måndag 11 januari 2010

Ta emot hjälp

Ligger under cover och kan inte sända ut sonen hit, just nu...

Vi har flera gånger pratat om det i vårt "interna" nätverk men, så vitt jag minns, inte direkt tagit upp det här: att ta emot hjälp!
I mitt och makens fall har det aldrig varit aktuellt att ha blivit erbjudna hjälp och tackat nej, då vi inte haft massor av erbjudanden men jag vet att de andra i nätverket diskuterat detta.

Nu ligger jag hemma sjuk "under cover" som jag så fyndigt gillar att kalla det - med feber under täcket. Helt plötsligt får jag på Facebook erbjudanden från två snälla kompisfamiljer om att skjutsa sonen till förskolan, handla eller vad jag nu månde behöva!
Jo, maken är i USA på jobbresa.

Trots att mjölken var slut och det hade varit skönt att ligga ensam hemma sjuk svarade jag "nej" alldeles spontant på deras erbjudanden. Sedan tänkte jag efter lite: varför gjorde jag egentligen det? Vet ej.
Nu har jag i alla fall nappat och sagt att jag kan ta emot hjälp med lämning av sonen imorgon - så får vi se hur det går..!

Brukar du ta emot hjälp av andra och brukar du erbjuda hjälp?



lördag 9 januari 2010

Årets kvinnor - topp 5 enligt NetWorking

VI HAR VALT ATT LÄGGA DESSA KVINNOR I BOKSTAVSORDNING, OBS! (ingen etta, tvåa eller liknande)

Annika Lantz

Annika Lantz är något av en vattendelare. Men hennes humor går rakt in i mitt skratt-centra. Jag sitter på tåget hem från jobbet och lyssnar på något av hennes radioprogram och börjar känna kittlingen nere i maggropen. Sedan sprider den som en skratt-allergi upp mot hjärtat och snart är halsen helt igentäppt av något som bara måste ut! Det brukar resultera i halvkvävda frustanden som jag försöker dölja med en ordentlig harkling. Hennes humor bara är! Det är inte det planerade utan hennes förmåga att fånga poängen i luften. Och på volley smashar hon till kommentaren så den hamnar på planhalvan hos hennes sidekick.
Under året som gått har Annika arbetat för en jämnare köns-fördelning på sportsidorna. Från ett snitt på 90-10 så uppmanar hon sina lyssnare att komma in med statistik från olika dagstidningar runt om i Sverige. Hon tog hjälp av Gudrun Schyman och tillsammans har man faktiskt fått en liten men ändå märkbar effekt på utfallet.
Lantzeffekt eller slump? Kvinnorna får mer plats på sportsidorna de senaste två veckorna jämfört med Lantz senaste mätning. Förra mätningens siffror inom parentes. Dagens Nyheter 32procent kvinnor (13 procent), Svenska Dagbladet 36 procent (9 procent), Aftonbladet 15procent (6 procent) och Expressen 13 procent (8 procent). Läs gärna mer på Lantz i P4

Foto: svt.se

Carina Lundberg Markow
Förra årets bråkigaste och hon har inte legat av sig sedan dess. Nu tål det faktiskt att åter nämna det fantastiska hon tog sig för under 2008: att skriva till de högst ansvariga manliga ledarna och fråga varför de fortsätter att bara kvotera in män. Så häftigt, så modigt, så påhittigt.
Under 2009 har hon bland annat mottagit pris I USA som en av de kvinnor i världen som bidragit till att stärka kvinnors ekonomiska självständighet (inom kategorin corporate): heja, du peppar oss massor!
Blogg här.

Foto: Folksams Flickr-flöde.


