tisdag 27 april 2010

Egen chefsteori

Här hos mig snurrar alla hjul lite väl fort just nu. På jobbet har den utökade gruppen visat sig bli lite er komplex än förväntat, allehanda "viktiga" uppgifter trycks ner i organisationen, detta samtidigt som vi har mycket "vanliga" jobb och skall bilda ett nytt bolag. Puh, behöver jag skriva att det är lite snurrigt?

Jag kände ändå att jag måste få ut någon liten bloggning.
En dag efter att ha försökt motivera för chefen varför just min grupp skall få göra något lite extra kul i höst så kommer jag ut till gubbarna och upptäcker (återigen) en tjejkalender på väggen. Med största sannolikhet så var den uppsatt enbart för att retas men det kändes bara så onödigt. Självklart hade jag kunnat påpeka att det står där och där att vi inte skall ha det hos oss (jämnställdhetsplanen bland annat), men det kändes som den enkla vägen, jag vill att de skulle förstå hur de påverkar mitt beteende.

Jag höll minen och gick hem och funderade och det jag presenterade för gubbarna på nästa möte var nedanstående.

Att vara chef är inte ett ensamjobb, min prestation påverkas av hur ni alla beter er. Det finns två olika sätt att vara chef. Antingen så är jag en chef som gillas av min chef, eller en chef som gillas mycket av min grupp. Men allra bäst är ju såklart att hålla sig i mitten någonstans.

En chef som gillas av sin egen chef lägger mycket energi på att se till att föra ner ALLT i organsiationen, tillåter inte hemlån av verktyg, bilar eller andra "mindre officiella" förmåner, är på plats och ser till att inga raster blir för långa och att alla jobbar effektivt osv.

En chef som gillas av gruppen vågar säga stopp och för inte ner allt i gruppen, säger till när vi har för mycket att göra, tillåter hemlån av verktyg osv.

Åt vilket håll på den här skalan tror ni att en tjejkalender puttar mig? Tror ni att den ger mig lite extra energi att stå upp emot min chef eller tror ni att jag bara blir less? Ni är med och påverkar hur mycket energi jag orkar lägga på att försöka få igenom roliga saker för gruppen osv.

Jag tror att det gick hem hyfsat, det tog åtminstone bara några minuter efter mötet så hade kalendern försvunnit. :-) Ju, mer jag tänker på min lilla teori desto mer gillar jag den, så jag kommer åtminstone att jobba efter den framöver. Vad tycker ni, finns det någon sanning bakom den?


9 kommentarer:

Camilla sa...

Åh vilket bra sätt att tackla problemet Linda. Vad jag hade velat vara en fluga på väggen där :-)

Sandbarnet sa...

Jag tycker att det var ett mycket bra och pedagogiskt sätt att beskriva ledarskap på. Kul att de uppenbarligen också fattade. Det kommer nog ta ett tag innan det kommer upp några fler tjejkalendrar på väggen : )

/Malin

Charlotta sa...

Superbra Linda! Jag är djupt imponerad av hur du tacklade detta. Heja! :-)

Sara sa...

Coolt och bra gjort!!!

KaosJenny sa...

Applåd, ett alledeles underbart sätt att lösa en knepig situation. Jag tror att din teori håller :-)

Anna LB sa...

Låter alla tiders! Instämmer med kören :
- I'm impressed.

Linda R sa...

Åhh, så underbara ni är, tack!

Teorin grundades på när jag skällde på barnens rektor när han klagade på att det var så många grupper som hans pedagoger skulle vara med i (det är en väldigt liten förskola). Eller skällde och skällde jag sa till honom att han kanske inte behövde vara den duktigaste rektorn utan att han helt enkelt kunde vägra och säga att de inte hade tid. Obekvämt för honom - absolut, bra för barn och pedagoger - absolut!

Anonym sa...

Hmm, jag är inte så säker på att förtäckta hot om merarbete är det bästa sättet att skapa en bra stämning på arbetsplatsen och jag tror definitivt inte på att de tog ner almanackan pga vad du sa utan pga ATT du sa något vilket jag tycker var jättebra för almanackor av det slaget hör inte hemma på någon arbetsplats, men du vill väl inte att dina medarbetare skall tänka att de inte få göra dig arg för då får de arbeta mer.

De måste ju också få känna att det är ok att stå upp mot sin chef även om en almanacka är ett mycket dåligt sätt att göra det på. Sen håller jag helt med dig om det klassiska mellanchefsdilemmat....../J

Anonym sa...

Tjejkalender på jobbet är omodernt.

Det behövs inte längre.

Nu viker kvinnor ut sig i dubbel naturlig storlek på stan.

Vart man än vänder sig syns den väna Gina Tricot damen i kort kort nattlinne och högklackat.

Är det ingen som tänker på polisens och korvgubbarnas arbetsmiljö?