Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen hemmafru. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen hemmafru. Sortera efter datum Visa alla inlägg

onsdag 16 september 2009

Hemmafrudebatten

Debatten om hemmafruar har blossat upp igen i samband med TV programmet Svenska hollywoodfruar. Tyvärr har jag inte fått se det omtalade programmet då vi inte har den aktuella kanalen, men jag läste ett inlägg som Anna Anka gjort på Newmills, och gapade stort under tiden jag läste inlägget. Hon vill vara en förebild för svenska kvinnor ? Anna Anka räknar upp alla fördelar med att vara hemmafru och för mannen att ha en hemmafru. Sedan hittade jag ett till inlägg på newsmill om hemmafruar.

Ibland lekar jag med tanken om hur skönt det skulle vara att vara hemmafru, i dag är en av dessa dagar när jag njuter av att vara mammaledig. Sen funderar jag hur det i verkligheten skulle vara att vara hemmafru samt läser Annas inlägg på Newsmill och tänker vilken tur jag har som lever i ett hyfsat jämställt land som Sverige. Jag minns själv hur de amerikanska tjejerna jag umgicks med under året på high school "over there", resonerade om utbildning och äktenskap. Deras stora mål var att bli gift. Tänk vilket slöseri med mänskliga resurser som sker när man skär borta halva befolkningen.

Jag hoppas innerligt att min dotter (och son) kommer ha andra idoler än Anna Anka. Att de kommer inse fördelarna med att leva i ett jämställt land, och vill fortsätta utvecklingen mot jämställdhet.

Skriet från kärnfamiljen och Karins Värld har också skrivit om hemmafrudebatten.

söndag 22 augusti 2010

Ännu mera hemmafru

Jag hittade den här krönikan i Aftonbladet om hur dagens hemmafru skiljer sig från tidigare tiders hemmafru. Och att vi ska sluta be om ursäkt för våra hobbies och satsa mer på dessa, då de kan ge båda intäkter och succés. Leila är ett bra exempel på detta, som den ikon hon är för många mammor i dag. Hon tjänar bra med pengar på vad som många har som en hobby.

Hemmafruar har vi diskuterat mycket här på Networking, här kan du läsa mer om vad vi tycker och här om hobbies.

Just nu är min hobby att träna, en hobby jag faktisk har tjänat pengar på i perioder som instruktör inom spinning och gruppträning.



söndag 19 september 2010

Hemmafru eller lyxhustru ? och kvinnlig statsminister

I dag kan Sverige för första gång välja en kvinnlig statsminister, och det bästa är att det tas som en självklarhet att man kan vara kvinna och statsminister. Jag hittade en bra och tankvärd krönika om detta satt upp mot trenden att få vara hemmafru (eller lyxhustru som kanske är ett bättre namn). Får det bästa med Sverige 2010 är att vi kvinnor kan och får vara så olika som vi är, även om det fortfarande finns väg kvar att gå tills vi när jämställdhet.

fredag 13 mars 2009

Linda Skugge har rätt om en sak

Min personliga inställning till Linda Skugge är ganska ambivalent. Samtidigt ser jag att hon fyller sin funktion som opiononsbildare mycket bra. Jag kan reta mig på vad jag upplever som hennes attityd om att hon sitter inne med sanningen.

Men en sak håller jag med henne om och det är vikten av att kvinnor är ekonomiska oberoende och kan försörja sig själv och sina barn. Om inte annat är det viktigt för barnen att ha en mamma som kan försörja barnen. Därför tycker jag det är viktig som kvinna – och mamma att ha ett jobb att gå till.

Jag såg i går på norska lyxfällan där det handlade om ett ungt par med två barn där mamman var hemmafru utan annan intäkt än barnbidragen. Jag insåg hur utlämnad en sådan som hon är, att vara beroende av sin sambo för allting i princip. Men två saker förvånade mig, del att hon trots sin avsaknad av inkomst har kunnat låna pengar, och del att hon inte själv tänkt tanken på att ta ett deltidsjobb för att bli mer ekonomisk självständig.

Programmet hittar du här.

Hemmafrufällan kan faktisk få svåra konsekvenser båda ekonomisk och praktisk, inte bara för kvinnan, men också för barnen.


torsdag 9 juli 2009

Martha

Min yngste son med kompis gillar att plocka blåbär i trädgården.


Jag skojade till det lite i min statusuppdatering på Facebook och skrev att jag kände mig som Martha Stewart och Leila i en lyckad kombination igår.

Varför? Jo, jag plockade mina egna blåbär i trädgården (vilda, observera – inte odlade eller så, jag bor i en skog hemmavid) och bakade en blåbärspaj.

