tisdag 9 mars 2010

Arbeta mycket (och med god kvalitet)

Jag och medarbetare bedriver verksamhet in action!


Det här med att jobba mycket väcker alltid debatt (här också). Ofta kommer argument som att det är bättre att arbeta med kvalitet än kvantitet. Själv tycker jag att mycket och med högsta kvalitet smäller högre än lite med högsta kvalitet…

Jag sticker inte under stol med att jag arbetar mycket. Och gillar det. Jag gillar nämligen att se resultat och ser mitt arbete som en helhet, något som jag ska göra/genomföra och som tar den tid det tar för att åstadkomma det jag ser för mig. Jag betraktar även min lediga, privata tid på samma vis och gör där vad jag avser göra, oavsett vilken typ av tid det skulle ta.

Personligen tror jag att det är lättare att nå framgång och lättare att må bra medan man gör det, om man inte ”räknar kvartar”.

På det uppdrag jag nu sitter, och snart lämnar, har jag arbetat hårt, kvalitativt och mycket. Jag har nått goda resultat tillsammans med medarbetare och jag hade inte kommit lika långt om jag räknat kvartar.
Andra argument är att man istället borde vara med de barn man skaffat. Jag är med de barn jag skaffat. Jag umgås, leker, spelar, fikar, badar, promenerar och nattar precis som alla andra mammor och pappor i detta land. Men ibland har min son fått bli nattad av pappa tre-fyra kvällar per vecka, istället för de betydligt mer vanligt förekommande två kvällarna per vecka. Ibland har min son fått bli vabbad av pappa och inte heller det tror jag att han tagit skada av. Visst har jag missat roliga tillfällen som Luciafiranden på förskolan och ett antal föräldramöten men min man har varit med då jag inte kunnat. Min man har vid andra tillfällen varit den som missat och då har det varit jag som varit där.
Vår son är glad och munter, hans liv blev inte förstört på något vis av att mamma inte var med på Luciafirandet år 2009.

Barnen i det upptagningsområde jag är verksamhetsansvarig för (på bibliotekssidan) kan dock nu erbjudas en helt ny uppstartad satsning, mycket tack vare mina oräknade kvartar och missade firanden och föräldramöten. Jag är nu med, som sista stöt, på att kickstarta igång helt ny verksamhet och samverkan här i stadsdelen som finansiären och initiativtagaren uttryckligen sagt till stor del beror på att vi erbjudit så mycket god verksamhet under de här åren vi arbetat med uppdraget.
Så många barn har deltagit, så många barn har fått mervärde på sin fritid och så lyckade har satsningarna varit.
Tiden – jättemycket tid, energin – omätbar, har mynnat ut i något bestående. Barn ska få möjlighet att varje vecka sysselsättas gratis i sitt närområde.
Det är fantastiskt. Jag gläder mig oerhört å alla dessa fina barns vägnar.

Jag ångrar inte en sekund att jag valde – vid några tillfällen – att lägga min tid och min ork på andras barn än mina egna.
”It takes a village…”.

(och det tredje argument jag stött på när jag diskuterat sådant här är ”egoism” och jag tillåter mig än idag att fnysa åt det och väljer att kalla sådana argument för Jante, avund eller annat liknande)

6 kommentarer:

Camilla sa...

Anna: Åååååhh vilket bra inlägg. Du har så rätt i allt.

Pia sa...

Bra inlägg!

Det som slår mig är att det ibland är kvinnor i karriären som känner sig manade att hålla den här typen av brandtal, och ibland kvinnor utanför karriären.
Jag har aldrig hört liknande försvar mellan manliga chefer och kommunalanställda tex.

Anna LB sa...

Camilla: :-)

Pia: manlig chef är jag förvisso inte, men väl kommunalanställd!!

Men du har så rätt: män i karriären känner aldrig att de behöver förklara sig och det tror jag helt och hållet beror på just det att de aldrig blir anklagade och brända på detta bål.

Det är, mig veterligen, endast mammor i karriären som får höra "varför skaffa barn om man inte vill vara med dem" och som det himlas på ögonen åt bara de nämner orden "vill" och "karriär" och "jag" i samma mening.

But we're all here to change that!

Emma sa...

Och de som ger bannor är andra kvinnor. Vi är verkligen oerhört duktiga på att stötta varandra - INTE.

Sen tror jag att det du skriver om och som även andra ger uttryck för sticker i ögonen på folk. Att de kanske inte har ett jobb de trivs toppen med och så kommer du där och beskriver hur du älskar att jobba. Hur du prioriterar jobbet för att det är så kul.

Jag blir mest avundsjuk. Önskar att jag kände så inför mitt jobb men det är tyvärr länge sen jag gjorde. Dags att byta bana kanske.

Charlotta sa...

Heja Anna! :-) Jättebra inlägg.

Ellinor sa...

Så himla bra. Jag studerar själv till lärare och misstänker att jag kommer ha en hel del nytta av ditt tankesätt..