Jag inbillar mig att jag har klarat mig rätt bra, men ibland dyker de upp, de där små, nästan oskyldiga fördomarna. För ett tag sedan gick jag och sambon en handledarutbildning för att han ska kunna övningsköra med mig. Kursen var dryga 2 h och det var bara vi där. Under hela lektionens gång refererade läraren till mig som elev och sambon som handledare.Efter lektionen fick vi varsitt papper att fylla i, varpå jag tar det papper sambon fått i sin hand som det står "handledare" på och säger "nja, det här ska nog jag ha". Körläraren gapar stort, rodnar om kinderna och stammar fram ett "jaaahaa".
Jag tog upp detta med min väninna som då berättade att hon tidigare under dagen tittat på barnprogram med sin dotter. Dottern pekar på en mus som kör buss och säger "Molly!" varpå min väninna säger "nej, det där är ju en pojke" innan hon snabbt biter sig i tungan. Jo, tjejmöss "kan" ju faktiskt också köra buss ;-)
Min kollega berättade nyligen hur han fick skämmas när han ringde en kund och frågade kvinnan som svarade om han kunde få tala med "dr. xxx". Kvinnan på andra sidan säger då att jo, det är henne han talar med... Ovanstående små incidenter får mig att fnissa till, men även att tänka till. Hur ofta gör jag själv samma misstag utan att reflektera? Hur stor roll spelar de? Hur mycket påverkar de oss? Hur oskyldiga är de, egentligen?
/Malin

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar