Frågan var vilka känslor vi visar på jobbet. Svenskar och kineser menade att vi visar positiva känslor, men att det inte är professionellt att visa om man blir arg, ledsen etc. Latino-grabbarna var av motsatt åsikt. De tyckte snarast att vi skandinaver och kineser var känslokalla och aldrig skulle få någon respekt på deras arbetsplats.
Under de fem år jag har arbetat med danskar har jag lärt mig att de visar betydligt mycket mer känslor än vi svenskar (t ex är det helt ok att slå näven i bordet under möten, utbrista "hvad faen", "hold din kaeft" etc).
I London pratade vi också mycket om ämnet. Där uppmuntras användandet av känslor i arbetet. Både som positiv uppmuntran och som "påtryckningsmedel" ("I feel disappointed" etc) men också att visa kollegor stöd i jobbiga situationer.
Hur tänker ni kring det här, känslor vs professionalitet?
Även Anna har förresten skrivit omkring sina funderingar om vad professionalitet innebär.
6 kommentarer:
Intressant med kultur och känslor. Jag tänker att det i vissa lägen är att vara professionell att visa känslor. Kollegialt tror jag att det är en förutsättning. Att berätta om man inte är på topp och stödja varandra.
Det skulle nog väldigt mkt till för att jag skulle visa tårar på jobbet och jag kan inte tänka mig att jag skulle skrika eller svära. Visst har jag gråtit på jobbet, men då har jag låst in mig på toaletten.
Däremot känns det självklart att stötta kollegor och prata om jobbiga saker samt att vara ärlig och säga att man är besviken och ledsen på vissa saker, både till chef och kollegor. Sådana saker säger jag dock lugnt och sansat och genomtänkt. Jag är som en öppen bok så det är ändå ingen idé att låtsas att jag är glad om jag inte är det ;-)
Har själv jobbat i Danmark och hehe.. hmm.. de är annorlunda att jobba med. Där blir det en ganska stor kulturkrock, upplever jag det som.
Malin
Visst gör vi så; går in på toaletten om vi gråter, går hem och avreagerar oss om vi är arga; och sedan resonerar vi lugnt och sansat (eller, så lugnt och sansat vi kan) nästa dag med den som gjort oss arg eller ledsen. Men det var just det som latino-killarna reagerade så starkt över. Visar man inte "PASSION" tas man inte på allvar, menade de. Slå näven i bordet och höj rösten om du är arg, var deras budskap. Lite som danskarna ;)
Här skulle väl deras "Passion" snarare översättas till "Samarbetsproblem"...
Maria: Haha, jo jag förstod att det var det dom reagerade över, men nej, jag skulle inte kunna göra så :-) Jag tror det i svenska ögon, eller iaf i mina ögon, skulle ses som ett mycket barnsligt beteende, att man som vuxen ska ha växt ifrån att inte kunna behärska sig? Och som du skriver skulle det snarare räknas som samarbetsproblem. Rätt eller fel finns väl inte, men det är väldigt kul att diskutera olikheterna. Och viktigt om man arbetar över gränserna!
Skulle vara roligt att höra fler röster om hur det ser ut i andra länder! :-)
Hej
Jag vet att det när vi har våra säljmöten är spännande att se allas våra reaktioner på det som sägs och bestäms... Vi är; svensk (jag) fransmän, tyskar, indier (ägaren), österrikare, engelsmän, spanjorer, italienare, kineser och amerikaner.. kan ha glömt någon ;o)
Alla reagerar och uppfattar sakerna olkia, och i diskussioner efteråt så märker man detta!!
Och en spänannde tanke i detta är ju vem som sätter linjen i hur man uppför sig på sådaba här möten med blandade nationaliteter...
Jag tror jag skulle passa bra i ett land (i en kultur) där man får visa mer känslor. Jag har dock lärt mig att vara hjälpligt behärskad, men, tja, ibland är det svårt (däremot säger jag inte elaka saker eller slåss, sas). Däremot tycker jag att man ska få ge uttryck för sina känslor, men jag håller egentligen med om att det inte är riktigt trevligt med okvädningsord, eller såna utspel.
Skicka en kommentar