Gunilla von Platen
Var den enda kvinnan bland drakarna i Draknästet och hon tog ordentligt med plats och gick helt på sin egen linje i de beslut hon fattade om de blivande entreprenörerna. Bara genom att ta plats som en av fyra entreprenörer bidrog hon till att visa att kvinnliga entreprenörer finns där, verkar, tjänar pengar och gör smarta affärer. Det tycks glömmas bort ibland. Gunilla är en driven entreprenör och VD på Xzakt. Heja, vi vill se mer av von Platen!
"Jag byggde upp en av Skandias telemarketing-verksamheter och sedan samma sak hos Kalix 24. Därefter kände jag att det var dags att starta eget och jag såg en lucka i marknaden där jag kunde jobba med kvalificerade kundservicetjänster. Men det gäller att inte vänta för länge för senare i livet har man kanske inte orken och energin. Det är ett evigt pyssel att starta företag och det är ännu jobbigare om man är tjej. Att föda barn och driva företag på samma gång tar på krafterna."
Foto från: hq.se



Camilla Wagner
Hon är affärsområdeschef och bevakar jämställdheten i näringslivet på Veckans Affärer och har med skarpsinne och kunskap lyft fram stora och viktiga frågor inom ämnet. Hon räds inte debatt utan svarar på de frågor och den kritik hon får med fortsatt koolt sinne och initierade åsikter. Hon peppar oss varje gång vi läser hennes tankar och hon är en av dem vi återkommande nämner, här på NetWorking.
” Kvinnorna måste ta för sig: de måste söka jobben. De måste bli lite mer som män. Särskilt de som redan har jobben säger så. Men frågar man dem själva hur de fick sina jobb så inte har de sökt jobbet, inte. De har blivit headhuntade. Det är så det går till på den nivån, säger de. Då börjar man fundera över begåvningsgraden hos dessa personer."
Blogg här.
Foto: va.se



Maria Wetterstrand
Hon beskrivs som den lysande stjärnan i svensk politik just nu och nämns och har näst intill ensam, trots att de faktiskt är 2 språkrör, dubblat partiets opinionssiffror de senaste året. Hon har dessutom gjort det utan att ta till fula metoder och beskrivs allt som oftast enbart i positiva ordalag.
Hon är 2-barnsmor och särbo med maken som är riksdagsledamot i Finland och ivrig förespråkare för jämställdhet och en mer kvoterad föräldraförsäkring. Bara att få ihop vardagen med maken i ett annat land är beundransvärt i sig.
Hon verkar alltid otroligt smart och påläst, tillräckligt smart för att bli vår nästa stadsminister vid ett regeringsskifte?
"Jag är politiskt aktiv för att jag inte kan låta bli. Jag har aldrig kunnat acceptera att folk bestämmer saker som rör mig, utan att jag ens fått vara med och säga min åsikt." (http://www.mp.se/maria

Fotograf: Fredrik Hjerling

fredag 8 januari 2010

Livskvalitet

Efter tre månaders heltidsjobb jobbar jag nu 80 % och är ledig en dag i veckan. Och vad skönt det är. I dag har vi haft en lugn morgon, sedan har vi varit ute och åkt skidor och pulka. Det är vardagslycka - att åka skidor med sina barn i ett vackert landskap.

En annan sak som ger livskvalitet återupptog jag i går, massage. Det var skönt för en spänd nacke. Det blir ett av mina nyårslöften, att unna mig massage.

Repris: Hur man överpresterar på en anställningsintervju

Hur bär man sig åt för att göra sitt absolut bästa på en anställningsintervju?
Efter sju sorger, åtta bedrövelser och ett antal lyckosamma möten tycker jag mig ha jag fått grepp om det viktigaste. Fem punkter för framgång:
  1. Var förberedd! Läs årsredovisningar, ta reda på hur branschen utvecklats de senaste tio åren, googla rekryterande chef, lusläs hemsidan och så vidare.

  2. Reflektera över tjänstens innehåll och företagets position på marknaden och tänk ut minst tre initierade frågor du kan ställa när den obligatoriska "...och du har säkert en mängd frågor till oss!" kommer.

  3. Berätta om dig själv som om du aldrig hört frågan förut. Med det menar jag att undvika de slentrianmässiga svaren och istället överraska och göra ett intryck på intervjuaren.