Inte mycket att tala om, tänker nog de flesta. Jag instämmer förstås: det är ingen big deal.
Jag brukar dock baka paj på följande vis, de få gånger jag bakar: klipper upp hörnet på en plastpåse, häller innehållet i en form, klipper upp andra hörnet på samma konstruktion och häller ut smuldegen där. Sedan har vi förstås Oatly’s havre-vaniljsås till det. Därför att havre är så väldigt hälsosamt (!).

Nåväl, till sak. Denna statusuppdatering väckte många frågor, där på Facebook, bland mina nära och kära. Martha Stewart och Leila? Hur passar Martha Stewart in i ditt jämställdhetstänk?, blev frågan.
Först svarade jag i samma skojfriska stil att det får mig att känna mig som utklippt och inklistrad i 50-talet, att baka. På fullt allvar känns det som att ett prickigt förkläde, tjusiga växter i fönsterbrädan och Elvis Presley i radioapparaten är vad som saknas, när jag bakar.
Ni förstår: jag bakar inte varje år. Nej, jag prioriterar inte det med min tid. Det roar mig på tok för lite.

När jag sedan fick följdfrågor om just Martha fick jag ju tänka efter.
Hmmm, jag vet inte mycket om Martha. Vad vet jag om henne egentligen? Jo, hon fick fängelse för någon insideraffär. Före dess blev hon dumpad av sin make för en yngre kvinna och då startade hon upp ett helt jädra imperium på den kunskap hon förvärvat som hemmafru (?). Hon satte sig inte att lipa utan hon använde en massa know-how och blev driven affärsutvecklare och businesskvinna. Jag tycker det rockar hur mycket som helst. Snacka om selfmade woman och entreprenör!
Så, jag lovar dyrt och heligt att när jag startar egen miljarddollarbusiness – då ska jag också skänka Martha en tanke :-)

(nästkommande statusuppdatering löd så här: "Anna LB can absolutely understand that ferns made it from the dinosaurs time 'til now. Our huge ones were practically unbeatable. But I had the balls (?) to beat them anyway". Det väckte inga frågor alls – för provocerande?)

torsdag 11 december 2008

Att vara ledig en dag i veckan.

Efter att ha varit mammaledig i dryga tre år gick jag förra hösten tillbaka till jobbet på 50 % och var mammaledig dom andra 50 %. Det kändes som lagom tider för barnen att börja vara på dagis. Nackdelen blev att det var jag som båda hämtade och lämnade på dagis med vad det innebär av stress, samt att det mesta av hemarbetet föll på mig. Min man förstod nog inte den pressen och stressen det innebar att alltid behöva hämta och lämna. Speciellt tyckte jag det var jobbigt och stressigt att lämna på dagis. Att varje dag behöva oroa mig för att vara sen till jobbet slet på mig. Under sommaren gick jag ner ytterligare i tid till 45 % av olika orsaker. Det var skönt att få vara mera ledig under den ljusa tiden på året.

Sedan den första september jobbar jag 80 % och är ledig en dag i veckan. Det är ganska skönt faktiskt. Det ger mig en känsla av att suga på mammaledighetskaramellen lite längre och att få leka hemmafru en dag per vecka räcker långt för mig. Onsdagarna blir en lyxdag för mig och barnen, mitt i veckan. Dessutom gillar jag kontrasten mellan att vara yrkeskvinna och husmoder, de två rollerna kompletterar varandra och ger mig motivation både hemma och på jobbet. Att vara ledig mitt i veckan gör att veckorna flyger fram mer än innan. Jag förstår inte vart tiden tar vägen. En annan sak som gör att jag numera njuter mer av tillvaron är att vi delar på hämtning och lämning. Maken lämnar och jag hämtar. Jag slipper morgonstressen med barnen och sticker iväg tidigt till jobbet och maken slipper ha en tid på eftermiddagen att passa, vilket gör honom stressad. Just nu känns det som att livspusslet fungerar utmärkt. Tanken är att fortsätta så här ett tag till, jag har fortfarande föräldradagar att ta ut.

måndag 19 juli 2010

Arbetslös = hemmafru ?

Hittade det här blogginlägget hos Spenatmamman, en blogg jag följer. Hon skriver så bra om vår tids förväntningar på kvinnor.

Jag känner igen det från då jag själv sökte jobb och hade två små barn. Jag försökte klämma ihop att skriva ansökningar de timmar tösen sov och storebror var på dagis. Inte helt lätt då söka jobb inte bara handlar om att skriva ansökningar, utan även att nätvärka och vara ute och visa upp sig.

Att barn till arbetslösa behöver mer tid på dagis än 15 timmar håller jag med om, sen kanske jag är osäker på om barn till föräldralediga behöver mer än 15 timmar, men det är en helt annan diskussion.

söndag 20 september 2009

Hemmafrudebatten - igen

Vi har haft flera inlägg om Anna Anka denna veckan, men hennes liv är ganska fjärran från vardagen för mammor i Sverige. Jag hittade ett inlägg från en svensk hemmafru som faktisk bor inte så värst långt från mig. Jag känner att också hon ska få komma fram med sina tankar om sitt val.

tisdag 10 mars 2009

Det passar inte just nu… om att jobba utomlands

Häromdagen när jag fikade med en kompis kom vi in på det där med att jobba utomlands. Hon är själv väldigt sugen på utlandsstationering, och det skulle passa bra som nästa steg i hennes karriär. Hennes man jobbar dessutom på ett internationellt konsultföretag, vilket troligen skulle underlätta för honom att kunna flytta med.

Vi diskuterade lite kring det här med att flytta iväg och jobba några år, när passar det egentligen. Hon har inga barn (än), men om det skulle komma inom en snar framtid, är det då dumt att inte bo i Sverige med sin generösa föräldraförsäkring, och trots allt en bra möjlighet att kombinera förvärvsarbete med att vara mamma? Själv har jag ett barn, som jag än så länge är föräldraledig med.


Min man och jag drömmer ibland om att åka utomlands och bo och jobba några år. Jag jobbar på ett tyskt företag, och halva min avdelning sitter i Tyskland. Det skulle troligen inte vara några problem för mig att bli förflyttad dit. Min man har dessutom pluggat ett år i samma tyska stad som vårt kontor ligger i, så han både pratar tyska och känner till staden. Själv har jag också läst en del tyska, och skulle gärna öva den mer på plats. Innan vi fick barn pratade vi ganska aktivt om det här, men vi försökte ju samtidigt att bli med barn, och flyttankarna hämmades av sådana saker som föräldraledighet, förskola, och det faktum att våra föräldrar skulle hata oss om vi flyttade utomlands med det hittills enda barnbarnet.

Men tanken finns där hela tiden hos mig. Ska vi kanske slå till ändå och flytta iväg ett tag, det kommer ju inte bli lättare ju större barnet/barnen blir. Ibland så tänker jag irriterat att ”det här skulle vi gjort tidigare”, men faktum är att vi har båda rest mycket och både pluggat och jobbat utomlands, och det är snarare den mersmaken som gör att vi vill åka iväg igen, inte faktumet att vi aldrig varit iväg.

Till yngre läsare av bloggen vill jag ändå säga: Åk ut i världen och plugga och jobba medan du är ung och singel, för det är sjukt roligt, men var beredd på att det ger mersmak. När man är 20 är det också lättare att ta ett jobb som servitris eller receptionist än när man är 30, har 250000 kr i studieskuld och bostadsrätt… och tveka inte att åka nånstans om en bra chans dyker upp, man ångrar det sällan det man gör, oftare det man inte gör. Familj och vänner finns kvar. Själv hade jag och min man distansförhållande i flera år eftersom vi just ”hoppade på” allt det roliga som dök upp.

Jag brukar läsa Utlandsmammans blogg, och hon och hennes sambo hade kravet, när de flyttade till Italien, att det skulle gå att leva på en persons lön. Just nu, efter snart åtta månaders föräldraledighet, är jag snarare sugen på att börja jobba igen, än på att vara hemmafru. I samma blogg kan man läsa om barnomsorg i Italien. I Tyskland är det inte heller lätt att få förskoleplats (Kinderkrippe) till små barn.

I diskussionen med min kompis kom vi fram till att det inte finns någon perfekt tid att åka, man får ta chansen när den dyker upp, och när man själv känner sig tillräckligt peppad för att ta tag i allt det innebär att flytta från Sverige ett tag.

För mig är det följande ”aber” som står i vägen för att göra slag i saken:

* Vad finns det för jobb åt min man?
* Vad finns det för barnomsorg? Vad händer när vi vill ha fler barn?
* Hur skulle vår sons kontakt med sina mor- och farföräldrar bli?
* Hur skulle vi trivas utan närhet till vänner och bekanta?
* Är vi båda två tillräckligt sugna på att åka?

Malin tipsade ju för inte så länge sen om Linda i Dubai, och Maria i bloggen har nyligen jobbat i London. Ibland tänker jag att det bara är att ”just do it”, funderar man för mycket så blir det nog aldrig av. Läsare som tagit steget får gärna bidra med sina erfarenheter!