torsdag 26 augusti 2010

Familjelycka

I lördags gifte sig min lillebror. Min 6-åring hade laddat i månader för det här bröllopet och var naturligtvis laddad för vigsel, fest och lek med kusinerna. Så kom dagen och jag fick äran att inte bara bevittna vigseln utan även 6-åringens reaktioner på vigseln, klänningen, kyssen, blommorna.
Glädjen då hon fick springa ut i solen och busa med kusinerna, att hon var så stor att hon själv fick välja mat och sitta vid barnbordet. Sedan dans, lek och obegränsat med godis och snacks.
Efter timtal av festande började 2-åringen bli alltför trött så vi packade ihop våra saker och hämtade en rödblommig och anfådd 6-åring på dansgolvet och gick till bilen. Hon blev naturligtvis jätteledsen och började gråta samtidigt som hon påpekade att det här händer bara en gång, så 2-åringen fick anpassa sig den här gången och mutades med välling och godis för att orka en halvtimme till.
Efter en lång sovmorgon dagen efter begav vi oss hem igen med en trött men glad 6-åring som sa: "Jag tror ingen annan har så roligt som jag".

Sånt värmer verkligen mammahjärtat.

Älskade kusin


onsdag 25 augusti 2010

Gästinlägg Jenny: Vilse eller bara på utflykt?

Jag iakttar mina reaktioner under denna min första arbetsdag efter semestern. Magklumpen griper omkring sig, precis som den gjorde före semestern: Vill inte göra just detta, vill inte ha just den här rollen, just de här utmaningarna.

Kan inte låta bli att leta efter punkten där jag vek av på ett mentalt sidospår som leder bort från min nuvarande arbetsplats, ungefär som när man råkar vika av på en avfart man inte tänkt sig: men det var väl inte hiiiiitåt jag skulle.

Trodde jag. Eller som när man vaknar upp bredvid någon och känner att nu är det färdigt: slutet har redan börjat för oss två.

Men jobb är ju ändå bara jobb, så kanske finns det en påfart nånstans lite längre fram? Inte blir det lättare att hitta när jag vet att jag ofta lurar mig själv: drabbas av dåligt självförtroende när jag egentligen behöver större utmaningar, längtar frihet när jag någon annanstans suktar efter mitt i smeten och hetluft.

Jag får syn på tre strategier som jag använder. Den första har äntligen börjat fastna i ryggmärgen: som jag inledde med – jag iakttar. Jaha, nu har jag ångest. Det var värst. Undrar om det sitter i länge till. Den andra kan vi kalla för hold your horses. Den påminner mig om hästdressyr eller mindfulness. Fokuserar ögonblicket och konstaterar att det är uthärdligt – ingen anledning till oro just nu. Eller nu, eller nu. Vad är det bästa jag kan göra för den här frågan – och för mig – i just detta ögonblick?

Min tredje strategi är att odla bilden av hur jag vill ha det: Intresserad, lugn, tydlig. Närvarande i människomötena och redo att träda i dansen, ömsom föra ömsom följa. Ödmjukt ta mig an varje fråga i dess tempo och i rimlig skala, med energin samlad i konstruktivt fokus på lösningar. Se fram emot mina arbetsuppgifter: skriva, tänka, möta, resonera, planera, presentera. Känna att jag gör det på mitt sätt. En känsla av harmonisk samexistens mellan arbete, familjeliv och fritid.

En fjärde variant som jag leker med är att se mig som ett verktyg för något annat, större. Något i stil med Elisabeth Gilberts föredrag om forna tiders syn på geniet som ett medium för något annat, en tratt och inte någon som själv har det fulla ansvaret för sin kreativa process. Det finns obehagliga kopplingar att göra till det här tankesättet, många ondsinta processer har rullat fram på kugge-i-hjulet-perspektivet, men där finns också en ödmjukhet som kan få spända axlar att sjunka.

Nunstedt har minsann gjort det igen



Så har tidningen Yourlife äntligen landat i min brevlåda. Välmatad och inbjudande är min första tanke när jag ser omslaget med Carina Berg och det visar sig vara en korrekt reflektion. Här finns mycket att läsa och trots att jag börjar med en sedvanlig genombläddring dyker jag snabbt ner i de längre texterna. För även om den här tidningen har så kallade plocksidor om prylar och mat- och modereportage, som kvinnomagasin brukar ha, är det de långa, välskrivna artiklarna som dominerar och visar vägen. Här finns flera intervjuer med spännande personer och artiklar om bland annat politik, psykologi, böcker och jobb.

Det är som om "Amelia" har parat sig med "The New Yorker" och "Time Magazine" ungefär. Fast snyggare.

"Undrar om Birgitta Ohlsson är med i nästa nummer", tänker jag. Det skulle vara klockrent i den här tidningen. Sen vänder jag blad och vips...där är en intervju med Birgitta Ohlsson om böcker.

En trevlig bonus är att Yourlife dessutom är pendlarvänlig - den går ner alldeles utmärkt i jobbväskan eftersom formatet är något mindre än vanliga magasin. Hurra!

Nu ska jag fortsätta att läsa


tisdag 24 augusti 2010

I dessa valtider

Som nybliven svensk medborgare är det första gången jag får rösta i ett Riksdagsval, och jag måste erkänna att jag känner mig förvirrad. Det är lite som i låten : "vem ska man tro på tro på tro på ?" Och det har varit väldigt lite valmaterial i postlådan, så man får själv ge sig ut på jakt efter information. Samtidigt som jag måste tänka ut vilka frågor som är viktiga för min egen del och varför de är viktiga.

Så jag fortsätter min jakt på det som känns som "mitt parti". Hoppas jag hinner klart till valdagen bara. För rösta det ska jag, något jag tycker vara självklart att alla gör.


Att ömsa skinn, en serie inlägg av gästbloggaren Jenny


Jenny är 41 år och jobbar som chef och verksamhetsutvecklare i offentlig sektor.

Hon befinner sig mitt i den komplicerade processen att bestämma sig för att byta inriktning i livet.
I en serie inlägg kommer vi att få följa Jennys resa från idag till allt vad framtiden har att erbjuda.


I kategorierna 'gästskribent' och 'ömsa skinn' följer du Jenny under hösten.

måndag 23 augusti 2010

It is your life!


I dag hoppas jag att det första numret av Yourlife, som jag har skrivit om ligger i min brevlåda. Jag har nämligen lagt in en prenumeration, som den tidningsnörd jag är.

Chefredaktör Carina Nunstedt skriver på Newsmill om varför hon tycker att Yourlife behövs. Hon menar att det är dags att bejaka den nya flerdimensionella kvinnan som både vill läsa om politik, företagsamhet, barn och nya kläder. Som inte vill placeras i ett fack och har tröttnat på att bara visa upp en perfekt yta.

"Jag drivs av att göra tidningar och skapa mötesplatser med kontraster - både ämnes- och åldersöverskridande. Högt och lågt, yta och djup. Insikt och utblick. Mer slow fix än quick fix. Inga platta magar på fyra veckor.Kvinnor blir allt för ofta placerade i tidningsfack, som om vi vore endimensionella varelser, som bara orkar läsa korta texter och drömma om en ny soffa", säger Carina Nunstedt.

Hurra, säger jag som precis som Carinas tilltänkta målgrupp är lika intresserad av att gå på djupet som att ägna mig åt yta. Omväxling förnöjer och jag behöver båda delarna.

Åh, nu håller jag tummarna att Yourlife är så bra som den verkar vara. Återkommer med en rapport så fort att jag läst tidningen.




söndag 22 augusti 2010

Ännu mera hemmafru

Jag hittade den här krönikan i Aftonbladet om hur dagens hemmafru skiljer sig från tidigare tiders hemmafru. Och att vi ska sluta be om ursäkt för våra hobbies och satsa mer på dessa, då de kan ge båda intäkter och succés. Leila är ett bra exempel på detta, som den ikon hon är för många mammor i dag. Hon tjänar bra med pengar på vad som många har som en hobby.

Hemmafruar har vi diskuterat mycket här på Networking, här kan du läsa mer om vad vi tycker och här om hobbies.

Just nu är min hobby att träna, en hobby jag faktisk har tjänat pengar på i perioder som instruktör inom spinning och gruppträning.



fredag 20 augusti 2010

Första skoldagen

Måste bara hoppa in hit en sväng och berätta att jag i går hade en stolt kille som började förskoleklass. Även om jag tror det var jag som mamma som var mest nervös och pirrig. Min lilla pojk har blivit stor, även om han såg väldigt liten ut bland de andra barnen i skolan.

Och i dag fyller han sex år. Vilket också innebär att jag varit mamma i sex år, sex väldigt utvecklande, jobbiga och roliga år.

torsdag 19 augusti 2010

Tema: Vem är vem i Networking? Intervju med Elsa

Nästa person ut att bli intervjuad är Elsa, en av våra Stockholmare i nätverket. Vi har tyvärr inte haft tillfälle att träffas IRL ännu men jag ser fram emot att få göra det. Jag är väldigt intresserad av att höra mer om hur det är att vara chef eftersom jag mer och mer inser att det är en karriärväg även för mig.

SNABBFAKTA:
Namn: Elsa
Ålder:
33
Yrke:
Civilingenjör
Familj:
Man och två barn, 5 och 2 år gamla
Bor:
Stockholm
Du har för inte så länge sedan fått en ny tjänst med mer personalansvar. Hur har det förändrat dina arbetsdagar?
-Mina arbetsdagar har blivit annorlunda så till vida att det finns ännu mindre tid att själv utföra arbetsuppgifter, jag får delegera mer. En stor utmaning i en större organisation upplever jag också att kommunikation är, det tar längre tid att få med alla och kommunikationen måste vara mer strukturerad och tydlig för att nå fram.

Att få ihop familj och arbete kan vara svårt men hur gör du för att kombinera karriär och privatliv?
-Ja, hur gör jag? Inget särskilt. Åker tidigt till jobbet för att kunna hämta på förskolan i vettig tid, försöker ta strödagar ledigt för att ladda och bara mysa med barnen och prioriterar hårt på jobbet. Det jag skulle behöva bli bättre på är att släppa jobbet och helt enkelt inte ha dåligt samvete när jag inte gör saker tillräckligt bra eller i tid.

Vad jag förstår så trivs du väldigt bra på ditt nuvarande jobb. Vad är det som gör att du trivs så bra och hur ser ditt drömjobb ut?
-Jag trivs med att arbeta med människor och hela tiden få nya utmaningar. Nu har jag massor av utmaningar och roliga och intressanta människor att arbeta med. Jag är nog ingen drömmare utan jag är nöjd med valen av utbildning och jobb, men visst vill jag göra något annat om några år men gärna inom ett liknande område.

Många önskar sig nog lite mer fritid men vad gör du helst när du är ledig?
-Fritiden går till stor del till att vara med familjen och vänner. Om jag får ytterligare lite tid så tränar jag gärna, det ger mig energi.

Var och hur skulle du helst vilja bo?
-Jag är nog lantis längst inne i hjärtat och skulle gärna bo i en lite mindre stad. Det som lockar med en mindre stad är få vara lite närmare naturen, kortare avstånd till det mesta och lite mindre anonymt. Men jag trivs väldigt bra här i Stockholm, så vi får väl se vad som händer i framtiden.

Emma

tisdag 17 augusti 2010

Arbetsväder!

Vet inte vad ni tycker - eller hur det ser ut hos er - men i min bok och utanför mitt fönster är det "arbetsväder" for sure!
Hela natten har det ösregnat och just nu regnar det, enkelt vanligt regn.

Kanske är det för att det påminner om hösten, och därmed allt uppstartande, som jag verkligen känner riktig arbetslust i sådant här väder? Vet inte men jag är taggad som tusan i dag för mina möten och att boka av to-do-listan!

Blir du också mer arbetssugen i regn?