  4. Entusiasm! Förklaring överflödig.

  5. Sist men absolut inte minst, fundera inte på vad företaget kan göra för dig utan vad du kan göra för företaget. Varför ska de välja dig istället för någon av de andra 200 sökande?

torsdag 7 januari 2010

Repris: Kan man ha en karriär utan att vara chef?

Japp, det går utmärkt!

Vi har alla en karriär, och hur vår ultimata karriär ser ut beror på vad vi själva vill ha ut av den. Vissa personer motiveras av befordringar eller mer pengar i plånboken, medan andra motiveras mest av att till exempel ta hand om människor.

Ibland strävar man medvetet mot samma sak som verkligen motiverar en, och andra gånger följer man en annan väg "bara för att". Så var det till exempel för mig när jag läste juristlinjen. Innerst inne visste jag att jag egentligen inte ville bli jurist. Men det verkade vara en bra utbildning och jag hade satt den som första val till universitetet, så när jag kom in verkade det bara dumt att inte gå. Och så tjänar man ju grymt med pengar som advokat! Eller?

Ganska snart märkte jag att jag gjort fel val. Visst gick tentorna bra, men det fanns inget i utbildningen som jag verkligen brann för. Parallellt med utbildningen jobbade jag som personlig assistent. 63 kronor/timmen fick jag på den tiden när jag tog hand om små barn med svåra hjärnskador och sjukdomar som epilepsi och livshotande allergier. Men jag har än idag aldrig haft ett arbete där jag på samma sätt känt att jag gjort en skillnad. Jag till och med kände mig skyldig för att jag tog betalt för tiden med dem.

Nu fortsatte jag plugga, och läste ytterligare en utbildning för att bredda mig och kunna jobba utomlands, och slutade med tiden mitt extrajobb på kommunen, för att få erfarenhet från advokatbyråer och andra privata företag. Sex år tog det. Därefter har jag ägnat nästan lika länge åt att utbilda mig på jobbet.

På vägen har jag lärt mig mycket om mig själv. Jag vet nu att jag motiveras av att befordras, att lära mig nytt genom att bredda mig hela tiden snarare än att bli specialist, och att min största preferens är mänsklig kontakt och omsorg.

Jag hoppas att dessa egenskaper tillsammans gör mig till en bra ledare sammantaget och att jag lyckas välja - och få - rätt roller framöver. Eftersom jag har lagt mycket tid på att förstå vad som driver mig vet jag nu vad som är viktigt för mig när jag bygger min fortsatta karriär. Än så länge känns det som om jag är på rätt spår, vilket ger mig energin jag behöver för att fortsätta.

Vet ni vad som driver er? Hade jag vetat mer när jag började studera kanske jag inte hade haft en kvarts miljon i studielån hos CSN...

Insights Discovery och Gallups Strengths Finder är ett par verktyg man kan använda för att sätta fart på funderingarna, och ju fler olika verktyg man bekantar sig med, desto fler tankar väcker man hos sig själv. Catharina har också berört ämnet drivkrafter tidigare.

Tänk på att ingen metod ger dig ett svar. Däremot får du förhoppningsvis hjälp att ställa de rätta frågorna till dig själv och lite skjuts på vägen att finna just din föredragna karriär, om du inte redan vet vart du vill!

onsdag 6 januari 2010

2009 - vad hände egentligen!?

Jag ska börja med att lova att det här inte ska bli en lång och tradig upprapning av vad jag gjort förra året, för det är nog inte kul för nån att läsa. Men när jag började jobba i januari 2009, efter min andra föräldraledighet, visste jag inte riktigt vad jag hade framför mig. Våren rullade på men i somras bytte jag tjänst, från att vara konsult på heltid till att ta rollen som teamchef för en grupp på 16 konsulter i kombination med att själv jobba som konsult på halvtid. Direkt efter sommaren började dessutom vår andra dotter på dagis och vi var därmed tillbaka i lämna- och hämta-karusellen igen, med heltidsjobb båda två.

Hösten blev väldigt intensiv för mig och jag fick lägga en hel del saker, däribland skrivandet här på bloggen, åt sidan för att kunna rikta energin mot min nya tjänst och vardagens logistikutmaningar. En händelserik höst avslutades med en lång och skön julledighet tillsammans med hela familjen, där vi försökt göra mer av något barnen uppskattar men vi vuxna är dåliga på - att bara vara hemma. Det sistnämnda har faktiskt gått över förväntan och det är med laddade batterier jag förbereder mig för 2010:s första arbetsdag, imorgon!

Hur känner du inför jobbstarten nu efter jul?

Repris: Små fördomar i vardagen

Jag inbillar mig att jag har klarat mig rätt bra, men ibland dyker de upp, de där små, nästan oskyldiga fördomarna. För ett tag sedan gick jag och sambon en handledarutbildning för att han ska kunna övningsköra med mig. Kursen var dryga 2 h och det var bara vi där. Under hela lektionens gång refererade läraren till mig som elev och sambon som handledare.

Efter lektionen fick vi varsitt papper att fylla i, varpå jag tar det papper sambon fått i sin hand som det står "handledare" på och säger "nja, det här ska nog jag ha". Körläraren gapar stort, rodnar om kinderna och stammar fram ett "jaaahaa".

Jag tog upp detta med min väninna som då berättade att hon tidigare under dagen tittat på barnprogram med sin dotter. Dottern pekar på en mus som kör buss och säger "Molly!" varpå min väninna säger "nej, det där är ju en pojke" innan hon snabbt biter sig i tungan. Jo, tjejmöss "kan" ju faktiskt också köra buss ;-)

Min kollega berättade nyligen hur han fick skämmas när han ringde en kund och frågade kvinnan som svarade om han kunde få tala med "dr. xxx". Kvinnan på andra sidan säger då att jo, det är henne han talar med... Ovanstående små incidenter får mig att fnissa till, men även att tänka till. Hur ofta gör jag själv samma misstag utan att reflektera? Hur stor roll spelar de? Hur mycket påverkar de oss? Hur oskyldiga är de, egentligen?

/Malin

tisdag 5 januari 2010

Repris: Att bli chef över en tidigare kollega

Under min mammaledighet blev jag erbjuden en tidigare kollegas chefstjänst, han (man 55 år) skulle bli degraderad. Min (vår) chef gjorde det klart för mig att om jag inte var intresserad så skulle de annonsera ut jobbet externt.

Mitt första krav var att chefen skulle prata med min kollega och höra om han ens kunde tänka sig mig som chef och om han kunde det så var jag intresserad.

Eftersom han och jag alltid har kommit bra överens så blev svaret som jag hoppades (hellre mig än en okänd).

Innan jag kom tillbaka till jobbet så hade jag ett samtal med min chef och hans råd till mig var att kapa alla kontakter med leverantörer som min kollega hade haft så att allt skulle gå genom mig. Jag skulle även ”markera tydligt” att det var jag som var chef…

Jag gjorde tvärt om, jag följde med min tidigare kollega under flera veckor och när vi träffade folk så presenterade jag mig bara med mitt namn, den tredje veckan kom det som jag hade väntat på. Min kollega presenterade mig som sin chef.

Efter detta så började jag arbeta med det som hade försummats tidigare och lät honom jobba på ganska likt som förut (förutom de otaliga informationsmötena med mig) och sen allt eftersom har jag tagit över mer och mer.

På utvecklingssamtalen med honom och de andra under mig har jag bara fått positiv kritik på mitt sätt att "smyga mig in" och nu efter nästan ett år har jag inga problem med att sätta ner foten ordentligt när det behövs.

