saker, hade jag bestämt: jag skulle - förstås - tala om att jag gillar boken och så skulle jag försöka få fram att han är min förebild.

Väl framför en ganska tidspressad Guillou blev jag darris! Jag!
Jag fick tunghäfta och var varken så entusiasmerande som jag brukar vara eller så verbal. Alltså blev det nästan "nada" av det hela... Jag fick sagt att han var min förebild och inget mer. Insåg efter att jag nog framstått som ett fån? Inte för att han bryr sig eller minns men jag själv hade velat få fram något annat.
;-)

Jag har i alla fall talat med geniet och sett honom i ögonen och jag har en grymt bra bok i hyllan, signerad av honom. Gott så!
(men jag önskar nog att jag inte blivit darrig, fast alla upplevelser i livet som är nya är ju spännande.... nästa gång, då ska jag säga hur bra jag tycker han är!!)

Aktiviteter och barn

Mina barn har kommit i den åldern där de börjat intressera sig för olika typer av aktiveteter. Båda går på gympa och stortrivs samt kör fyrhjuling. Dottern har börjat rida tillsammans med mig. Maken och jag har den inställningen att barnen måste testa olika aktiviteter och vi vill inte pusha eller tjata om dessa. Samtidigt vill vi gärna att de ska hitta aktiviteter dær de rör på sig.
En del familjer väljer bort aktiviteter helt och hållet, men jag som växt upp med föreningsliv och massor av fritidsaktiviteter tycker det är rätt så kul att barnen börjat med aktiviteter. Det är kul att se barnen mestra nya saker och få nya kompisar.
Det roligaste är nog ändå att jag och dottern har börjat rida och gör detta ihop.

Karin skriver om detta och det har också Linda Skugge gjort.

lördag 26 september 2009

Känslor vs professionalitet

Jag har funderat på en sak de senaste åren. Det handlar om vår kultur och vad vi kallar professionellt, och känslor. Tanken väcktes i ett nätverk där vi blandades 22 nationaliteter och vid ett tillfälle diskuterade känslor på jobbet.

Frågan var vilka känslor vi visar på jobbet. Svenskar och kineser menade att vi visar positiva känslor, men att det inte är professionellt att visa om man blir arg, ledsen etc. Latino-grabbarna var av motsatt åsikt. De tyckte snarast att vi skandinaver och kineser var känslokalla och aldrig skulle få någon respekt på deras arbetsplats.

Under de fem år jag har arbetat med danskar har jag lärt mig att de visar betydligt mycket mer känslor än vi svenskar (t ex är det helt ok att slå näven i bordet under möten, utbrista "hvad faen", "hold din kaeft" etc).

I London pratade vi också mycket om ämnet. Där uppmuntras användandet av känslor i arbetet. Både som positiv uppmuntran och som "påtryckningsmedel" ("I feel disappointed" etc) men också att visa kollegor stöd i jobbiga situationer.

Hur tänker ni kring det här, känslor vs professionalitet?

Även Anna har förresten skrivit omkring sina funderingar om vad professionalitet innebär.

fredag 25 september 2009

Boktips

Det var Charlotta som först tipsade mig om böckerna av Pia Hinze, och efter att ha sträckläst "Baby blues" och "En ska bort" fick jag vackert vänta ett tag innan jag kunde kasta mig över den tredje boken "Älskling".

Jag har blivit både arg och upprörd, glad, ledsen och frustrerad när jag läst dessa böcker, och jag känner igen mig en hel del.

Böckerna har väldigt hög igenkänningsfaktor och tar upp mycket av de ämnen som diskuterats här på bloggen, d v s hur man som kvinna i karriären får ihop arbete och familjeliv på ett tillfredsställande sätt.







Bilderna är lånade från piahintze.com


"Arbetsglädje i lagom dos är faktiskt bättre än Prozac" (Citat ur "Älskling").


Hittade denna krönika

Vi alla som varit föräldralediga känner nog oss igen i denna krönika :

http://www.duochjobbet.se/viewNavMenu.do?menuID=262

onsdag 23 september 2009

Beautiful Business Award

Vi fick ett tips i mailboxen från Anna Sara som representerar Beautiful Business Award.
Så här skriver hon om detta mycket behjärtansvärda initiativ:

30 Finalister ska utses, vem vill DU nominera?
Beautiful Business Award 2010 är en nationell tävling som lyfter fram spännande företagarkvinnor i syfte att inspirera Sverige till ett mer hållbart företagande. Arrangörer är Öhrlings PricewaterhouseCoopers och nätverket Driftig.nu. Tillväxtverket medverkar i tävlingen med en egen priskategori som lyfter fram kreativa företagarkvinnor inom tjänstesektorn.

Nytt för i år är att regionala delfinaler hålls i södra, mellersta och norra Sverige. Här kommer totalt 30 finalister att tävla om en plats i riksfinalen i Stockholm. Tävlingen ska utse Årets Företagerska, Årets Tjänsteutvecklare och Årets Uppstickare.

Tävlingen är öppen för alla kvinnor som driver företag på heltid. Tävlar gör man genom att nominera sig själv eller någon annan via tävlingssidan http://www.beautifulbusinessaward.se/autifulbusinessaward.se. Förutom äran har de tävlande chans att vinna ett stipendium på 50 000 kr, konsulttimmar och marknadsföringsutrymme.

tisdag 22 september 2009

Happy Birthday!!


I går eftermiddags var det dekorering av kontoret. En av mina kollegor fyller 40 år imorgon och han lämnade kontoret efter lunch. Där var massa ballonger, banners och bilder uppsatta på hela kontoret både från när han var barn och photoshoppade bilder med honom i en tröja från det rivaliserande fotbollslaget i stan.

Under tiden det dekorerades så framkom det att min närmsta chef fyller 50 år på Fredag! Han hade tydligen bett den enda som kommit på honom att inte dekorera hela kontoret. Då skulle vi minsann inte få tårta!!

Att han fyllde år visste ingen av oss andra om och vi var tvungna att dubbelkolla med vår sekreterare som gick igenom sina filer. Även hon var skeptisk då han inte ser ut att vara 50. Men jo, faktiskt, på fredag är det dags.

Nu får vi väl slå våra kloka huvuden ihop och hitta på något – om än det bara blir ett kort och en tårta.



Hur brukar ni fira födelsedagar på ert kontor?

(Dessutom - alla tips om vad man kan hitta på åt en ödmjuk chef mottages tacksamt!)

Mod

Läser om Lydia Cacho i tidningen idag. Vilken kvinna, vilket mod! Jag finner inga bra ord om det fruktansvärda hon försöker bekämpa och om det fantastiska hon gör, utan hänvisar till artiklarna här och här.

Manliga vikarier på förskolan

Jo, jag har gått och funderat på en sak som inträffade på dagis förra veckan. Två fröknar (av 4 var sjuka) och de hade inne två vikarier, en manlig och en kvinnlig. Spontant sa jag då, vad kul med en manlig vikarie. Jo det tyckte de, för att killar gjorde andra saker med barnen.

Sonen på dagis med en kompis

Jag tänkte inte mer på detta förrän jag hämtade. Ute på gården var det då två kvinnliga vikarier (en på andra avdelningen också) som stod och pratade med varandra och killen han spelade innebandy (utomhus alltså) med 4 barn. Sen var det en pappa som hämtade sin lilla flicka och så var det jag. Många av barnen kom till oss för hjälp, säkert för att de kände igen oss men även för att de som stod och pratade med varandra stod i ett hörn och vända bort lite från barngruppen.

När en ordinarie fröken kom ut så kommenterade jag detta att det var tur att vi två var där eftersom vikarierna verkade upptagna. Då tittar hon menande på kvinnorna och säger att de inte borde prata med varandra på det sättet. När jag frågade om hon tyckte att det var okej att med liv och lust spela innebandy med 4 barn och inte ha koll på resten, så svarade hon till min förvåning ja.
Hon tyckte att det var bra med manliga vikarier för att de leker med barnen!!! Vaddå cementera könsroller, snälla kan inte någon insatt skriva och berätta att det i vanliga fall inte är såhär.

Visserligen har jag sett att fröknarna ofta håller sig i bakgrunden och är passiva i leken men trodde att det var så det skulle vara. Att det var någon pedagogisk tanke i att inte lägga sig i allt för mycket.

Annars har jag ett nytt drömjobb, ska bara byta kön först. Tänk att bara jobba med att leka med barn hela dagarna, att slippa allt ansvar som följer med förskolejobbet i vanliga fall och bara ha kul....