Hur planerade jag då min strategi, vad var mina framgångsfaktorer? Jag tänkte mig helt enkelt in hur jag skulle ha velat bli bemött i en liknande situation och lyssnade på mitt hjärta. Men framförallt vågade jag göra det som kändes rätt för just mig och strunta i min chefs "goda råd".

måndag 4 januari 2010

Nyårslöften



Precis som Karin skriver lite längre ned är det nu dags att återgå till den s.k. verkligheten igen. Jag har plockat några semesterdagar och lite komp så jag har varit ledig från och med julafton och fram till nu och det hann bli lite vilsamt och skönt, just när jag börjat förtvivla..!

Jomen, visst är det ofta så att vinterledigheten blir som sommarledigheten: fullt upp med människor att träffa, bjudningar att både gå på och hålla i och förväntningar från sig själv och andra.
Det är roligt och hjärtevärmande men kan orsaka lätt panik om det inte finns några insmugna dagar med "slappande" däremellan, det erfor jag detta år. Tack och lov att det kom några "lediga" dagar efter alla släkt- och vänträffar. Idag är en sådan: bara en fyraårskontroll och sedan blir det till att packa ihop julen hemmavid ihop med yngste sonen.

Nyårslöften, heter inlägget och nu kommer jag dit! Jag brukar inte avge sådana eftersom jag brukar anse att jag gör det jag ska, oavsett nytt år eller ej. Detta nyår kände jag dagarna före ett starkt behov av att lova mig själv en förändring och tyckte då att det kunde få sammanfalla med nyåret, det blir lättare att utvärdera om ett år då.
Mitt nyårslöfte lyder som följer: jag ska ha mer kul.

Japp, man skulle kunna uttrycka det drastiskt och säga: mindre business och mer pleasure! Jag har haft några helseriösa år bakom mig och när lågkonjunkturen knackade på dörren lämnade den mig med en känsla av "tja, var det så väldigt viktigt?".
Det ÄR viktigt, mitt arbete, annars skulle jag inte utföra det och tro på det men jag ska ha mer kul från och med nu. Inte bara i år!

Minst en helt självvald rolighet varje månad ska det bli och jag har redan börjat på en lista:
-go-kart
-spa:a
-helkväll på krogen
-TV-spelande
-glamorös utekväll
-mer umgänge med vänner jag har tokroligt ihop med
-konsert
-restaurangbesök
-bio
... jag listar för fullt. Förslag?

Jag inbillar mig att både jag som människa och mitt yrkesliv dessutom kommer att vara betjänt av att jag börjar roa mig mer: jag kommer att envigoreras (om svengelskan ursäktas) på regelbunden basis.
Hade du något nyårslöfte? Om så: vilket?

Gott Nytt År 2010!

Repris: Energiskaparna då?


Tuva har ju pratat lite innan om att man ska hitta sina energi-tjuvar. Jag tänkte till och hittade nog ett par av mina. Nu råkar det vara så att en del av dem var svåra, för att inte säga omöjliga att bli av med. Det var ju jobbigt.

Jag kan liksom inte prioritera bort själva grundessensen till min glädje, bara för att den slukar min energi som vatten på ett bastuaggregat. Då gäller det att ta fram den gamla käpphästen. -Om det inte fungerar, sluta och pröva något annat!

Jag vände alltså på steken och började leta efter mina energi-skapare istället. Att gå upp tidigt på morgonen är segt. Det är så lätt att trycka snooze på mobilen, men min absolut egna timme av restid till jobbet är en typ av vila. Att dessutom komma lite lite tidigare än de flesta andra är riktigt befriande.

Jag har liksom redan kommit igång när andra frusna människor kommer in från kylan. Jag sitter med min kopp kaffe framför datorn, loggar in och kollar mailen. Sedan brukar jag kika in på bloggen och läsa vad som hänt nytt sedan sist. Det här är min absolut bästa tid på dagen. Jag älskar halvtimman mellan 7.30-8.00 Den är alldeles min!

Kan vi inte dela med oss av våra energi-skapare och få en rikare vardag? Ordet är fritt...